11. Diskriminering

Diskriminering och utanförskap inom hbtq?

2013-06-10 15:19 #0 av: [haku]

Jag tänkte skriva ett eget inlägg om detta eftersom det har blivit en alltför lång diskussion under en annan tråd. (om väldigt olika saker men en av dem var just utanförskap)

Jag har nämligen stött på samma problem. Man kommer ut ur garderoben och in en värld men en massa oskrivna regler (som de flesta verkar desutom låtsas att de inte finns...). En del går det jättebra för, en del hamnar av olika orsaker utanför.

Men när jag har försökt prata om detta så hamnar det alltid på individnivå fast det är ett fenomen som väldigt många upplever. Man får höra att man ska vara sig själv, att man saknar självförtroende, att det är bara enstaka individer som behandlar en illa och flatgruppen i övrigt är det inget fel på. Hbtq-personer är ju accepterande för de vet vad diskriminering innebär... Det trodde jag också på men verkligheten visade sig vara helt annan... Vi är så vana att se diskriminering mot hbtq att vi verkar ha svårt att se när det händer inom gruppen.

Jag vill gärna höra här framförallt om ni har upplevt diskriminering eller om ni har sett andra bli diskriminerade. Ni som anser att diskriminering inom hbt inte existerar skulle jag vilja uppmana att starta en egen tråd om detta om möjligt (jag vore tacksam).

Jag vill också gärna veta hur ni gjorde när ni var nya inom hbtq, hur kom ni in i gemenskapen? Var det via en partner/vän? Klarade ni er helt själva? Var det lätt, svårt? Är det någon som kom ut men utan att ha en partner? Blev ni tagna på allvar ändå?

Också, har ni någonsin upplevt att ni har haft "fel" kläder/beteende i ett hbtq sammanhang? Jag tänker exempelvis flator som ifrågasätts när de har ett visst uttseende när de varit på gay-klubb (om de verkligen skulle vara flator eller inte).
Tyvärr har jag inte länk till det men jag hade läst om en tjej som hade vissa speciella gey-klubbs kläder som inte alls var henns stil, hon klädde sig inte så i vanliga fall, men hon var så trött på att få frågor om hon var straight hela tiden så darför gjorde hon så.

Våga gärna skriva om egna upplevelser! Det är vanligt att man håller tyst om sådana saker har jag märkt... (sen berättar man lite mer privat)

Anmäl
2013-06-10 16:35 #1 av: [haku]

PS: märkte förresten att det finns många gamla trådar om mer eller mindre det ämnet så ni får ursäkta om det blir upprepningar... Men det kanske inte skadar att ta upp frågan på nytt ändå?

Och om det är någon som känner sig utanför/diskriminerad men av olika anledningar inte vill skriva om detta så vill jag bara säga att du är inte ensam om det. Det är egentligen det jag försöker genom att skriva detta, att de som känner igen sig ska känna sig lite mindre ensamma... Jag tycker egentligen det är svårt att skriva om detta eftersom jag har fått så mycket skit om det redan, både på nätet och i riktiga livet. Men det tycker jag gör det ännu viktigare att tala ut och säga att detta fenomenet finns. Alla hbtqare diskriminerar förstås inte men diskriminering som fenomen finns tyvärr och har funnits länge och ingen verkar göra någonting åt det och jag tycker det är trist... :(

Anmäl
2013-06-11 17:13 #2 av: CupcakeGod

Vi kan faktiskt vara glada över att vi bor i Sverige. Jämfört med många andra EU-länder har vi det ganska bra. LGBTQ-personer i Ryssland misshandlas varje. 

Jag upplever ganska mycket hat riktat mot oss. Varje dag hör jag folk säga hur äckligt och onormalt det är att vara "bög". Tydligen så sprider vi HIV och massa andra sjukdomar. Vart har människor fått dessa fördomar ifrån??? Man blir så ledsen :( 

För en månad sedan när min klass åkte till en skola utanför Malmö för att ta förarbevis blev jag jag diskriminerad av några bonad. Min vän och jag hade lite vid lunchtiden och bokstavligen alla elever tittade på oss snett. De kände nog inte till likabehandlingsplanen som tas upp i skolan varje år. Även lärarna tittade på oss konstigt. 

Efter lunchen gick jag till en annan byggnad och några feta bondar började kalla mig för "bög, bögjävel" osv. Det var så otroligt patetiskt då jag var helt ensam med brutet ben och bönderna var 100m ifrån mig. Hade jag varit frisk så...  

Anmäl
2013-06-13 21:18 #3 av: [veganlife]

#1 Jag tycker absolut att det är bra att ta upp frågan på nytt. Problemet finns ju fortfarande och det är viktigt att inte ignorera det.

