Precis som rubriken lyder.. Varför normer?
Även om jag vet svaret på den frågan så är jag ändå förbaskat arg. Ända sedan jag var liten har en fri könsidentitet och sexuell läggning inom familjen varit självklart. På ett litet sätt tror jag också att mamma gärna vill ha gay barn, men men.
Jag har liksom aldrig blivit hatad, mobbad eller trakkasserad pga vem jag är. Varför har inte alla fått leva på samma villkor som jag?.. En gång blev jag dumpad av en kille som har blivit mobbad, eller mer fått ordet "bög" kastat bakom ryggen. Varför? För att jag inte ville fly till stockholm "den underbara världen utan hbt-hat och fördommar." Men så är det ju faktiskt inte. Många flyttar dit i tron om att livet helt plötsligt ska präglas med människor som älskar en , en partner för livet och inget hat.
På sätt och vis beror ju hbt-hat brott pga at personen i sig inte är öppen med det. Att omgivningen är osäkra och inte vet, och försöker därför att trigga fram detta, dom vill ha en bekräftelse.
Jag har alltid varit "jag". Och jag tror att det är därför jag aldrig råkat ut för något.
Jag är också emot sexuella normer. Jag är Henrik, inte homosexuell Henrik. "kanske ska ringa hetrosexuell mámma snart". Fyf'n. Då kanske ni tycker att jag är queer... Nej, det är också en norm. Var och en är unik, och det ska man stå för!