04. Funderingar kring HBTQ status

Byter radikalt kläder i morgon på jobbet

2013-04-08 22:22 #0 av: regskylt

Jag har i hela mitt liv varit oerhört kluven i min könstillhörighet. är biologisk kvinna och går klädd som en kvinna och lever så, typ.

Har aldrig identifierat mig som en kvinna utan är "mentalt en man". Jag bytte även till ett lite mer maskulint namn för några år sedan. är i dagsläget 25 år och oerhört vilsen i själen. Jag har ett barn på snart 5 år tillsammans med en föredetta som jag träffade när jag var 17. Han accepterade inte mina tankar kring min könstillhörighet och kär som man var så försökte jag att leva och agera som en kvinna ändå.

Nu har jag gått in i väggen i det här.

Jag har i andra sammanhang precis fått kontakt med psyk och ska gå i terapi pga obearbetade saker från min uppväxt. På mitt bedömningssamtal för en vecka sedan så berättade jag att jag "inte är en kvinna egentligen".. Tänkte inte direkt på att jag sa det fören i efterhand: Vad händer nu?

Efter mötet på psyk så spårade jag ur totalt och slet av mig alla kläder jag hade på mig och tog på mig kallingar (som jag har ibland hemma) och snodde tillbaka ett par jeans från min man och tog fram en t-shirt som jag köpt på herravdelningen, under det sportbh för att få ner min d-kupa lite grann. Känslan var att det verkligen var rätt.

Oavsätt hur det blir med det här så är jag oerhört nervös inför imorgon: Jag ska gå klädd i dessa kläder till en ny arbetsplats (jag är timvikarie och kommer ibland till helt nya ställen). Jag har alltid varit den där "tjejen" som alltid är sminkad på jobbet och snyggt klädd, inga myskläder eller så på jobbet inte för min del. Jag kommer att låta bli att sminka ögonen med ändå ta mitt mineralsmink då jag har lite problem med rödflammig hy och lätt acne som ger mig stora komplex.

Anmäl
2013-04-10 00:12 #1 av: Kimji

Hur gick det?

Kör hårt! Man ska göra det som känns rätt. Och kom ihåg att du är långt ifrån ensam med att känna som du gör.

Anmäl
2013-04-10 07:33 #2 av: regskylt

Det gick rätt bra, förutom att jag träffade en gamal kollega lite fort som utbrast; du ser ju inte ut som du!
Det gav lite ångest såklart. Det vägdes upp av att en annan jag jobbade med "råkade" kalla mig för "nya killen" :) går dock inte att missta att jag "är tjej" men hennes "felsägning" kändes väldigt bra. Idag går jag i samma typ av klädet (snott annan tröja från maken, är extra glad att vi har samma storlek på kläder)

Anmäl
2013-04-11 12:56 #3 av: Kimji

Vad bra att det gått bra =)

Anmäl
2013-04-12 16:29 #4 av: Wony

Vad härligt att läsa om att det gått så bra! Det kan behövas fler lyckliga historier! Glad

Jag har alltid varit rätt killig av mig i klädstil, så folk reagerar inte. Däremot kan de mycket väl reagera om jag klär mig tjejigt, för det är inte så ofta... För att få folk att se mig som kille/mer killig så skulle det nog krävas en del ansträngning. Funderar

För övrigt vågar jag inte riktigt försöka på jobb/ute på byn osv. I små orter sprids rykten fort, och det sista jag vill är att ha en massa tokiga rykten också. Men det vore kul om det gick att gå som man vill...

Anmäl
2013-04-18 13:10 #5 av: [haku]

Vad roligt att du verkar hitta rätt och uttrycka dig själv! :D Känner att jag vill säga grattis till dig även om det kan låta aningen konstigt....
Har nyligen varit i liknande sits... märkte att det kan vara jobbigt och befriande på samma gång.

Anmäl
2013-04-18 13:28 #6 av: regskylt

Nu har det gått några dagar och det har varit ett helvete till och från. Något så enkelt som kläder liksom?

Vet inte om jag skrev det, men jag vikarierar inom barnomsorgen. Så jag jobbar med barn.

Jag har redan ett "maskulint" som de flesta tycker (Lowe) som jag tog själv för några år sedan. Nu när jag har jobbat och bytt arbetsplatser så har jag fått riktigt uppkört i nyllet om att jag ÄR en kvinna. Både från barn och pedagoger.

Exempel: Jag kommer in på ny arbetsplats och hälsar på personal och ngåra barn som sitte roch äter frukost precis. Säger att jag heter Lowe och ett barn frågar "är du en kille?" jag hinner inte öppna munnen fören pedagogen säger "nej du ser väl att det är en HON. Lowe kan tjejer också heta. Du ser ju att hon har långt hår, smala ögonbryn och tuttar". Det gick även mer ingående än så men det är det där jag kommer ihåg.

Visst har jag förståelse för att de förklarar att jag är en tjej och varför, men det känns jobbigt att få höra sånt hela tiden.. När barn frågar mig utan att någon annan hinner svara så brukar jag fråga vad de tror att jag är och att det spelar ju ingen roll om jag är tjej eller kille. De brukar funka ganska så bra.

Det där med tuttar-grejen kändes även extra jobbig, då jag har d-kupa. Tack vare att jag har ammat ett barn för 5 år sedan så har jag mer lös hud än innehåll så med bara en sportbh så får jag ner tuttarna till vad som kan ses som en b-kupa, vilket gör mig glad egentligen, men att få höra att man "har ju tuttar" så blir det ett slag i ansiktet igen..

Jag var även med min pojkvän på fest förra helgen. Där var det några killar som verkligen tröck på det där med att jag ÄR kvinna. Kvinnohatare kändes det verkligen som eller i alla fall att de ser ner på kvinnor. Jag var osminkad, jeans som inte satt tajt som tjejer brukar ha, men "titta" för att var apå killar, om ni fattar? nedtryckta bröst och en mörklila t-shirt med tryck med en lättklädd erotisk tjej på. Jag var dessutom osminkad. Jag satt dock med min pojkvän och det syntes tydligt att vi var ihop. PRatade utanför med en av killarna att jag inte uppskatttade att han höll på att trycka på att jag var kvinna och förklarade att jag inte var en kvinna i huvudet. Han sa att "han inte dömmer någon" men envisades ändå med att förtydliga "du är ju en tjej, du har ju tuttar och fitta".... *suck*

Nu blev det ganska så beklagande inlägg det här.. Något positivt då: Min pojkvän kallar mig för "sin pojkvän" till stor del, vilket känns bra. Till föräldrar så är det lite komplicerat så då får han säga det andra istället. Sen så har jag börjat spara ut mina ögonbryn och ska se hur det ser ut när de är "normala" efter 12 års fixande, om det nu går. Får se omjag fixar de lite mer maskulina sen, jag är trotts allt noga med att vårda hur jag går klädd och ser ut. Mineralfoundation har jag dock inte slutat med, komplexen för hyn är för stora, men killar kan ju sminka sig också, så what the hell, jag får vara en sån helt enkelt Skrattar

Gick ensam på stan för några dagar sedan och fy vad det kändes konstigt att gå och spana kläder på herravdelningen, jag vågade faktiskt inte prova något, jag var för feg, kanske när jag har sällskap istället, någon som kan ge smakråd Lipar

Anmäl
2013-04-18 13:31 #7 av: regskylt

En bild på mig från tidigare i veckan. Kanske inte mycket för världen, men mycket för en person som inte gått i t-shirt eller byxor på två år ^^

Anmäl
2013-04-18 13:33 #8 av: regskylt

Framhäver dock en hel del kvinnligt i och med att jag har en blå kristall i kulan på piercingen i näsan. Lite illa på ett sätt, men ajg har ingen kula att byta till och trivs ändå med den blå stenen.. Långa håret gör inte saken bättre heller, men underhåret är på ca 5 mm och jag trivs med frillan, så den får vara :)

Anmäl
2013-04-18 15:42 #9 av: [haku]

Hej igen!

Det låter verkligen skitjobbigt den situationen du beskriver från din arbetsplats :( Och egentligen tycker det är fel oavsett vad personen har för könsidentitet. Även om man identifierar sig som kvinna så är det inte så himla roligt att blir sedd som en kropp på det viset. Man är ju trots allt först och främst en individ! En kille hade knappas presenterats på samma viss, då är det prestationerna som räknas mest oftast...

Hur du väljer att uttrycka dig, kläder smink m.m. behöver inte ha med vilken könsidentitet du har. Det är vanligt i samhället att man döms efter det tyvärr men du har verkligen INGEN skyldighet att leva upp till andras syn om manligt och kvinnligt. (om inte du själv vill förstås)

Jag har varit med om att jag gick i klänning och kände mig mer kille än någonsin! Tror du att andra fattar? nej. Men jag försöker sprida kunskap så gott det går... Egentligen har jag ingen skyldighet att göra detta heller.

