Förvirrad, typ.

Hej!
Tänkte att jag skulle dra lite av min livshistoria för er.

När jag gick i högstadiet (typ sjuan, skulle jag tro), började jag fundera över min sexuella läggning.
Innan dess hade jag bara antagit att jag var helt straight, och jag var lite rädd för att vara bög (dvs onormal) så jag tryckte undan eventuella attraktioner av män.
Det hela började när jag lärde känna en snubbe som var bisexuell.
Jag tyckte att han var väldigt söt och jag kände mig lite attraherad av honom.
Han var den första killen jag kysste.

Jag funderade mycket på detta, med läggning och grejer. 
Jag hade haft flera förhållanden med tjejer innan dess, varav den senare av dem tog min oskuld.

Jag mötte andra homosexuella/bisexuella människor och efter något år bestämde jag mig för att gå ut som homosexuell, för jag kände lite att jag fan inte tände på tjejer överhuvudtaget längre.

Vid den punkten var jag ganska säker på min läggning. 

Jag hade en pojkvän som jag hade sex med.

Sen tog det slut och jag var singel ett tag.

Sedan hände något, för mig, konstigt. Jag träffade en tjej som jag blev intresserad av.
Hon hade kommit ut som homosexuell bland sina vänner.
Men ändå kände vi attraktion till varandra. Vi var sedan tillsammans i tre år. 

Den här tiden tittade jag inte åt andra människor och tänkte inte på min läggning överhuvudtaget, förutom i början då det självklart var ganska förvirrande.

När det tog slut mellan oss kände jag ett stort sug efter att få vara med män igen, och kände på nytt att jag liksom inte ville ha med kvinnor att göra.

Nu har jag träffat en man som jag trivs väldigt bra ihop med. 
Vi har ett aktivt sexliv osv.
Numera definierar jag mig som bisexuell.

Men grejen är den att det tar betydligt längre tid för mig att få upp den med män, än med kvinnor.
Samtidigt som jag känner mig starkare attraherad till män.
Blir lättare kär i män och kan endast tänka mig att leva med män.
(Förutom kvinnan jag var tillsammans med i tre år, henne planerade jag att leva med livet ut)

Det här gör mig sjukt förvirrad. För det känns som att min hjärna är homosexuell, men min kropp är mer åt kvinnor än män (min kropp tänder ju på män också, men jag reagerar starkare på kvinnor).

Jag vet inte riktigt vad jag vill ha svar på, mest ifall någon kanske känner igen sig på något vis?
Hade varit ganska skönt att veta att man inte är totalt ensam, haha.

Jag skäms över detta väldigt mycket. Varje gång jag och mannen i mitt liv ska ha samlag så försöker jag ha på mig byxorna så länge som möjligt, så han inte ska se att jag är slak/halvslak.

Kan det bero på nervositet eller prestationsångest, tro?
Att jag kanske är rädd för att den inte ska stiga upp, och därför gör den det inte?
Men samtidigt är det likadant när jag tittar på porr. 
Det tar längre tid att få aktivitet där nere vid bögporr än straight porr.

Som sagt. Förvirrande.

Förlåt för ett väldigt långt inlägg. Hoppas någon orkade sig igenom detta.

Hej! Och tack för att du delar med dig!
Jag vet inte om detta kommer att hjälpa men det finns något som heter romantisk attraktion och den behöver inte hänga ihop med den sexuella (även om den givetvis kan göra det).
Man skulle kunna känna romantisk attraktion till ett kön och fysisk (sexuellt) till ett annat eller man skulle kunna känna romantisk attraktion till båda/alla kön men bara uppleva fysisk attraktion till ett av könen.

Attraktionen kan givetvis även variera i grad med olika personer, på samma sätt som man kan bli djupt förälskad eller smått förtjust i olika personer, det behöver inte alltid vara samma känsla med en ny person, oavsett kön.
Jag kan förstå att du känner dig förvirrad, det gör jag med många gånger... Ibland så hjälper det mig att tänka att det är ok att inte veta exakt, att jag får ta tid och utforska vem jag är eller ta en paus och vänta och se vad som händer...

Och oavsett vad man har kallat sig/identifierat sig som tidigaer så tycker jag man har all rätt att ändra sig. Det behöver inte betyda att man hade fel förut eller att man var förvirrad, folk ändrar sig ibland, så är det bara.
Hoppas jag har hjälpt en aning...

Om din förvirring i allmänhet kan jag tyvärr inte bidra.

Däremot tänker jag att steg ett är att prata med din pojkvän om det här. Det är inte bra för dig eller din relation att du ska skämmas och försöka dölja det. Det har ju inget med din kille personligen att göra och han kommer att förstå. Även om man tar ut din förvirring ur ekvationen så tar olika killar olika lång tid på sig att få upp den, det är inget konstigt med det. Och även om inte prestationsångest är orsaken så riskerar det att förvärra problemet.

#2 hur vet du om att hans kille kommer att förstå? bara undrar...

Kanske dumt uttryckt men vad finns det att inte förstå egentligen? Är han vettig så gör han det.

#1 Jo, det låter rimligt! Jag tänder sexuellt på båda könen, bara lite långsammare med män.
Tack så mycket för dina ord!

#2 Han skulle säkert förstå. 
Men det jag tycker är jobbigt runtomkring honom osv är att.. 
Låt oss säga att vi kollar film. Det dyker upp en naken man. 
Han skulle bli hård med en gång, medans jag förblir slak. 
Skulle det däremot dyka upp en kvinna skulle det kunna hända att jag blir hård ganska fort.
Vilket gör att jag hade fått massa funderingar i huvudet, typ "Åh nej, nu tror han att jag gått och blivit straight" eller något.
Jag vet inte. 

#4 ok, jag förstår tror jag.

tänkte mest eftersom det har hänt mig ofta att bli uppmanad att dela med mig av något till någon och det har gått riktigt illa så jag har blivit väldigt försiktig vad gäller sånt... :/ tråkigt nog för ibland hade det varit skönt att kunna öppna sig mer...

#6 Oj vad trist. Det är inte dom erfarenheter som jag har. Oftast tycker jag att det påverkar förhållandet mest negativt när man tiger. Kan den andra personen inte förstå eller ens acceptera kanske man inte passar ihop.