Annons:
Etikettdiskriminering
Läst 2507 ggr
Cafesinner
10/18/12, 6:18 PM

Homofobisk bimbo-.-'

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Jag måste irriterat skriva om en tjej i min klass. Jag är lesbisk, och väldigt öppen med det. I grundskolan blev jag extremt mobbad men på min nuvarande skola så har ingen ett problem med det (vi har faktiskt en hel del gays här, även en transkille.)
Det finns en tjej i min klass som jag verkligen inte tål, och jag är inte ensam om det. Hon är så där…wgfnhjgfd.
Helt hjärndöd men tror att hon är väldigt snygg, smart och ja.. ni vet typen.
Idag på idrotten, när vi skulle gå ut ur omklädningsrummet, frågade hon om jag hade lypsyl hon kunde låna. Sure, sade jag och hon stod och gned in det i typ tusen år. Sedan behövde jag också använda det så jag sade "nu har vi hånglat, huhuhu tufft va!" VÄLDIGT på skoj. Vem som helst skulle fattat att det var på skojj. Både pga min humor och sättet jag sade det på. Hon såg lite obekväm ut så jag bara skrattade och gick där ifrån, tänkte på annat liksom.
Sedan typ mitt i lektionen lägger hon handen på min axel och ser mig i ögonen mycket allvarligt.
"Asså Sanna… Du vet att, det betyder inte att vi har det….du vet.." (orolig, obviously.)
"Eh va?"
"Ja men du vet."
"Haha, vadå hånglat?"
"Ja.. men ah. Det gör inte det:/"
"HAHA men vad fan, det fattar jag väl……….?"
"Jaha. Ah vad bra. För du vet. När det gäller DIG så tar jag det ju på allvar."

-.- Seriously? Ska nivån fortfarande ligga här? Det påminner mig om i högstadiet när jag nyss kommit ut. Vi hade två omklädningsrum med en dörr emellan och när jag klev in bytte alla tjejer automatiskt till det andra och låste om sig. Typ samma mognadsnivå!

*Mumlar ilsket om homofober* >_<

Annons:
[haku]
10/18/12, 7:11 PM
#1

det var ju inget roligt :(

och jag är ganska säker på att om du skulle försöka ställa henne till svars för hennes reaktion så skulle hon typ låtsas som att du överdriver och tar åt dig för mycket när det i själv verket är det hon som gjort just det.

jag har haft liknande upplevelser, just att tjejkompisarna betede sig med någon sorts svårattpekapå oro när jag kom ut till dem. Men det var länge sen och vi var ganska unga, man vill ju gärna se en lite högre nivå ju äldre man blir…

Sen kan jag ha viss förståelse att första reaktionen hos vissa kan bli lite förvåning, "ojsan hur ska jag reagera" och lite på det viset. Men sen får man faktiskt ta och försöka jobba på sina egna känslor och inte projicera sin homofobi och dylikt på andra. Det är en del i att bli vuxen tycker jag…

Henrika85
10/18/12, 10:00 PM
#2

Jag hoppas det var sista gången du lånar ut något till henne i alla fall. Obestämd

Det första som slår mig är att människan verkar vara enormt osäker på sig själv. Vad det än är så är det inte ditt fel.

MVH Henrika

Sajtvärd på HBT iFokus

Saga85
10/18/12, 10:26 PM
#3

#2 Tänkte lite i samma banor.

Det eller att hon helt enkelt inte fattar sarkasm och/eller ironi. (har en vän som tar allt man säger bokstavligt och inte fattar ironi/sarkasm).

Fast det var nog innan den där slutklämmen.

[WickedAlly]
10/18/12, 11:29 PM
#4

Jag har haft en sådan person i min närhet, som tog MIN läggning på största allvar, rätt lik denna tjej i kommentarer. Skulle alltid demonstrera hur "konstig" jag var och att det var MYCKET stort det där med att jag var gay.

