04. Funderingar kring HBTQ status

Statist i sitt egna liv - reda ut vad jag är...

2011-11-01 09:24 #0 av: Wonderwall

Jag vet inte ens var jag ska börja. Ett tag har jag känt att jag är som en statist, eller skådespelare i mitt egna liv. Jag lever det och är ganska nöjd med det mellan varven - men så mellan varven inser jag att det är som att någon annan är den som lever livet. Inte jag, jag är inte den jag vill vara. Jag vet vad jag vill - men att veta vad man vill och vad man faktiskt är väl två helt olika saker?

Allt blir verkligen super suspekt. Låter så märkligt, men det här är första gången jag uttrycker mina tankar alls så jag får be lite om ursäkt för det.

Efter Pride i år skrev jag på min blogg (som var ett försök att komma ut för mina arbetskammrater som bi) att jag inte kunde eller ville bli sedd som hetro. Men samtidigt har jag aldrig känt mig nöjd med bi heller.. Det där handlar ju om sexualitet men känslan jag har är densamma.

Jag känner mig inte alls hemma i begreppet kvinna, jag har aldrig varit speciellt kvinnlig i mitt sätt att vara, jag identifierar mig inte som en kvinna. Ordet skrämmer mig. Men vad är jag då? Och varför börjar de spela roll nu, känner mig alldeles för gammal för att börja söka efter mitt verkliga jag (fyller 26 om någon månad.) Det borde jag väl ha klarlagt...

Jag vet inte vad jag vill ha sagt, men är det någon som har något tips på hur jag ska reda ut vad jag är? Det känns helt plötsligt viktigt. Jag har försökt läsa en del som TS på internet, men de berättelse jag får fram verkar så självklara. Att det har man alltid vetat och förstått.  Och så finns det massa andra begrepp som jag knappt förstår innebörden av..

 

Anmäl
2011-11-02 21:39 #1 av: Skogselva

Man är aldrig för gammal för att söka sitt verkliga jag, aldrig för gammal för att möta det heller. Det är en så'n sak man inte märker att man saknar för man saknar den och det kan ta tid att hitta rätt.

Fäst inte för stor vikt på att de berättelser du läst verkar självklara. Många har gått igenom samma tankar som dig, och när de väl insett hur det ligger till, ja... då framstår också allting som just självklart. Men innan dess är vägen ofta full av tankar, förvirrade, vilsna, frustrerade.

Ibland är saker också för självklara, likt när man letar efter något som man inte hittar, men som har stått framför näsan hela tiden.

Jag insåg inte min homosexualitet förrän förra sommaren, när jag skulle fylla 20, tankarna hade funnits innan och åstundo funderade jag på om det inte var lite konstigt att jag aldrig kände något för killar, fast att alla andra tjejer gjorde det, men jag förstod det inte, det var för långsökt! Det var först när jag insåg det som allting föll på plats, blev logiskt och självklart.

Genom att veta vad du inte vill bli sedd som, så har du funnit en liten del av den person du söker, skulle jag säga. Den enda väg du kan välja att ta, för att hitta rätt, är nog den du redan vandrar på. Läsa, prata, fråga om andras och dina erfarenheter/känslor.

Jag gillar inte begreppen kvinnligt och manligt, de är samhällets konstruktioner, helt onödiga, en kvarleva från äldre dagar, om du frågar mig. Kan och vill inte identifiera mig med det som anses vara kvinnligt, men särskilt manlig är jag inte heller, jag en blandning, en pojkflicka. Mitt biologiska kön är kvinna, och jag vill inte byta, därför kallar jag mig kvinna, men när det väl kommer till kritan så betraktar jag mig inte som ett kön, jag är jag. Jag är inte kvinna, inte lesbisk, inte pojkflicka, jag är bara jag, som råkar ha den här personligheten och jag råkar gilla tjejer.

Det är svårt att svara dig då du inte har en exakt fråga, men jag hoppas att mitt synsätt kan vara till lite hjälp. Glad Som sagt, att dela erfarenheter med andra tror jag är ett bra sätt att närma sig sin egen sanning.

Pernilla, värdinna för Månväsen ifokus och för Epoker ifokus. På månväsen kan ni just nu läsa om Den flygande holländaren, Spöken, m.m. och på Epoker finns att läsa om East India Trading Company och absint - men självklart mycket mer, bland annat stridvagnsspärrar och utdöda yrken!

Jag söker också medarbetare/artikelförfattare till båda sajterna. Är du intresserad av antingen Folktro eller Historia - eller kanske både och, så låt mig veta! Glad

Anmäl
2011-11-02 22:31 #2 av: Namiko

Själv började jag fundera först när jag var 16 och började inte känna mig särskilt säker förrän jag var 22 och det finns fortfarande saker jag funderar på men det känns inte så viktigt att sätta etiketter på just nu iaf. Det är aldrig för sent att ta reda på vem man är.

Jag såg mig som hetero tills jag var 16 och blev förälskad i en tjej för första gången, sen såg jag mig som bi tills jag var 22 och mitt intresse för killar försvann helt. Nu ser jag mig som queer/flata men har börjat se sexuell läggning som något mer flytande, när det gäller mig själv iaf. Har även funderat massor över det här med förhållanden, det började när jag var 18-19 och jag var nästan 23 innan jag fått koll på det. Nu när jag är 24 har jag börjat fundera över det här som du skriver om begreppet kvinna.

Jag vet att jag trivs som kvinna (fast min bild av kvinnor är inte samma som samhället i övrigt utan baserad på min egen familj), skulle inte vilja byta kropp på något sätt, men jag går lite fram och tillbaka mellan att vilja vara helt androgyn i utseendet och hur andra uppfattar mig och vara mer tjej både i utseendet och beteendet. Jag är inte så brydd just nu med att analysera den här delen av mig och det kommer säkert fler saker i framtiden som jag måste fundera på angående mig själv som jag aldrig tänkt på tidigare, precis som med allt annat så har jag inte haft en aning om att jag skulle kunna bli den person jag är idag när jag var 15 och såg mig som en helt vanlig, heterosexuell kvinna.

Det som har hjälpt mig har varit att läsa mycket på internet och även prata med vänner. Man får höra talas om saker man aldrig hört talas om förut och helt plötsligt kan man springa över något som känns som ens egna tankar och då kanske man får ord för det man känner och samtidigt hittar andra som känner likadant.

Tell someone you love them today, because life is short. But yell it at them in German, because life is also terrifying and confusing.

Anmäl
2011-11-03 07:49 #3 av: Wonderwall

Ni skriver så bra saker, trots att det är svårt att svara eftersom det just inte är en fråga jag ställer.

När jag ser i bakspegeln kan jag se att tecknen finns där, men jag ser inte heller mig som en kvinna enligt normen. Jag har alltid sett mig som rätt manlig - men accepterar att de inte speglas på mitt yttre. Jag måste väl försöka reda ut om de räcker att jag ser mig som en man.. Någonstans känns de som jag lever halva min potential, samtidig som jag inte känner mig lika tom som jag gjorde innan jag började tänka i dessa banor... Det är verkligen så att jag har börjat vandra på en väg, jag vet inte vad den leder men de känns rätt, även om den nog kommer bli jävligt snårig.

Ska söka och se om jag kan finna något att läsa på internet, och ska försöka ta modet till mig att prata med någon i min omgivning. Men de känns svårt, riktigt svårt.. Tänk om jag bara möts med förakt? Att de verkligen inte kan acceptera? Jag tror inte de, men, man vet aldrig...

Anmäl
2011-11-03 11:25 #4 av: Skogselva

Ja, det kan bli snårigt ibland, men lyssna till dig själv, och blir det för snårigt så finns det många som gärna försöker hjälpa dig att ta dig vidare. Glad T.ex. forum som detta, men rfsl har också kuratorer man kan vända sig till för att prata om situationer som din. http://www.rfsl.se/?p=3353

Det kan vara läskig framför allt om man inte vet vad folk tycker, det förstår jag. Jag har haft turen att ha föräldrar som alltid sagt "det är okej om du är gay" redan när jag var liten, utifall att jag skulle vara gay, så för mig var det ju aldrig svårt att tala om det. Jag kan därför inte tipsa om hur man ska våga, men det kanske någon annan kan.

Nej, man vet aldrig, men jag tänker att om du, som känner din omgivning, inte tror att de skulle möta dig med förakt, så är risken ytterst liten för att de också skulle göra det. Så när du är redo, tror jag inte du har något att frukta.

 

Pernilla, värdinna för Månväsen ifokus och för Epoker ifokus. På månväsen kan ni just nu läsa om Den flygande holländaren, Spöken, m.m. och på Epoker finns att läsa om East India Trading Company och absint - men självklart mycket mer, bland annat stridvagnsspärrar och utdöda yrken!

Jag söker också medarbetare/artikelförfattare till båda sajterna. Är du intresserad av antingen Folktro eller Historia - eller kanske både och, så låt mig veta! Glad

Anmäl
2011-11-03 12:38 #5 av: Wonderwall

Jo, lyssna på mig själv är grunden i allt det här. Och jag har tänkt lite på om jag ska ta kontakt med RFSL, de borde veta sin sak.

Jag ser mig själv som bi, och det vet ju mina föräldrar och alla mina nära. Och de är ingen som sagt ngt om det. Men detta är ju någonstans... Större. På något sätt.. Om ni förstår. Ska försöka hitta mer att läsa, försöka se hur de har varit för andra. Har sökt lite, men inte hittat ngt. Men behöver tid för det, i ensamhet. Har en sambo hemma som jag inte alls vet hur han skulle reagera. Det påverkar ju honom, ska han gå från straight till bi? Stor sak för honom med.

Bara sen jag har skrivit detta känns de inte lika förvirrande, lite klarare. Inte färdigt på något sätt - men helt plötsligt har jag fått en tanke om det. En tanke som känns rätt, som jag är Påväg någonstans.

Det är en märklig känsla av att vara livrädd men ändå lite lättnad, ett "ja, det är så det är." men fortfarande skitsvårt..

Anmäl
2011-11-03 21:44 #6 av: Skogselva

Jag förstår hur du menar. Visst är det stort, men på ett bra sätt, kan jag tänka mig. En skräckblandad förtjusning eller vad är det man brukar säga? Flört

 

Pernilla, värdinna för Månväsen ifokus och för Epoker ifokus. På månväsen kan ni just nu läsa om Den flygande holländaren, Spöken, m.m. och på Epoker finns att läsa om East India Trading Company och absint - men självklart mycket mer, bland annat stridvagnsspärrar och utdöda yrken!

Jag söker också medarbetare/artikelförfattare till båda sajterna. Är du intresserad av antingen Folktro eller Historia - eller kanske både och, så låt mig veta! Glad

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.