Du är vad du känner dig som.  Det är svårt att veta och sätta etikett på sig själv, tycker jag.

Du får väl prova dig fram när du tycker att tiden är rätt och tillfälle erbjuds. Det är nog enda sättet att ta reda på det som jag kommer på.

Jag lutar mer åt att jag är gay nu. Även om jag innan jag träffade min fru inte haft en tanke på att bli tillsammans med en kvinna.

#1 Men jag gör allt för atti nte verka som en gay… Jag vågar inte titta på tjejer i omklädningsrummet eftersom jag fort blir brännmärkt… jag antar att folk kan tänka mig som en läsbisk :S

När jag väl tittar så är det mer för att jämföra med mig själv

Om du är Bisexuell eller ej är det bara du som vet/kommer få veta. Jag tycker inte egentligen att du behöver "bestämma" dig, sätta en stämpel. Njut bara av kärleken som den kommer. Eller våndas, som vi alla gör då och då över olycklig kärlek.

Att tycka om att bli kramad gör vi flesta vare sig det är pga vänskapskärlek eller kärlekskärlek (eller hur man nu ska uttrycka sig). Det i sig är ingen indikation på vad för läggning man har. Jag har några vänner som jag känner starkt för, särskilt när vi kramar varandra. Det är en kärlek i sig, men ingen sexuell kärlek.

Njut av livet och kärleken istället för att fundera över stämplar är mitt enda (flummiga) råd.

Urrk, vad jobbigt! Jag avskyr när folk sätter stämplar på varandra utan att veta ett dyft om personen i fråga!

Det finns väl inga yttre kännetecken som jag vet om som är utmärkande för en flata. I ditt fall låter det som att de har bestämt sig och vad du än gör bara understryker deras förutfattade mening.

 Låter som en jobbig sits du har hamnat i .

Törs du närma dig killen du är kär i, eller är det bara på håll? Själv vågade jag inte riktigt närma mig de killar jag var kär i, i högstadiet.

Kanske är du bi, kanske är du hetero, det är som sagt bara du själv som avgör det och detta är inget du behöver göra just nu. Ställ in tankarna på att du bara ska vara dig själv i den mån det går. ..

Tack för vänliga ord

Nja, jag är otroligt blyg tjej och vågar inte ens prata med killen jag gillar… Jag berättar ingenting till någon eftersom jag ännu en gång inte vill att folk ska håna mig och skratta, vilket dom i min skola är experter på.

Men om jag ska vara helt ärlig så är jag hällre med en tjej i sängen än en kille… När jag ser lesbiska tjejer på Tvn så vill jag gärna att det händer något Jag såg en film om två lesbiska tjejer och dom höll det hemligt och träffades i smyg och den ena av dem var faktiskt riktigt snygg… - Henne skulle jag också vilja "ha"

Men jag har lovat mig själv att inte tänka sånna tankar eftersom jag nog är _rädd

Jag tycker att jag själv är pinsam när jag skriver här… Men jag är till 100% ärlig i alla fall_

Jag avskyr att få stämplar. Eller att man förutsätts tycka och tänka på ett sätt bara för att man har vissa åsikter. Spelar ingen roll om jag faktiskt tycker dem, Gillar inte riktigt att folk antar saker. För i många fall kan det ju vara precis tvärtom. Men att få en stämpel man kanske inte ens har, och att behandlas utifrån det, är verkligen inte kul. Om du är gay eller inte är väl din ensak. Din sak att berätta. Tror det finns många tjejer som tycker kvinnor är vackra även om de inte blir kära i dem. Och många som gillar att se tjejer tillsammans. Och många som inte är 100% hetero fast de aldrig gör nåt åt det eller ens vet om det. Iallafall. Din sexualitet är din ensak och bry dig inte om (ok, inte så lätt kanske) vad andra säger. Försök ta reda på vad som känns bäst för dig. Och kanske också fundera på om du helst skulle leva med en man eller kvinna. Anyway. Lycka till =)

#6 Tack så mycket

Era ord gör mig inte lika förvirrad längre.. man behöver inte antingen vara det eller det utan man kan vara en blandning också :)

Det är skönt att ni säger att jag bara ska följa vad jag känner är rätt!

Jag ska inte bry mig om dem, men det förekommer ju av min bror också som är 2 år äldre en mig

Men vi får se hur det blir i framtiden

#5: du är inte ett dugg pinsam som skriver här! Du är bara cool . Du vågar vara öppen och ärlig mot dig själv och det är det viktigaste av allt!!

Själv var jag åxå väldigt blyg när jag gick i högstadiet. Glöm att jag vågade ens prata med killen jag var kär i!

Du Skuggans: oroa dig inte för något just nu om du kan låta bli. Allt går upp o ner hela tiden: ena tiden gillar du tjejer och killar, nästa minut gillar du bara killar, allt det där ändras hela tiden under tonåren (iaf var jag sån). Det allra viktigaste är att man mår bra själv och att man alltid är ärlig inuti sig.

Om du kan, skulle jag råda dig att hitta några vänner som inte retar dig, som du kan känna dig avslappnad med. Ge inte upp hoppet, det kan ta en tid innan du hittar några, men förr eller senare snubblar du över dem.

Säkert finns det många i din sits. Det är vanligt att vara blyg i tonåren. Skillnaden är bara att vissa visar upp en väldigt stark utsida..

Massa kramar till dig!!

#8 Bara i tonåren? Jag haqr dagar då jag är mer eller mindre gay. Eller vissa dagar är det no way jag skulle kunna leva med en man. Och andra dagar tycker jag det skulle vara så mycket enklare. Men ändå inte. Jag får ibland ihop det så att jag ska försöka hitta en man att gifta mig med så jag slipper leta en donator. Vilket bara blir superfel. För då måste jag ju dras med honom. Alltså. Inte så at det inte finns killar jag aldrig skulle kunna tänka mig. Jag är typ 75% gay och 5% straigt och de andra 20% intresserad av en person som råkar vara man (men det börjar gå över, Fastnade för honom när jag var 15… snart 10 år…) SÅ frågan är om man nånsin bestämmer sig innan man hittar nån som känns rätt…

Och det skrev jag inte för att få Skuggans att misströsta. Utan för att så är livet. Inte säkert man får veta. Men kan ju vara bra att veta att det kan vara så med =)