Annons:
Etiketthbtq-i-media
Läst 1563 ggr
raphanus
2009-11-20 08:56

Mastodontverket äntligen klart

Ur Norrbottens-Kuriren 19 november:

NU ÄR ÄNTLIGEN det jätteverk som redaktionen för Svenska Akademiens samtidsordböcker utarbetat. Svensk ordbok, SO, klart. Ordboken innehåller 65.000 uppslagsord, där de äldsta är daterade så långt tillbaka i tiden som det är möjligt. Svensk ordbok, SO, ska inte förväxlas med SAOB, Svenska Akademiens ordbok, som hitintills omfattar trettiofyra band och beräknas ha nått slutet av alfabetet 2017. Ordförrådet i SO är det som används i dag, men här finns även etymologiska upplysningar och bevingade ord, till exempel "fem myror är fler än fyra elefanter", men man får söka på elefanter för att få fram det, samt stilrutor, som ger råd i språkvård: "Orden flata och bög användes ursprungligen mest av heterosexuella, som nedsättande beteckningar på homosexuella, så småningom började homosexuella personer använda orden om sig själva, och i dag är de fullt brukbara som neutrala beteckningar, kanske de bästa som finns."

HAR MAN TILLGÅNG till Hellquists Svensk Etymologisk Ordbok, NE och nu SO som även i typografin påminner mycket om NE:s ordbok - i sitt bibliotek, kommer man langt i härledningen av ord. Vetgirigheten väcks och ordletandet leder till många aha-upplevelser. Ibland saknas distinktioner som skulle behövas, till exempel när det gäller ordet "flata". Hur har det uppkommit? I SO dateras "bög" till cirka 1910. Benämningen kommer eventuellt av månsing, knallarnas språk: 'lättlurad, lättsinnig man' eller av franskans bougre "usling", av medeltidslatin Bulgarus "kättare", ursprugligen "bulgar". När det gäller flata måste man gå till ordet flat som betyder att något saknar kraft, är eftergivligt och fogligt, besläktat med det germanska platt. Så tillplattad är inte kvinnokroppen, men kanske betraktar man flatan som så okvinnlig att hon inte har några former? Går man till NE, så står "bög" men inte "flata" (som använts sedan 1969). Är det ett specifikt svenskt ord? Ett homofobt lär det ju onekligen vara och vem kan i dag acceptera det? Om man varit mer språkligt intresserad hade man kanske inte betraktat ordet som neutralt.

ETT ANNAT BETYDLIGT mer ädelt ord är manhelgd i den fornnordiska rätten beteckning på en fri mans okränkbarhet. Det kan man hitta i Svensk uppslagsbok från 1955, men vare sig hos Hellquist, NE eller SO. Varför finns inte det kvar? Ett så starkt ord! Att resa i ordböcker är en sann historielektion. Ibland färgad av fördomar, av och till av lapsusar. Slår man upp "bränna" kan man bland annat läsa att tyskarna skövlade och brände "ner/upp" staden. Ordet härleds till slutet av 1200-talet (Westgöta-lagen) och da var vi också själva rätt bra på att bränna ner eller upp.

STOR GLÄDJE KAN man hur som helst under alla omständigheter, ofta för att markera avslutning av ett resonemang ha av SO vid författandet av vilka texter som helst. Snille och smak (Svenska Akademiens valspråk) präglar verket, bevingade ord som man å andra sidan letar förgäves efter här. Anspråkslöshet eller bara slarv?

Marianne Ekenbjörn

Annons:
[TrevorS]
2009-11-20 11:30
#1

Spännande. =)

Upp till toppen
Annons: