04. Funderingar kring HBTQ status

Funderingar! :)

2013-07-11 09:11 #0 av: vaanjja

Tjenixen! Ni får säkert tusenmiljoner sådana här frågor här på HBT men det skadar ju aldrig att fråga lite ändå.

Jag är flicka 17 år och cirklar runt i tonårsångest och livsfrågor på daglig basis. Och på sistone har jag även börjat fråga mig själv om min sexualitet. Det har nog aldrig varit självklart för mig att jag är helt straight, fast jag har alltid utgått från det.

Jag är en person som älskar värme och närhet. Jag älskar att kramas, jag älskar att hålla på med folks hår, smeka/klappa folk, whatever, oavsett kön. Jag tycker inte det borde vara något konstigt med det, sådan kan man väl vara oavsett läggning? Eller kan man inte det?

Redan när jag var 11-12 kände jag mig attraherad av min bästa tjejkompis(vi lekte rollekar och spelade in filmer där vi agerade båda könen, vilket ledde till kramar och närhet. Och även fast det var på låtsas pirrade det i magen liksom) och när jag blev osäker på detta sa min kära mor att man kunde känna väldigt stark vänskap. Och eftersom jag är en känslo-person med alla känslor på en och samma gång så svalde jag det och tänkte inte mer på saken efter ett tag.

Jag har bara blivit kär i killar(om jag får säga så, för vissa anser ju att unga inte kan bli förälskade men det tycker jag är fel) och det är alltid killar jag spanar efter i offentliga sammanhang. Jag har aldrig haft ett förhållande med någon och aldrig haft sex med någon. Men nu när man rör sig mycket på nätet osv träffar man på bi/homosexuella ungdomar och det jag funderar på här är om man blir påverkad och "tror" att man attraheras av samma kön fast man inte gör det egetnligen. Jag menar, allt man massa med påverkar ju en, jag är väldigt lättpåverkad i alla fall.

Jag märker ju att jag attraheras av tjejer, jag skulle nästan utan tvekan kunna ligga med en tjej osv. Men å andra sidan har jag aldrig liksom gått på stan och bara "åh vilken snygg tjej wow" som jag gör med killar om ni förstår. Attraktionen kanske bara är ett uttryck av den sexuella mognaden liksom.

Vad tror ni? Har ni några tips, ska jag bara strunta i detta och låta det vara tills det blir mer eller mindre uppenbart vilket? Jag bryr mig inte om vilken läggning jag har så, men det kan ändå vara intressant att veta om känslorna är något jag uppfinner själv eller om det är på riktigt. Kramkram

Anmäl
2013-07-11 15:19 #1 av: nlinds

Kände att den här bilden passade ;)

Förövrigt är det ingen annan som kan säga vad du är och inte är. Det är bara du själv. Kan du ha sex med tjejer, samt få känslor för tjejer så är du säkerligen bisexuell eftersom du dras till killar också. Men ingenting är säkert förens det "väl har hänt". Jag visste tidigt att jag var bi (fast mer åt tjej hållet) även fast jag inte hade fått känslor eller haft sex med en tjej innan, jag bara visste det på något sätt. Sen tvekade jag ju länge innan jag faktiskt accepterade mig själv och den jag var och den läggning jag hade. Jag kom ut för offentligheten när jag var 17, jag visste att jag var attraherad av motsatt kön något år efter jag blev "sex medveten" (?) Heter det så ? Ja, när man började veta vad se innebar och sådär, för mig, då i 11/12 års åldern. :)

Anmäl
2013-07-11 21:37 #2 av: vaanjja

Åh, tack för ett bra svar och haha, jodå du kan ha rätt med din bild där ehehe. Nu fick jag lite hjälp på vägen, känns bra. :)

Anmäl
2013-07-12 01:27 #3 av: Kimji

Dom ord vi använder för att beskriva sexuell läggning är trots allt bara förenklade termer för något som är oerhört komplext, så man gör sig en otjänst om man grubblar överdrivet mycket på det.

