Annons:
Etikettfunderingar-hbtq-status
Läst 2690 ggr
[veganlife]
2013-05-31 22:20

Att passa in i flatvärlden!

Jag känner att jag inte passar in i flatvärlden, men jag vill verkligen det. Jag ser inte ut som flatorna som finns där jag bor. De är typiskt smala, korthåriga med smala ansikten osv. Medans jag är kurvig med långt hår och har ett mer oproportionellt ansikte.

Jag känner mig inte välkommen som de andra som ser ut som ”dem”. Jag känner att jag inte är tillräcklig för deras värld.

Men samtidigt känner jag mig inte som en kvinna. Jag känner mig inte som en man heller och inte som queer.

Samhället har en bild av att flator inte är utseendefixerade osv. Men jag känner helt tvärtom. Det är en stereotypisk mall som man ska passa in i och jag uppfyller inte de kraven.

Jag är inte som dem men jag vill vara så. Jag tycker inte om mina kurvor, jag hatar mina bröst verkligen, vill ha mindre. Jag ser inte ut så som jag känner mig, eller vill vara.

Det här kanske blev lite rörigt, men hoppas att någon förstår! Jag har känt såhär i många år och vet inte riktigt hur jag ska göra eller vem jag är. Jag känner mig identitetsförvirrad. Dessa tankar har jag med mig varje dag och de tynger ner mig mer och mer.

Finns det någon som känner liknande?

Annons:
Smuurfenn
2013-06-01 10:34
#1

Jag vet exakt vad du menar. Så kände jag för lite mer än ett år sedan. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, och alla sa att det finns ingen specifik "flatvärld" här men absolut gjorde de det. Precis som du skrev. Jag kände att jag ville ändra mig men ändå inte för jag har alltid stått för den jag är. Men under detta året när jag lärt känna massa nya kompisar(ink. Flator) har jag insett att det inte är så. Det var bara mina ledsna ögon som såg det. Och själv har jag ändrat stil helt och ja, ser nästan ut som en kille och trivs som det :) Vet inte hur detta ska hjälpa dig men… Vill bara säga att den är bara en del av flatvärlden du sett :)

nlinds
2013-06-01 12:16
#2

Kollar man på mig så tänker man inte direkt heller "typisk flata" .. Och jag vet hur du känner, jag var också där. Jag har långt hår, kurvor, osv osv osv, och jag är nöjd med mig själv.  KOM IHÅG ! det blir bättre, och ingenting kan stoppa dig ! :D

"After every storm, comes a rainbow" Regnbåge

Min blogg, titta gärna in ! http://www.nattstad.se/mikomi

monstermash
2013-06-01 16:17
#3

"De är typiskt smala, korthåriga med smala ansikten osv. Medans jag är kurvig med långt hår och har ett mer oproportionellt ansikte."

Tänk vad många som vill ha någon som ser ut som dig! Men om du inte älskar dig själv, hur ska någon annan kunna göra det? Var stolt när du ser dig i spegeln, sträck på dig. Våga stå upp för dig själv tillräckligt mycket för att inte vilja vara som de andra flatorna du träffat.

Det verkar vara extremt många som är identitetsförvirrade, men måste du ha din identitet utstadgad då? Kan du inte abra vara den du är, även om det kanske inte passar något fack alls? Kanske pasasr du in i alla fack istället.

Vi är inte HBT för att passa in i en mall; vi bara råkade bli det för att det är så vi är. Därför bör man inte pressa sig in i mallar och se ut som "alla andra flator" för att man tror att det är vad som krävs. En flata för mig tänder bara på tjejer, hur de ser ut kvittar. Om alla ser likadana ut blir det extremt litet utbud för brudar som söker en samkönad partner.

Jag hoppas att jag har gett dig lite bättre självförtroende med detta inlägget! Du är fin som du är, det är alla som läser detta.