Något år efteråt blev hon tillsammans med en tjej, haha :)

Cafesinner
10/18/12, 11:59 PM
#5

Håller med om att man inte kan förutsätta att folk skall vara kolugna. Självklart hade hon rätt att bli lite, ojdå, den var jag inte beredd på. Men just att tro att jag är fullt allvarlig endast för jag är lesbisk -.-' Moget!

4 - Jag hade en tjej i min grundskola… jag hade en crush på henne för jag tyckte hon såg så pojkig ut, nomnom. Hon visade sig vara riktigt elak och när jag nyss kommit ut så gick hon mot mig och mina kompisar från andra sidan uppehållsrummet och satte sig brevdid dem. Hon frågade rakt ut hur de vågade sitta bredvid mig, om de inte var äcklade osv… Jag anade hela tiden att hon hade något "dolt" själv men det var ändå sårande. Jag har efter detta sett henne på fritidsgården då och då genom åren. Hon hänger med solklara flator och ser maskulinare ut för varje gång. Senast jag såg henne i stan nu i somras gick hon och höll om en blond tjej och försökte nog se diskret ut men hon är SÅ gay, haha. Roligt ändå! Har lust att bara gå fram till henne och skrika IN YOUR FACE!

Saga85
10/19/12, 12:04 AM
#6

#5 Tack för dagens fniss Oskyldig

Annons:
Cafesinner
10/19/12, 12:09 AM
#7

Haha, glad att kunna vara till tjänst! ;)

[haku]
10/19/12, 12:25 AM
#8

hmm, kan det stämma ändå det att man kan vara homofob om man jobbar hårt för att inte inse sin egen homosexualitet? Inte att alla homofober skulle vara hemligt gay, men ändå, det kan förklara den överdrivna rädslan lite grann…

Wony
10/19/12, 8:45 AM
#9

Det tror jag absolut. Många kanske inte vill konfronteras med sin egen läggning och reagerar med rädsla istället, och pratar högt och lågt om hur dåligt det är, när de egentligen själva behöver stöttning.

Men så är det ju självklart inte i alla fallen.

resc
10/26/12, 3:59 PM
#10

Här är en som med svansen mellan benen kan skriva under på det #9 skriver. Mitt i all förvirring över en själv och brist på självkänsla i tidiga högstadieåren kunde man (läs: jag) mycket väl hiva ur sig dum, inskränkt homofobisk dynga. Ofta på ett dåligt-skämt-aktigt sätt, men det förbättrar ingenting.

Lyckligtvis växte man ifrån det där ganska fort, och tack och lov utvecklade iaf jag ganska snart en istället väldigt öppen och vänlig inställning till homosexuella. Säkert mycket eftersom min bekantskapskrets berikades med ett flertal personer som var befriande öppna med sin läggning. 

Ändå, tog det nästan tio år för mig att inse att jag själv är lesbisk.

Tänka sig, haha.

Ibland önskar man att man kunde resa tillbaka i tiden, till sitt trettonåriga jag, och ge sig själv en lusing.

Wony
10/26/12, 4:38 PM
#11

#10, det du skriver nu tyder ju på att du kommit på bättre tankar, så att säga. Glad

Visserligen är det aldrig rätt att säga taskiga saker och bete sig homofobiskt, men ibland beror det ju på att man inte vill, orkar eller vågar vara sig själv.

Jag är också ett exempel. Jag kunde förstå homo- och bisexualitet. Men jag kunde bara inte förstå mig på transpersoner. Alls. Fastän jag djupt inom mig visste att jag hörde till dem. Jag sade aldrig något transfobiskt, men jag förstod inte. Nu gör jag det. Det tog ungefär 7-8 år att komma till det stadiet då jag vågade säga till mig själv att jag faktiskt är en transperson. Jag visste att jag var det, men vågade inte bekräfta det.

Upp till toppen
Annons: