11. Diskriminering

Hur ska jag tolka det?

2013-01-26 14:09 #0 av: [missma]

Jag har precis börjat i samtalsterapi och gått typ 4 gånger hos henne nu . Hon är en väldigt empatisk, lugn och omtänksam sjuksköterska. Hon har verkligen gjort ett bra intryck på mig med sitt sätt att vara mot mig, jag har haft väldig otur innan och varit med om väldigt otrevligt bemötande så det här känns helt otroligt bra.

Under dom första samtalen sa jag att det kunde kännas ensamt att vara singel och att jag gärna ser ett mörker av singelliv hela livet framöver.....hon frågade då ' har du varit kär?' ...' ja' svarade jag..varpå hon säger ' var det i en kvinna eller man ?...var det din kille som gjorde slut?' ....jag har svårt att så för min läggning och är inte så öppen med det till andra , jag har SÅÅÅ svårt för att visa känslor ( har sina orsaker)...jag sa ' det var hon' ....då sa hon inget...sen sa jag ' vi bodde ihop' då säger ' jaha, det visste jag inte, var det mkt bråkigt så det var väntat att det skulle ta slut?' ...jag sa bara ' mm..kanske det' ...hon sa med ' du kan berätta vid ett annat tillfälle om du vill '

Sen tänkte inte jag mera på det förrän det blev lite märkligt igår.....eftersom jag är en väldigt inåtvänd person är jag svår att nå och jag antar att deras jobbsätt är att provocera och testa patienten för att nå den på bästa sätt för att de ska veta vilken behandling man behöver.....hon vill t.e.x spela dataspel ihop..vilket måste betyda att jag är mera avslappnad då och hon ser mig i en annan situation.

Igår skulle vi gå till min dagverksamhet dels för att prata lite och så fika där....vi började gå dit....helt okej...vi prata...sedan så tog hon tag i min hand och höll i den...jag tänkte för mig själv ' men shiiiiiit vad håller hon på med'....tills jag reagera och tog bort handen....det kändes INTE okej...varför göra så?.....hon höll om min axel sådär man kan göra med någon lite då jag försökte prata hur veckan varit...

Inne på verksamheten så prata vi lite med personalen och sedan frågade hon om vi skulle fika , jag svarade 'ja' ...det bjöds på tårta den dagen och när jag stod och fixa en bit så bara kommer hon där bakom mig och liksom tar handen på min rygg och sådär rör på ett sätt man gör om man är tillsammans med någon kan jag tycka....även att hon menar väl och säkert gör allt för att jag ska kunna lita på henne och känna trygghet att vilja prata med henne och dela med mig av mitt så undrar jag lite om man gör så med patienter iallafall? ....hon frågade om vi kunde göra sällskap till bussen efteråt vi fikat...

När vi sa hejdå ville hon ge mig en kram och jag har så svåååårt för all slags närhet..och värsta stela kramen som hon mest krama mig med.....blev jätttekonstigt.....jag har flera gånger velat skrika på henne ' rör mig inte' ..men jag vill inte verka otrevlig och det kanske är den där gränsen hon 'väntar ' på ?...

Hon är gift antar jag , för jag vet att hon har barn ...iaf två stycken som är vuxna och utflugna. ... men att hon tog min hand sådär och nu känner jag mig pinsamt dålig som bara såklart innan jag reagera höll kvar som om jag vore helt störd :/

Vi ska ses på fredag igen och då frågade hon om jag visste vad Liqvid var för något...hon skulle ta reda om det tills vi sågs...( hon sa att det var ett ställe för homo/bi/trans -personer häri stan)

Sist vi sågs hade hon lagt mina vantar i min luva på jackan och när jag frågade vart hon gjort av dom så gick hon fram till mig (väldigt nära) och tog fram dom från min luva.....säkert ännu ett sätt att kolla min reaktion.

Jag försöker tänka att allt hon gör har en anledning och hon gör det i jobbsyfte ?

Tolkar jag det rätt då?

Anmäl
2013-01-26 15:51 #1 av: NiklasTyreso

Jag tycker att den terapeuten balaserar på gränsen till vad som är proffessionellt. Många terapeuter är måna om att inte göra sådant som kan uppfattas gränsöverskridande. Tvärt om vill man respektera andras gränser, få klienten att känna sin integritet är respekterad.

Har du svårt för kroppskontakt tycker jag att du ska ta upp det med terapeuten i enrum. Säg att det inte känns ok för dig när hon kramar eller vidrör dig och att du är glad om hon låter bli.

Du bestämmer själv om du vill träna på att ta emot kroppskontakt och från vilka, inte din terapeut.

Min gissning (kan vara fel) är att din terapeut tycker det är spännande med homosexualitet men är ovan hur hon ska förhålla sig. Hon vill kanske visa att hon inte är fördomsfull eller avståndstagande, och så går hon nästan till överdrift åt andra hållet och är lite väl mycket fysisk istället för att bara vara vanlig.

Anmäl
2013-01-27 06:29 #2 av: [snöflingor]

NiklasTyreso

Jag tänker på det hur mkt som helst och ditt svar kom som en lättnad..Glad. Tack !

...känner att jag samtidigt får skylla mig själv för jag höll ju faktiskt i hennes hand också tills jag reagerade och tog bort den, så jag är ju medskyldig där i liten stund….

Har tänkt tankar att jag överreagerar,är överkänslig och inbillat mig alltihopa, det snurrar så i mitt huvud. . jag vill verkligen INTE skulbelägga eller anklaga för något som kan vara rätt.

Anmäl
2013-02-02 15:51 #3 av: [snöflingor]1

NiklasTyreso



Igår när jag var hos min samtalskontakt sa hon ' hade jag inte varit förkyld hade jag tagit i dig ' jag menar....hon verkar fortfarande tro att jag vill den där ' närheten' som om jag inte visat flera gånger att jag inte vill men hon kanske inte kan läsa av mitt ' kom inte nära' - attityd ....som att avvisa och nästan göra motstånd varje gång hon ex velat krama mig eller då hon höll i min hand en stund.

Anmäl
2013-02-03 03:08 #4 av: miracle

Hej.

Läser själv till sjuksköterska och jag reagerar när jag läser ditt inlägg och följande kommentarer. Det låter inte som ett professionellt bemötande du får från din samtalskontakt.

Det verkar som att hon har gått över gränsen för vad som är okej mellan patient/klient - vårdgivare.

Kom ihåg att det INTE är ditt fel. Som vårdgivare har man ett ansvar gentemot de personer man möter och att utnyttja de i egna intressen är bara fel. Vi är där för er och inte tvärtom.

Skriver ett kort svar nu då jag är riktigt trött. Återkommer imorgon med fler tankar.

Anmäl
2013-02-03 06:11 #5 av: [snöflingor]1

miracle

Känns så bra med ditt svar :) tack !

Som en bekrätelse liksom, hon har säkert inte alls tänkt på det som jag har gjort, förmodligen inte . Jag skulle berätta det med 'hålla handen' med min stödperson i mitt stödteam. Hon bara ' vissa personer är fysiska, jag har kollegor som kramar sina klienter och sådär och det är helt normalt, och höll du bara handen 2 sek var det väl inget med det'...vi gick en liten bit tills jag kom på att vi höll varann i handen...men jag fick som sagt höra att hon säkert gjorde det för att visa sitt stöd mot mig OCH så säger stödpersonen ' men det låter inte som du tyckte det var SÅÅ jobbigt iaf'.....

Hon och många andra ( förutom vissa på forum då) menar att det var helt enkelt en omtanke från hennes sida som hon inte alls menade något bakom och som jag ska ta som 'närhet'...

Mamma ringde...hon hörde på mig att jag var ledsen...och jag tyckte jag gav henne förtroendet då jag sa vad det handlade om ..' men snälla **** på jobbet...då kan min arbetskamrat ta på mig på ryggen om jag ex sitter i kassan' ..men det är väl inte samma sak....sedan ser hon på tv'n samtidigt och låter helt ointresserad...hon småskrattar åt det och säger' tänk nu inte på det ***...jag hör ju att du gör det !!! 'Hon tyckte inte alls att det som hänt var något konstigt alls....

Så det är min reaktion och mina känslor som var fel...

Hör gärna av dig igen !

Anmäl
2013-02-03 11:56 #6 av: [haku]

Olika människor har olika gränser. En ska respektera allas kroppsintegritet. Det här är din kropp och din privata sfär. Det spelar ingen som helst roll om din mamma tål mer beröring i ett annorlunda sammanhang, som du skrev -det är inte samma sak.

Jag har liknande problem och orkar inte alltid säga ifrån och då ser personen det som ett grönt ljus att fortsätta. Ibland tar jag modet och säger jag ifrån men sen glöms det bort och det blir samma igen...

Vet inte vad du ska göra åt det men ville bara säga att du har rätt till din privata sfär oavsett vad andra tycker!

Själv tycker jag att det är jobbigt när folk står för nära mig i kön. Det bryr sig de flesta inte om men jag tycker det är skitjobbigt. Sist jag försökte säga ifrån så ställde sig personen demonstrativt låångt bort och fick mig att framstå som en idiot...

