Annons:
Etikettallmänt
Läst 1716 ggr
[WickedAlly]
2012-08-15 23:22

Kär för första gången?

När blev ni kära för första gången? Hur gamla var ni och blev ni tillsammans med personen?

Själv blev jag kär i en tjej på riktigt för första gången under ett kanotläger, lustigt nog genom kyrkan. Föll pladask och även såhär sju år senare så tänker jag på henne lite då och då. Kändes som att jorden öppnade sig och att jag hängde där och svävade över detta gigantiska, svart hål. Det enda som fick mig att orka hänga kvar var hon. Låter smått dramatiskt men så var jag ju fjorton också ;)

Blev aldrig något mellan oss dock och ett par år senare skaffade hon barn med en man. Vet fortfarande inte om det blivit något om jag vågat och jag ångrar verkligen det även om många tonårsrelationer är kortvariga. Det spelar ingen roll om det bara varat en vecka eller en månad, jag hade i alla fall fått vara med henne den tiden.

Annons:
hippieflickan
2012-08-16 23:01
#1

Mysig historia! :D

Hm, jag vet faktiskt inte första gången, eller om jag någonsin varit det faktiskt. I alla fall inte på det "traditionella" sättet som mina vänner beskriver att de inte kan leva utan personen och kommer ta livet av sig om det tar slut, börjar planera giftemål och barn efter en månad och blurtar ut att de älskar varandra innan de vet varandra efternamn. Jag är i en relation nu som jag trivs mycket bra i och jag är relativt lycklig, men jag skulle väl inte bli överdrivet sorgsen om det tog slut heller om jag ska vara ärlig. Låter nog som världens mest oromantiska människa och det är jag nog Skrattande

[WickedAlly]
2012-08-16 23:13
#2

#1 Haha, jag tycker inte att det låter så oromantiskt. Låter sunt snarare att inte fästa sig så vid en människa att man funderar på självmord vid en eventuell separation :P
Nej men, jag är inte heller sådär att jag säger att jag älskar personen dag ett eller börjar planera för en framtid. Är nog mer avslappnad som du är, tar dagen som den kommer och om det är meningen att man har en framtid tillsammans så visar det sig nog med tiden :)

Jag tror att man kan vara kär på olika sätt; ibland är det himlastormande och ibland är det tryggt, bekvämt och känns rätt "bara" :)

Namiko
2012-08-17 10:38
#3

Som #1 så vet jag faktiskt inte. Visst har jag varit ordentligt förälskad många gånger och haft starka känslor för andra, men såhär i efterhand så kan jag inte riktigt sätta mig in i om det var kärlek eller inte, oftast var det bara en kortvarig förälskelse. Numera är jag med människor för att det känns bra och rätt, det känns oftare bara naturligt för mig att vara med en viss person än att jag känner mig kär eller ens förälskad. Men då vet dom som jag fastnar för att jag inte har några planer på förhållanden eller monogami så det blir mer bara som en djupare vänskap där man kommer varandra mycket närmare, både fysiskt och psykiskt.

Jag saknar att bli hals över huvud förälskad, men jag har även varit med om en gång där det gick för långt och jag blev helt besatt av en person och där vill jag aldrig hamna igen. Då är känslan av att det känns helt naturligt redan från början mycket trevligare och mindre påfrestande psykiskt.

Enda gången jag blivit förälskad i någon där det samtidigt kändes helt naturligt var jag 16, även om jag var 24 innan det blev något av det hela och det skulle jag nog kunna tolka som kärlek. Hon är dock monogam och har skaffat flickvän nu så våran relation har fått backas tillbaka till traditionell vänskap.

Tell someone you love them today, because life is short. But yell it at them in German, because life is also terrifying and confusing.

Praefatio
2012-08-17 10:54
#4

Jag har bara varit kär en enda gång, förälskad otaliga gånger, trott att jag har varit kär ett par gånger innan. Det är svårt att förstå hur det är att vara kär innan man hamnar där, att det inte är detsamma som kraftig förälskelse… Jag och min sambo pratade faktiskt om det där igår. Vi har varit ihop i snart tre år och vi pratade om vårt förhållande, vilket vi gör mycket nu eftersom vi är påväg framåt. Vi pratade om hur vi båda har trott att vi varit kära innan, men insett nu att det här är första gången eftersom det vi har är så annorlunda. Så självklart, så djupt, så tryggt. Det finns inga tvivel och ingen oro. Efter tre år är vi inte nyförälskade längre men det har blivit något ännu finare istället. Ömhet och äkthet. Han är min klippa i stormen, min bästa vän, min älskare och min livskamrat.

Vi lever inte för varandra, vi lever med varandra på ett plan som är helt nytt för både honom och mig. Vi jobbar hela tiden mot en bättre och bättre framtid tillsammans. Vi hjälps åt, vi stöttar varandra och planerar tillsammans. Det är han och jag nu, och det kommer det att vara. Samtidigt så har vi våra egna liv, våra egna intressen, vi har frihet.

Jag har sagt "jag älskar dig" till några människor innan och jag ångrar det väl inte nämnvärt så sett, men jag inser att jag hade fel. Jag älskade inte, jag hade bara starka förälskelsekänslor.

Jag hoppas och tror att alla här inne någon gång får uppleva den där äkta kärleken, den där fantastiska och underbara, för det är så oerhört coolt att hitta sin livskamrat. Det är underbart, spännande, härligt. Det får "att slåsig till ro" att låta som ett äventyr istället för världens undergång.

Haha, vilket rant det blev nu. Jag blev bara så gosig i hjärtat.

Henrika85
2012-08-17 14:51
#5

Jag har aldrig varit så där upp över öronen kär. Om jag träffar någon så brukar det börja med vänskapskänslor som sedan över tid utvecklas till något djupare. Vänskapen brukar sedan bli kvar även efter att förhållandet tagit slut, och det värdesätter jag verkligen. Glad

Sen tror jag också att det är osunt att bli så besatt av en person att man får självmordstankar om man blir dumpad. Jag vet att många (främst unga) blir helt avskärmade från verkligheten när dom skaffar pojkvän/flickvän och umgås bara med denna. Sedan om/när det tar slut, så har dom inga vänner kvar. Tråkigt när det blir så, men det är tyvärr inte ovanligt.

MVH Henrika

Sajtvärd på HBT iFokus

[WickedAlly]
2012-08-18 22:49
#6

Idag gick jag rakt på tjejen, Marie som hon heter, i #0.

Japp, det finns fortfarande där..

Annons:
Upp till toppen
Annons: