04. Funderingar kring HBTQ status

Intergender

2009-01-02 01:13 #0 av: Ichigo-Sweetie

Hej..

Jag är en person med kvinnligt könsorgan, fast i ena sekunden känner jag mig som den kvinnligaste personen på jorden, och i andra sekunden som en man.. Jag är homosexuell och i hela mitt liv har jag gått ifrån manlig till kvinnlig, sådär bara.

Är det någon mer som är Intergender här?

Berätta lite mer om er Intergender, det är intressant!

Anmäl
2009-01-02 12:03 #1 av: MyTwiggs

Hmmm... Ja, för mig är det nog inte en fråga om vilken könskategori jag tillhör, utan om jag över huvud taget tillhör någon. Jag känner mig aldrig som en kvinna, och aldrig som en man. Jag känner mig för det mesta som en människa, jag jag antar att jag är queer. Skrattande Jag tycker inte att det någonsin innebär problem för mig heller, så jag tänker inte på det.

Anmäl
2013-01-04 22:47 #2 av: [haku]

Ja det är verkligen intressant detta och jag är så glad att få veta att det finns många fler som känner så här! Tidigare har jag känt mig ganska ensam och ibland även nu, men sen läser jag om flera som känner likadant och blir glad :)

Själv identifierar jag mig som genderfluid...

Anmäl
2013-01-05 00:36 #3 av: Salish

Jag är väl också lite flytande, ibland väldigt kvinnlig och ibland lite både och, eller inget, eller lite manlig. Men jag skulle inte vilja byta kön eller på något sätt korrigera det, trivs ganska bra som det är.

Anmäl
2013-01-05 16:38 #4 av: Wony

Jag är fysiskt sett kvinna, men går mellan att känna mig som kvinna och att känna mig som man. Ibland som ett mellanting, och definierar mig som genderfluid.

Anmäl
2013-01-06 01:18 #5 av: Cafesinner

Jag är inte "ute" som det... Och jag har accepterat att jag är tjej. Men ag har sedan jag var ca 13 år haft riktiga depp-faser, olika långa... när jag äcklas av mig själv så fort jag är minsta tjejig. Trivs mycket bättre som killig, men vissa saker som typ nagellack och sånt gillar jag ändå.. Kan tex köpa kitsnygga klackskor men aldrig nånsin använda dem för ja känner mig tjejig. Blir förolämpad om någon kallar mig tjej... Vet inte riktigt vad som händer :P...

Anmäl
2013-01-06 01:29 #6 av: [haku]

för mig är det skillnad på att känna sig som man/kvinna och det som kallas feminint/maskulint. Jag är alltid superfeminin, gillar inte det men det är som jag är, inget att göra åt det. Men nog har jag dagar då jag känner mig som en man. En feminin sådan men fortfarande man... Jag kan ta på mig klänning men fortfarande känna mig som en man. Vet inte hur att förklara det, det är en känsla jag får...

Anmäl
2013-01-06 01:44 #7 av: Cafesinner

# förstår dig...

Anmäl
2013-01-06 03:05 #8 av: [haku]

tack!! :) <3

Anmäl
2013-01-06 03:12 #9 av: [haku]

förresten, märkte att jag aldrig riktigt svarade på ditt inlägg, var så inne  i mina tankar (brukar vara det så här års - går i ide typ)

känner ju igen mig i det du skriver, att inte tycka om att vara tjejig (vad det nu innebär, samhället bestämmer tydligen). och kan bli illa till mods när någon kallar mig tjej... (inte så konstigt kanske, med tanke på ur kvinnor ses i samhället)

men jag hoppas du inte äcklas så mycket så att du känner att du inte kan få uttrycka dig själv :( det är ju inget fel med att vara feminin egentligen, det är bara ett uttryck som alla andra. Men i samhället ses det ofta på ett visst sätt, som att man vore svag o så... helt löjligt egentligen, det finns många starka feminina individer!

 

Anmäl
2013-01-06 13:02 #10 av: Wony

#6 Håller med dig där, det är skillnad på man/kvinna och maskulin/feminin. För min del är det en flytande skala när det gäller båda de sakerna. Förvirrande ja, men det är ändå rätt enkelt om man ser det så.

Finns dagar då jag känner mig som en feminin tjej, likaväl som feminin kille. Eller maskulin tjej eller maskulin kille. Eller en blandning av alltihopa.  Tungan ute

Anmäl
2013-01-06 15:11 #11 av: [haku]

Wony, det låter helt underbart ju! :) jag menar allvar, tycker verkligen det!

 

Anmäl
2013-01-06 15:53 #12 av: Wony

Jaa, jo, det är det väl. Jag tänker inte så jättemycket på det. Tungan ute

Och ibland är det rätt jobbigt om jag helt plötsligt känner mig annorlunda mitt i någon situation där det inte riktigt är lägligt. Det gör mig rätt förvirrad faktiskt. Men jag jobbar på att hantera det bättre, så det går sakta men säkert framåt.

Tror det jobbigaste är att jag möts av förvirring och oförstående ganska ofta. Det verkar vara väldigt svårt för vissa att förstå att man kan identifiera sig som något annat än det fysiska kön man fötts med, och ännu värre blir det om man identifierar sig med motsatt kön då och då, och det man fötts med då och då. Man "platsar" inte någonstans riktigt. Obestämd

Anmäl
2013-01-06 20:54 #13 av: [haku]

ja, jag kan inte påstå att jag har många omkring mig som förstår heller... de få jag har pratat med har varit transexuella men inte ens de förstår riktigt, tycker jag, och då känner jag mig rätt så förtvivlad... :( de vill förstå men i slutändan verkar de förvänta sig att jag ska "välja sida" förr eller senare. Jag önskar att jag kunde men det är sällan jag känner mig 100% någonting. Och egentligen önskar jag inte att jag gjorde det, det jag önskar är att få vara den jag är och bli accepterad för det...

Får jag fråga vad du menar med inte läglig situation? Jag har också haft snabba växlingar vid olika tillfällen och tyckte det var jobbigt när det var så snabbt. Inte lätt att byta om mitt på stan kanske... :/ Jag kan tycka det är jobbigt att inte veta var i genderspektrat jag kommer att befinna mig i nästa dag. Men är glad varje gång jag känner att jag lyckas uttrycka min identitet en smula...

Men ja, man platsar inte in i någon större grupp direkt, det har du nog rätt i. Vet inte om vi räknas som transpersoner, jag skulle gissa att vi gör det men jag är inte helt säker hur bred definitionen är...

Det värsta tycker jag är när vissa människor behandlar en som ett litet förvirrat barn som bara vill ha uppmärksamhet. Då blir jag riktigt arg och ledsen. Varför skulle jag hitta på något sånt? Det är ju inte logiskt...

Anmäl
2013-01-06 21:17 #14 av: Wony

Jadu, jag tycker man kan möta den reaktionen från många, oavsett om de är cis eller trans. Man ska liksom behöva välja, för både och kan man ju inte vara, tydligen. Obestämd

Det jag vill är att andra ska åtminstone förstå. Eller försöka förstå, det vore en bra början! Kanhända låter jag en smula bitter, men det känns lätt så när det inte är så många som förstår en. Det verkar som att det inte direkt finns många som är genderfluid. Såvitt jag vet ingår det under termen trans, eftersom det är ett rätt stort begrepp.

Det jag menar med situationer som inte är lägliga är t ex om jag är på någon fest, där jag är tjejklädd/förväntas vara tjej/tjejig men identifierar mig helt plötsligt som maskulin kille t ex. Krocken blir så tydlig då tycker jag.

Normalt går jag nog 80% av tiden i arbetsbyxor, kängor och T-shirt, så egentligen behövs det nog inte bytas kläder så ofta. Men ibland vill man gärna ha sin binder, och går det inte blir man rätt sur tycker jag. Fast egentligen kan jag inte ha den öppet där jag bor. Det vore som att komma ut till hela byn liksom... Tungan ute

Och jag instämmer i det med att behandlas som ett litet barn som inte vet vad det vill... Det tog ett bra tag för mig att komma till insikt och våga erkänna för mig själv vad jag är, varför skulle jag då ljuga ihop något för att verka cool, eller ännu värre, att andra på något sätt ska förutsätta att man är "förvirrad"

Anmäl
2013-01-08 02:02 #15 av: [haku]

åh, ok, ja jag kan tänka mig att det blir en knepig situation när en står där på festen tjejklädd men kille inombords... Obestämd

Jag önskar ibland att det fanns någon förening eller liknande för oss som hamnar "mellan könen" eller vad man ska säga. Även om det finns transföreningar vore det kul om det kunde bli en sorts gemenskap som en kan känna igen sig i...

Ja precis, helt orimligt att hitta på något så opopulärt och bli idiotförklarad!

men här på forumet verkar vi vara några stycken ändå, jag trodde aldrig jag skulle kunna hitta människor att känna igen mig i inom Sverige, vet inte varför jag trodde så...

men när jag var yngre så trodde jag istället att alla var som jag (!) det tog mig lite tid att fatta att de flesta andra identifierar sig som "bara" ett kön... kunde inte riktigt förstå hur de kunde vara så konstiga ;) hihi

 

 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.