Annons:
Etikettfunderingar-hbtq-status
Läst 2710 ggr
Anonym
Anonym
2013-06-27 09:14

Acceptera sig själv, hur?

Hur börjar man acceptera att man är Bisexuell?
Är en 23-årig tjej, om det är intressant :)

När jag tänker efter har jag alltid haft den läggningen, jag är Bisexuell. Jag har strulat med en tjej och gillade det men har bara haft förhållande med killar och var helt okej med det… eftersom jag gillat individen i sig och inte könet så att säga.

Men eftersom jag på senaste verkligen insett läget så är det lite skrämmande då det är så nytt. Nya saker har alltid skrämt mig lite, vad det än gäller. Det är väl därför jag har svårt att acceptera mig själv för den jag är, för att det är nytt och skrämmande.

Sen har jag en vän som är väldigt skeptisk till homosexualitet och bisexualitet och har vräkt ur sig hur obehagligt det var att träffa ett lesbiskt par och själv går jag där, lagom förvirrad över mig själv och små ler och orkar inte göra större sak av det (alla har trots allt sina egna åsikter). Vill inte tänka på hur hon skulle reagera om jag berättar.. haha. Men sen är hon ingen nära vän så jag behöver nog inte berätta förs jag blir tillsammans med samma kön om det händer och sker i framtiden.

Väljer att vara anonym, då det är så nytt och ja :) Ni förstår!
Skulle vara skönt med lite peppning och råd, skulle behövas!

Annons:
Anonym
Anonym
2013-06-27 09:37
#1

Så länge du själv trivs med dig själv så spelar det ingen roll vad någon annan tycker (om de nu inte handlar om trakasserier eller liknande). Är en tjej på 27 år som sedan flera år tillbaka identifierat mig själv som Bisexuell men har liksom dig endast haft "riktiga" förhållanden med killar. Egentligen började jag väl ana redan innan gymnasiet hur det stod till men då skrämde det mig jättemycket, det var ju fult att inte vara heterosexuell! Men allteftersom jag blev äldre och fick upp ögonen för nya tankesätt så var det inte så farligt längre. Varför skulle jag inte få tycka om tjejer också liksom? Utbudet blev ju helt plötsligt så mycket större med alla fina flickor i bilden!

Det är väldigt få som känner till min "egentliga" läggning eftersom jag inte berättar om det om inte frågan kommer upp och det gör den så gott som aldrig. Tror faktiskt inte att ens mina föräldrar vet. Jag känner mig bekväm med vem jag är och har inga som helst problem med att berätta om folk vill veta men tycker samtidigt att det är min ensak och inget som andra har att göra med så därför går jag inte aktivt ut med det.

Du behöver inte gå omkring och berätta för någon alls förrän du själv vill och då det sker på dina villkor! Ta din tid och lär känna dig själv, resten brukar komma naturligt även om det kan vara svårt ibland. Fast visst är det lite roligt ibland att lyssna på folks fördomar och samtidigt veta att de inte verkar ha några som helst problem med att umgås med någon som "motsvarar" dessa fördomar bara för att de ännu inte vet hur det ligger till? 😉

Har du en nära vän kan du berätta för honom/henne om du inte redan gjort det och om du känner att du behöver någon att prata med öga mot öga. Forum är alltid ett sätt att starta på men de kan inte erbjuda det där extra stödet som en fysiskt närvarande person kan.

Anonym
Anonym
2013-06-27 09:43
#2

#1 Min mor vet inte heller om det men hon har sagt att det är upp till mig vem jag älskar :) Då jag snyggt lagt in ''Tänk om jag gillar tjejer?'' när vi pratat om förhållande och dylikt och hon sagt ''Ja, det är inget fel med det utan det är upp till dig helt enkelt!'' Så det känns ju bra, men har inte gått ut med det och kommer heller inte göra förs jag känner mig bekväm och accepterar mig själv :)
En vän vet om detta och han sa ''Som att jag inte visste det redan?'' Haha.

Haha har aldrig tänkt så :) Ja, hon verkar inte ha några problem att umgås med mig. Undra om hon har det när hon får reda på det hela? Vore komiskt om hon bara försvann då som kompis..

Ja, jag har min vän jag kan prata med :) Han som sa att han redan visste om det hela. Han är en toppen människa!

Tack att du tog dig tid att svara och ge mig peppning :)

Wony
2013-06-27 16:49
#3

Jag tror att det här med att acceptera kommer med tiden. I början kan det vara kaotiskt och läskigt. Men det är ju du, och du är värd att ta det i din egen takt. Stressa inte. 🙂

När jag insåg att jag var Genderfluid (jag hade känt så länge, men förnekat det) så var det som en blixt från klar himmel. Det kändes så himla rätt. Och skrämmande. Riktigt läskigt, faktiskt. Men samtidigt var det också ett ögonblick då jag tror att jag växte. 

Sedan är det viktigaste att du mår bra. Känns det bra så är det bra, oavsett vad någon annan kanske tycker och tänker om din läggning. Och när du väl känner dig trygg i din läggning och du accepterat, så blir det också enklare att känna sig trygg kring andra, som kanske inte är så accepterande. Man har den där grundtryggheten, tror jag.

Anonym
Anonym
2013-06-27 17:02
#4

#3 Tack för kloka ord och råd :) Tack!

Upp till toppen
Annons: