Könsbyte innan man är myndig
Tycker ni att transsexuella barn ska få påbörja könskorrigerande åtgärder innan de blir myndiga, kanske till och med innan de kommit i puberteten?
Många säger sig veta att de är födda i "fel" kropp redan som barn, men för att få diagnosen Transsexuell och få möjlighet till könsbyte så måste man i Sverige vara minst 18 år.
Rätt eller fel?
Jag anser att åtgärder i många fall skulle kunna sättas in redan tidigare, kanske redan innan kroppen hunnit utvecklas fullt ut under puberteten, eftersom en könskorrektion är svårare att göra när personens kropp redan fått klart manliga eller kvinnliga attribut.
Alla barn är givetvis inte tillräckligt mogna för att fatta den här typen av livsavgörande beslut, och jag är för en noggrann psykiatrisk utredning innan något beviljas. Men icke desto mindre så finns det barn som är säkra på sin könstillhörighet redan innan skolåldern, och för dessa personer är det väldigt ångestladdat att behöva vänta tills man i princip är vuxen tills behandling kan påbörjas.
MVH Henrika
Sajtvärd på HBT iFokus
Jag tycker att 18 årsgränsen är rätt.
För att som sagt mindreåriga kanske inte har förmågan att fatta livsviktiga beslut.
Om det skulle vara en lägre åldersgräns tror jag att fler sexuellt förvirrade människor skulle kunna gå igenom allt utan problem, för att sedan ångra sig längre fram.
att få vänta visar också att man är stark nog.
Sajtvärd på Neofinetia Ifokus
Japanska och Asiatiska orkidéer
#1 Jag tycker att åldersgränsen för operation skall vara 18. Däremot så bör man få börja med hormoner innan 18 års ålder. De förändringar som uppkommer med hjälp av hormoner är till allra största del reversibla, vilket en operation inte är.
Givetvis bör alla genomgå en noggrann psykiatrisk utredning innan man blir beviljad varken hormonterapi eller andra åtgärder, så att det är säkert att personen verkligen är Transsexuell och inte bara "förvirrad".
MVH Henrika
Sajtvärd på HBT iFokus
Jag håller med om att man måste ha en gräns för operation - det är ju något man generellt aldrig kan ångra. Hormoner är en lite annan sak, då de inte orsakar helt irreversibla förändringar.
Men framför allt är det jätteviktigt att man, oavsett ålder, aldrig ska bli ifrågasatt eller få höra att man bara är "förvirrad" eller "går genom en fas". Är det så, så är det så. Men är det inte så, ja, då skadar mer än man gör något bra.
Jag tror på bättre tillgänglighet till framförallt samtalsstöd, grupper etc där unga kan få den stöttning som behövs.