Som jag ser det (och efter det jag läst på nätet) så är kön mycket komplicerat, dels till stor del kulturellt betingat men även bestående av flera delar. Fysisk kön (man, kvinna, intergender), mentala kön (det man har i huvudet så att säga), sociala könsuttryck (manligt, kvinnligt beteende -enligt sammhällets normer), övriga könsuttryck (kläder m.m.)

Jag till exempel är fysiskt kvinna, identifierar mig huvudsakligen som man eller något mellanting/ingenting, har oftast ett feminint beteende, och relativt könsneutrala kläder (enligt min mening), ibland manliga sådana.

Det kan verkar rörigt men det behöver det inte vara om man är lite så där öppensinnig och villig att förstå. Men jag är inte öppen för alla, ofta får jag stå ut med att bli kallad kvinna fast det känns som ett slag i magen...

PS: vilken underbar pojkvän du verkar ha! :D

Anmäl
2013-04-18 15:49 #10 av: [haku]

PS: Du behöver inte heller "välja" ett enstaka kön, klippa håret, genomgå operation eller vad det nu är som en del får för sig att alla som inte identifierar sig som sin fysiska kön "ska" vilja göra. Jag har fått höra sånt hur ofta som helst av andra transpersoner och jag är så himla less på det. Hoppas du kommer att slippa sånt... jag kanske råkade ha otur... :/

Anmäl
2013-04-18 17:01 #11 av: regskylt

#9 Nej det är ju inviduellt hur man vill göra med könsidentiteten. Jag har dock levt i tidigare förhållande (han jag har mitt barn med) att han inte accepterade att jag "ville vara" en man utan skulle vara kvinna (var 17 när vi träffades) så jag trängde bort det och levde i förnekelse i många år. Jag har framhävt min "kvinnlighet" väldigt mycket i kläder och smink för att det var kvinna jag "skulle" vara. Jag trivs ju egentligen inte alls så, men det är samtidigt svårt att slänga bort en vana med hur man brukar klä sig och i mitt fall, sminka sig. 

Det med operation är inget jag vill genomgå, bara ta bort brösten dock men sätta dit ett klockspel för prydnad känns inte som ett alternativ för mig. Jag önskar dock innerligt att jag hade haft en egen penis men det går ju inte att trolla tyvärr.

Jag har heller aldrig tyckt om faktumet att jag var "tvungen" att raka benen, vinterpäls har jag haft som regel i ett par år nu och verkligen älskat att ha håriga ben och känt mig obekvämare än någonsin när jag har tagit bort håret.

Hela grejen med det kvinnliga jag har uttryckt i utseendet har varit något framtvingat för mig och nu känner jag att jag äntligen slipper det tvånget. Jag får vara den jag är helt enkelt, mitt mål är att jag känner att jag vill vara en man.

Vet inte om jag nämnde tidigare men jag har varit på bedömningssamtal på psyk (ärende om att bearbeta traumatiska saker som jag gått igenom i livet) och uttryckte på samtalet att jag "inte var en kvinna". Så jag tänker nog trycka på det så jag hamnar i rätta händer för en utredning om jag är transsexuell.

Jag har alltid haft en högsta önskan om att ha skägg...

Anmäl
2013-04-18 17:21 #12 av: [haku]

Det låter bra att du tar tag i det! Jag önskar dig lycka till med utredning och allt. Skriv gärna hur det går för dig om du vill :)

Det är nog inte lätt att bli av med den man varit tidigare... även om det inte var ens riktiga jag så är det något man är van vid...

Angående operationer så är min uppfattning att det är ganska många FTMs som bara kör top-operationen och struntar i resten. Och man behöver absolut inget mellan benen för att vara en man, om du frågar mig -och jag är säker på att flera skulle hålla med om detta... Det är olika vad man gör med sin kropp, det beror på vad man behöver för att må bra helt enkelt...

Skägg är coolt :) det får man nog av testosteronbehandling! :D Även brösthår och dylikt... mer muskler... mindre kroppsfett... m.m.

Anmäl
2013-04-18 18:11 #13 av: Wony

Det är aldrig kul att få det upptryckt i ansiktet, vad ens fysiska kropp är. Det blir så bisarrt. Som om man fokuserar på kroppen istället för identiteten, och det känns ju inte så värst okej. Snopen

Själv har jag råkat ut för att jag förklarar omsorgsfullt och vänligt för bekanta hur jag ser mig, men ändå envisas vissa med att enbart benämna mig tjej. De som inte vill lyssna, brukar inte börja lyssna hur länge man än väntar tyvärr. Så är det i alla fall för mig... 

Men jag hoppas att du kommer att ha mer flyt framöver att få vara den du är. Glad

Anmäl
2013-04-18 18:20 #14 av: regskylt

Mitt allra största "problem" är grejen att jag har barn.. Jag är ju "mamma".. Om jag går igenom ett könsbyte vad blir jag då? Pappa har hon ju.. Visst jag kommer alltid att vara hennes förälder, men jag känner mig illa till mods ang detta. :/

Anmäl
2013-04-18 23:34 #15 av: [haku]

#14 vet inte om detta kommer att hjälpa någon men jag har en bekant som är transsexuell och har barn och hon bestämde sig att hon skulle fortsätta vara pappa till barnen trots könskorrigering. Men man kan säkert göra på olika sätt...

Anmäl
2013-04-25 15:40 #16 av: regskylt

Min pojkvän hjälpte mign att gömma min d-kupa idag.. Snacka om skillnad, syns knapt :O

Anmäl
2013-04-25 15:41 #17 av: regskylt

En till

Anmäl
2013-04-25 18:54 #18 av: [haku]

jättebra jobbat!! :D

Anmäl
2013-04-25 19:05 #19 av: regskylt

Jag vill gärna testa att ha kortare hår igen, men vill ändå inte klippa av mitt långa hår som jag sparat i nästan 3 år nu.. Så jag ska beställa en peruk från ebay (har haft peruker förut och har inga problem med sånt) Skrattar

Blir troligtvis någon svart med blåa partier och "emostuk". Då blir även min pojkvän glad som är "ett emo" Lipar Han retar mig redan och säger att jag ska vara "hans lilla emo-pojke"

Anmäl
2013-04-25 19:08 #20 av: regskylt

Är inte så jobbigt att ha gasbinda runt bröstet som jag hade trott faktiskt. Är nog för att jag har gått i korsett en del för ett tag sedan och fått in vanan att andas på det sättet ^^

Anmäl
2013-04-25 20:12 #21 av: [haku]

bara du kommer ihåg att ta av den (gasbindan) innan du sover...

Anmäl
2013-04-25 20:17 #22 av: regskylt

#21 ingen risk att det glöms då jag sover naken som oftast. Tog av för en stund sedan då det var varmt i sovrummet.

Anmäl
2013-04-28 18:16 #23 av: regskylt

Lite uppdatering från min helg då.

Var ute med min pojkvän på gayklubb. Pga att vi hade gått ett ärende innan så hade vi båda kostym på oss (jag hade ingen kavaj dock, men ja... ni fattar?) Kände mig jättefin och brösten var nedbundna och allting. Kände mig väldigt fin. Drack lite öl och någon shot och visst blev jag lite påvverkad. Dansade med min pojkvän och blev lite raggad på av någon kille (lite obekvämt på ett sätt men kändes ändå bra). Min pojkvän fick höra av bartendern att "du och din pojkvän ser väldigt stiliga ut ihop". Blev jätteglad över att få höra det kan ni tro.

Var ute och rökte senare och pratade med några, en kille som jag fick intrycket av att han var straight ifrågasatte när min pojkvän sa "det här är min pojkvän" om mig, han sa att jag inte var kille utan tjej.. Verkligen ifrågasatte när jag blev presenterad som kille. Påverkad av alkohol som jag var så sa jag emot och kaxade till mig och ifrågasatte honom rejält.

Mitt självförtroende för kvällen blev i alla fall rejält tilltygat över den där killen vi pratade med. Jag var nära på att vilja gå hem men ville ändå vara kvar, och full som jag var så slog kaxigheten till när jag märkte att jag var kissnödig, så jag skulle minsan uträtta mina behov i en pissoar. Det gick bra för övrigt, kunde jag inte se ut tillräckligt som en man så kunde jag i alla fall kissa som en var väl något jag tänkte. Galen

Anmäl
2013-04-28 19:03 #24 av: Wony

Låter som att det ändå gått rätt så bra då! Härligt! Glad

Visst finns de dem som säger plumpa saker, har själv råkat ut för att höra saker som sårat något otroligt mycket, och tyvärr är risken större när det är alkohol inblandat. Vissa kan bara inte hålla tyst!

