Annons:
Etiketterfunderingar-hbt-statusartiklar
Läst 6517 ggr
BraveandCrazy
2008-10-18 01:19

Mitt uppvaknande

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Detta är historien om mitt uppvaknande. Jag blev väckt av en vän som hade kunnat bli så mycket mera. Men hon väckte mig och försvann.

Jag hade främmande av en av mina bästa vänner.
När vi som vanligt satt och pratade som vanligt så kom det.

Först erkännandet
Hon tog båda mina händer tittade mig rakt in i ögonen och sa
-Jag är Bisexuell! Vad tycker du om mig nu?

Mitt svar kom klockrent eftersom att jag aldrig haft någoting emot folk med annorlunda läggning. -Exakt som förut, jag tycker om dig för att du är just du! Med alla fel och brister, som DU tycker att du har.
Har ingen önskan om att göra om dig alls.

Det räckte tydlingen inte! Hon frågade igen.
- Men vad tycker du om mig nu?
- Snälla vän jag svarade ju nyss! Vad jag tycker om dig har inte ändrats ett dugg bara för att du nu råkar vara Bisexuell!

Jag anade redan då att det skulle komma mera. Detta var inte klart!
Hon började prata om bekanta till henne som hatade alla som inte var "normala". 
_- Är du säker på att du inte vill att jag ska gå?? _Först frågade jag på skämt om hon ville att jag skulle kasta ut henne?
Jag hade ju redan svarat på den frågan ett antal gånger.
Återigen talade jag om för henne att jag vill tyckte om henne som hon var. Den här gången gav jag henne en kram för att understryka att jag menade vad jag sa.
- Vad skönt, du anar inte hur orolig jag har varit!

Timmarna gick, vi pratade om allt och inget. Vi satt och pratade om smink och som alltid så fick jag frågan varför sminkar inte du dig?
Jag svarade som jag brukar, jag är lat ;)
Sover hellre en timme extra eller vad det nu tar. 
-Kan jag inte få sminka dig? Visst kan du få det.
När hon hade gjort ögonen klara så sa hon du har fina ögon, sen släppte hon nästa bomb.
**- Jag tror jag håller på att bli kär i dig. **Det kom som en chock, där fick hon däremot inget svar!

Jag var visserligen singel men inte hon och fram tills det ögonblicket hade jag varit 95% säker på min egen identitet. Dom resterande 5% hade försvunnit helgen innan då hon hade varit hos mig och tagit mig på armen.
Absolut inget märkvärdigt hon hade bara snuddat vid min arm när jag hade stått på knä framför henne och försökt trösta henne. 
Det som förvånade mig var min reaktion. Den beröringen skickade signaler genom hela min kropp samt att jag kom på mig själv att titta på hennes läppar och inte se henne i ögonen som jag brukade.
par.JPGPojkar skulle det vara! Eller?

Hon fick inget svar just då. Av den enkla anledningen att jag inte hade något att ge henne. Jag kunde inte släppa meningen.
_- Jag tror jag håller på att bli kär i dig. _Den snurrade i mitt huvud och ville inte försvinna så efter någon dag så var jag tvungen att ta tag i den frågan.

Jag sände henne ett sms. Där jag frågade rakt ut om det hon sagt bara var fyllesnack eller om det låg någonting bakom det? Det tog bara några minuter innan jag hade svaret i min mobil men det kändes som flera timmar innan svaret kom. Jag vela ett bra tag vilket svar jag helst ville ha.
Kom fram till att det enklaste är ju om det bara var fyllesnack.
Det hade ju bara vart att glömma och tuffa på i samma spår som vanligt, hetro & singel med katt.

Jag minns fortfarnade hur hjärtat bultade när jag hörde att min telefon talade om att det fanns ett nytt sms.2007-05-16-xl--Nokia.jpg
Givetvis var det från henne och natruligtvis så var det "fel" svar som kom.

_- Nej vännen det var inget fyllesnack! _
Helgen som följde gick åt till att vända ut och in, plocka isär coh sätta ihop mig igen. Förut hade jag trott att det var någon form av moderskänslor som jag har haft för henne.
När helgen var över hade jag konstaterat att så var inte fallet.
Med ett stort OOPS bakom hur ska detta gå?
Med min familj…grattis..

Jag satte mig ner och skrev ett långt mail till henne!
Fick iväg det och ångrade mig lika fort, tänk om hon bara driver med mig.
Hon läste mailet och svarade.
Vi bytte till msn samt bytte ämne och chattade en bra stund om allt och inget alls.
Chatt.jpg

Mina funderingar, frågor och långa vandring hade bara börjat.
Frågor som:
* Kan jag älska en tjej?
* Vad ska min familj säga?
* Kan jag tänka mig att bilda familj med henne?
* Ska jag offra min familj för kärlekens skull?

I dag vet jag svaren på dessa frågor.
Men vägen till Oktober 2008 har varit lång, krokig och ensam.
Krokigväg.jpg

Läs del 2 här

Medarbetare på HBT ifokus

Annons:
Tussebus
2008-10-19 19:10
#1

Intressant och spännande! Glad

// Tussebus, Sajtvärdinna på HBT ifokus

"Amor vincit omnia et nos cedamus amori" - Kärleken övervinner allt, så låt oss besegras av kärleken

Linn
2008-10-20 20:25
#2

Så kan det gå.

____________________________________________________

Linn

Sajtvädinna Florist.ifokus
Medarbetare GodaNyheter.ifokus och Barnlöshet.ifokus

Upp till toppen
Annons: