03. Komma ut-historier

Trans: Stödet från föräldrar

2013-07-28 22:42 #0 av: regskylt

Jag är 25 år och har som bekant levt som kvinna hela mitt liv, men alltid sett mig själv som en man. Har haft hetero-relationer och fött ett barn och varit gift 2(!) gånger redan. 

Jag har sedan några månader tillbaka levt mer som en man och har fått min psykolog att "ta reda på" hur hon ska gå till väga för att skicka remiss åt mig för utredning ang transsexualism. Det går allså ganska bra framåt. Mitt "stora" problem för mig har varit att jag varit rädd hur mina föräldrar ska reagera. Jag är uppväxt som yngst och varit lite av det svarta fåret. Jag träffar mina föräldrar en gång om året. Denna gången om året nu var tidigare i veckan och då kom det fram att jag ser mig som transsexuell. Jag trodde att mina föräldrar skulle ta avstånd från mig. Jag blev chockad över att mamma förstod, hon sa att hon egentligen visste. Min mamma på 68 år förstod. Helt otroligt. Hon sa "du kanske är den där sonen jag aldrig fick". Det känns så otroligt skönt att mina föräldrar stödjer mig i det här.

Jag bytte till ett maskulint namn för tre år sedan och mina föräldrar accepterade aldrig det utan hängde kvar vid det gamla namnet. Mamma frågade nu om de skulle kalla mig för mitt "nya" namn. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara då jag var i chock men sa att de fick använda det gamla namnet ett tag till. Kände att jag inte behöver vända upp och ned på allt samtidigt.

Jag undrar, ni transpersoner, har ni fått stöd hemifrån eller har era anhöriga tagit avstånd? Ni som inte har berättat, hur tror ni att era anhöriga ska reagera?

Anmäl
2013-07-29 11:28 #1 av: Wony

Jag har inte berättat för mina anhöriga. Har ibland inte sett någon anledning, och ibland helt enkelt insett att de flesta nog inte skulle ta det särskilt bra.

Jag vill ju kunna känna att de känner "riktiga" mig, men har också insett att ibland får man vara tyst för att inte rasera friden.

Anmäl
2013-07-30 16:34 #2 av: Jenny49

Hej regskylt

Vet inte vad du heter på riktigt? Jag får börja med att gratulera att du kom på ditt rätta jag nu redan vid 25. För jag som är din motsats födes i en killes kropp men känner maj som tjej vågade inte ut med det förrän jag hade fyllt 56. Dess utom så flyttade jag mitt i processen och det har förhalat det ännu mer, så nu när jag har hunnit bli 63 fundera jag över om jag ska strunta i skälva operationen bara jag får lite större bröst. Så ett tips är att om du fundera på att flytta så gör inte det förrän allt är klart. Om jag tänker tillbaka från jag var ett barn, sa min mor alltid att jag borde vara en flicka för jag hade så långt kyligt hår och långa ögonfransar. Jag lekte jämt med dockor på dagis, blev kallad för pågatös i skolan, (är skåning om du undrar) har hela livet haft den fallenheten att diska, städa och tvätta, även om det är mer jämlikt i dag än det var då. Jag kivades jämt med mina fruar om att byta blöja och köra med vagnen m.m. Men som sagt så visste jag egentligen tidigt att det var något som inte stod rätt till, man trodde att man var dom i huvudet och vågade inte säga något och tack vare det så kom jag ut alldeles för sent. Min mor gick bort tyvärr alldeles förtidigt så jag hant inte tala med henne om det. Men jag liksom min lillasyster fick lära mig tidigt om det här med att städa. Far sa då jämt att han ska väl inte behöva lära sig sånt, man kan ju undra om hon bar på en hemlighet som ingen visste. Som din mor sa åt daj att du var kanske den sonen som hon aldrig fick. Jag har hunnit få 6 barn och fyra av dom axpetera (kan inte stava rätt) det fullt ut, men inte mina äldsta och i och med det missar jag mina barnbarn. Jag fick i alla fall talat om det för far i tid och det var ok för honom bara jag kom och hälsade på neutralt så han slapp att förklara för sina kompisar på hemmet. Om du känner för det så kan vi Järna hålla mer kontakt Hette Jan innan hitter Jenny nu.

Ha det så bra hoppas att det går bra för dig i din process och jag är glad för din skull att du kom på det i tid.

Puss och kram.

Jenny          

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.