04. Funderingar kring HBTQ status

Tankar

2012-03-20 10:38 #0 av: [kljkl]

Hej.. Nyligen har jag kommit underfund med att jag förutom att dras till tjejer, även dras till killar. En vän ville kalla detta för bisexualitet, men jag vet inte.
Kan inte tänka mig att vara med en kille i förhållande eller annat som jag känner nu. Dock finns där en dragning åt båda könen som jag har svårt att ta mig till.

Antar att det har med känslor att göra, och om man blir känslomässigt dragen till en av samma kön.. betyder det bisexualitet. Om man så klart dras till det andra könet också, vilket jag gör i huvudsak av erfarenhet.

Vad jag upplever är att jag ser bort från att kunna få känslor för personer av samma kön, och det gör att jag på något sätt stänger ned. Problemet är inte att jag är kär i någon kille, utan att saken bara ligger i vägen för att jag ska kunna röra mig helt normalt i sociala situationer.

Kanske finns lite skam där också, vill gärna inte se detta i ögonen. Man blir rädd vad som kan finnas där om man gör det, hade aldrig tänkt mig ett liv med någon av samma kön. Heller finns det ingen där som det skulle kunna bli så med, men man vet ju inte vad som kommer senare, och hur att konfrontera det då eventuellt.
Känner fler tjejer än killar, och har fler bekanta av motsatt kön som potentiellt kan vara en framtida partner. Och här är något i vägen för att kunna vara så fritt.

Lite reflektioner antar jag.. kommentarer är välkomna. Saker brukar klara upp sig.

kljkl

Anmäl
2012-03-20 13:02 #1 av: iWontBite

Först av allt: Du kan identifiera dig precis som du vill! Du behöver inte ta på dig någon stämpel alls om det känns bättre.

Dessutom finns det två "delar" till varje persons sexualitet. Den ena är den sexuella delen (attraktionen) och den andra är den romantiska (kärleksdelen).

I nästan alla fall passar dom ihop, med andra ord, är du homosexuell så är du homoromantisk och är du pansexuell så är du panromantiskt osv, men det är inte alltid fallet. Det är helt möjligt att vara bisexuell men heteroromantisk eller heterosexuell men biromantisk. (Det är vanligast bland asexuella och demisexuella där många fortfarande har den romantiska delen men inte den sexuella)
Jag tycker ofta det är just paniken över att inte kunna placera sig som folk finner stressande.

Jag vet inte riktigt vad jag vill säga mer än att du behöver faktiskt inte identifiera dig som någonting alls och du har ingen som helst skyldighet att berätta hur det ligger till för någon om du inte känner att du vill det. Och om du nu skulle bli kär i en kille i framtiden och känna att du vill verkligen ha den här relationen så behöver du fortfarande inte identifiera dig som någonting speciellt. Det är helt möjligt att bara rulla med. Eller så kan du göra det, såklart. Huvudsaken är att det känns rätt för dig och inte som att du har blivit påtvingad en titel, för då känner man sig inte bekväm.

Anmäl
2012-03-20 18:02 #2 av: [kljkl]

Tack, men det kändes även bra när hon skrev det. Som att få en liten bekräftelse. Även om jag inte kan identifiera mig med ordet, fast är likadan när det gäller diagnoser till exempel. Som jämförelse bara.

Kan berätta att jag inte har haft sex, varken med kille eller tjej. Därför ser jag mig lite asexuell vilket jag tror innebär att man tar avstånd till det.
Skulle jag dock träffa någon där känslor finns är det så klart en annan sak, men just med en kille hade jag nog låtit bli sex som jag känner. Är just personlighet som kan vara attraktiv med samma kön, men den sexuella delen känner jag mig nog inte bekväm med där.

Så kanske skulle identifiera mig som biromantisk? Och heterosexuell, heteroromantisk.
För det kan vara där saken ligger, att jag verkligen inte känner dragning sexuellt till killar.

För övrigt, blev bara om mig nu, men har varit på gränsen till socialfobisk som är i stort sett borta med hjälp av meditation och annat, men klart där kan vara en del till den biten där jag tagit avstånd sexuellt.
Byggs upp som en frustration som man inte kan komma över i och med att man inte vill ha sex, men med ja, meditation och yoga i huvudsak så har den biten blivit harmonsik den med tycker jag.

Trots det bli jag lätt småirriterad av att prata om sex, vilket kompisar fått erfara. Går lätt innåt och håller mig undan lite när ämnet kommer upp, men här är man ju rätt anonym så.

Också av den anledningen som detta liksom kommer sist av allt i personlig utveckling. Som sista grejen att komma underfund med. För övrigt känner jag mig liksom glad och rätt lycklig/lugn. Får kämpa sig över tröskeln :)

Anmäl
2012-03-23 12:10 #3 av: [kljkl]

Har kommit fram till att det kanske kan kallas bisexualitet för faktiskt känner jag viss motsättning med sex även med det motsatta könet. Så själva den delen är kanske en del för sig.

Kommer bara låta detta vara som det är just nu, men kommentarer är välkomna

Anmäl
2012-03-24 10:20 #4 av: Namiko

Jag tycker inte att du ska känna något tvång att definiera vad det är du känner, låt det istället bara finnas där och till slut kanske den delen av dig utvecklas mer åt något håll och då kanske du känner att det går bra att sätta ett ord på det hela, men det är inte viktigt alls egentligen. Det viktiga i det här är att du mår bra och kan acceptera den här biten av dig även om du inte kan/vill sätta ord på det.

