Annons:
Etikettallmänt
Läst 1908 ggr
morsann
2009-07-06 23:25

Hur hade ni velat bli bemötta av era föräldrar?

Hej på er!

Jag är mamma till en flicka som önskar att hon var en pojke. Flickan är idag 7 år. Hon är väldigt stark i sin önskan att få bli en pojke. Hon har sedan hon kunde säga nej, ca 2 år gammal, konsekvent vägrat ha "tjejkläder", aldrig använt en klänning eller kjol, eller baddräkt eller ens trosor. Hon är idag alltid kläd i killkläder, o använder kalsonger och badbrallor avsedda för killar. Vilket är HELT OKEJ för mig. Jag har dock en fråga.

Hur önskar Ni att era föräldrar bemötte er under er uppväxt? Vad har ni för erfarenheter, goda/dåliga?

Jag satt nämligen på bussen idag och funderade på hur jag skall förklara för henne att hon när hon börjar skolan kanske måste börja täcka för sin överkropp när de ska gå i simskola. Ska jag förbereda henne på att de andra tjejerna kommer undra varför hon har pojkkalsonger? m.m. m.m…

Det finns tusen saker jag vill "göra" för henne, och samtidigt vill jag inte vare sig tvinga på henne "hjälp" hon inte bett om, eller tvinga in henne i ett fack. Det KAN ju vara så att hon längre fram inte känner såhär längre, även om hon ALLTID gjort det. eLLER HUR? När jag tittar på henne kan jag absolut inte se henne i en klänning, det skulle se "fel" ut. Trots att hon är jordens sötaste tjej. ;) HON trivs med sina kläder, älskar att prova i affärer och är mycket mån om att se cool och tuff ut. Det som är jobbigt för henne är att hon är ledsen över att hon inte kan få bli en kille. Hon vill se ut som Danny i EMD. ;) När hon lyssnar på deras musik mimar hon till den och vill verkligen vara en av killarna. Hon är orolig över att bli vuxen, att hon ska få bröst när hon blir äldre m.m Hon vill inte gifta sig för då måste hon ha klänning på sig tror hon.

Det enda jag vill är att förmedla till henne att hon är perfekt hur hon än är, och att jag stöttar henne i vad hon än väljer att ha på sig eller hur hon än vill se ut.

Är det någon här som känner igen sig från hur ni var när ni var små? Tror ni att hon är trans/homosexuell?

Hur stöttar jag henne bäst i detta? Tacksam för ALLA erfarenheter, goda som dåliga, samt tankar kring det jag beskriver att min dotter ger uttryck för.

Mvh Morsann

Annons:
Ragnhildm
2009-07-07 04:15
#1

Tycker synd om henne för att hon kommer att få svårigheter när det gäller vissa saker. Men beundrar henne för att hon vet vad hon vill och vågar vara sig själv. Av beskrivningen du ger av henne låter det som om hon kommer klara sig bra ändå. Hon kan säkert försvara sig själv. När det kommer till kläder spelar det ju ingen roll hur hon klär sig. (enligt mig) Men när det gäller badbyxor kommer nog den dag när hon inte kan gå i bara badbyxor. Men bara för det måste hon ju inte sluta ha dem och ha volangförsedda bikinis direkt. Kanske kan hon bada med linne eller tshirt till… Eller annars ha en svart baddräkt under shortsen (om det nu finns)

Jag vet inte om man skulle kunna försöka få henne att tänka i banor att man gör som man själv känner sig bekväm med snarare än att det är kill och tjejgrejer. Det beror ju lite på varför hon känner som hon känner. Om hon identifierar sig som pojke helt enkelt eller om det bara är att hon tycker att killkläder är snyggare och inte gillar att ha kjol till exempel. Vet inte om det kan hjälpa att höra om tjejer som har typiska killyrken och sånt. Lär henne att det är ok att klä sig och göra hur man vill så länge det inte skadar nån annan. Men att alla tyvärr inte vet om det. Så då får man lära dem det. Det är ett argument jag tror man kan komma nån vart med om folk ifrågasätter henne. Eller iallafall ett svar hon kan ha när folk frågar henne varför hon har killkläder. Lycka till!

raphanus
2009-07-07 17:13
#2

Jag var nog själv ganska straight-acting till vardags i skolan, och senare även på jobbet, men har alltid blivit betraktrad som lite queer. Pappa ville helst att jag skulle leka med grabbsaker och ogillade att jag hade en bilderbok om en flicka som skulle bära en mjölkkruka på en sidenkudde på huvudet. Jag hade som barn själv inget emot vare sig lego, bilar eller böcker om krukbärerskor, men förstod aldrig varför pappa ogillade just boken. Mamma å sin sida sa ogenerat och ganska ofta, att jag skulle ha fått heta Amanda om jag hade blivit flicka, och varje påsk och ofta annars också har hon påpekat att hon tycker att jag har "fina läppstiftsläppar". Hon har även flera gånger varit behjälplig vid flera "drag sessions". Pappa och jag har ingen kontakt i dag. På det hela taget är jag nöjd med att ha det så, och är också nöjd med den barndom jag hade, trots de inskränkningar i litteraturval som min far gärna ville göra.

För en vecka sen sträcksåg jag alla avsnitt av den gamla SVT-serien "Dårfinkar och dönickar" på dvd. Serien löser inga problem, ger inga förslag till lösningar på problem, och huvudpersonens könsrollsrelaterade problem verkar inte vara lika allvarligt och svårt som TS dotters problem, men serien är ändå sevärd och ger en humoristisk synvinkel på det hela.

(Det är dumt att förstöra för dem som inte sett tv-serien, men i korta drag kan man säga att det handlar om tjejen Simone som börjar i en ny skola och där blir misstagen för att vara kille.)

Skolbarn kan vara hemskt jävliga ibland, och kan komma på att frysa ute en viss person även om den personen är hur straight och heteronormativ som helst. Man har som skolbarn ingen garanti för att gå säker för mobbing hur mycket av sina annorlunda egenheter man än försöker dölja. Simon(e) i tv-serien visade ju att hon kunde ta en grabbfajt och betraktas som en hunk även om hon inte var kille rent biologiskt. Det riktiga problemet uppstod ju bara när hon skulle välja omklädningsrum på jympan.

Tussebus
2009-07-07 20:30
#3

Svårt ts. Jag tycker du är cool som låter henne göra som hon känner för och inte tvinga in henne i nån sorts roll som flicka.

Svårt med skolgången. Har hon några problem i förskoleklassen? Tänkte på min styvson som ju inte haft just det problemet, utan bara haft två mammor. Han har aldrig blivit retad för just det, tackochlov.

Om det inte är några problem i förskoleklassen kanske det inte blir så svårt när hon börjar på riktigt. Det finns ju som #1 säger badshorts att ta till då de ska bada på gympan eller dylikt. Tyärr får man väl inte bada med t-shirt men det kanske finns något annat alternativ då det blir så dags…

Cool tjej som vet vad hon vill Flört

// Tussebus, Sajtvärdinna på HBT ifokus

"Amor vincit omnia et nos cedamus amori" - Kärleken övervinner allt, så låt oss besegras av kärleken

hus-musen
2009-07-07 22:33
#4

så länge hon är medveten om att hon i grunden är flicka så låt henne göra som hon vill=) vill hon ha "pojkkläder" så låt henne ha det. Kalsonger eller inte spelar ingen större roll, däremot kan det bli livat på badhuset om hon badar i badbyxor, men ta den diskutionen då med henne isåfall. Personligen anser jag att småtjejer och småpojkar kan bada i bara trosor eller vad de nu vill ha på sig, de stör ju ingen. och det finns badlinnen om hon kan tänka sig det!

Qui dormit, non peccat

 


morsann
2009-07-08 02:16
#5

TACK- för Era svar!

Ni skriver alla mycket tänkvärda saker. Det signaturen raphanus skrev om att de ju finns hur heteronormativa barn som helst som blir mobbade landade verkligen i mig. Det är så sant. Det är fruktansvärt med mobbing, och jag tror alla föräldrar delar den rädslan med mig, oavsett pojkläder eller ej. Faktum är att min dotter är, och har alltid varit, väldigt omtyckt av både tjejer och killar (dock främst killar, fast de flesta verkar bli betuttade i henne, och hon förstår ingenting *ler* Hon är en bra och uppskattad vän, verkligen. Men oron inför skolstarten är ändå stor. O jag vill inte "bana väg" hela tiden, utan att hon ens ber mig om det. Jag skall fundera på det ni alla skrivit.

Jag är så tacksam att detta forumet finns. Jag kommer skriva här igen!

raphanus
2009-07-08 10:28
#6

Vad skönt att höra att din dotter är omtyckt, och är en bra och uppskattad vän! Då har hon en bra start! Och jag kan bara gratulera henne till att hon vet vad hon vill och att hon har en så förstående mor!

Annons:
Tussebus
2009-07-08 17:47
#7

Instämmer med #6. Det märks verkligen att du älskar din dotter och förstår henne! Känns skönt att veta att det finns sådana som du Morsann i denna värld!

Jag gillar verkligen att du inte vill vara en "curlingmorsa" också Glad. Förmodligen tar hon hand om saken själv så småningom. Blir hon mobbad kan det ju lika gärna vara för någonting helt annat, dock tycker jag mig ha märkt att de går på den som i deras tycke (mobbarnas) är svagast, som tar åt sig när de retas. Din dotter verkar ju vara omtyckt och stark. Hoppas det håller i sig.

Jag förstår att du är orolig Morsann, det skulle jag säkert också vara om det var min dotter, men det är svårt att förutsäga. Ettan brukar för det mesta vara lugn, det är mest när de kommer lite högre upp som det blir värre ur mobbningssynpunkt… Enligt vad jag erfarit iallafall :)

// Tussebus, Sajtvärdinna på HBT ifokus

"Amor vincit omnia et nos cedamus amori" - Kärleken övervinner allt, så låt oss besegras av kärleken

farmorgreta61
2009-07-10 21:41
#8

Man är inte homosexuell för att man som tjej vill ha killkläder.

Linnah
2009-07-12 23:02
#9

#4 Det var väl inte alls särskilt smart skrivet? "Vara medveten om att hon är flicka"?! Om barnet är transsexuellt så är det ju just det det INTE är! Varför ska barnet bli intvingad i könsnormerna bara för att samhället har bestämt att de skall finnas? I det här fallet är det ju uppenbart att det självupplevda könet inte stämmer överens med det biologiska könet, och det är ALLTID det självupplevda könet som är det som är det väsentliga! Om barnet istället uppmuntras till att bli sin egen unika person så kanske den slipper all den ångest och vånda som jag vet många barn, unga och vuxna som behöver genomlida i sina liv därför att Heteronormen är så stark.

#0 Jag har en hel lång rad med vänner som själva är transpersoner och som har massor av viktiga erfarenheter och som skulle kunna stötta er. Jag är också engagerad i RFSL Ungdom, och vi har dels massor av bra kontakter om ni vill ha tips på personer att komma i kontakt med, men när barnet så småningom blir lite äldre och om det då fortfarande känner på samma sätt så har vi massor av roliga och intressanta aktiviteter och träffar där barnet kan träffa personer med liknande upplevelser och erfarenheter och som kan stötta och peppa. Hör av dig till mig om du vill så kan jag ge dig några namn till några riktigt bra personer.

Ragnhildm
2009-07-12 23:18
#10

#8 Ha. Tänkte säga typ: Just precis. Se på mig tex. Sen insåg jag att det inte stämde för att:

* Jag är gay

* Jag har killkläder för att jag inte begränsar mig till tjejkläder och inte tycker om ryschpysch

* Jag klär mig egentligen inte killigt. Bara inte jättefeminint =) Vanligtvis rätt unisex… =)

morsann
2009-07-12 23:33
#11

Tack för alla snälla ord! Det värmer verkligen..!

Det är tufft emellanåt. Folk som ifrågasätter, ungar som häver ur sig obetänksamma kommentarer. Men jag är stolt över henne! Hon är jordens goaste unge. Sådeså. ;)

Linnah jag tar gärna några bra namn. Ska försöka komma på hur jag kan kontakta dig via sidan här. Börjar med att klicka på ditt namn så får vi se hur det går. ;)

Kram alla härliga människor

Tussebus
2009-07-12 23:44
#12

Kram tillbaka morsann och jag tror det kommer gå jättebra för din tjej! Hon verkar supertuff! Cool

// Tussebus, Sajtvärdinna på HBT ifokus

"Amor vincit omnia et nos cedamus amori" - Kärleken övervinner allt, så låt oss besegras av kärleken

farmorgreta61
2009-07-13 00:10
#13

Jag är oxå gay och klär mig inte särskillt feminint. Gillar jeans och tröja, och kallas det för killkläder???? så klär jag väl mig i det då, men kan även ha kjol men aldrig högklackat eller ryshpysh

Annons:
[TrevorS]
2009-07-16 11:53
#14

Varför gå ut? Varför inte bara vara öppen om någon frågar? Tycker inte att man borde skylta med sin homosexualitet.

raphanus
2009-07-16 12:56
#15

#14 - Nej, det är klart. Man behöver inte skylta ens med att man är människa heller. Klart man kan stänga in sig helt och hållet om man vill. Man behöver väl kanske inte ens andas eller äta heller. Men det gör livet avsevärt drägligare att man kan vara sig själv i den miljö man vistas dagligen i. Att vara sig själv kan till exempel innebära, att man för sina arbetskamrater berättar vad man har gjort på semestern. Ska man då frisera sanningen bara för att den man har firat sin semester med råkar vara av samma kön som en själv?

hus-musen
2009-07-17 00:37
#16

#9 Jag kanske uttryckte mig lite klumpigt där. Oavsett hur hon känner sig så kommer omvärlden att se henne som en flicka och tyvärr så har de flesta åsikter om hur en flicka eller pojke ska vara. Bara för att hon ev är transperson så kommer inte hennes kön att "nollställas" och alla acceptera henne som hon är tyvärr. För i grund och botten fött utseende så är hon tjej som kanske hamnat i fel kropp de är väl lite tidigt att utröna hur hon blir som vuxen. Naturligtvis ska man uppmuntra henne att vara precis den hon vill vara, det trodde jag framgick i vad jag skrev.

Qui dormit, non peccat

 


Linnah
2009-07-17 17:03
#17

#16 Alltså ett barn som när det är så litet tillåts vara det kön det känner sig som, kommer att växa upp som det könet. Om barnet dessutom tidigt får påbörja könskorrigerande behandling (vilket man kan få göra tidigt om man har sina föräldrars medgivande) så kan det slippa många års lidande och därmed snabbt få korrigera så att kroppen stämmer överens med det självupplevda könet. Då kommer barnet ej heller behöva acceptera att folk "ser henne som en flicka".

Upp till toppen
Annons: