För bara ett par månader sedan fick jag och min mamma och pappa ett brev, där det stod att dagen innan hade min bror svalt piller, och vin.
Den här artikeln är skriven av en tjej som vill vara anonym.
Min underbara nalle, den som jag alltid kan komma och gråta ut hos när jag mådde dåligt, bara gråta, utan att säga vad det handlade om. Han som alltid hittar på galna saker, han som kan få mig att vrida mig på golvet av skratt i en skrattattack, ville dö.
Anledningen till att han ville dö var sin sexualitet, han har i några år varit öppen med att han är bisexuell, för att sedan komma ut som homosexuell.
Då vi bor i en "alla-känner-alla" by så har han fått mycket skit för sin sexuallitet, men det har jag tyvärr inte så mycket att säga om, han pratar inte med mig om det.
Men en sak kommer jag ihåg väldigt tydligt, det var en kille från skolan, något år yngre än mig som tjuvringde hem till oss. Varje gång som jag svarade möttes jag av frågan "Hej, är bögen hemma". Som tur var hade vi nummerpresentatör, och den skyldige åkte fast, på sådant sätt.
Men för att gå tillbaka till brevet, så var det följt av en berättelse, i den stod det mycket om hans känslor, och de känslor som jag trodde kom av att mamma och pappa lade all energi på att få mig att må bra och gå i skolan, kom inte alls av att han var åsidosatt, utan av killarna på gymnasiet som mobbade honom för hans läggning.
Jag känner mig så maktlös vid tanken på att jag hade kunnat mista min bror den dagen, och jag hade sänt varningsklockor till mamma och pappa om att min bror inte mådde bra, men vi kunde inte göra något, för han vägrade och prata med oss.
Trots att han lovade i brevet att det var en engångsgrej med tabletterna litar jag inte längre på det. Anledningen till det är att han idag har en intervju med den lokala tidningen, om sin sexualitet, och jag kan förstå honom, varför han vill göra det, men jag är orolig för honom, för att han inte förstår att det finns vissa människor som gör allt för att få någon annan att må dåligt, och att det han har varit med om i skolan, inte är på långa vägar vad han kan komma att vara med om efter att artikeln är tryckt.
Jag vet att jag borde stötta min bror i detta, men det känns som att jag är upptagen med att oroa mig för honom, för att min storebror ska dö.
Och på toppen av allt detta så skickade han för några dagar sedan två brev, ett till vår moster, och ett till morfar. Där stod det även att han tänker gå ut i tidningen med en intervju om sin sexualitet, och dom har inte vetat det innan.
Och jag vet att man inte ska låta sig styras av andra, att man inte ska låta dom bestämma vem man är, men jag förstår fortfarande inte varför min bror måste vara martyren som banar väg åt andra att leva ett friare liv med sin sexualitet. Dessutom tror jag att det finns bättre sätt att göra det på än att utsätta sig för ännu fler psykiska påfrestningar, tills han dör, på riktigt.
Jag vet att jag låter väldigt kritisk till er HBT-personer, men oavsett hur gärna jag vill att det inte ska vara så, så tror jag att det finns fler personer som kommer vilja göra min bror illa, än dom som kommer stötta honom, när han har gått ut i tidningen.
Samtliga bilder är hämtade från gettys images och är royalty-fria.
