Jag har det.. Men jag klickade i fel. men inte pga min sexuella läggning utan för att jag föddes som intersexuell/med både mannliga och kvinnliga genitala delar.. Har förorat vänner pga detta.. Då har jag jag önskat att jag skulle dö.

Tror de flesta gjort detta, har själv haft samma tankar som du, det är tyvärr rätt normalt, jag vill också skylla på skolorna som är så dåliga och får alla som har en annan läggning att känna sig kränkt och inte önskad och tro det är fel på än.

Jag har aldrig tänkt i de banorna, faktiskt.

#3. Vilken tur att du inte har gjort det. =)

inte direkt negativa tankar så men kanske tankar åt håller som "är jag onormal?" osv när jag var yngre och började inse vem jag egentligen var osv, men inget så speciellt egentligen.

#5. Gillar ditt smådjur. =)

#6 hehe tack, lillemor är för härlig =)

#7. Supersöt. =)

Nepp! :D  Nu känner jag mig lite småtråkig bara för att jag liksom inte hittar nån att förälska mig i… Det är trist… Det liksom bubblar över av trevliga killar som jag BORDE falla för om jag vore riktigt funtad  Missförstå mig rätt.. Nån annan som känner igen?

Nja… inte direkt. Det enda jag har oroat mig över är väl att; när jag tagit studenten och ska skaffa mig ett arbete, tänk om folk nekar mig jobb eller avskedar mig p.g.a. min läggning då? Eller trakasserar mig så mycket att jag blir tvungen att sluta? Det skulle kännas högst otrevligt.

Jag tror det är rätt vanligt med dessa tankar - när man känner sig exkluderad och utanför. Jag tror de flesta som blivit svedda av utanförskap, oavsett om det gäller sin sexualitet eller hudfärg eller något annat kan känna på detta vis.

Vad som är skrämmande är att det finns människor som väljer att försvinna ifrån oss, och det är så sorgligt och hårt.

Mer kärlek till folket! :)

jag har. Jag har tänkt en massa olika negativa saker

Jag tänkte

"jag vill inte vara en äcklig bög" när jag var 11. Men annars så nej. Jag accepterade det snabbt och min familj och kompisar accepterade det samma sekund som jag berättade.

Jag fick faktiskt en skum känsla i somras av att jag verkligen inte ville vara homosexuell, men vad farao… Den grundade sig i olycklig kärlek och att jag var allmänt desillusionerad. Nu har den känslan gått över och jag är glad att jag är gay… och jag är kär igen och tror att det blir lyckligare den här gången.

Som syrra, morsa och kompis så har jag personligen inga problem, men jag vet att det finns många som blir mobbade och ibland vill ta sitt liv på grund av det.

Till dig som mår dåligt, och föresten till er alla, kolla www.itgetsbetterproject.com (jag nämde det tidigare under rubrik SEVÄRT). Ett annat tips kan vara RFSL.se kolla sen på län. Vissa lokalavdelningar är verkligen bra.

Lycka till!