Jag tänker på mitt ex. Vi levde som vegetarianer och planerade att ge de barn, som vi kanske skulle få, en vegetarisk uppväxt. Så långt var allt gott och väl, men sedan deklarerade exet högtidligt att hon ville sätta våra barn i kristen friskola med syftet att de skulle slippa bli mobbade för att de var vegetarianer. Dock klingar orden "friskola" och "kristen" oerhört illa i mina öron (i synnerhet kombinationen av dessa ord), och dessutom tror jag inte att kristna friskolor är förskonade från elever som mobbar. Dessutom tror jag inte, att en människa som cyniskt räknar med att hennes framtida barn kommer att bli mobbade (t.ex. på grund av deras kosthållning), är mogen att skaffa barn.
Kort sagt, jag dumpade henne.
I alla fall, jag tolkar ditt inlägg som att du är beredd på att för dina barns skull avstå från att lyssna till ditt hjärta, liksom för att inrätta ditt eget liv efter dina barns eventuella belackare. Det verkar kärleksfullt mot barnen i förstone, men i praktiken är det tyvärr så, att det alltid och överallt kommer att finnas människor med brist på acceptans. Om du så lever heterosexuellt och hur prydligt, blåvitt, mainstream och A-människeaktigt som helst, så kan en människa med brist på acceptans alltid hitta något att mobba dig eller dina barn för. Tyvärr. Men du och dina barn har rätt till era egna liv. Använd den rätten! Och kom ihåg att en människa som visar brist på acceptans aldrig är en helt igenom rättrådig människa.
Jag vill förstås också understryka, att jag hoppas att det går bra för dig och barnen, och att du får leva i harmoni med din omgivning.