07. Könskorrektion

Frågor om könsbyte

2013-06-04 22:24 #0 av: Sweelin

Hej hej! Här har jag aldrig varit inne så det ska bli roligt att få skriva med lite nya människor Skrattar

Min pojkvän har nyss kommit ut med att han vill göra ett könsbyte, den tråden hittar ni här . 

I alla fall så är jag osäker gällande detta, mest socialt faktiskt då jag är lite rädd för min trångsynta familj som inte gör annat än trycker ned folk och för vad allmänheten tycker. På nått vänster så skulle jag verkligen inte vilja kalla mig bisexuell eller lesbisk då? Jag har absolut inte emot de som är det men för mig känns det fel Ledsen

Men jag vill inte avsluta detta förhållande och finnas där för honom genom allt detta... Men grabbar lockar allt för starktVilar huvudet i handen

Vet inte riktigt vad jag vill säga med den här tråden, men skulle vilja prata allmänt om det här med MtF.

Han vill ju även frysa in sin sperma så vi kan skaffa familj sedan men det känns lite som att min "mammaroll" halveras, eller "snos" för att vara skarp och att det kommer bli jobbigt att förklara för alla att vi är två mammor, men att det är bådas biologiska barn. Kommer barnen bli mobbade i skolan? 

Vi har ju läst att två föräldrar av samma kön oftast blir bättre och att barnen mår bättre. Men är det inte viktigt för barn att ha en "farsa" att dra ut och lira lite boll med och prata om killgrejer? Om man ska vara stereotypisk.

Jag tror att jag är mer rädd än honom och han skäms på något sätt och vågar inte stå för att han vill byta kön, utan dölja det tills han är helt förvandlad så ingen känner igen honom. 

Nu blev det lite långt här... Men min sista fråga är: Hur naturlig blir en opererad slida? Kan de få flytningar, ser den riktig ut osv? Lipar

Jag har aldrig riktigt umgåtts med någon som är HBT så jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig men ni får ursäkta om något jag skriver verkar vara stötande, det är inte min mening Glad

Anmäl
2013-06-04 23:50 #1 av: [haku]

Hej!

Jag tror att i första hand vore det bra om din kille söker sig till vården för att få en könsutredning. Då kommer han att få en chans att prata av sig mycket med psykologer m.m. och då kommer förhoppningsvis hans identitet att klargöras och stärkas... Men alla blir inte godkända bara för att de vill ha hormoner och operation, man måste få diagnosen transexualism... Och under utredningen förväntas man leva som det könet man vill byta till så jag tror inte han kommer att kunna gömma det tills det är helt klart, tyvärr...

Angående skaffa barn, jag har verkligen ingen som helst aning och kan inte säga något alls om saken... kanske någon annan här som har mer koll?

Angående hur en opererad slida ser ut, jag har aldrig sett en, men vad jag har förstått så är MTF (Male to Female) operationer ganska bra numera så att efter några år kan det knappt gå att skilja på en opererad och en född kvinna. Detta är naturligtvis mycket individuellt...

Vet inte om det jag skrev var till något nytta... Fråga gärna mer så försöker jag svara så gott jag kan. Hoppas jag inte rörde till det för dig i alla fall.


Anmäl
2013-06-05 08:51 #2 av: JHLL

Jag som är på väg att bli man vill heller inte sluta älska män bara för att jag blir man själv. Jag tror du känner samma sak.

Om du är osäker så kan du vara med när han går igenom den långa utredningen för sista året skall man lev som det kön man byter till och då vet du om du vill fortsätta med honom eller inte.

Lycka till.

Anmäl
2013-06-05 21:55 #3 av: Sweelin

Tack för svaren Glad Han har gått ett samtal med psykologen angående könsbyte, hon är alltså specialiserad på detta ämne och jag ska även vara med i processen tyckte hon Glad

Han vill dock inte genomgå detta om jag inte kan tänka mig att leva ihop med en kvinna...

Anmäl
2013-06-06 19:59 #4 av: JHLL

Han är inte mogen hör jag. Man gör detta för sig själv och ingen annan. Man måste vara bombsäker på detta. Han/ni kanske behöver prata om detta flera gånger.

Anmäl
2013-06-06 19:59 #5 av: JHLL

Han är inte mogen hör jag. Man gör detta för sig själv och ingen annan. Man måste vara bombsäker på detta. Han/ni kanske behöver prata om detta flera gånger.

Anmäl
2013-06-07 21:34 #6 av: Sweelin

#5 Jo precis... Jag tycker inte riktigt heller att han är redo för detta. 

Anmäl
2013-06-09 00:19 #7 av: [haku]

#6 Nu känner jag inte honom men jag tycker han borde nog veta bäst själv hur det känns inombords. Men ibland kan man behöva stöd för att våga vara sig själv. Det behöver inte betyda att man är osäker. I slutändan är det hans kropp, hans beslut, även om det givetvis kan påverka dig också. Så ser jag på det i alla fall...

Anmäl
2013-06-09 11:16 #8 av: monstermash

Jag håller med #4, han verkar inte redo än.

#0
"Vi har ju läst att två föräldrar av samma kön oftast blir bättre och att barnen mår bättre. Men är det inte viktigt för barn att ha en "farsa" att dra ut och lira lite boll med och prata om killgrejer? Om man ska vara stereotypisk."

Intressant! Själv har jag läst att barn i regnbågsfamiljer oftast mår sämre. Jag har dock inte kvar källan på det.

Jag tycker det är jätteviktigt att ett barn får ha en mamma och en pappa. Om båda är mamma, så anser jag att det bör finnas en fadersfigur (kanske inte biologiskt, men som är villig att ta det ansvaret) åt erat barn. Kanske kan barnet ha en gudfar tillexempel? Jag tycker inte man kan ersätta en pappa med en mamma. När jag och flickvännen väntade barn, så bestämde vi att pappan skulle vara delaktig i barnets liv, dock skulle vi inte gå ut med att just han var pappan. Han skulle bara finnas där för barnet, som en extrafigur i livet. Det tror jag är viktigt för alla barn, även barn som inte växer upp i regnbågsfamiljer, att få ha både en mamma och pappa.

Vill du se valpbilder så titta gärna på min instagram.

Anmäl
2013-06-10 09:55 #9 av: XxKimxX

#8

Varför tycker du att man behöver både en mamma och en pappa? Något steriotypiskt drag hos män? Någon speciell kvinlig egenskap som måste tillsättas?

Jag anser att ett barn behöver kärlek. Vart ifrån den kommer spelar ingen roll. Anlednignen till att homsexella förälldrar "är bättre" är för att det är svårare för homosexuella par att få barn. När dom får det vill dom verkligen ha det medans hetrosexuella kan få oönskade graviditeter. Det betyder inte att homosexuella eller hetrosexuella är bättre. Ingen är bättre. Vi är alla människor, individer och lever inte i något fack. Vi är bra på olika sätt och har alla våra skavanker.

(Här är en nyhet kring studien. Jag är inte mycket för TYT men men..)

Anmäl
2013-06-10 14:58 #10 av: [haku]

TS jag måste erkänna att det börjar kännas lite konstigt att vi skriver här så mycket om en personen utan att personen får svara för sig själv. Även om det inte står några namn så tycker jag hen borde få en chans att veta om att du diskuterar om hens situation på nätet så hen får en chans att uttala sig om saken. Eller vet hen redan kanske?

Däremot tycker jag det är helt ok om du vill diskutera könskorrektion i allmänhet eller dina EGNA känslor om saken. Men jag tycker det inte är rätt att ni ska skriva här om ni anser hen är redo eller inte för det är inte upp till er att ha åsikter om detta, det är hens liv och kropp och identitet och det är viktigt att respektera detta. Många transpersoner mår redan dåligt som det är och kan känna sig osäkra, det sista man vill höra då är en massa främlingars åsikter om sitt beslut.

Och även om just personen i fråga inte kommer att läsa detta så läser säkert andra transpersoner här, det är ett offentlig forum och jag tycker man ska vara försiktig vad man skriver.


Anmäl
2013-06-10 18:59 #11 av: Sweelin

Jodå han vet mycket väl om att jag skriver här, jag frågade om hans tillåtelse. Han vet även om mina åsikter och jag vet om hans vilket är att han är redo. Men jag är rädd att han får en ångerkänsla bara för att han skulle förlora mig. Jag vill att han gör detta för att han vill det mest i hela livet, alltid har velat osv, och inte bryter det bara för att hans flickvän möjligtvis är heterosexuell och vill leva på det viset.

Anmäl
2013-06-10 19:19 #12 av: [haku]

#11 ok så bra, tack för klargörandet, då vet jag. Bra att du frågade om tillåtelse!
Ja det låter som en komplicerad situation ni har där många känslor blir inblandade... :( Jag har själv varit i en liknande situation men har tyvärr inga bra råd hur ni kan lösa det (skulle behöva råd själv egentligen)...

Anmäl
2013-06-12 20:23 #13 av: Sweelin

#12 Vi får se hur det går på samtalen hos psykologen Glad Tar en dag i taget

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.