Jag tror att man kan bli kär i precis vem som helst!

Men för att utveckla det en smula… Vissa dras till samma kön, vissa till motsatt kön, vissa dras till både och eller inget av det. En del kan dras till precis vad som helst. Jag tror inte att någon kan ha "fel" eller "bara tro" att de är straight/gay. Man dras till det man gör, och så är det med det.

Jag tror att det är väldigt få personer som verkligen aldrig har kännt ett viss mått av attraktion till båda könen. Enligt Kinseys studier på 40-talet så var endast 6% av befolkningen (om jag nu minns rätt) 100% homo eller heterosexuella.

Så ja, jag tror att de flesta av oss föds bisexuella till en viss omfattning. Sedan är det ju långt ifrån alla som vågar leva ut sin attraktion till personer av samma kön, eftersom många kulturer tyvärr ser snett på det.

Varför sätter vi så stor betydelse till vilken sexuell läggning man har? Missförstå mig rätt nu, jag menar alltså inte att något vare sig är rätt eller fel men jag tycker, personligen, det känns märkligt att säga att jag är kär i ett kön.

Varför ska man säga att man är antingen si eller så. Kan man inte nöja sig med att säga att man är en "sexuell" person. Jag blir inte kär i ett kön, jag ska inte leva ett helt liv med ett kön utan med en människa. Det borde alltså te sig så att man blir kär i en person oavsett kön, visst vissa har en större attraktion till sitt eget kön andra till det motsatta men i det stora hela har det ingen betydelse. Tycker jag i alla fall.

Jag säger alltså att man blir inte kär i könet utan i personen oavsett kön så det kategoriseras väl in i att de flesta av oss, som nämnts ovan, föds med en enorm förmåga att älska alla och därmed också startat livet som Bisexuell.

Fast ändå är det så att väldigt många är kär i personer av endast ett kön, antingen det egna eller motsatta. Och även då de som blir kära i vem som helt, oavsett kön.

Att t ex mena att man har i princip obegränsat antal chanser att "finna kärleken" tycker jag är fel. Har man bara blivit kär i personer av ett kön så har man. Potentiellt kan man bli kär i någon annan med, men fram tills dess är man straight/gay. Visst, man kan lika gärna vara bi från början med. Men man behöver nödvändigtvis inte vara det.

jag är ju gay, men varit upp till öronen förälskad i ett par tjejer. Men det är den typiska tjejens attityd och sätt som jag inte gillar. Så är du tjej så lär du vara väldigt speciell haha:) killars personligheter är så mysigt:)

Jätte kul/intressant att läsa era åsikter/tankar.

Jag själv ser på det hela så här:

Jag tror inte att man kan vara helt 100% gay/straight, dock kan man vara det till 99%, utan tvekan.
Jag själv t.ex ser mig själv som flata, alltså jag tänder på tjejer. Men skulle jag kunna falla för en kille? Jag tror inte det, men man ska aldrig säga aldrig, jag kanske råkar bli kär i en jätte snygg feminin kille. Egentligen är jag nog Pansexuell med andra ord, jag tänder på feminina människor, inte feminina kön. Men sedan om människan jag faller för har två snygga bröst är det helt klart bara ett plus. Hihi

Jag håller med dig Cochon, jag anser mig vara flata men har å andra sidan haft sex med en kille som jag var oerhört attraherad av. Vi var dessutom tillsammans i flera år. Enda killen jag känt så inför, har sedan dess inte haft något intresse för killar alls och varit enbart med tjejer (låter som jag varit med många men så är icke fallet dock :P)

Men jag håller med om brösten ;D

#7 Brösten är bäst.

Haha, om jag råkar bli kär i en kille kommer jag stoppa östrogenpiller i hans mat. Också kommer han av en "okänd" anledning få bröst, och jag kommer bara le oskyldigt.  *ler ondskefullt*  xD

#8 Hahaha, evil ;D

#9 Nej då, jag är en ängel.

Jag vill även flika in att man kan identifiera sig som både straight och gay, utan att vara bi.

När jag identifierar mig som tjej är jag straight, och när jag identifierar mig som kille är jag gay. När jag identifierar mig som mittemellan är jag straight+gay. Så jag är en straight, gay, tjej-kille. Fast när jag identifierer mig som kille är jag bara en gnutta bi-curious. Fast fortfarande till 99% gay. Enkelt va?

# Förstår detta ;)

#11 Oerhört enkelt ;)

#11 Solklart.
Nej, men jag förstår faktiskt, är själv transperson. Om du inte vill se dig som ett kön, kanske det fungerar bättre att vara könslös? Det gör det för mig i alla fall. :P

#13 Huvva nej, det skulle jag inte palla. För mig är det liksom ändarna på skalan. Utan markörer vet inte ens jag själv vad jag är för tillfället. Och de dagar jag känner mig 100% tjej eller 100% kille så behöver jag kunna landa i det på ett annat sätt än om jag definierade mig som könslös.

De dagar jag är både och är det någonstans på en flytande skala. Men oftast kan jag markera vad som är tjej och vad som är kille hos mig just den dagen.

På ett sätt så ser jag ordet könslös som att man inte är något kön alls, dvs man vill inte definiera sig på det sättet som kön innebär.

Mig ser jag som tjej och kille, en fin blandning, helt enkelt, och att jag därför inte är könslös.

Jag har både haft känslor för och varit attraherad av (feminina) killar men har numera inget sådant intresse för dom utan det är bara tjejer som gäller. Så jag ser mig som flata nu då jag inte kan tänka mig att vara med killar någonsin igen.

Såg mig som straight tills jag var 16 och blev förälskad i en tjej för första gången, sen såg jag mig som bi tills jag var 22 och tappade allt intresse för killar. Men det är väl inte meningen att sånt här ska vara lätt :P

Kan inte säga att det är någons kön jag faller för, däremot krävs det rätt kön på någon för att jag ska vilja ha sex med människan och jag tror att attraktion är viktigt för att jag ska utveckla djupare känslor. Killar gillar jag bäst med kläderna på så jag kan beundra deras personligheter, deras kroppar finner jag otroligt avtändande.

#14 Oki dockie. =)
Då är begreppet könslös samma för oss båda. ;) Tycker själv att det är skönt att vara könslös, man slipper bry sig om alla normer. ^^
Tjej och kille, kom och tänka på en graj som någon intersexuell kille sa på TV en gång. "När folk frågar mig vilket kön jag är brukar jag svara morf. Alltså ni vet, när man få en lapp man ska fylla i brukar den första frågan vara M or F (han var engelsk talande), jag brukar ringa in hela. Vilket blir "morf""  ^^

#16 Jag älskar att vara tjej och ändå inte bry mig om alla normer. Bara för att man identifierar sig som ett visst kön så behöver man ju inte följa normer.

#17 Nej, det är klart. ;)

Jag tror att man ska skilja på sexuell attraktion och emotionell attraktion (att bli "kär" för mig måste innafatta båda dessa delar). Man kan bli oerhört nära med en person, men ändå inte attraheras av denna sexuellt, och tvärtom.

För mig inkluderar begreppet "kär" båda sorterna attraktion, annars är det för mig enbart en väldigt nära vän, alt. en person man enbart tycker är snygg/sexig, men som man i övrigt inte attraheras av.

Jag har haft sex med fler killar än tjejer, men varit attraherad av fler tjejer än killar. Killar har helt enkelt varit lättare att ragga upp än tjejer, men tjejer har mycket snyggare former än män (boooobies…så länge det inte är man-boobies…).

Jag är väl i den uppfattningen att alla föds som sexuella varelser - eller asexuella. Jag säger lika ofta att jag är Bisexuell som att jag är en sexuell varelse. I perioder, ett tag var jag väldigt asexuell, och hade inget sexuellt behov vare sig med mig själv eller någon annan.