Jag är själv väldigt trött på attityder och kommentarer som att problemet inte finns. Men innan jag kom ut trodde jag att "ALLA var lika välkomna inom HBTQ kretsar och här kommer jag bli accepterad osv.” Eftersom det är en grupp som historiskt sätt och idag är diskriminerad, varför skulle inte de vara helt emot det..? Men jag hade helt fel. En kan tro att grupper som är normbrytande i samhället är mer mångfaldiga och mer öppna osv..

Men jag har uppfattningen att det inte är så normbrytande att vara HBTQ som det verkar sägas. I denna värld är det tvärtom. Det är ännu viktigare att följa de oskrivna reglerna och normerna är smalare och mer begränsade än i hetero världen, för att passa in och bli accepterad.

Att berätta hur en känner och få höra sånt som: ”varför måste du passa in i ett fack då?”, ”var dig själv bara”, ”skit i vad andra säger och tycker”, kan vara väldigt irriterande eftersom det kommer från personer som verkligen passar in i flatvärlden, med stort socialt umgänge och som mår bra där. Som inte har haft någon känsla av att inte passa in eller att bli diskriminerad inom flatvärlden. Klart att en kan strunta i vad andra tycker om en om de tycker bra saker om en.  De som säger att den inte vill definiera sig och bara vill vara en individ, är ofta de som verkligen är som de andra som passar in. Klart man kan säga så när man känner sig trygg och bra behandlad.

De flesta som säger emot detta och säger att diskriminering inte finns inom HBTQ tror jag att det är de som verkligen passar in. Och vem annan har rätten att säga emot om jag eller andra känner sig diskriminerad eller utanför?

 

När jag var ny inom HBTQ kretsar upptäckte jag fort att jag inte riktigt dög, eftersom jag varken klädde mig, betedde mig eller såg ut som de. Jag togs inte seriöst. Som att jag inte var lika mycket flata som de. Jag minns flera gånger när jag skulle träffa HBTQ kretsar där alla såg likadana ut osv.. De kollade på mig och undrade typ vad jag gjorde där. Frågor som" Du är väll inte flata, du är väll bara här för din flatkompis är här?”, "du gillar väll killar också?" Trots att jag började klä mig i killkläder så möts jag ändå av de attityderna pga. min kroppsform förmodligen. Jag är väldigt kurvig osv. Vad jag än har på mig ser jag väldigt ”kvinnlig” ut.

Självklart finns det många olika slags kretsar med olika normer osv. Med detta inlägg menar jag inte att alla är såhär utan det är attityder, förväntningar och bemötanden som jag har upplevt.

Anmäl
2013-06-19 23:24 #4 av: [haku]

#2 Det låter verkligen förjävligvt det du upplever! Jag antar att det kan vara olika, en del upplever inte diskriminering mellan andra blir kallade saker till höger och vänster, det är verkligen inte ok!

Samma sak verkar vara med den diskrimineringen som jag och några få andra verkar uppleva inom HBTQ världen, att många upplever inte den heller...

Jag undrar också om det inte är mer accepterat att vara flat än bög? Fast å andra sida så är flator kvinnor och kvinnor brukar få en massa skit i sammhället pga deras kön... Bra är det i alla fall inte...

Anmäl
2013-06-19 23:29 #5 av: [haku]

#3 Ja precis som du skriver veganlife, det känns så exakt för mig också, håller med till punkt och pricka! Det känns att jag förväntas på något sätt bevisa att jag skulle gilla tjejer och hur ska jag kunna göra det? Just kläderna har jag inte märkt för jag brukar inte märka såna saker men det spelar säkert in det med... I slutändan så har jag ingen aning varför jag hamnar utanför, det bara "blir" så... Jag vet inte ens om andra märker att de fryser ut mig eller om det bara "blir" så för dem också. Men skillnaden är att de är inte ensamma medans jag är det. Så de har det inte jobbigt på samma sätt och saknar motivation att bry sig och försöka göra något åt saken... Det är lättare att skylla på en enskillt person.

Men, på något sätt känns det tröstande att det finns någon mer som känner sig utanför... Det är inte bra så klart men jag hade börjat tro att jag var den enda som inte passade in i regnbågen....

Anmäl
2013-06-19 23:58 #6 av: [veganlife]

#5Jag har också funderat på varför just jag hamnat/hamnar utanför. Det känns som att de andra inte bryr sig om att jag blir utfryst eller att de inte märker det.

Det känns som att alla jag möter känner sig som en del av flatvärlden och känner att de passar in där. Men jag vet ju inte vad de känner inom sig.

Men du är inte den enda som känner att en inte passar in inom HBTQ-kretsar. Jag känner ju också så men däremot så känner jag så med mycket, att jag inte passar in, duger inte, är inte intressant eller "Inte är som dem" osv. Egentligen borde jag bara sluta bry mig och försöka vara mig själv, men det är väldigt svårt när man bär på känslor som dessa.

Anmäl