[veganlife]
2013-06-02 17:23
#4

Tack för alla bra svar :)

Det hjälper att läsa hur du har känt, Smuurfenn. Men hur kände du när du byte stil helt som du skriver. Du skrev innan att, ”Jag kände att jag ville ändra mig men ändå inte för jag har alltid stått för den jag är.” Jag känner nämligen precis så, just nu… : )

nlinds , Ja, jag hoppas att jag också kan få en sådan inställning till mig själv någon gång. Det är ju ofta sig själv man kritiserar, men andra flator som inte ser ut som någon ”typiskt flata” utseendemässigt tycker jag verkligen ser bra ut och passar in osv. Men när jag ser mig själv känner jag inte så. En är ofta för hård mot sig själv, tyvärr.
monstermash, du har många bra poäng i det du skriver. Jag borde verkligen stå upp för mig själv och inte falla för alla normer, hur en bör se ut osv. men det är bara det att jag inte vet hur jag vill se ut. ;)

[haku]
2013-06-02 22:18
#5

#3 Har du aldrig älskat någon som inte älskar sig själv? Alla dessa krav om bra självförtroende… Jag tycker man ska älska andra som de är. Även om de av olika skäl inte klarar av att "sträcka på sig" osv.

Och att ha en identitet är JÄTTEviktigt! De som säger att det inte är viktigt tror jag inte någonsin har upplevt riktig identitetslöshet. Jag menar att det är viktigt för en själv -för att må bra- inte att man ska pressas in i ett fack bara för att. Det är lätt för andra att säga "men du behöver inte definiera dig då" men om det vore så enkelt så skulle ingen vara förvirrad och må dåligt till att börja med!

monstermash
2013-06-03 20:43
#6

#5 - Jo det har jag. Dock står jag fast vid att man ska älska sig själv, innan man begär att andra ska älska en. Har man bra självförtroende och gillar sig själv, får man mer vänner (finns undantag, jag vet) än om man hela tiden trycker ner sig själv och trycker undan varenda komplimang man får.

Naturligtvis ska man älska andra, oavsett hur de är, men ingen vill väl ha en vän som trycker ner sig själv och inte vågar vara sig själv eller? Iallafall jag önskar att mina vänner vågar vara sig själva, för deras eget välbefinnande. Jag mår dåligt när jag ser att mina vänner inte vågar sträcka på sig och vara stolta över sig själv.

Men vart sa jag att man inte får ha en identitet eller att det överhuvudtaget inte är viktigt? 🤔 Man definerar sig som man själv vill, oavsett om man vill ha en identitet eller inte! Men att förändra sig själv bara för att passa in i en mall kommer jag alltid se som fel, vill man passa in i en mall får man göra det men det är inget krav vilket jag tycker att TS upplever det som.

"De som säger att det inte är viktigt tror jag inte någonsin har upplevt riktig identitetslöshet." Det är din upplevelse av det, själv har jag en helt annan. 🙂

Annons:
[haku]
2013-06-03 21:37
#7

#6 Det låter lite som att du tror att alla kan få bra självförtroende bara de gör vissa saker (typ att "sträcka på sig") och att ha dåligt självförtroende beror på att man se ner på sig själv. Men det kan finnas många orsaker till dåligt självförtroende, en del kanske man inte kan göra någonting åt -tro det eller ej. Jag tror inte det finns många människor som "begär" kärlek, däremot behöver vi alla känna oss älskade, kanske ännu mer om vi har dåligt självförtroende. Att ha förväntningar på bra självförtroende hos andra för att se dem som älskbara tycker jag är riktigt dålig människosyn! Du kan försöka vrida och vända på saken och omformulera det så att det inte låter illa men budskapet är detsamma att man ska älska sig själv först innan man kan få kärlek från andra. Och klarar man inte av det vart ska man då ta vägen?? Hur ska man älska sig själv om man aldrig fick en chans att lära sig det och ingen vill vissa förrän man redan kan det? Vad är det så hemskt med en människa som inte sprudlar av självförtroende? Bebisdjur kan vara blyga och försiktiga till exempel men ändå är de förbaskat gulliga och älskvärda. Man kan vara en god, lojal, kärleksfull vän trots dåligt självförtroende. Man kan vara en god människa. Räknas inte övriga egenskaper om man inte "tror på sig själv"?

Det finns tyvärr mycket själviskhet i dagens samhälle, mycket utseendefixering, mycket fokus på status och pengar… Men så fort en person känner sig oälskad och utanför så börjas det direkt med snacket om att det är ens eget ansvar att stå på sig och sträcka på sig och "vinna" kärlek… Samtidigt som man ska vara "sig själv" och inte bry sig om andra. Inte konstigt att många mår dåligt i dagens samhälle där man måste "sälja sig själv", vi är ju människor, inga varor!

