01. Allmänt

Vill inte vara gay... Vad göra???

2013-01-23 16:31 #0 av: Barbapapa

Hej, jag är en 19årig tjej som i snart 6 år har haft mkt tankar och funderingar kring min sexuella läggning. Visst kan jag ibland attraheras av en kille men... Inte alls på samma sätt som för tjejer, och jag har aldrig fått känslor för en kille. Är så jävla gay alltså Gråter

 

Jag har jättesvårt för att acceptera detta... Varför!? Vet ju att mina vänner och familj inte skulle ha några problem med det. Kanske för att jag inte vill vara annorlunda, inte på det sättet iaf. Och just för att livet blir svårare om man är gay. Bara en sån sak som att hitta någon annan hbt-person är ju krångligt, då krävs internet och allt. *suck* Det är ju så mycket lättare att vara straight. Så. Mycket. Lättare.

 

Vad gör man? Egentligen skulle jag väl behöva ha någon att prata med ang detta, någon som varit med om liknande grejer. Någon som också är gay/bi. Men ja, svårt. Svårt att hitta någon som orkar prata med mig känns det som.

Hur accepterar man sin läggning egentligen?

Anmäl
2013-01-23 16:37 #1 av: [MiniPim]

Okej jag har INGEN aning om detta, men alltså om man är gay så är man ju det.. :o

Och dessutom är deet absolut inga fel på att vara gay!

Anmäl
2013-01-23 17:41 #2 av: [haku]

hej!

jag känner igen mig i det du skriver... har brottats i många år med mina känslor och min läggning...

men som MiniPim här ovan skrev så är man gay så är man det och man kan inte göra någonting åt det...

men jag kan förstå vad du menar med att det kan bli lite svårare att träffa folk i början. För min del blev jag hjälpt av att söka mig till lokala grupper, rfsl till exempel... Finns det någon rfsl i ditt område?

 

Anmäl
2013-01-23 19:13 #3 av: PiganX

Jag är bi, och det kom jag fram till för nåt år sen. Men eentligen har jag ju gillat både tjejer och killar hela livet, har ju alltid attraherats av båda könen utan att jag tänkt på det speciellt mycket. Men jag har ändå alltid tänkt att det kanske bara varit förvirring eller att det skulle gå över med tiden. Och en f.d väninna till mig förstod sig inte alls homo/bi-sexualitet, för henne var det så onaturligt och skumt. Och det påverkade ju självklart mig till att tänka ännu mer att jag inte alls var bi, att jag bara var förvirrad.

Träffade en tjej i min ålder som var bi, på ett behandlingshem för snart 2 år sen, och henne blev jag kär i och då började jag fundera på allvar om jag inte var bi. Men sen flyttade jag hem, känslorna försvann och jag kom fram till att det bara varit nån tillfällig förvirring, att det bara var starka vänskapskänslor och kanske beundran. Men allt det där var nog bara bortförklaringar till mig själv. Nu har jag flickvän, "träffade" henne under nyår, men innan det var vi ju vänner.

Hur lär man sig acceptera sin läggning? Jadu, bra fråga. Man har nog inget val egentligen. Jag tycker inte att man ska se på sig själv och sin läggning som om det vore något dåligt. Jag brukar tänka att man blir ju kär i personen, inte i själva könet. Vem vet, nån gång kanske du blir kär i en kille trots att du trodde att du var 100% gay, eller så kommer du bara bli kär i tjejer. Men det är inget fel med det, det är lika naturligt som att vara hetero. Tyvärr tycker ju inte alla att det är ok, och vissa accepterar det inte, men då är det ju dom som har problem och inte du. Eller hur?

Och jag tror inte att det är såå himla krångligt att träffa tjejer som är bi/gay. Visst, jag har också funderat på det och undrat ifall det inte blir mer komplicerat, men ärligt talat så tror jag inte det. Nu vet ju inte jag var du bor, men i större städer så blir det ju ännu enklare att träffa homo/bi-personer eftersom det finns fler människor där. Och sen är det ju inte såå himla krångligt att träffa folk på nätet också.

Stort lycka till, till dig!

Anmäl
2013-01-24 21:12 #4 av: Barbapapa

Tack för era svar... Jag bor på en mindre ort (men ganska nära en storstad) så här finns det mest heterosar. Oavsett blir det ju svårare med tanke på att de flesta faktiskt är straight, vi lever i ett heterosexuellt samhälle och blablaha...

Måste fan acceptera detta alltså, men det är svårare gjort än sagt Rynkar på näsan Känns som jag går runt på en stor hemlighet och som om jag ljuger för alla i min närhet.. Ljuger för killarna jag träffar, ljuger för mina vänner, familj, mig själv. Försöker förneka. Det blir extra skamfullt när alla andra här i Sverige vågar komma ut osv /; Vad är mitt problem liksom..

Anmäl
2013-01-24 21:15 #5 av: PiganX

Är du säker på att det mest finns hetero:sar? Kanske är fler än du som inte vågar komma ut ordentligt Flört Jag trodde inte att den lilla stad jag bodde i hade så många homo/bi-människor, det sa bara pang och så hade massor av människor kommit ut. Och jag tvivlar på att det finns mest heteromänniskor, är nog snarare så att det i dagens samhälle är enklare att vara hetero, och att man om man skiljer sig från mängden är rädd för att man ska bli kränkt eller behandlad på ett annorlunda sätt.

Anmäl
2013-01-24 22:01 #6 av: [haku]

håller med föregående talare.

här är en som i de flesta fall skulle låtsas vara hetero :) . jag kommer inte ut så gärna, även om många i min omgivning vet. jag pratar inte gärna privata saker generellt sett... De flesta antar nog att jag är straight och jag låter de tro det...

Anmäl
2013-01-25 23:49 #7 av: Cafesinner

Adda Sanna Jar Jar Axelsson på facebook sweetie, pratar om det så länge du vill <3.

Anmäl
2013-01-28 23:05 #8 av: Muusse

Herregud! Du anar inte hur mycket jag känner igen mig i det du skriver... Jag har försökt gång på gång att neka vem jag är. Att det är fel att vara med samma kön och att det måste vara något fel på mig. Jag har bett om att få vara som alla andra, normal och inte behöva pekas ut osv. Det har tagit mig 2 och ett halvt år att börja acceptera att jag är bi. Just nu mer åt tjej hållet.
Det enda sättet för mig att sluta bli vara så förvirrad var att acceptera det hela, prata med mina vänner och har precis kommit ut för mina föräldrar också.
Jag har fortfarande lite svårt att vara ärlig för mina lagkamrater och andra personer som jag har känt hela mitt liv, men det kommer nog lösa sig efter ett tag :)
Hoppas du hittar din väg och lycka till!
Ps. Jag är alltid social om du vill prata :)

Anmäl
2013-01-28 23:28 #9 av: Cafesinner

Själv var jag typ... Oh tjejer, fan va najs, hehehhehu. MAMMA PAPPA JAG ÄR GAY DETTA ÄR MIN FLICKVÄN WOHO.
xD

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.