Själv rubricerar jag mig själv som bisexuell och känner igen det du beskriver med att jag främst spanar in killar om jag är tex på stan. Min preferens är helt klart män men det utesluter inte att jag kan falla för tjejer, vilket jag har gjort. För många så kan den här preferensen variera med ålder och situation i livet.

Enklast är nog helt enkelt att ha ett öppet sinne och låta hjärtat (eller kroppen för den delen) välja väg.


Anmäl
2013-07-12 08:56 #4 av: vaanjja

#3 mycket bra sagt. Tack för detta. :)

Anmäl
2013-07-12 12:48 #5 av: fridaanna87

Håller med det ovanstående skrivit. Jag kände nog tidigt att jag var attraherad av båda könen, men accepterade inte det innan 16-års ålder då jag för första gången kände samma "kär"-känslor som jag tidigare känt för killar. Jag kallar mig själv bisexuell, för det är väl det jag är om jag gillar killar och tjejer. Men egentligen känner jag inte att man MÅSTE kalla sig något alls. Jag dras mest till tjejer men ändå har jag enbart haft pojkvänner, dels pga att tjejer är sjukt komplicerade och dels pga att jag helt enkelt fallit för killar som fallit för mig. 

men som #3 sa, det bästa är att ha ett öppet sinne och låta hjärtat eller kroppen välja väg, och inte vara rädd för att prova om man vill. Inte tänka på vad andra skulle säga eller så, för finns det något jag ångrar mest i mitt liv så är det att jag inte vågade ta chansen med den där första tjejen. När jag väl fick mod till mig att berätta om mina känslor fick jag nämligen veta att hon känt likadant, men då var det redan försent. Så bara känn efter, och gör det hjärtat vill, så blir det bra :) 

Anmäl
2013-07-14 00:23 #6 av: Praefatio

Såhär ser mina erfarenheter ut:

När jag var i yngre tonåren, från 14 och framåt, kände jag enbart attraktion till killar. När jag var 17 blev jag helt utan förvarning hejdlöst förälskad i en tjej som tack och lov tyckte om mig med, och fick utforska hur det kunde vara med tjejsex. När det förhållandet tog slut fortsatte jag att experimentera med sex med båda könen, periodvis mer med tjejer och periodvis mer med killar. Kallade mig bisexuell.

Insåg så småningom att förhållanden med tjejer aldrig höll så länge och att jag ofta blev förälskad i tjejer men egentligen inte kunde se mig själv leva med en kvinna i framtiden, men att jag fortsättningsvis gärna hade sex med tjejer ändå.

Ytterligare ett tag därefter insåg jag att det inte enbart är killar och tjejer jag dras till, utan personer. Var/är nyfiken på transgenderpersoner, fluidgenderpersoner och androgynitet. Började fundera över vilken sexuell läggning jag hade men kunde inte riktigt placera mig i ett fall så jag konstaterade att jag helt enkelt är sexuell. Jag gillar sex men bryr mig inte så mycket om vad personen mellan mina ben har för könstillhörighet.

Numera har jag funnit min livskamrat i en man och saknar inte "de andra" alls, eftersom jag fortfarande inte känner någon skillnad inför sex med personer av olika könstillhörighet. Jag är fortfarande inte hetero-, bi- eller homosexuell, jag fortsätter att bara vara sexuell och det fungerar för mig. De där facken satte bara press på mig, och gjorde mig mest onödigt låst och förvirrad.

Och förresten, jag har alltid mest spanat på killar på stan. Det beror nog på att det framför allt är killar jag har brytt mig om utseendet på. Tjejer och övriga har jag ofta blivit attraherad av på grund av andra egenskaper. När jag ser en vacker tjej så tänker jag oftast just det, "Hon är vacker", sällan "Henne är jag attraherad av", för det vet jag inte förrän jag har umgåtts med henne ett tag.

Ursäkta romanen! Det jag försöker få fram är att det inte är så noga vad du är. Experimentera så mycket du vill, ha sex med killar när du är redo och ha sex med tjejer om du känner för det. Blir du förälskad i en kille, så go with the flow. Blir du förälskad i en tjej, så go with the flow. Du kan fundera över de där stämplarna sedan istället, eller inte bry dig om dem alls.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.