Men tycker ändå att det var jättestarkt av dig! Jag har inte ens någon gayklubb i närheten, så även om jag sååå gärna skulle vilja kunna gå på något sådant då jag känner mig som kille, så kan jag inte. Men det är roligt som sagt att höra att det går bra för andra! Glad

Anmäl
2013-04-28 19:13 #25 av: regskylt

#24 jag har inte heller någon klubb i närheten utan "passade på" när jag var hos pojkvännen i sthlm Lipar

Det enda jag blev besviken av på riktigt var att jag blev ifrågasatt när jag sa ifrån att jag inte var en tjej. Förstår att folk titta rpå mig och tar mig för tjej, men man ska ju inte säga emot när man säger motsatsen tycker jag.


Anmäl
2013-04-28 21:51 #26 av: Wony

#25 Aha, ja, Stockholm är lite bättre på den fronten ja. Jag bor typ mitt i ingenstans, och ingen av de närmaste städerna (minst 4 mil bort, oftast mer) har något i den stilen. Alternativt väldigt sällan, plus att jag har bekanta där. Och eftersom jag inte är så öppen så vill jag inte göra det...

Här där jag bor kan jag ju inte alls vara öppen. Alla känner alla, och det gör mig jättefrustrerad. Det är så jobbigt att man måste vara så vanlig och normal och inte sticka ut. 

Anmäl
2013-04-28 21:56 #27 av: regskylt

#26 vad trist :/ Jag bor i ett litet samhälle utanför Norrköping där tydligen alla känner alla i mitt område, jag skiter dock i vad folk tycker utan tänker vara mig själv, folk får skvallra bäst de vill. Det viktigaste är ju att man mår bra i sig själv och vem man är, inte vad omgivningen ska tänka och tycka. Det tog mig dock många år att inse men jag jobbar med att kunna fullfölja det.

Anmäl
2013-04-28 22:14 #28 av: Wony

#27 Jo, det tog ju några år att ens erkänna faktum för mig själv. Att säga det till andra var ännu jobbigare, men man har ju bra stöd från vissa vänner och bekanta i alla fall. Här där jag bor, så är det dock rätt ovälkommet. Det mesta är så straight och könsnormativt att jag får fnatt. Inte ens på biblioteket finns något vettigt inom HBTQ. Finns ingen lokal grupp eller förening heller. 

Och så är jag ju arbetslös. Det är rätt sjukt, kan ju inte vara öppen av den anledningen heller. Det vore att riskera för mycket. Jag måste ju få ett jobb, liksom. Helt absurt, men så är verkligheten idag... Arg

Anmäl
2013-04-28 22:20 #29 av: regskylt

#28 du har säkert redan tänkt på det, men flytta till annan ort kanske...? :/

Anmäl
2013-04-28 22:48 #30 av: Wony

#29 Tja, jag flyttade ju hit från en stad. Kärleken som drog mig hit... Skämtar

Fast jag trivs ju här ändå. Om man bortser från att det till och från känns otroligt inskränkt. Hade varit enklare om man hade haft bättre möjligheter att åka till större städer där man inte känner någon. Känns som att det är lättare att vara sig själv där man inte riskerar att träffa så många man vet vilka det är...

Anmäl
2013-05-07 08:44 #31 av: regskylt

Ikväll klipper jag nog av håret. Blir galen på håret som är ivägen hela tiden och aldrig ser bra ut. Har sedan jag var 18 haft mest kort hår och saknar det. En vän som är frisör ska klippa mig, honom litar jag på att han förstår att jag vill ha maskulin frisyr och inte något "tjejigt kort".
Får se om jag gör det, kanske får kalla fötter under dagen XD

Anmäl
2013-05-08 17:08 #32 av: regskylt

Håret åkte av, är riktigt nöjd faktiskt :)

Anmäl
2013-05-08 17:16 #33 av: Kimji

Snyggt =)

Anmäl
2013-05-08 18:22 #34 av: regskylt

#3 tack :) Min pojkvän blev nöjd, nu kallar han mig för sin lilla "emo-pojkvän". Mest för att retas med mig då jag inte ät av den stilen (som han dock är) XD

Anmäl
2013-05-08 18:58 #35 av: Jenfri


Grymt härligt att stå upp för den man är!! kan ju som sagt vara bland det svåraste... lite skevt så där Funderar inte meningen att man ska leva sitt liv efter andra/ rätta sig efter andra, ändå nojjar man.. 
keep up the good work och kämpa på, dudes! Skämtar

Anmäl
2013-05-08 19:13 #36 av: regskylt

#35 det här med att klippa håret var egentligen inte så jobbigt då jag haft kort hår till största delen de senaste 7-8 åren. Hade dock sparat ut håret i nästan tre år nu från snaggat så det var principen att det var svårt att släppa svansen. Men ångrar ingenting, är jättenöjd :)

Anmäl
2013-05-29 15:17 #37 av: monstermash

#32 - Snyggt det blev!

Hur har det gått nu då, klär du dig fortfarande manligt? :) 

Vill du se valpbilder så titta gärna på min instagram.

Anmäl
2013-05-29 18:16 #38 av: regskylt

#37 kapp det gör jag :) uppdaterat garderoben lite också. Köpte även helt egna kallingar häromdagen och det var en lycka det. Tagit upp med min psykolog lite om det hela. Hon sa att det med könsidentiteten kan vara en förklaring till mycket i hur jag annars mår. Ska till psykologen imorgon och får se vad som sägs då. Dock annat som måste tas upp först som är "viktigare" just nu ( eller mer akut typ)

Anmäl
2013-06-02 10:43 #39 av: JHLL

Jag är FTM jag med. Jag har vetat sen jag var liten (3-4år) att jag vill se ut som de andra killarna. Har aldrig tyckt om klänningar och kjolar. Men har haft det några enstaka gånger i mitt liv. Håret for av redan som 12-åring med snaggfrisyr. Har alltid varit med pojkar under min uppväxt och det är med dom jag trivts med. Smink har aldrig varit något för mig men jag har testat.

När jag träffade min ex-man så la jag liksom känslorna i skymundan men den har funnits där i bakgrunden ändå. Kändes fel att ha sex för min kropp såg inte ut som jag kände mig men trots det har jag fått tre barn. När vi skilde oss så kom dessa känslor och tankar upp till ytan igen. Har börjat att gå hos en psykiatriker om detta. Hoppas på svar om de skickar en remiss till Hessa för att påbörja min utredning.

Tyvärr har jag en del psykiska besvär som de måste bena i först innan utredningen startar.

Anmäl
2013-06-04 21:41 #40 av: regskylt

#39 Lycka till! :)

Anmäl
2013-06-05 08:47 #41 av: JHLL

Tack. Glad

Anmäl
2013-06-22 16:34 #42 av: regskylt

Då har det hänt lite mer då.. Var hos psykologen igen och påtalade att jag ville ha min remiss skickad för att få utredas om transexualism, men hon sa att det inte kunde göras nu då mina "andra" problem måste få lite mer stabilitet först. Men det står skrivet i min journal om att jag anser mig vara av annat kön än mitt biologiska. Känns lite tråkigt att ingen remiss kunde skickas utan att det får dröja ett tag till..

Har för en vecka sedan klippt och färgat om håret. Nu går jag i ca 1 cm långt hår som är blått. Trivs jättebra men känner mig inte lika "snygg" som maskulin än vad jag gjorde när jag klädde mig och sminkade mig feminint. KÄnner mig dock otroligt bekvämare nu än då, och det är ju det viktigaste.

Håller på att flyttpacka då jag ska flytta till radhus med min pojkvän om två veckor, slängde bort lite kläder i en "skänka till välgörenhet"- påse och lite annat för att sälja. Vissa kläder sparar jag då jag har svårt att skilja mig från dem, men det är väl en process i sig antar jag.

Anmäl
2013-06-23 10:13 #43 av: Onslow

#42 Supersnygg är du! Gillar speciellt håret och byxorna. 

Lycka till med flytten. :)

Anmäl
2013-06-23 13:07 #44 av: regskylt

#43Tack! jag älskar byxorna, tyvärr så är de inte hellånga på mig utan slutar  lite högre upp, så jag har fått vika upp dem till en bit nedanför knäna, så det är sommarbyxor, hade dock gärna haft dem året runt :P

Anmäl
2013-06-26 15:59 #45 av: [tessemol]

Jag tycker du är skitsnygg, man blir snyggare av att trivas med sig själv!

Jag har 3 mm rakat undercut och lite längre hår ovanpå, piercingar och tatueringar och klär mig oftast i killkläder. Mamma till två underbara barn (3 och 5 år) och relativt nyskild från deras pappa.

Har pojkvän och är bi, trivs sjukt bra med att få vara den jag är utan att behöva klä mig extremt tjejigt och ha långt hår.

Lycka till!

Anmäl
2013-06-26 16:29 #46 av: [Tuulikki]

Jag blir lika glad varje gång jag ser/hör om någon som gör en förändring och tar ett steg närmare sitt eget välmående istället för att göra alla andra nöjda. Blir alldeles varm i hjärtat :')

↠ Just keep swimming ↠ 

Anmäl
2013-06-28 14:50 #47 av: regskylt

Tack för era fina ord :)

Nu under veckan så har jag och min pojkvän varit ute på stan och jag har utan problem och ångest provat byxor och köpt till mig själv på herravdelningen. Jag har även dagen efter byxköpet varit inne på Dressmann och provat och köpt en skjorta och slips till mig själv, ingen ångest där heller, tanten i kassan kollade dock väldigt skeptisk på mig när jag skulle betala men det var inte ångestframkallande som tur var. 

Längtar tills njag har råd att gå och prova ut och köpa min första egna kostym :)

Anmäl
2013-06-28 15:09 #48 av: Wony

Det låter ju som att det går jättebra för dig, vad härligt! Glad

Anmäl
2013-06-28 15:13 #49 av: regskylt

#48 jo det går frammåt. Min pojkvän har tydligen berättat för sin mamma och syster att jag är transsexuell. De tog det med en klackspark. Jag ser inte fram emot den dagen jag ska släppa "bomben" för mina föräldrar. Har lite svår relation till dem men ändå bra relation.

Det jobbigaste just nu är att jag vill ha min remiss för att få utredning, men det känns så långt bort i och med att de på psyk vill få mig "stabil" först, och jag är precis ny med det där.. :/

Anmäl
2013-06-28 15:20 #50 av: Wony

Jag tror att det för de flesta är svårt att berätta för de som står en närmast. Blir väl kanske lättare att hantera när det är människor som inte "hör till en" på samma sätt som släkt kan göra ibland?

Måste vara jobbigt att behöva vänta på utredning, men det är nog för ditt bästa som de gör så. Att du ska få rätt hjälp vid rätt tidpunkt, liksom.

Anmäl
2013-06-28 15:23 #51 av: regskylt

#50 Jo man har väl det, inte så konstigt egentligen. Min syster vet och tog det bra, men hon tycker att jag "larvar mig" bara, men hon är lite speciell så jag bryr mig inte riktigt om vad hon tycker, men vad mina föräldrar ska säga, usch... :(

Förstår varför de vill vänta med remissen på psyk, men är jobbigt att vänta med tanke på att det är ju en lång process när man väl kommit dit också.

En annan grej som känns bra är att min pojkvän benämner mig som "pojkvän" eller "partner" på sina jobb. Det gör mig glad. Jag är dock lite nervös inför hur hans kollegor och kommande elever (han ska jobba som gymnasielärare i höst) kommer att reagera när de märker att jag inte är biologisk man. Eleverna oroar mig mest, är rädd att han ska bli utsatt för trakasserier och så tack vare hur jag är..

Anmäl
2013-07-03 13:14 #52 av: regskylt

Sitter i skrivande stund på en uteservering med en kopp kaffe, iklädd blå skjorta, slips och väst. Snygga blå och svarta "alternativa" byxor och nedbundna bröst. Trivs med mig själv såhär. Ska till psyk vid 14 och träffa ny psykolog, ska påtala om att jag vill ha remis för utredning ang Transsexualism.
Idag är livet helt rätt!

Anmäl
2013-07-04 00:46 #53 av: regskylt

Då har jag precis beställt min första binder! Beställde på Ebay så får se när den kommer och hur den sitter. Är storleken helt galen så kostade det mig bara 89 kr så det är ingen större summa om jag måste beställa om.. Är så svårt med storlekar, måtten runt bröstkorg och tuttar stämde in perfekt på en storlek men vikten så är jag nästan 10 kg för "tung" för. Fast jag förstår inte varför vikten är så relevant.. Fast asiatisk tänkt så är jag lite lång för att vara biologisk kvinna, 177,5, så en jätte om man jämför med hur långa asiater brukar vara i medel :)

Anmäl
2013-10-13 15:00 #54 av: regskylt

Då är troligtvis min remiss äntligen på väg. Hade samtal med läkare på psyk ang min medicering (antidep + sömnmedicin) och han sa "då fixar jag remiss och får iväg så fort som möjligt". Han sa även att det kan vara så att utredningsteamet i Linköping kan kräva att de ska arbeta mer med mig innan de utreder min könsidintitet, men det är jag helt med på. Är så lycklig att det kan vara på väg nu, äntligen åt rätt håll  Skrattar

Bild från i augusti, några dagar innan Pride i sthlm Glad

Anmäl
2013-10-13 16:04 #55 av: Tjeja

Gosh vad söt du är! Skrattar


Ger mig lite intrycket av typ "Justin Biber gone wild" med hårfärgningen eller något sådant! CoolPussmun

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2013-10-13 16:14 #56 av: regskylt

#55 haha tack :) Med solbränna efter glasögonen  och allt XD

Anmäl
2014-01-08 12:42 #57 av: regskylt

Jag har nu igår varit på mitt första möte på TS-mottagningen i Linköping. Läkaren där sa att han inte såg någonting som säger emot att jag påbörjar utredning.

:D:D:D

Anmäl
2014-01-08 13:36 #58 av: Skymning

Nu vet jag ju att du är kvinna, då du skrivit det, men i ärlighetens namn, jag förstår om barnen undrat. Du ser ut som en ung man och har du då bröst på det förstår jag om de blir konfunderade. Skämtar

Läste denna artikeln för ett tag sedan. Den är bra.

http://www.sydsvenskan.se/inpa-livet/barn--familj/pedagog-vill-lara-barnen-mer-om-queer/

Anmäl
2014-01-08 13:37 #59 av: Tjeja

Tjena hårding! Vad härligt! Grattis!  Tummen upp

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2014-01-08 15:52 #60 av: regskylt

#58 jag använder binder flitigt på jobbet så nu syns det inte att jag har bröst :) Härlig artikel, ungefär så som jag jobbar faktiskt, kände igen mig mycket i artikeln!

#59 Tack :D

Anmäl
2014-11-08 23:24 #61 av: regskylt

Igår fick jag ett rejält bakslag på posten.

Har sedan jag skrivit sist i januari 2014 varit på sammanlagt tre möten med läkare och kurator på psyk om jag får genomgå utredning. Sista mötet var i maj eller juni. Har inte hört något under hösten så ringde till slut och frågade varför jag inte hör något. Igår kom brevet på posten att jag ska få genomgå utredning, men jag har ställts i kö på obestämd tid..

Ett år har gått sedan jag fick remissen skickad. Ett helt j*vla år.. Ingen aning om hur lång tid jag kommer att stå i kön. Utredningen tar som sagt tid också.

Jag vill slänga mig under täcket och inte behöva gå upp igen på ett år minst. Jag orkar inte vänta mer..

Ledsen

Anmäl
2014-11-08 23:29 #62 av: regskylt

Life bildet på mig sedan i somras fram tills denna vecka.

Anmäl
2014-11-09 00:49 #63 av: Skymning

Men fy vad tråkigt! *Styrkekramar*

Snygga bilder! Tummen upp

Anmäl
2014-11-09 10:27 #64 av: Tjeja

Himla snygga bilder! Snyggo du! Cool 

Men fyy vad jobbigt med kötiden! Jag kan nog inte föreställa mig hur det känns för dig ens en gång. Hoppas du har tur och får komma in snabbt i alla fall nu när du redan väntat så länge! Hjärta

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2014-11-10 14:01 #65 av: [zendaimimon]

#61  Tyvärr är lång kötid det normala, dock låter ju det väldigt långt men jag tror att alla utredningsteam fått fler och fler patienter de senaste åren. Tråkigt nog är väntetiden inte heller den värsta delen utan många (läs de flesta) som jobbar inom transvården är totalt olämpliga i sitt yrke. Jag menar absolut inte att skrämma dig, men var nyttigt kritisk till de du möter inom transvården.

Anmäl
2014-11-10 14:30 #66 av: Tjeja

#65 varför säger du att de flesta som jobbar i transvården är olämpliga? Vad har du för sorgliga erfarenheter? På vilket sätt är de olämpliga anser du?

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2014-11-10 14:40 #67 av: [zendaimimon]

#66 Nu är det ju inte bara mina erfarenheter det gäller utan många, många transpersoner har varit med om olika eller samma saker inom transvården.  Den får väldigt mycket kritik för cisnormativ och cissexistisk personal, personal som spionerat på patienter på internet för att inte nämna att de var oerhört förtjusta i tvångssterilisering och fortfarande försöker få patienter att sterilisera sig.

En del ställen har dåligt rykte för att de drar ut på utredningarna vilket gör att många patienter dör eller försöker begå självmord (ungefär 50% av alla unga transpersoner har någon gång försökt ta sitt liv), de vägrar ofta att utreda icke-binära transpersoner och ett stort problem är att de har bestämt  att alla transpersoner ska ha exakt samma vård trots att behovet är väldigt individuellt. Detta gör att många patienter pressas till att välja att genomgå behandlingar eller operationer de inte vill ha (vilket är ett övergrepp i sig) eller att inte få den vård de behöver vilket i sin tur ökar risken för att de ska försöka ta sitt liv.

Anmäl
2014-11-10 15:02 #68 av: Tjeja

usch... Kan förstå att det varit mycket så från början... detta område i sjukvården är ju ändå ganska nytt jämfört med mycket annat. Hoppas verkligen att det ändrar sig till det bättre med tiden allteftersom deras kunskap och utveckling växer. Tyvärr finns det nog kvar många "gamla" synsätt och traditioner kvar med gammal personal i många av sjukvårdens områden . :(

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2014-11-10 15:12 #69 av: [zendaimimon]

#68 Många är ganska nya eller unga i sitt yrke. Problemet är tyvärr inte gammal personal utan att hela transvården styrs av cis-personer. Det finns såklart cis-personer som skulle vara helt fantastiska med att arbeta med transpersoner (till exempel min kompis som gärna skulle vilja göra det) men de flesta cis-personer i yrket är tyvärr inte lämpliga eftersom de vägrar ta till sig vad patienterna säger. Cissexism och att arbeta med transpersoner är en livsfarlig kombination och transvården har redan från början missköts av de cis-personer som arbetar inom den. Den enda lösningen så som jag ser det är att prioritera att anställa transpersoner och att sätta upp nya riktlinjer baserade på patienternas önskemål och behov istället för samhällets så som det är nu. 

Anmäl
2014-11-10 15:44 #70 av: Wony

Jag tycker det är tragiskt att transvården inte är så bra som den mycket väl skulle kunna vara, om man verkligen ville satsa på den!

TS, jag hoppas verkligen att det ska gå bra för dig, och att du inte ska behöva vänta så länge.

Anmäl
2014-11-10 15:53 #71 av: [zendaimimon]

Jo, det är väldigt tragiskt. Men tyvärr är riskerna väldigt höga när en fruktansvärt förtryck grupp hamnar i nåd hos den grupp som de förtrycks av. Det är sorgligt och det är provocerande att höra för många cis-personer men att påstå något annat än att cis-personer inom vården är en fara för transpersoner (framförallt unga transpersoner) är att blunda för sanningen.


Jag hoppas också att det går bra för dig TS, undrar du något om hur vården går till eller vad du kan vänta dig sedan så Pma gärna :)

Anmäl
2014-11-10 16:53 #72 av: Tjeja

#71 Men fy vad hemskt! Den svenska vården är verkligen på väg utför på alla områden tyvärr. Psykiatri är nog det som är allra värst drabbat med äldrevård strax efter. Tyvärr kommer nog små grupper i skymundan när det väl satsas på något vårdområde alls. Nästan alla forskningsresurser tex går till cancer och hjärt vård, de är lätta att göra insamlingar till och bygga opinion för.

Vad är hindret för att fler transpersoner blir anställda inom den vården då? Det skriks ju efter vårdpersonal överallt för det är sådan brist...

De transpersoner som utbildat sig inom sjukvård borde ju vara mer än önskade inom just den vården tänker jag?

(Frågar och funderar eftersom jag själv är övervägande cis-person själv men inte vill vara ignorant.. det gör ont att höra hur illa vården är för de mest sårbara människorna hela tiden) 

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2014-11-10 17:27 #73 av: [zendaimimon]

#72 Ett problem är förmodligen att det (vad jag vet) inte finns många personer inom de yrkena (läkare, psykologer, socionomer) vilket kan ha sin grund i att väldigt många transpersoner har uselt psykiskt mående (inte på grund av att de är trans utan på grund av cis-sexism och kränkningar) vilket går ut över studier.

Arbetslösheten är hög ibland oss då få vill anställa transpersoner och jag tvivlar väldigt starkt på att de inom transvården vill anställa transpersoner. Transvården är helt byggd på cis-personers åsikter (inte forskning. Det syns bland annat på att transsexualism anses vara en psykisk sjukdom trots att åtminstone alla teorier jag läst blivit motbevisade väldigt lätt, däremot finns det forskning som pekar mot att det är biologiskt) om transpersoner och deras önskan är ofta att patienten ska vara så 'cis' som möjligt. Jag kan inte svara på varför det är så, ibland verkar det faktiskt som om de är sadister som njuter av att ha makt över människors liv, men det kan lika gärna vara äkta övertygelse vilket ju också är farligt.
Ytterligare ett problem är rättsliga rådet, de som bestämmer om man får byta kön juridiskt. Även om man skulle ha den exceptionella turen att få ett bra team som vet att en del transpersoner bara vill ha en del av behandlingen så kan rättsliga rådet ställa krav, trots att de egentligen inte behöver göra det juridiskt eller av någon annan anledning. Till exempel vill de att man ska ha fått horomonbehandling i ett år innan man ansöker om juridiskt könsbyte, de vill också gärna veta vilken läggning man har vilket är rätt vidrigt.

Anmäl
2014-11-23 01:20 #74 av: Cindy S

Jag har läst hela trådenoch beundrar din resa, men skiten inom vården var förstås inte kul att höra.

Jessica Jones (2015-)

- Sajtvärd för superhjaltefimer.ifokus.se - Medarbetare för halloween.ifokus.se -

Anmäl
2014-11-23 16:01 #75 av: Tjeja

#73  Mycket skit och elände finns det att säga om den svenska vården och sjukvården, både generellt och specifikt inom olika områden. Men en sak tror jag faktiskt du har fel om ändå. Jag tror att de inom just transvården med tacksamhet skulle anställa en transperson om det fanns någon sådan sjuksköterska eller läkare som hörde till gruppen och som skulle vilja jobba där. Så länge personen i fråga är psykiskt stabil och trygg i sin egen identitet skulle det ses som en stor resurs vill jag tro ändå. Utifrån det jag lärt mig om vårdutbildningarna idag så är det i alla fall det resonemanget som förs där. Om det sedan fortfarande finns gamla stofiler kvar som har andra sätt att se på transexuella inom sjukvården så kan det vara och är sorgligt. Men med tanke på hur utbildningarna är utformade idag lär det bli en förändring på förlegade attityder allt eftersom generationsskifte sker. Vilket är ganska intensivt just nu med väldigt många pensionsavgångar de senaste och de närmsta åren framåt.

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2014-11-24 19:08 #76 av: [zendaimimon]

#75 Jag upprepar som jag sagt tidigare: Problemet inom transvården är inte personer som är gamla i sitt yrke, majoriteten är tvärtom unga. Problemet ligger i att de som arbetar där är just cis-personer.  Den allmänna inställningen bland dessa personer är att transpersoner enbart får vara binära och de ska alla ha exakt samma vård, har de bara behov av vissa delar av vården får de ingen vård över huvud taget. Det finns alltså litet till inget intresse att lyssna på patienterna (så länge de inte säger vad de inom transvården vill höra) så att de aktivt försöker eller ens vill anställa transpersoner är inte särskilt troligt. Jag har aldrig sett, pratat med eller hört om en transperson anställd inom transvården.

Och trygg i sin identitet, hur menar du där? Jag har aldrig hört att man någonsin skulle ställa kravet att en anställd är trygg i sin identitet?

Anmäl
2014-11-25 21:35 #77 av: Tjeja

Med trygg i sin identitet menar jag att man känner sig trygg i att man vet vem man själv är. Att man både själv och andra runt om kring upplever att man har  viss självinsikt och självkännedom. För att arbeta i vården behöver man känna sig själv så tillvida att man vet vad man är bra på respektive inte så bra på. Att man känner sina egna svagheter så man vet när man behöver andras stöd och hjälp för att göra ett säkert och tryggt jobb.  Ingen kan kunna allt och vara bra på allt, då är det viktigt att man vet och känner sina egna begränsningar och inte jobba på för att "bevisa" någonting hur duktig man är eller så. Det kan i värsta fall bli farligt istället. Man behöver ha mod att be om hjälp när man själv inte vet eller kan lika väl som att ha mod och intresse att gå in och ta ansvar och stötta upp där det behövs när man är den som faktiskt har förmåga. (till vad det nu än vara må, allt ifrån hantera en känslomässigt tuff situation till kanske medicintekniska saker man kanske inte alls har provat på eller känner till sedan innan.)

Man behöver också vara trygg i sin identitet så tillvida att  blir jag konfronterad av en patient så går jag inte under utan ha förmågan att sätta sina egna känslor åtsidan just då för att försöka förstå patientens känslor och synvinkel just då. Hur fel eller orättvist det än kan kännas just då. (sedan kan man behöva handledning eller kollegesamtal för att få reflektera och prata av sig hur man upplevt något osv, men just där och då, inför patienten, så kan man inte som personal bryta ihop och tänka på sina egna känslor eller känna sig oförättad osv. Visst det är mänskligt att känna, men man måste veta sina egna begränsningar och gå åtsidan och be om hjälp istället om ens egna känslor tar överhanden.

Allt detta tänker jag är generellt inom vården, endel är/har detta naturligt i sig och endel har svårt att skilja på sak och person och situationer och behöver träna upp detta. 

Mao, att vara trygg i sin egen identitet och kanske i detta sammanhang ffa sin yrkesidentitet har i grunden inget med sexuell orientering eller könsidentitet att göra.  Annat än att det givetvis är en del i hur man uppfattar sig själv som person att "jag är jag" och "så här är jag" oavsett vad andra människor vill försöka stoppa in en i för fack! 

Att jag är inte ett kön av något slag utan jag är personen "jag" blir förstås en del av ens trygghet i sin egen identitet. Till exempel om man nu ska tala just om könsidentitet, kan man vara precis lika trygg i att "Ibland upplever jag mig som att jag är mer lik det folk generellt i samhället uppfattar som manlig och ibland är jag kanske tvärt om och ibland är jag varken eller för just så är jag" som andra cis personer är trygga i att de är det kön de tituleras som.

Om någon ifrågasätter vem du är när du jobbar ska du spontant kunna svara att "jag är sjukvårdspersonal som är här för att hjälpa dig" i första hand och inte känna sig personligt ifrågasatt.

Går det att förstå vad jag menar? :)

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2014-11-26 00:34 #78 av: [zendaimimon]

Dock skulle det vara första gången jag hört talas om att man skulle ställa kravet eller ens fråga någon som jobbar inom vården att denne känner sig trygg i sin identitet? Är det en vanlig fråga när man anställer någon inom vården?
Det låter som en väldigt underlig fråga att ställa, och att fråga en person om denne är trygg i sin könsidentitet för att denne ska ha ett jobb låter fullkomligt orimligt då jag tvivlar starkt på att man skulle ställa den frågan till en cisperson. Dessutom har knappast en arbetsgivare något att göra med hur trygg man är i sin könsidentitet och att ens ställa den frågan till en anställd eller en man funderar på att anställa låter i mina öron cissexistiskt och oprofessionellt.

Anmäl
2014-11-26 12:32 #79 av: Tjeja

Nej det är inte en fråga man ställer det är ett intryck man får av ek person. Ger du ett väldigt osäkert och trevande intryck på en intervju lär det vara svårare att få jobb än en person som tex ger intrycket av att vara positiv och nyfiken tex. En nyfiken person kan vara nervös men upplevs sällan otrygg och ängslig. Tex.

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2014-11-26 19:02 #80 av: [zendaimimon]

#79 Fast vad har det överhuvudtaget med könsidentitet att göra?

Anmäl
2014-11-26 19:38 #81 av: Tjeja

Som jag skrev ovan egentligen ingenting i sig!

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-01-17 22:31 #82 av: regskylt

Hej alla!

Jag vill berätta att jag ÄNTLIGEN har startat min utredning. har haft ett möte med kurator i teamet (den förra jag redanhar träffat slutade tyvärr) i måndags den 12e januari. Nästa gång blir den 5e februari.

Jag har även fått ett nytt jobb på en för mig, ny, förskola där jag har "kommit ut" för mina kollegor det första jag gjorde när vi hade planeringsdag (en dag vi planerar och inte har barngrupp). De tog det bra och en av kollegorna har ett yngre syskon som genomgår/genomgått utredning. känns jättebra!

Om du känner igen dig som kan vara min kollegas syskon som genomgår eller genomgått utredning och har ett äldre syskon som jobbar på förskola i Mellan-sverige, hör gärna av dig, skulle vara kul att få kontakt!

Anmäl
2015-01-17 22:41 #83 av: Wony

Härligt, det verkar ju gå väldigt bra för dig nu, det är jag jätteglad att höra . :)

Anmäl
2015-01-17 22:55 #84 av: Tjeja

Ååh vad roligt att läsa! Håller alla tummar och tår att det går så bra för dig som det bara kan och som du önskar och bättre! Hoppas du snart får känna dig helt hemma i dig själv! Hjärta

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-01-18 19:39 #85 av: Skymning

Underbart! Det här kommer att gå toppenbra! Hjärta

Anmäl
2015-01-19 20:09 #86 av: regskylt

Tack alla <3

Anmäl
2015-02-27 18:47 #87 av: regskylt

Var lite jobbigt idag på jobbet.

Vi har en vuxen praktikant på jobbet som jag inte har sagt något om min transexualism till. Idag sa jag till ett av barnen på jobbet "visst är Lowe en riktig tokstålle va" och parktikanten rättar mig och säger "tokstålla" och upprepar tokstålle två gånger innan han blir tyst. Han avslutar med att säga "du är ju en tjej så då är du en tokstålla"

:(

Anmäl
2015-02-27 22:00 #88 av: Tjeja

Jobbigt för dig! men försök att se det som en möjlighet att ta upp ämnet inför barnen på ett positivt vis. Försök få tillfälle att rätta den vuxna praktikanten på ett bra och positivt sätt när barnen hör/är med.

Till exempel: Alla människor är inte en hon eller en han. Jag till exempel är inte en hon längre! Nu är jag en han! Så är jag tokig är jag en tokstållE! Glad Hjärta

Skulle praktikanten protestera då så är denne en antingen helt obildad eller en intollerant tok  som behöver få samtal med sin huvudhandledare och sin lärare helt enkelt.

Oavsett hur du gör, se till att praktikanten får veta vad du själv känner dig mest bekväm med att tilltalas och omtalas. Om du vill förklara det själv direkt eller ta hjälp av dennes handledare/lärare.

Lycka till och låt ingen trycka ner dig! De ignoranta behöver få chansen att upplysas och de arroganta behöver tillrättavisas! Skämtar

Kram!

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-03-18 22:21 #89 av: regskylt

Den 17e april är det dags att träffa psykolog för att prata och förbereda inför utredning. Det tar sig sakta men säkert.

Jag fick svar på varför det dröjde över ett halvår innan jag fick komma tillbaka till utredningen, jag hamnade mellan stolarna då kuratorn slutade och en ny skulle börja, jag hade väldig otur.. Ett  halvår längre tid för mig och nu hoppas jag verkligen att det är värt det… Segt att vänta nu :(

Anmäl
2015-03-19 02:26 #90 av: tarantass

Sådana här trådar borde vara obligatorisk läsning för en del. Fast just de skulle väl inte ta något intryck.

Hoppas några av dem hittar tråden och tar intryck i alla fall. Och lycka till!!

Anmäl
2015-03-19 18:08 #91 av: Tjeja

#89 ... ååh så frustrerande att hamnat mellan stolarna! Håller tummarna att det blir fart på utredningen nu  i alla fall!! Tummen upp

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-03-20 16:24 #92 av: regskylt

En uppdaterad bild

Anmäl
2015-03-20 16:24 #93 av: regskylt

Och en till

Anmäl
2015-03-20 17:29 #94 av: Tjeja

Omg  snyggo i kippa! KärTummen upp

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-03-22 13:48 #95 av: regskylt

Tack :) har det ibland. Känner mig maskulin då. Sen så att över-rabbinen som är i 80-årsåldern alltid säger "hej grabbar" när vi träffar honom vid gudstjänster gör självförtroendet bättre :)

Anmäl
2015-03-22 18:39 #96 av: Tjeja

Hi hi #95 vad kul! Tja du ser ju ut som en riktig gosgrabb måste jag säga.. hade jag varit 20 år yngre så... Skämtar Straighta småflickorna runt dig måste ju vara väldigt förtjusta! hi hi..

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-03-22 20:36 #97 av: regskylt

Hehe nja jag blir tagen för kvinna 99,8% av tiden jag spenderar utomhus förutom i synagogan :P
När jag tillrättavisar (vilket bara händer när jag köper kläder, går på offentlig toa på krogen typ) så säger jag att jag lider av testosteronbrist :)
20 år yngre? Jag är "närmre 30 nu" :P

Anmäl
2015-03-23 20:54 #98 av: Tjeja

ha ha.... närmare 30? dvs 26? eller? Du ser i alla fall inte ut att vara en dag över 23 max! ;)

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-03-23 21:24 #99 av: regskylt

Jag är 27 sedan en vecka tillbaka :) Får jämt visa leg när jag köper cigg, men hos frisören är jag 50 då jag är jättegråhårig. Skrattar

Anmäl
2015-03-23 21:28 #100 av: regskylt

Två år sedan... Vem är det där?! Känns som ett annat liv...

Anmäl
2015-03-24 20:10 #101 av: Tjeja

mm.. men en himla söt tjej med.... mumma båda två.. (ush for skämmas lite nu) ha ha...

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-03-25 21:05 #102 av: regskylt

Hehe inget att skämmas för ^^

Anmäl
2015-03-25 23:54 #103 av: Tjeja

Lite avis faktiskt, du är ju uppenbarligen riktigt snygg både som kille och som tjej!! .. en annan är inte snygg oavsett kön ha ha ha

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-04-17 08:53 #104 av: regskylt

Möte idag med psykolog och prata inför utredningen jag ska påbörja nu. :)

Anmäl
2015-04-17 08:54 #105 av: regskylt

Anmäl
2015-04-17 13:27 #106 av: Tjeja

Härligt! Håller tummarna att det blir ett lyckat möte som känns bra för dig! Tummen upp

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-04-24 16:52 #107 av: regskylt

Mötet gick jättebra! Om några veckor ska jag göra ett av två personlighetstester via enkätsvar (tror jag det var). Nervöst!

Anmäl
2015-04-24 19:02 #108 av: Tjeja

Yay härligt! Tummen upp Äntligen igång nu då!!  Hjärta Nu är det bara att ta ett steg i taget som gäller så vips.. kommer du vara framme till sist!  Skrattar

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-06-20 19:27 #109 av: regskylt

Testerna är gjorde, var väldigt intressant faktiskt. Personlighetstestet var skumt men det var bara att köra på. Begåvningstestet var väldigt flumigt. helt ärligt så förstår jag inte helt varför de behövde göras men det är bara att samarbeta och se glad ut. Det kanske är därför jag tycker att teamet i linköpings känns så bra?

På tisdag ska jag träffa psykologen igen för att sammanfatta resultaten, jag har även fått tid till överläkaren igen. Om allt går som jag hoppas och som även psykologen uttryckte så ska remisser skickas av överläkaren till de som har hand om hormoner och operationer och sånt. Jag hoppas att jag har Testo på recept innan årsskiftet..

Jag har gjort denna resa och uppdaterat denna tråd i strax över två år nu. Känns som att det var igår jag satt och skrev det första inlägget men känns ändå som en evighet sen. Denna tråd lever fortfarande och jag kommer att uppdatera den vidare med text och bilder :)

Anmäl
2015-06-20 19:31 #110 av: regskylt

Jag har även tagit itu med viktuppgången jag har dragit på mig. Från en trivselvikt på 68 till över 80kg, vilket har gett mig en mer feminin kropp. Bättrat kosten och har koll på kaloriintaget och rör på mig mer, så har på knapt fyra veckor gått ner till ca 77,5kg. Målet är minst 7 kilo till, men når jag inte dit innan Testo så är det skit samma.

Litet sidospår...

Anmäl
2015-06-20 19:33 #111 av: regskylt

En bild också.

Anmäl
2015-06-20 19:33 #112 av: regskylt

En till

Anmäl
2015-06-20 19:34 #113 av: regskylt

Gillar denna bilden av någon anledning. Kanske för att min "fina" arm syns så mycket

Anmäl
2015-06-23 15:33 #114 av: Tjeja

Hallå sötsnygging!

Kul att det känns så bra med Linköpingsteamet! :) Och ja det känns som bara några månader sedan jag läste första inlägget du skrev. Så ja tiden går ju fort! Du kommer nog uppskatta att kunna titta tillbaka i den senare också. Hoppas du kan spara ner vad som skrivits och de bilder du lagt upp.

Bra jobbat med vikten tillbaka också! Du kommer fixa det med är jag övertygad om! Starka du! 

Kul att få fortsätta följa dig!  Tummen upp

Kramen

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-06-23 23:07 #115 av: regskylt

Nu kommer mera update från dagens möte med psykologen :)

uredningen är u full gång och ett personlighetstest och ett "begåvningstest" är gjorda. Resultaten visade att jag är "normalbegåvad" om man ska ta det i termer så vanliga personer förstår och inte bara de som är pålästa inom medicinska termer. helt på snittet för min åldersgrupp.

Personlighetstest-resultatet visade - Wow. hon kunde berätta hur testet visade att jag är som person vilket stämde typ till 100%. Till den bästa delen som inte var helt relevant i resultatet men stärkte självförstroendet var att jag tänker mer som än man, har lättare att umgås med män än kvinnor. 

LYCKA!

Om två veckor är det möte med överläkaren och om han inte har några invändningar på alla bedömningarna psykolog och kurator har gjort så ska remisser skickas efter det :D

Anmäl
2015-06-24 12:49 #116 av: Tjeja

Yay! Härligt att få bli bekräftad så av läkarvetenskap och allt!  

Dessutom kan det liksom inte bara viftas bort då hur som helst längre av skeptiker i din omgivning!  Tummen upp

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-07-06 11:03 #117 av: regskylt

Diagnos satt och remisser skickas. Hormoner i höst :D
Vet inte när jag var såhär lycklig sist :D

Anmäl
2015-07-06 11:20 #118 av: Wony

Oj vad kul! Det går framåt med andra ord :)

Anmäl
2015-07-06 18:55 #119 av: Tjeja

Undar om det inte var dig jag såg på bussen alldeles nyss? Du/den jag såg måste känt sig lite uttittad... Typiskt att man är så blyg att hälsa på folk man inte alls känner och inte vågar fråga om det kanske är du som är du? typ. ha ha.

Om det var du så har du ju en förklaring till de nyfikna blickarna, om inte hoppas jag han inte kände sig allt för obekväm ändå. :-/ 

Anyways.. 

YAY till diagnosen!!!  Pokal

Hoppas du har en toppensommar nu när du har hösten att se fram emot! Tummen uppSkrattar

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-07-06 19:35 #120 av: [Tuulikki]

Härligt!!Ballong

↠ Just keep swimming ↠ 

Anmäl
2015-07-07 01:08 #121 av: regskylt

#119 jag åkte buss en kort sträcka till US direkt efter jag var på Psyk. Hade svart kilt, tunn jacka med skelettmönster, blå snagg och svart hår i tofs. Var det mig du såg? :)

Anmäl
2015-07-07 01:09 #122 av: regskylt

Anmäl
2015-07-07 01:10 #123 av: regskylt

Så såg jag ut idag :)
Annars så åkte jag spårvagn i nkpg innan Psyk vid 7 på morgonen :)

Anmäl
2015-07-07 02:15 #124 av: [Tuulikki]

#122Kär

↠ Just keep swimming ↠ 

Anmäl
2015-07-07 22:26 #125 av: Tjeja

#121 Gud vad du är modig som vågar lägga ut bilder på dig själv sådär och berätta precis vart du varit när osv!!!Hyschar

Men Nej, vad tråkigt då var det omöjligt dig jag såg! Personen jag såg hade inte blått i håret eller kilt vad jag lade märket till i alla fall. Dessutom var det på buss nummer 5 och inte alls i nkpg! 

Men då har du en "nästan kopia/tvilling" rör sig här i mina hemtrakter (långt norr om nkpg).Funderar

Attans jag var nästan övertygad om att det var dig jag hade sett när jag skrollade igenom bilderna i tråden igen. Personen såg i mina ögon ut som en mix av bilderna på dig i  #62 och #113 med hårfärgen ifrån #7!

Lite trist då, hade ju varit hur coolt som helst att fått hälsa på dig nästa gång man såg dig i så fall juh! ha ha SkrattarRegnbåge

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-07-08 00:37 #126 av: regskylt

#125 där ser man :) jag har kopia i Göteborg vet jag redan, kul med en till :)
Tycker inte det är problem med att lägga ut bilder och sånt här faktiskt. Jag lägger ut lämpliga bilder som ändå finns på Facebook och som jag inte skäms för. :)

Anmäl
2015-07-09 19:38 #127 av: Skymning

Härligt att det äntligen har kommit igång! Hjärta

Anmäl
2015-07-14 16:33 #128 av: regskylt

14e augusti har jag tid jod endikrinologen :D

Anmäl
2015-07-14 16:33 #129 av: regskylt

Anmäl
2015-07-16 02:43 #130 av: regskylt

Startade nu i natt en youtube-kanal om min resa.

https://www.youtube.com/watch?v=pf7sU4ZsPOI

Anmäl
2015-07-16 11:45 #131 av: Tjeja

Gosh måste genast prenumerera!

