Funderingar kring HBT status

Mitt uppvaknande - Del 3

2008-10-22 01:39 #0 av: BraveandCrazy

Under våren och försommaren var hon ofta hos mig. Ingenting hände. Vi var vänner ingenting annat. Här är sista och tredje delen av min historia.

Handhjärta.gif

Under våren och försommaren var hon mycket hos mig tjejen som väckte mig och försvann. Jag fick hjälpa, trösta och stötta henne genom mycket!

Det som gjorde mest ont att se var när hon var ledsen och grät insåg att han inte var något att hålla fast i och sedan följa henne hem.
Känna hur hon darrade som ett asplöv när jag fick en kram utanför hennes port innan hon gick in.
Vägen hem kändes som flera mil när man vet vad som mycket väl kunde hända när hon kom hem.

Antalet nätter som jag har spenderat med att krama om och torka tårar är många. Hjälpt henne igenom otaliga attacker av Panik Ångest.
Åkt med henne i deprissionsens berg och dalbana
Panikångest.jpg

Många gånger har hon frågat mig. Om du nu känner så här för mig,
varför gör du inget då?  Varför tar du inte för dig? 
Svaren var alltid detsamma!
- För att du HAR fortfarande hans ring på ditt finger! Det du kan göra med mig kan du göra mot mig också.
- För att varken du eller jag är redo att ta detta längre än så här!
- För att du är upptagen, för att du har andra saker du måste ta tag i först.
Jag har lovat att finnas här för dig och inte svika dig som dina andra s.k. vänner! Det kommer jag att hålla. Jag är sen att lova saker men när jag väl lovar någon någonting så kan man LITA på att jag kommer hålla det.

Tänk om hon hade vetat hur jag brottades med mitt samvete.
Hennes ögon, hennes leende, hennes sätt att bits sig i underläppen när hon blev generad. Samvetet vann varenda gång. (Vilket jag är nöjd med idag!)
angel&devil.jpg

Dessutom så har jag mina egna frågetecken att reda ut.
Två månader tidigare hade jag inte tvekat jag inte om någon skulle frågat vilken läggning jag hade.

Vakna upp som 30+ och inse att man faktiskt är någon helt annan än man tror är inget man berabetar på en kvart. Om man som 30+ kommer på att man kanske har ljugit för sig själv om vissa saker hela sitt vuxna liv så har man en del att jobba med. 
Frågetecken.jpg

 

 

 

Månaderna gick. Jag blev säkrare och säkrare på mig själv. Jag skulle kunna tänka mig att leva ihop med en tjej. Kom bland annat fram till att jag var beredd att ta ett djupt kliv in i garderoben för hennes skull.
Eftersom att mina släktingar inte skulle vara så förstående så tänkte jag inte leva öppet på en gång. Det är någonting som jag fortfarande står fast vid.

Mina föräldrar är inga ungdomar och båda har hjärtproblem, jag tänker inte riskera en begravning för en tillfällig fling.
Å andra sidan när jag vet att det är "vi" så kommer jag inte att stanna kvar i den berömda garderoben länge. Vi diskuterade det men hon höll fast i honom.
halla_hand.jpg

En gång när jag hjälpte att fixa en sak så sa hon undra hur det skulle vara att bo här?
Så kom då den dagen när hennes bägare rann över nu var det slut!!
Fick hon bo här? - Ja visst, självklart.

Nejdå jag såg inte alls min chans! Hon skulle bara bo hos mig tills hon fick tag på eget! Där var/är jag stenhård kommer inte att böja mig en milimeter.
Tänker inte utnyttja någon som inte är "klar" eller inte mår bra!

Jag följde henne hem en sista gång den morgonen.
Efter det har jag inte hört ett ljud. Hon skulle göra slut med honom men någonting hände och det var mig hon bröt med.

Under hennes frånvaro har jag grubblat färdigt och kommit fram till
Ja jag är Homosexuell!!
Går eran värld under nu? Förlåt men det skiter jag i!!
Troligtvis så har jag alltid varit det också. Då det känns mera rätt en fel.

Funderingar och Grubblerier - Del 3
Det är en lång process man ska igenom när man "blir väckt"
Den måste ta den tid den tar men Nu är den klar.
Så därför kan jag konstatera att -Pojkvän! Nej det blir det aldrig mera!
Funderingar och Grubblerier - Del 1

 

 

 

 


Kan ni som tillhör min släkt och mina vänner inte ta mig som jag är får ni väl låta bli då! Är eran fasad om en hel och normal familj viktigare än min Lycka??
Jag tänker inte välja bort kärleken för att passa in!!
Funderingar och Grubblerier - Del 2
Tänk om man bara kunde få vara en MÄNNISKA som älskar en annan MÄNNISKA!!
Varför ska det vara så svårt?
Varför har folk så svårt för lite tårar idag?
Gråtande öga.jpg

 





Varför är folk så f*rbannat ytliga? Det är verkligen det värsta jag vet.
Först är dom kompis med dig och i nästa sekund sätter dom kniven i ryggen på dig.

I dagsläget är jag singel, och trivs med det. (det verkar också vara förbjudet)
Därför har jag inte bråttom. Kommer inte ge mig in i ett förhållande med vem som helst bara för att.

Jag letar efter en tjej som tar mig för den jag är på både gott och ont.
Som jag är beredd att göra med henne (dig)
Någon vill dela resten av sitt liv med mig. När jag hittar dig så Flört
Förlovningsring.jpg

Finns hon därute? Ja det gör hon! Tror på ödet!
Kan vara så att jag redan har mött henne?
Jag vet inte det får framtiden utvisa!
tiden gick.jpg

Medarbetare på HBT ifokus

Anmäl
2008-10-22 13:06 #1 av: Hoppfull

Vilken historia om än hjärtslitande!

Jag funderar mycket på människans sexualitet i allmänhet. Jag tror att det är våra samhällsnormer som styr vår sexualitet i hög utsträckning. Om inte man-kvinna och kärnfamilj var en sådan inrotad norm och straffen för de som bryter dem så hårda undrar jag om inte många, de flesta, skulle förälska sig i människan, bortsett från kön istället för tvärtom som idag, kön före människan.

Normen är så stark så att exempelvis min dotter, åtta år, inte ens har tänkt någon annan tanke än pojkar för hennes del. Vi verkligen trycks in i att det är så det ska vara och får ingen frihet att känna efter själva. Varför är det så förbjudet att vara fri i sina känslor och se personer istället för könsvarelser? Jag tycker att det är sorgligt!

Anmäl
2008-10-26 12:58 #2 av: BraveandCrazy

Det handlar väl om den ner ärvda rädslan mot allt som är annorlunda. Det kommer att ta tid att bryta det mönstret.
En generationsfråga.
Vi måste lära våra barn att samkönad kärlek inte är äckligt och fullt.
Utan minst lika fint som "hetro" kärlek.

Medarbetare på HBT ifokus

Anmäl
2008-10-27 13:32 #3 av: Tussebus

Jag instämmer med ovanstående. Tack vare att min styvson har växt upp iallafall halvtid i en regnbågsfamilj kunde han erkänna häromdan att han nästan var lite kär i sin killkompis. Det tycker jag är coolt. Självklart skulle han aldrig någonsin säga så till sin pappa som inte tror på känslor överhuvudtaget. Jag är stolt över att han är iallafall lite mer öppen i sitt sinne än sina jämnåriga. Cool

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.