#0 _Man vill ju gärna tro att folk är toleranta men eftersom jag varit ihop med en gothare i många år så vet jag väl hur sviniga folk kan vara när dom ser nått som dom inte gillar.
_

Ja visst är det hemskt? På pappret ska vi ju vara toleranta, men människor är ibland hemska som flockdjur och upprättandet av normer som man försvarar till sista blodsdroppen.

Tyvärr så ser man sällan HBT personer vara öppna på det sättet, vilket är jättetråkigt.

Vet inte hur jag själv skulle känna eftersom jag lever enligt normen, med en kvinna. Men man kan ju inte leva med rädsla för att människor inte ska gilla vad de ser, livet blir så oerhört begränsat och dessutom så tror jag att man blir en mindre stark människa genom att konstant gå och skyla sig själv för att behaga andra.

Nej jag håller med om att man inte ska låta sig begränsas. Och hur ska det någonsin bli accepteras om ingen gör det? Samtidigt vill man ju inte ständigt undra när nästa kommentar ska komma haglande.

Sedan inbillar jag mig att vi tjejer har det lite lättare? Att det inte är fullt lika provocerande när två tjejer håller handen som när killar/män gör det. Tjejer är ju generellt sett mer fysiska med varandra oavsett relation.

Jag själv lever ju också efter normen med min sambo, men jag TROR att jag skulle vara ungefär lika fysisk med en kvinnlig partner ute. Jag är inte så mycket för att vara fysisk ute bland folk, men vi håller ofta händer och någon puss här och där blir det väll ibland. 

Och jag tror precis som du att det är lättare för kvinnor, eftersom att det, som sagt, är en del av våran norm på ett annat sätt. Jag kunde utan problem hålla hand med mina väninnor tills jag flyttade från storstaden, eftersom att det var ganska praktiskt i rusningstider i mitten av Stockholm. Och det gjorde också att vi ofta höll händer annars, även fast klockan inte var 15. Kan ju bara spekulera om vad folk trodde när jag, en väninna och hennes sambo höll hand med varandra 😉

En av mina homosexuella (manliga) vänner är fortfarande inte fysisk ute med sin sambo även fast de varit tillsammans i tre år nu. Så jag tror absolut att det du säger stämmer.

Jag och min sambo är så öppna som man kan vara tror jag. Vi håller hand ute, pussas, kramas etc även fast vi bor i en småstad. Jag lägger inte märke till några negativa reaktioner alls, snarare tvärtom :)

Har ingen flickvän, men om jag hade det hade jag velat vara lika öppen som de flesta heteropar. Känns ju dumt att hålla inne på saker bara för att andra kanske inte gillar det.

Jag är totalt öppen. Min morbror är den enda i släkten som inte är okej med det, så. Inte för jag hade ändrat mig om alla var emot det.
Jobbigast är på krogen när äckelmän filmar lr tar det som en invit -.-'

jag tror det får bero lite på sammanhanget… jag skulle vara försiktig men försöka ändå vara så öppen som möjligt…

#6 Det där tycker jag nästan är värst! Jag får hellre en taskig kommentar än att killar/gubbar tror att man gör det som någon slags uppvisning för deras skull =(

Jag är väldigt öppen med det. (eller skulle vara om jag hade en pojkvän)

Asså hålla handen och pussas lite då och då är ok. Fast jag skulle inte direkt hångla mitt framför massa människor.

(inte ens om jag hade flickvän skulle jag göra det)

Fast jag skulle väll bete mig som hetros gör.

jag bryr mig inte vad andra tycker om det. Har dom något problem med det så kan dom väll sluta kolla? :P

Jag är öppen med det, jag håller hand, pussar, har armen om henne osv. Däremot finner jag ingenting i att sitta och hångla offentligt och uppskattar inte grovhångel (helst inte hångel alls) på bussar, café etc. Visst sitter jag inte och kollar,  men tycker det är respektlöst mot omgivningen. Blir riktigt irriterad på par som stannar bara för att ställa sig och hångla mitt på trottoaren utan att gå undan överhuvudtaget. Men det går jag efter oavsett om jag har flick- eller pojkvän.

#10 *thumps up* 👍

Inte för att det var det tråden handlade om men jag tillhör den där typen som kan stå och hångla på gatan. Om jag är kär i nån så tänker inte jag begränsa mig själv när folk bara kan kolla åt ett annat håll. Förstår inte hur kärlek kan vara så provocerande. All kärlek är bra kärlek, eller?

På tex ett litet café är det ju en annan sak men så länge folk kan välja att inte titta tycker jag att det är lika självklart som att man t.ex. ska få klä sig som man vill.

#12 - Klarar inte du och din partner att inte hångla på ett par timmar eller så, är ni verkligen så kära?😉 Eller åtminstone gå undan och inte stanna mitt i gatan så alla andra måste ta en omväg… Alla gör som dom vill, men det där med att man "kan titta åt ett annat håll" köper jag inte helt. Om jag sitter på spårvagnen och det sitter ett par precis framför mig i mitt blickfång och grovhånglar, är det svårt att ignoera hur mycket jag än skulle vilja. Tycker det är ganska oförskämt att sitta och hångla på caféer och resturanger. Om man så gärna vill göra det kan man väl lika väl äta hemma… Och innan du säger motargumentet; "men om det stör dig kan ju du äta hemma" för att jag anser att man inte sitter och hånglar på matställen? 🙂 Eller att man inte blockerar gator bara för att hångla?

Hångla för all del, men man behöver inte göra det mitt på en gata eller på en buss osv har jag ingen förståelse för alls. Sedan är det stor skillnad på att hångla lite och sitta och grovhångla naturligtvis. 🙂

Offentligt hångel är väldigt provocerande oavsett om man är homo-eller heterosexuell. Tänk så många människor det finns som saknar en partner! Kan man inte visa dom, om inte annat, lite hänsyn genom att vänta med hånglet tills man kommer hem eller åtminstone gå lite avsides..? Många människor LIDER av att vara ensamma, så för deras skull tycker jag att man bör försöka lägga band på sig den korta stund man befinner sig mitt i folkvimlet.

Ibland så får man också känslan av att hånglande personer VILL synas, dom VILL provocera och på vilket sätt det kan bidra till större öppenhet bland allmänheten kan man undra. Snarare så känner den stora allmänheten, om möjligt, ett ändå större motstånd just på grund av den provokation hånglandet utgör.😡

Är inte så mycket för att vara fysisk utomhus, men visst kan jag hålla handen, kyssas, kramas och vara kärleksfull även om jag står mitt bland massa folk jag inte känner. Har nog aldrig brytt mig destomer om vad folk jag inte känner tycker om mig. 

Edit: Har flickvän.

._. hade jag haft flickvän så hade jag väl vågat kyssa henne offentligt, skit i om folk sitter och rå stirrar, inte mitt problem 😃

Jag gör vad jag känner för, spelar ingen roll vilket kön den andra personen är när jag är bland folk. Jag håller handen och kramas med både killkompisar och tjejer, hångel blir det inte mycket av bland andra människor men nån puss här och där blir det väl. Får inga reaktioner alls från omgivningen när jag har en tjej med mig. Dock har en vän till mig varit med om en hel del blickar när hon var ute med sin flickvän. Kan nog ha att göra med att båda två såg mer feminina ut och därmed stod ut mer, jag är rätt androgyn och dras till androgyna tjejer så det är väl inte lika uppseendeväckande antar jag.

Jag själv bryr mig inte vad folk tycker. 

Nu lät det lite rebelliskt. 😛

Jag kan hålla min pojkvän i hand. Pussa. Krama. Hålla om. Visa kärlek. What ever.
Det finns folk som inte gillar att se det. Men det bryr jag mig inte om. Jag ska inte gå runt och sluta göra saker som gör mig glad för att de andra orkar inte bara att vända på blicken.

Dock hade jag en pojkvän för ett tag sedan som var hela tiden jätte rädd för andras reaktioner. Till slut gjorde jag slut eftersom han sa ''kyss mig inte på stan, folk stirrar''.  Där blev jag sjukt ledsen. >_>

#18, jag kan förstå det där med "Kyss mig inte på stan". 
Jag bor i ett väldigt litet samhälle, där rykten sprids snabbt osv.
Förr, bodde jag i en stor stad. Där kunde jag vara hur öppen som helst.
Brydde mig inte det minsta om vad folk tyckte.
Numera kan jag inte vara lika öppen längre.
Till exempel hade jag en man på besök för ett par veckor sedan.
Jag fick åka med honom till en annan stad med bussen för att kunna ge honom sin avskedskyss, för jag vågade helt enkelt inte.
Jag är rädd för att jag ska bli av med mitt jobb om ryktet om min homosexualitet skulle spridas i detta lilla samhälle.
Min chef är politiskt aktiv inom kristdemokraterna och hade mycket väl kunnat sparka mig för en sådan sak.
(Jag vet, jag ska flytta härifrån, men just nu behöver jag mitt jobb).

Det jag vill komma till är att man får gå lite efter vad som är möjligt.
Kan man kyssa sin pojk/flickvän på stan utan att riskera att bli misshandlad?
Kan man vara intim offentligt med sin partner utan att det blir stora konsekvenser?
Ja? Var då öppen! (Så öppen ni båda är bekväma med att vara.)
Nej? Då kanske det är värt att hålla tillbaka lite. De intima stunderna blir så mycket bättre sedan, när man inte rört varandra på hela dagen.

#19 Hmh. Jag är inte en sådan som hånglar inför folk. Men en puss borde aldrig vara några problem. :/ Dock så bor jag i Ystad, och är ofta i lund i Skåne. Lund är fullt av homosexuella. Han var bara rädd att folk såg oss tillsammans. Vet inte varför. Jag har ganska jobbig erfarenhet då jag bodde i polen förr. Fått en del stryk då. Så jag fattar att man kan vara rädd.. Men det jobbiga var att han inte litade på mig tillräckligt. Som om jag inte kunde försvara honom om det behövdes. Till slut jagade jag honom iaf. Han brydde sig inte så mycket om mig heller. Han kanske bara skämdes för något.

Det satt faktiskt två tjejer och grovhånglade på min buss ikväll. De skulle på gayklubb. Kan säga att det blev ganska stor uppståndelse längre bak i bussen. Inte negativ stämning men lite freakshow-känsla. =(

#21 :( ojdå… det är inte bra med freakshow-känsla heller… svårare att tackla kanske…

jag är hur öppen som helst, MEN jag har respekt för andra människor, speciellt de äldre, därför undviker jag att hångla öppet i stan och så vidare just för deras respekt skull 🙂