Supermodigt och starkt av dig att vara så öppen med allt och våga "gå ut" med det så öppet. Var försiktig bara och ta inte åt dig av elaka hatkommentarer som man så lätt kan få på internet. Håller tummarna att du slipper sådana och får mer pepp och kärlek istället så som du förtjänar! HjärtaTummen upp

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-07-16 12:33 #132 av: regskylt

Nätet kryllar av elaka människor, men kommer inte att bry mig om det, för stöd av de viktigaste personerna istället Hjärta

Anmäl
2015-08-14 07:07 #133 av: regskylt

Om ca 2 timmar har jag tid hos endokrinologen. Nervös till tusen :D

Anmäl
2015-08-14 10:04 #134 av: Tjeja

Oooh... du är säkert klar där nu. Hoppas det kändes bra!? (undrar om tumhållning ksn ge effekt i efterskott?) ;-)

Kram tuffing du är imponerande!

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-08-15 19:12 #135 av: regskylt

Imorse började jag med testosteron. Hade inte kunnat föreställa mig detta när jag skrev det den här tråden i april 2013 :)

Anmäl
2015-08-15 19:50 #136 av: Tjeja

PokalSkrattar

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-08-15 20:49 #137 av: [Tuulikki]

KramasPokal

↠ Just keep swimming ↠ 

Anmäl
2016-03-20 16:35 #138 av: regskylt

Nu har jag gått på testo i 7 månader och ska göra bröstoperation den 12e april :D

Anmäl
2016-03-20 16:35 #139 av: regskylt

Nu har jag gått på testo i 7 månader och ska göra bröstoperation den 12e april :D

Anmäl
2016-03-20 16:35 #140 av: regskylt

Nu har jag gått på testo i 7 månader och ska göra bröstoperation den 12e april :D

Anmäl
2016-03-20 16:35 #141 av: regskylt

Nu har jag gått på testo i 7 månader och ska göra bröstoperation den 12e april :D

Anmäl
2016-03-20 23:19 #142 av: Skymning

Oooo... Jag förstår att detta känns förträffligt? Partajar

Anmäl
2016-03-21 12:46 #143 av: Tjeja

Woop woop! Du är så modig och stark!

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2016-04-14 23:43 #144 av: regskylt

Lite tråkigt nu...
Inlagd på sjukhuset i för operationen. Dropp i armen, världens bästa pojkvän liggandes och kramade mig i sjukhussängen. Tiden gick tills det skulle bli dags för min operation.
Jag hade lagat 32 matlådor till läkningstiden.
Skrevs in kl 7 och beräknat att jag skulle opereras runt lunch-tid. Klockan blev 15, 16 och vid 17 så kom sköterskan in och sa att det inte skulle bli av. Något hade inträffat.
Så ja. Var bara att klä på sig och åka hem då. Kommer att få en ny tid för operation.

Anmäl
2016-04-15 13:18 #145 av: Skymning

Meh... 

*Styrkekramar*

Hjärta

Anmäl
2016-04-16 18:40 #146 av: regskylt

En bild på hur man ser ut. 8 månader på testo.

Anmäl
2016-04-16 20:55 #147 av: Tjeja

Nej vad tråkigt med operationen! Men sådant händer tyvärr på sjukhusen hela tiden att optider blir inställda och framflyttade på grund av olika orsaker.

Främst akut-patienter och när personal blir sjuka och ingen ersättare finns tillgänglig...  Poliktikerna fortsätter att dra ner på den allmänna sjukvårdens resurser hela tiden. Själva har de tillskansat sig så mycket pengar att de kan köpa sig vilken privat dyr vård som helst de själva vill istället. 

Morr..Arg

Hoppas det ordnar sig med en ny tid för dig snart!  Hjärta

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2016-04-28 23:51 #148 av: regskylt

Ny tid för operation är 9e juni. Så räknar ner igen.

Anmäl
2016-04-28 23:52 #149 av: regskylt

Nackdel med HRT. acne är inte kul :(

Anmäl
2016-06-23 20:38 #150 av: regskylt

Vill berätta att jag för två veckor gjorde min mastektomi :D nu är äntligen brösten borta och det känns jättebra!

Anmäl
2016-06-23 20:44 #151 av: Tjeja

Vad orättvist livet är ibland!

Du har fått värsta kvinnliga kroppen med stora bröst och allt fast du är man..

Och jag som är kvinna och vill vara kvinnlig har nästan inga former alls utan skulle lätt kunna tas för en ung man om jag klädde mig annorlunda.

Skönt att ha operationen avklarad för dig nu i alla fall! Tummen upp

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2016-07-02 22:29 #152 av: Salish

Åh gud vad härligt att se!!! Blir så otålig själv! Bara en fråga, behövde du få diagnos för att få börja på testo och göra operationen? Med tanke på att de gick så fort från att du började utredningen tills du fick påbörja hrt menar jag... För jag är själv jätteorolig för det där med diagnosen, att de inte kommer ge mig den och sen får jag inte göra allt det där pga det.

Anmäl
2016-07-27 05:07 #153 av: regskylt

#152 fort? Eh nej det gick inte fort. Från första mötet till HRT tog över ett och ett halvt år, då hamnade jag mellan stolarna i ett halvår. Så ett halvår med möten, uppehåll sedan ca 5-6 månader med möten igen och sen HRT. Man måste få diagnos för att få hormoner och operation.
Så från att jag sökte vård tills diagnos var ca 1 år och 8 månader. För många kan det ta tid innan de får utredning då de vill att man är stabil och redan är i program och har behandling för det. Jag var diagnostiserad med långvarig depretion och under medicinsk behandling innan jag fick remiss skickad för utredning.

Jag vet folk i Sverige som har fått utredning och börjat med HRT på 6 månader. Det räknar jag som "fort".
När man har fått diagnos så skickas remisser till div kirurg, ediokrinolog och då går det ganska fort. Jag började med testo ca en månad efter att jag fick diagnos.

Anmäl
2016-07-27 05:07 #154 av: regskylt

#152 fort? Eh nej det gick inte fort. Från första mötet till HRT tog över ett och ett halvt år, då hamnade jag mellan stolarna i ett halvår. Så ett halvår med möten, uppehåll sedan ca 5-6 månader med möten igen och sen HRT. Man måste få diagnos för att få hormoner och operation.
Så från att jag sökte vård tills diagnos var ca 1 år och 8 månader. För många kan det ta tid innan de får utredning då de vill att man är stabil och redan är i program och har behandling för det. Jag var diagnostiserad med långvarig depretion och under medicinsk behandling innan jag fick remiss skickad för utredning.

Jag vet folk i Sverige som har fått utredning och börjat med HRT på 6 månader. Det räknar jag som "fort".
När man har fått diagnos så skickas remisser till div kirurg, ediokrinolog och då går det ganska fort. Jag började med testo ca en månad efter att jag fick diagnos.

Anmäl
2016-07-27 05:11 #155 av: regskylt

Såhär såg jag ut häromdagen. Läkningen går bra.

Jag valde själv att inte ha bröstvårtor, så det är inte standard att bli utan, utan jag bad specifikt om att få slippa.

Anmäl
2016-07-27 05:13 #156 av: regskylt

Det är underbart att känna sig bekväm i sin egen kropp ute! Genomskinlig t-shirt är min favorit i värmen 😁

Anmäl
2016-07-27 08:33 #157 av: Tjeja

Läste precis ditt första inlägg i trådstarten igen. Tänk så långt du kommit nu! Från vilsen till att vara allt mer bekväm i dig själv! 😊💙

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2016-07-27 15:33 #158 av: regskylt

#157 jo jag har kommit långt :) över tre år sedan, oj! Men än är jag inte färdig. Om man nu blir det vill säga

Anmäl
2016-07-27 16:59 #159 av: Tjeja

Färdig som människa blir man väl kanske aldrig men man kan känna sig mer eller mindre till freds med sig själv. Och där har du kommit långt även om du har viktiga steg kvar för att känna dig helt till freds i din egen kropp. Glad Du har vuxit både din identitet och som människa!Hjärta Från en vilsen flicka i fel kropp till en ung mer vuxen man som står upp för den han är och alla sidor av sig själv med både maskulina och efter samhället klassat som "feminina" inslag av smak och intressen! Det är starkt!

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2016-07-28 16:15 #160 av: TatsuOni

Har läst i tråden sedan början, men aldrig skrivit någonting tidigare. Ville bara titta in nu för att säga att det är riktigt härligt att din utsida äntligen börjar stämma överens med vem du är och att du kan börja trivas i din kroppGlad

Värd för hår. Medarbetare på te.

Home is where the heart is ~ http://tatsu.blogg.se/





Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.