Fattar inte varför det ska vara så svårt att respektera andra.

Eller att folk drar slutsatser att eftersom något gick bra en gång i ett visst sammanhang då är det fritt fram att upprepa det.

Känn efter, titta hur personen reagera, var lite lyhörd, det märks ju när personen tycker det är obehagligt...

Men en del vill inte se, de bryr sig bara om sina egna känslor...

 

Anmäl
2013-02-03 15:26 #7 av: [snöflingor]1

haku


Så bra du skriver om det, precis så är det ! :) att det ska vara SÅ svårt för andra att läsa av, ex såna som jobbar med människor inom vården som får träffa så många olika och måste anpassa sig efter alla, borde nästan ha lättare för att läsa av :)

RESPEKT liksom :)

Anmäl
2013-02-15 20:43 #8 av: [snöflingor]1

Tror hon vill visa närhet och trygghet , för idag när jag skulle gå så var det , hålla om axeln och ta på ryggen lite , säkert av omtanke igen . Jag tror hon har svårt att läsa av mig just med det där , och jag har så svårt att säga till, det känns bara dumt numera.. :/


Anmäl
2013-03-28 11:03 #9 av: Bunn

Försök att, på ett fint sätt, säga till din samtalskontakt att du inte vill att hon rör vid dig. Vissa känner sig trygga och avslappnade då, andra gör det inte. Hur professionell man än är, eller borde vara, så är det svårt att veta hur just den eller den personen vill bli berörd eller ej. De är vanliga människor, precis som du och jag. Jag förstår att det känns svårt att säga ifrån, jag har själv problem med det, men då tänker jag att personen ifråga är inte tankeläsare så för bådas skull vore det bäst om jag sa hur jag känner och vad jag tycker om/inte tycker om.

Det är absolut inget fel på dig! Den känsla du har kan ingen ta ifrån dig, den är din. För dig är den äkta och sann. Känns det fel så försök att framföra det, det känns säkert skitjobbigt, men kommer att underlätta för Er båda då det väl är gjort.

Lycka till!

Anmäl
2013-08-13 20:33 #10 av: Raventear

Gammal tråd, men jag skriver ändå :)

Ingen människa har rätt att röra dig utan ditt tillstånd (undantaget polis/väktare och vård/räddningspersonal om du är medvetslös eller under tvångsvård).

Jag tycker att sjuksköterskan betett sig väldigt illa, du ska verkligen inte acceptera den sortens beröring om du inte uppskattar den.
Att gå på stan och hålla hand är, i mitt tycke, något väldigt intimt!

Jag själv VÄGRAR att acceptera beröring jag inte känner mig bekväm med. Vissa sjuksköterskor på min psykmottagning tar jag inte ens i hand när de hälsar. Inte för att vara oförskämd, utan för att de nästan smeker in sin hand i min.
Jag hatar det.
Jag säger bara hej utan ansats att ta deras hand. Försöker de att sträcka sig efter min hand stoppar jag den i fickan och säger bara nej tack, med vänlig röst, ska vi bege oss mot rummet nu?

Du överreagerar inte ett dugg.
Det är DIN kropp och det är DU som bestämmer vem som får äran att röra den.

Glöm aldrig det.

Anmäl
2013-08-14 08:28 #11 av: [snöflingor]1

Raventear

Det gör inget att du kommenterar förrän nu :) blev glad över din kommentar och det känns genast bättre. Jag har bara fått respons här på nätet angående hur jag kände det...men så är det ju överallt att visa förstår och andra inte. Men däremot då jag berättat det i ' verkliga livet' för mitt stödteam och min mamma så har ingen velat lyssna. Mamma ville inte ens höra på det och vad jag kände kring det , och stödteamet ansåg att hon gjorde det för att vara omtänksam och att vissa har mera fysisk kontakt med sina klienter/patienter än andra. Och tyckte jag inte det var okej, skulle jag säga ifrån. Vilket jag INTE har klarat av. Jag har i efterhand tänkt mkt på varför hon tog min hand eller gjorde sådär på ryggen och antar att det är för att skapa ett förtroende och att hon ska vara en trygg person för mig som jag kan berätta för, sen kunde hon väl inte veta att jag var så känslig för att hon gjorde så..av alla som sagt något är det hela tiden att hon inte menade något illa utan det var välmening och omtänksamhet liksom.

Tack för det Du sagt iaf, det känns väldigt bra att höra. :) att jag har RÄTT till mina känslor.Hjärta

Anmäl
2013-08-17 13:00 #12 av: monstermash

Träffar du henne fortfarande och har det hela slutat?

Vill du se valpbilder så titta gärna på min instagram.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.