Jag har gått igenom något liknande, dels med min sexualitet men även med mitt sätt att hantera relationer och det tog mig 6 år innan jag var helt säker på hur det låg till och kunde sätta ord på det. Ibland behövs det bara tid för tankar och känslor att formas och komma upp till ytan.

Tell someone you love them today, because life is short. But yell it at them in German, because life is also terrifying and confusing.

Anmäl
2012-03-24 11:52 #5 av: [kljkl]

Okej, men saken är väl att detta har pågått länge. Ingen som kom upp nyligen i alla fall.

Saker kommer till ytan när man är redo. Annars bör man inte tvinga håller jag med om.

Men ibland kan det vara skönt att bara låta det få en titel, det är som att se det på avstånd och acceptera.

Så länge titeln inte missvisar, och kanske håller man inte vid den så länge.

Blir bara motsättningar om man ska lossas vara som idealet, och trycka ned de som inte är så.

Då kanske en titel är passande ett tag? Bara för att få se sig själv lite grann. Så länge det är man själv som har satt den på sig, och så länge man är bekväm i sina kläder haha.

Ha det!

Anmäl
2012-03-24 15:19 #6 av: Namiko

Självklart kan man sätta en titel på det för att få ett bättre grepp på det hela, men känner man sig inte bekväm i något av dom ord man har att tillgå så kan det vara svårt. Självklart blir man inte bunden till nånting alls bara för att man kallar det något speciellt och det kan förändras med tiden.

Jag menade inte att man ska låtsas vara något man inte är, det tycker jag aldrig att man ska göra, men man behöver inte försöka hitta rätt fack för en själv om man inte är helt säker på om det är just där man passar in. Jag är för lösare definitioner så att man har mer plats att röra sig på och inte fastnar i en ny norm där man inte heller passar in.

Tell someone you love them today, because life is short. But yell it at them in German, because life is also terrifying and confusing.

Anmäl
2012-03-24 16:11 #7 av: iWontBite

Ja, så länge det är du själv som ger dig en titel så är det såklart okej :) Det är skönt att ha en grupp att identifiera sig med.

Anmäl
2012-03-25 12:02 #8 av: [kljkl]

# 6  Låter som du tror att det är något man letar sig fram till för att kunna passa in. Har inte letat mig till detta, som skrivet kom det som ett nästa steg att ta sig an. Kommer inte kalla mig för något i onödan, men som iWontBite skriver :)

#7 Sedan handlar det inte bara om titeln tycker jag, eller om någon grupp. Ungefär som att man accepterar något, och då försvinner allt jobbiga med det i form av motsättningar och annat. Speciellt ja, för hur man ser sig bland andra.

Vissa tycker det är kul att ha något hos den andra att trycka på, när man vill få överläge av något slag. Sedan om den saken försvinner får de lite panik och känner sig kanske att kontrollen de hade försvinner..

Anmäl
2012-03-25 15:37 #9 av: Praefatio

Tror liksom se andra att man ibland måste förbise de där facken eller definitionerna som finns där ute. Jag har varit tvungen att göra det, för jag passar inte in i något fack.

Jag tänder på både kvinnor och män, men har en betydligt smalare smak när det kommer till kvinnor. Inte smal som i fysiskt smal, utan att jag helt enkelt finner färre kvinnor attraktiva än män. De kvinnor jag finner attraktiva blir jag däremot enormt attraherad av.

Jag kan också bli förälskad i båda könen. När jag blir förälskad i en kvinna så är det generellt sett en "verkligare" förälskelse än när jag blir förälskad i en man, dvs jag känner det starkare och jag blir helt enkelt mer betuttad (hahahaha, unintentional pun :D) i kvinnor än i män.

Däremot har jag aldrig blivit kär i en kvinna, och tror inte att jag kan bli det heller. Förälskelsen svalnar alltid efter ett tag. Det tar längre tid än det gör för förälskelsen i en man men det händer alltid, till skillnad från att jag vi ett par tillfällen blivit kär i mannen. Jag har aldrig velat dela framtiden med en kvinna, har aldrig kunnat se mig själv bli gammal med en kvinna. Det är väl i första hand här som det blir lite knepigt, eftersom jag uppnbarligen kan känna homoromantiska känslor men inte på något djupare plan.

Jag lever med en man idag, som jag älskar högt och lågt. Vi har det bra på alla sätt och jag saknar ingenting som jag skulle kunna få från andra män. Däremot kommer det i perioder att jag saknar att ha sex med kvinnor. Jag har inget känslomässigt behov efter kvinnor men kan få ett sexuellt behov. I mitt fall har det gått att lösa så att alla parter har varit nöjda, så allt är bra, och när jag haft en kortare sexuell romans med en kvinna så blir jag liksom mätt på det och kan ägna min fulla uppmärksamhet åt min karl igen.

Knepigt och invecklat är det, men inte på något sätt någonting som gör mig känslomässigt förvirrad. Däremot hade jag nog mått oerhört dåligt om jag hade gårr omkring och kritiserat min sexualitet och försökt placera mig i ett fack. Gör inte det! Man måste inte. Det går att skaffa sig ett bra liv med en vettig balans ändå :)

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.