03. Komma ut-historier

Kom Ut historier!

2010-12-16 01:42 #0 av: Tjelsi

Jag har blivit redaktör för RFSL Ungdoms tidning SKEV och letar efter personer med både vanliga och ovanliga "Kom ut" historier.

1. Vem kom du ut för först, hur länge hade du tänkt på det och vilka reaktioner fick du?
2. Hur länge har du vetat om din läggning?
3. Känner du att det är nödvändigt att komma ut/ Vad betyder det för dig att komma ut?
4. Vilka i din omgivning känner till din läggning (vänner, familj, arbetsplats osv) känner du att du blivit behandlad annorlunda efter att du kom ut?
5. Innan du kom ut, sökte du dig till forum och communities för tips osv?
6. Vilket är ditt tips till folk som inte kommit ut än, hur bygger man upp mod, vem är lättast att komma ut till först osv?

(Skriv helst inte ja och nej på frågorna utan försök utveckla det så mycket du kan, frågorna är bara ett stöd, jag ska skriva ihop svaren till en flytande text sen)

Endast seriösa svar tack

Anmäl
2010-12-21 19:43 #1 av: regskylt

1. Vem kom du ut för först, hur länge hade du tänkt på det och vilka reaktioner fick du?

Svårt faktiskt. Jag vet inte riktigt själv då jag faktiskt aldrig "kom ut". När man började prata sexuella läggningar med folk så sa jag hur det låg till helt enkelt, inget mer med det.

INgen har reagerat på något speciellt sätt när jag har berättat om mins exuella läggning, men jag har haft svårare med min polyamorösa läggning. Mycket negativt och mycket positivt. Oftast "kul att du vågar och känner så, men jag skulle aldrig kunna vara så". Så i helhet har det gått bra med alla mina läggningar skulle jag vilja påstå.


2. Hur länge har du vetat om din läggning?

Jag var helt säker från det att jag var ca 11 år att jag var Gay men kom sedan underfun med att jag var bisexuell när jag var i 16årsåldern. Jag har aldrig sett mig som själv hetero utan gay från början.

Min Polyamorösa läggning har jag känt till i snart ett år. Så från att jag var 21 år.


3. Känner du att det är nödvändigt att komma ut/ Vad betyder det för dig att komma ut?

Eftersom att jag aldrig kom ut så var det inget behov jag hade.


4. Vilka i din omgivning känner till din läggning (vänner, familj, arbetsplats osv) känner du att du blivit behandlad annorlunda efter att du kom ut?

Mina föräldrar vet om att jag är bisexuell och viss fmailj vet, alla vänner vet men inte på "jobbet" då jag är vikarie. inget jag pratar om då jag är gift med en man. Min Polyamorösa läggning och det var tuffare för mig, för det insåg jag långt senare, så det vet bara vänner om och min syster och folk på Internet. Familj och så vet jag inte hur jag skulle kunna berätta det för.


5. Innan du kom ut, sökte du dig till forum och communities för tips osv?

Min mamma fick veta ganska tidigt om min läggning så jag visste knapt hur en dator funkade när hon fick veta. Hon fick veta när jag var 15 år tror jag.


6. Vilket är ditt tips till folk som inte kommit ut än, hur bygger man upp mod, vem är lättast att komma ut till först osv?

Varför "komma ut"? Se det som något naturligt och säg bara om någon pratar om annat, gör ingen stor grej av det så gör förmodligen ingen annan en stor grej av det.

Anmäl
2010-12-21 21:02 #2 av: Namiko

1. Vem kom du ut för först, hur länge hade du tänkt på det och vilka reaktioner fick du?

Jag började prata om att jag troligen var bi under gymnasiet efter att jag blivit förälskad i en tjej för första gången, har aldrig förväntat mig några vidare reaktioner och har inte fått det heller. Den enda som reagerade lite starkare var min mamma som mest bara blev förvånad att jag också gått över till tjejer, min äldsta syster kom ut när hon var 16-17 och min andra syster bara ett år innan mig och hon var helt säker på att jag var straight. Funderade dock i 3-4 år innan jag kom ut som poly för någon annan än min bästis, där har det inte heller blivit några stora reaktioner. Väntade med det mest för att jag inte hade fått ordning på mina tankar om det och kände mig inte helt säker på hur jag ville leva förrän i somras.

2. Hur länge har du vetat om din läggning?

Såg mig som hetero rätt länge, var först när jag blev förälskad i en tjej för första gången som 15-åring som jag började fundera lite på min läggning. Har inte varit någorlunda säker på min läggning förrän nu i år när jag började träffa tjejer för första gången och dessutom upptäckte relationsanarki i samma veva så även poly-sidan av mig hamnade rätt.

3. Känner du att det är nödvändigt att komma ut/ Vad betyder det för dig att komma ut?

Jag har aldrig funderat så mycket på det där med att komma ut då jag aldrig dolt min läggning, jag pratade om det nästan direkt när den sidan av mig började utvecklas och har alltid sett det som något naturligt. Tror att det faktum att min syster kom ut när jag gick i högstadiet avdramatiserade det väldigt mycket för mig då jag redan visste att det inte var något problem för min familj.

4. Vilka i din omgivning känner till din läggning (vänner, familj, arbetsplats osv) känner du att du blivit behandlad annorlunda efter att du kom ut?

Jag döljer det inte för någon, pratar någon om förhållanden med mig så kommer det snabbt fram att jag föredrar tjejer och är relationsanarkist. Har dock inget jobb men har inga planer på att dölja den sidan av mig på framtida arbetsplatser. Har aldrig blivit annorlunda behandlad efter att någon har fått reda på det här om mig.

5. Innan du kom ut, sökte du dig till forum och communities för tips osv?

Jag pratar ofta om saker så fort som tanken dyker upp och har inte behövt leta efter tips på hur jag ska ta upp det.

6. Vilket är ditt tips till folk som inte kommit ut än, hur bygger man upp mod, vem är lättast att komma ut till först osv?

Det bästa tror jag är att inte göra en så stor grej av det. Det är en naturlig del av den man är, det är inte något som definierar vem man är och det ska inte påverka hur andra ser en.

Tell someone you love them today, because life is short. But yell it at them in German, because life is also terrifying and confusing.

Anmäl
2010-12-26 11:11 #3 av: goodbyehiitler

1. Min styvsyster fick bli lucky #1^^ hade inte tänkt så mycket på det eftersom hon och jag alltid har varit så nära och vet exakt allt om varandra, händer något så ringer vi varandra direkt^^ Så jag fick som vanligt positiva reaktioner av henne :)

2. Om man säger så, jag har alltid "vetat" men inte alltid förstått vad det innebar...

3. För mig personligen är det viktigt att komma ut, skulle aldrig kunna dölja vem jag är. Visst man ska ju komma ut när det känns rätt och så, men jag vill veta att folk accepterar mig som den jag är och inte någon de tror att jag är och sedan dra tradiga HBT skämt i närheten av mig i ovetandet...

4. Alla i min omgivning vet om min läggning, den ända skillnaden jag märkt av är att vänner och min mor + systrar vill med mig ut på gayklubbar o så^^ Min far ignorerar det lite (blundar för det) men han är aldrig nedlåtande eller liknande så det är hyffsat med den biten med :)

5. Det kan jag nog inte påstå, asså visst jag satt ju på qx lite ibland men det var för att snacka med folk, tips har jag nog aldrig letat riktigt. men det är bra att det finns för alla hamnar inte i samma situationer och det kan vara bra att snacka med andra eller bara läsa om olika saker inom ämnet för att få bättre koll.

6. Jag tycker att man ska se till att man verkligen känner att det är dags, aldrig bra att bara kasta sig på något oavsett vad det är, låta det ta sin tid helt enkelt. Att berätta för någon som man delar det mesta med tror jag är en bra start, ett syskon, sin mor, bästa vännen?

jag kan lova, man är inte alltid modig när man ska komma ut, första gången, men det blir bättre, man känner sig starkare man kan leva fullt ut och vara den man är helt enkelt :) Men alla ska göra det på sitt sett o i sin takt :)

Anmäl
2011-01-04 20:06 #4 av: Huldan

1. Min bror var den första som fick veta det, vi pratar om allt och det kändes så självklart att berätta för honom när jag blev förälskad, även om det var i en tjej.
2. Jag har vetat att jag är bisexuell sedan januari 2010, då jag blev förälskad i en tjej.
3. För mig var det nödvändigt att komma ut, för jag vill inte att folk ska ta förgivet att jag kommer skaffa pojkvän. Jag vill kunna snacka om tjejer utan att folk undrar, jag vill att dem vet.
4. Hela familjen, många i släkten och alla vänner. Den enda som reagerat negativt är mamma.
5. Ja, men mest för att jag var förvirrad över att det kom så plötsligt, och ville veta mer om bisexualitet.
6. BErätta för någon som du litar på, och tänk på att även smått homofoiska personer kan ta det mkt bra.

Anmäl
2011-01-23 18:43 #5 av: zazzmi

jag tycker inte att det är så viktigt det där är.

Jag säger ibland att jag tänder på tjejer om någon frågar mig om killar.

 

Anmäl
2011-04-22 15:50 #6 av: ringnos

1. Jag har aldrig "kommit ut", har aldrig sett anledningen till det. Sexualitet är ingen stor grej för mig. Men när jag hade mitt första förhållande med en tjej så var jag lite orolig över vad min far skulle tycka, eftersom han tidigare skämtat en del om homosexualitet. Naturligtvis hade jag ingenting att oroa mig för. Min far har alltid stöttat mig, oavsett. När jag berättade för honom att jag träffat en tjej så skrattade han och sa: "Det har jag med!" Och egentligen visste jag att det inte skulle vara några problem,

2. Vetat om och vetat om... när jag gick i lågstadiet så stötte jag på begrepp.et "bisexuell" för första gången.

3. Nej, att komma ut är att göra en grej av det, att komma ut markerar att man på något sätt är annorlunda, vilket man kanske är. Men genom att acceptera att man är annorlunda i förhållande till normen så tycker jag också att man stärker normen. Jag menar förstås inte att man ska "hålla sig i garderoben", jag förstår bara inte vad man har att göra i garderoben från första början. ...samtidigt förstår jag att inte alla har samma förutsättningar att strunta i garderoben.

4. Som sagt, jag har aldrig kommit ut och jag upplevde aldrig att jag blev behandlad annorlunda ens när jag och min tjej, som då bodde i Sveriges mest homofientliga stad, gick omkring på stan som om det inte var något särskilt. Det finns liksom ingenting att veta och därför ingenting för andra att förhålla sig till.

5. I perioder har jag hängt på communitys, men det är ingenting jag har använt mig av i bildande syfte.

6. Som ni säkert redan förstått så tycker jag att komma ut är meningslöst. (Även fast jag på sätt och vis kom ut inför min far, men det är den enda person som jag, märk väl jag, gjorde en grej av det hela inför) MEN jag förstår att om man befinner sig i en miljö där man på grund av olika anledningar finner anledning till att komma ut så tycker jag att man ska prata med någon man litar på. Kom bara ihåg att om någon skulle anse det vara ett problem så är det inte ditt problem. (dessvärre så är människors rädslor ibland helt ofattbara och man kan få lida för detta. jag är tacksam över att jag själv aldrig behövt bli måltavla för andras rädslor)

 

och nu lägger jag märke till att tråden är rätt gammal, så jag hoppas att #0 kan ha nytta av det här ändå. :)

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.