Angående identitet så skrev du så här: "Det verkar vara extremt många som är identitetsförvirrade, men måste du ha din identitet utstadgad då?"
Det verkar som att du tycker man kan lika gärna gå runt utan en utstadgad identitet, som om identitetsförvirring är ett tillstånd man kan gå runt med och må bra. Men de allra flesta mår inte bra av identitetsförvirring, det är ju det som är problemet till att börja med, därför söker man en identitet, det finns ett behov för detta. Att säga att lösningen är att strunta i att definiera sig tycker jag är absurt. Det är som att säga till en adopterad som söker efter sitt ursprung att de inte behöver bry sig om det.

monstermash
2013-06-09 18:03
#8

#7 - "Att ha förväntningar på bra självförtroende hos andra för att se dem som älskbara tycker jag är riktigt dålig människosyn! Du kan försöka vrida och vända på saken och omformulera det så att det inte låter illa men budskapet är detsamma att man ska älska sig själv först innan man kan få kärlek från andra."
Jag försökte INTE vrida någonting jag sagt!

"Vad är det så hemskt med en människa som inte sprudlar av självförtroende?"
Jag har en bästa vän som är hur blyg som helst, och inte har något självförtroende alls. Så om du tror att jag är emot alla som inte har självförtroende har du otroligt fel. Däremot är det otroligt synd att hon inte kan sträcka på sig och vara glad över att hon är en fantastisk människa vilket de flesta är. Jag tycker man får ut mer av livet om man vågar ta lite plats, det är synd att stå i ett hörn hela livet och skämmas över sin existens. Det är inte fel, men jag tycker det är tråkigt för framför allt personens skull. Dessutom har jag aldrig träffat någon som tycker om att vara blyg.

"Man kan vara en god, lojal, kärleksfull vän trots dåligt självförtroende. Man kan vara en god människa. Räknas inte övriga egenskaper om man inte "tror på sig själv"?"
Ja, det kan man. Vart skrev jag exakt att man inte duger om man inte har bra självförtroende? Du tolkar in saker som inte står utskrivet och gissar just nu. Känns väldigt taget ur luften, så fortsätter du på det ämnet vill jag ha citat där jag skriver det du påstår, tack. ;)

"Det finns tyvärr mycket själviskhet i dagens samhälle, mycket utseendefixering, mycket fokus på status och pengar… Men så fort en person känner sig oälskad och utanför så börjas det direkt med snacket om att det är ens eget ansvar att stå på sig och sträcka på sig och "vinna" kärlek… Samtidigt som man ska vara "sig själv" och inte bry sig om andra. Inte konstigt att många mår dåligt i dagens samhälle där man måste "sälja sig själv", vi är ju människor, inga varor!"

Jag håller med dig om att det inte är personens fel att den är utanför. Vi är människor, och vi bestämmer själva vilka vi är. Vill vi krypa ihop i ett hörn och inte ta plats alls, är det självklart okej (oavsett vad jag tycker om det, för det är ju trots allt min personliga åsikt).

"Angående identitet så skrev du så här: "Det verkar vara extremt många som är identitetsförvirrade, men måste du ha din identitet utstadgad då?" Det verkar som att du tycker man kan lika gärna gå runt utan en utstadgad identitet, som om identitetsförvirring är ett tillstånd man kan gå runt med och må bra. Men de allra flesta mår inte bra av identitetsförvirring, det är ju det som är problemet till att börja med, därför söker man en identitet, det finns ett behov för detta."

Det är inget krav att ha sin identitet utstadgad. Ja, man kan lika väl gå runt utan identitet om man vill det, såklart. (Och innan du påpekar det, det betyder inte att jag tycker att man ska det.) Mitt inlägg handlade om att få TS att förstå att hon inte behöver förändra sig för att passa in bland de andra flatorna, och även få igång en tankegång hos henne om att hon inte måste ha sin identitet utstadgad. Är det viktigt så får hon givetvis ha det. Men jag ville få igång tankegången att det kanske inte behöver vara så viktigt trots allt hos henne, och förhoppningsvis hos andra också.

"Att säga att lösningen är att strunta i att definiera sig tycker jag är absurt. Det är som att säga till en adopterad som söker efter sitt ursprung att de inte behöver bry sig om det."
Jag sa inte åt TS att sluta definera sig, jag sa inte att det är en lösning heller. Det är väldigt stor skillnad på att ge konkreta råd, och berätta för någon att sluta definera sig! Jag skrev "Det verkar vara extremt många som är identitetsförvirrade, men måste du ha din identitet utstadgad då? Kan du inte abra vara den du är, även om det kanske inte passar något fack alls? Kanske pasasr du in i alla fack istället." och inte tillexempel; "Sluta definera dig, för det är onödigt."

XxKimxX
2013-06-10 09:35
#9

Hej Veganlife. 
Jag förstår den biten med att känna att man inte passar in. Att man har en bild av hur man förväntas vara, både av andra och sig själv. Fan, jag har kämpat med det i hela mitt liv och idag då jag snart fyller 21 så kämpar jag fortfarande.

Jag hade en lång period då jag började att indentifiera mig som kille för att jag just inte kände att jag passade in bland tjejer. Och det var ingen som talade om för mig att bara för att jag var tjej så var jag inte tvungen att ha klänning, sminka mig och stå och fnittra i en liten tjejgrupp. Det var inte det som defenierade en tjej. Det tog en lång tid för mig att förstå att vi faktiskt är individer och att ibland finns det ingen grupp i närheten att klumpa in sig i.

Ett tips jag har som jag har hållt på med i typ ett år nu är att skriva brev till mig själv. Jag har delat in mig själv i två delar för att göra det lätt. En del av mig är den som mår dåligt, har ångest, inte passar in etc.  medans den andra delen är dagar jag mår bra och är glad och tycker att jag är fin. 

När jag är glad och så, så skriver jag ett brev till mig själv och sedan när jag känner självförtoendet svikta så läser jag det. För att påminna mig om att jag kanske inte är fullt så dålig i alla fall.

Jag vet inte om det här är något som kan hjälpa dig men jag ville bara säga att du inte är ensam.

"Våra brister gör oss till människor."/Daniel Adams Ray

Denna kommentar har tagits bort.
[haku]
2013-06-10 14:47
#11

#8 "Jag har en bästa vän som är hur blyg som helst, och inte har något självförtroende alls. Så om du tror att jag är emot alla som inte har självförtroende har du otroligt fel." Ungefär i samma stil som "jag är inte rasist, jag har invandrarvänner". Jag svarade på det du uttryckte i ditt inlägg, jag har inte koll på hela din bekantskapskrets och tycker inte heller det är relevant vem du är vän med.

"Jag håller med dig om att det inte är personens fel att den är utanför. Vi är människor, och vi bestämmer själva vilka vi är. Vill vi krypa ihop i ett hörn och inte ta plats alls, är det självklart okej"
Jag förstår verkligen inte vad du skriver här, du verkar säga emot dig själv. Du håller med att det inte är personens fel att den är utanför men du tycker vi bestämmer själva vilka vi är och det är ok om någon vill krypa ihop i ett hörn? Men om du ändå tycker det är individens ansvar (bestämmer själv=eget ansvar) hur denne är och vad den står (i ett hörn eller inte) då håller du ju inte alls med i det jag säger att utanförskap inte är enbart individens ansvar! Här kanske du kan citera var någonstans du faktiskt HAR uttryckt att det inte är personens fel att den är utanför. Ingenstans i din text verkar du skriva om gruppens ansvar.

"Det är inget krav att ha sin identitet utstadgad."
Kanske inte för dig men i många hbtq-kretsar är det visst ett mer eller mindre uttalat krav!

"Mitt inlägg handlade om att få TS att förstå att hon inte behöver förändra sig för att passa in bland de andra flatorna, och även få igång en tankegång hos henne om att hon inte måste ha sin identitet utstadgad. Är det viktigt så får hon givetvis ha det. Men jag ville få igång tankegången att det kanske inte behöver vara så viktigt trots allt hos henne, och förhoppningsvis hos andra också"
Då föreslår jag att du ska läsa TS inlägg en gång till för jag tycker det är väldigt tydligt att TS INTE mår bra av detta och känner sig utanför i flatkretsen där Hen bor. Och eftersom du verkar vilja ha citat på allting här kommer lite citat ur TS inlägg:

"Jag känner att jag inte passar in i flatvärlden, men jag vill verkligen det."

"Jag känner mig inte välkommen som de andra som ser ut som ”dem”. Jag känner att jag inte är tillräcklig för deras värld."

"Jag är inte som dem men jag vill vara så. "

"Det här kanske blev lite rörigt, men hoppas att någon förstår! Jag har känt såhär i många år och vet inte riktigt hur jag ska göra eller vem jag är. Jag känner mig identitetsförvirrad. Dessa tankar har jag med mig varje dag och de tynger ner mig mer och mer."

Som jag läser TS inlägg så känner Hen sig utanför mycket klart och tydligt. Och eftersom varken du eller jag känner till hur henoms område ser ut så tycker jag inte man kan bara säga att en ska vara sig själv och en inte behöver anpassa sig eftersom Hen har uppenbarligen varit sig själv själv hela tiden (kan man ens vara något annat?) och Hen upplever att detta inte räcker till. Och sista paragrafen om identitetsförvirring tycker jag har mycket tydliga spår att TS upplever detta som negativt.

Sedan kan jag inte svara åt TS förstås men jag delar TSs upplevelserna om att hamna utanför inom hbtq-världen och jag är ganska trött på att ämnet verkar i regel sopas under mattan som något enstaka händelse som inte kan kopplas till grupper. För att dra en parallel så finns det många heteros som stödjer hbtq-rörelsen men nog kan vi ändå prata om diskriminering som existerar som ett fenomet i samhället utan att dra alla över en kam. Det finns subgrupper inom hbtqvärlden och det finns visst regler om hur man ska se ut och bete sig, det är bara att man märker de inte förrän man själv vill göra på ett annat sätt. Så länge man passar in så kan man fortsätta "vara sig själv". Men så funkar det inte för alla. Det finns visst diskriminering inom flatvärlden och jag tycker vi ska prata om det och hur vi kan lösa det och inte sitta och tjafsa om detta finns eller inte. Det finns många som känner sig utanför och de hittar inte bara på! Det är trist att inse att regnbågen inte är bara glitter och glädje men det är den bittra verkligheten lika mycket som den glada delen. Båda finns och är viktiga att ta upp till ytan!

Angående identitet, många som är förvirrade verkar ställa just den fråga här på forumet och på andra ställen i hopp om att få stöd och hjälp i sina funderingar och bollar lite tankar med andra så man får lite hjälp på traven i att HITTA sin identitet. Och många gånger mötts man av exakt samma, förmodligen välmenat, svar: "du behöver inte definiera dig, var dig själv, du behöver inte sätta en etikett på vem du är". Men OM personen VILL sätta en etikett på det man upplever då tycker jag man ska hjälpa till just med DET. Sedan om man menar att generellt sätt ska det inte spela någon roll med att allt ska ha en etikett då tycker jag det är en helt annan diskussion. På individnivån, har en person uttryckt behovet av att hitta sin identitet, då ligger det inte i omgivningen att lägga sig i om detta stämmer eller inte.

"Jag sa inte åt TS att sluta definera sig, jag sa inte att det är en lösning heller. Det är väldigt stor skillnad på att ge konkreta råd, och berätta för någon att sluta definera sig! Jag skrev "Det verkar vara extremt många som är identitetsförvirrade, men måste du ha din identitet utstadgad då? Kan du inte abra vara den du är, även om det kanske inte passar något fack alls? Kanske pasasr du in i alla fack istället." och inte tillexempel; "Sluta definera dig, för det är onödigt." "

Ok så om du säger att du behöver ett glas vatten och jag svarar med "behöver du ett glas vatten då?" Hur tolkar du det? Är det inte ett ifrågasättande av dina uttryckta behov när jag svarar med en motfråga om du behöver det du redan uttryckt att du behöver? Varför ens ställa den frågan? Är det inte mycket enklare att hämta ett glas vatten istället? 

Som sagt, jag kan inte svara åt TS men jag har pratat med många om just det problemet och det verkar väldigt svårt att nå ut med budskapet eftersom personen som ger de välmenade råden hamnat i regel i försvarställning och det blir aldig en diskussion om hur många behöver hjälp med att hitta sin identitet. Jag vet verkligen inte hur att förklara detta mer. Det jag upplyser är att den som söker sin identitet ska få hjälp med att hitta denna t.ex. genom upplysning av vilka olika identiteter som finns och vad dessa innebär. Det är inte samma som att tvinga folk i olika fack. Visst man kan tillägga att det inte är nödvändigt att definiera sig men att säga bara det tycker jag inte är ett konkret råd egentligen. Och om man ska gå till djupet med det svaret: För VEM är det inte nödvändigt att definiera sig i så fall?

Denna kommentar har tagits bort.
[haku]
2013-06-10 18:00
#13

""Man kan vara en god, lojal, kärleksfull vän trots dåligt självförtroende. Man kan vara en god människa. Räknas inte övriga egenskaper om man inte "tror på sig själv"?"
Ja, det kan man. Vart skrev jag exakt att man inte duger om man inte har bra självförtroende? Du tolkar in saker som inte står utskrivet och gissar just nu. Känns väldigt taget ur luften, så fortsätter du på det ämnet vill jag ha citat där jag skriver det du påstår, tack. ;)"

Jag tycker det blir rörigt med alla citat fram och tillbaka och jag orkar helt ärligt inte svara på allt som du tyckte jag skrev felaktigt. Jag tyckte jag argumenterade visst om varför jag anser det jag anser att du har uttryckt och orkar inte upprepa mig. Du behöver inte tro mig eller hålla med mig men om du verkligen bryr dig om de som mår dåligt och menar väl och vill hjälpa till då tycker jag du ska lyssna på det jag säger också för det finns alltid två sidor på allt. Det är lättare att hjälpa andra om man lyssnar på vad de behöver än om man hjälper som man tror de behöver.

Ibland är det hela inläggets ton som är problemet och det är svårt att punktmarkera då det finns saker utsprida i inlägget. Måhända att jar har fel och du menar egentligen något helt annat. Men som du skriver så tycker jag att det återspeglar hur samhället ser ut idag då individen beskylls för allt som går fel i ens liv. Och dessutom de höga kraven på att man ska ha ett gott självförtroende, det är alltifrån "oskyldiga" kommentarer fram till jobbcoacher.

Du skrev inte exakt att man inte duger om man inte har gott självförtroende och det sa jag inte heller att du skrev om man ska vara så exakt. Men du har skrivit t.ex. följande:

"Dock står jag fast vid att man ska älska sig själv, innan man begär att andra ska älska en."
(ska= mer eller mindre ett krav, eller hur menar du? Och varför säga "innan man begär andra att älska en", när ingen här har skrivit att de begär någonting?)

"Har man bra självförtroende och gillar sig själv, får man mer vänner (finns undantag, jag vet) än om man hela tiden trycker ner sig själv och trycker undan varenda komplimang man får."
Det är just det som är problemet tycker jag. Samhället idag är att de som har bra självförtroende får bra med vänner, bra jobb osv. Det kan tyckas som en självklarhet men så har det inte alltid varit. Det vi som har ställt ribban och bestämt reglerna. Och det stämmer inte alls att en som har dåligt självförtroende trycker undan varenda komplimang. Jag vet inte ens om vi pratar om samma sorts självförtroende eftersom för mig finns det "äkta" självförtroende samt den som finns bara på ytan. I dagens samhälle räcker det med ytan. Man kan vara helt klen inombords och inte alls tro på sig själv så länge man lyckas dölja det för andra. Också man kan ha bra självförtroende men inte visa det så tydligt och uppfattas av andra som osäker.
Förr i tiden var det andra egenskaper som var viktigare för att få vänner. Och även idag är det olika vad man värderar hos andra från person till person samt i olika länder.

"Naturligtvis ska man älska andra, oavsett hur de är, men ingen vill väl ha en vän som trycker ner sig själv och inte vågar vara sig själv eller?"
Menar du verkligen att du inte ser hur den kommentaren kan vara sårande att skriva? Att "ingen vill ha en vän som…" oavsett vad du skriver efter detta? Tycker du att det hjälper till att stärka individer med dåligt självförtroende att läsa detta? Dessutom så stämmer det inte! Det finns många som inte har någonting emot att ha en sådan vän. Och alla förtjänar kärlek, vänskap, vad som helst de vill! Och du verkar hålla med i detta med att alla förtjänar kärlek men sen skriver du i nästa stund saker som går emot det… Så du får ursäkta om jag blir tveksam om vad du egentligen tycker. Jag känner dig inte så jag vet inte hur du tänker.
Jag tycker bara man ska tänka extra på vad man skriver när det gäller redan uttsatta personer/grupper för det kan bli jättekänsligt utan att man märker det. Och det är sällan någon som redan mår dåligt som orkar säga ifrån därför skrev jag att du ska lyssna på mig också för jag tycker jag talar för dem som mår alltför dåligt för att kunna försvara sig och jag vet vad välmenade råd kan ha för konsekvenser. Du behöver som sagt inte hålla med mig och jag förväntar mig inte att du ska förstå men jag hoppas det jag skriver kan ha någon som helst effekt…

Jag ska försöka inte skriva mer här men det kändes viktigt att svara…
Ha det bra

Annons:
Upp till toppen
Annons: