Jag blev fosterhemsplacerad som 4-åring pga att min mamma blev av med vårdnaden om mej. Anledningen var att hon inte hade ett yrke och att hon aldrig kommer att gifta om sig, Året var 1965, de första åren minns jag inte, men sen kommer jag ihåg besöken på PUB, hur jag fick leka i sandlådan. När jag gick i årskurs 6, var jag ihop med en kille som undra vad jag skulle göra på sjukhuset, för på den tiden var man inte borta från skolan utan anledning och att besöaka sjukhuset gjorde man inte om man inte var sjuk.

Jag minna hans namn, han undra vad jag gjorde där på barnpsyk, han prata lite med mig och sa att alllt var bra.

Jag är nästa säker på att hans namn var Janols, förnamnet minns jag inte.

Efter att besökt Janols behövde jag inte besöka barnpsyk igen.

Nu efteråt vet jag varför jag blev kollad på barnpsyk, de skulle kolla om jag också var lesbisk som min mamma.

För homosexualitet var en sjukdom fram till, 80-talet nästan. Jag är och mina syskon är en historia bakom nutidens någorlunda accepterande av homosexualitet, men vem bryr sig om oss.