Varför attraheras inte kvinnor av mig?
Jag är 40 år, född kvinna och känner att jag allt sedan barndomen egentligen blir kär (romantiskt) i personer, och det har liksom inget med kön att göra egentligen. Men sedan kan jag rent sexuellt tända på både män och kvinnor. Dessutom har jag lätt för att tycka om, älska och vara kär i flera personer samtidigt. Polyamorös av något slag. Har liksom inget emot att någon jag älskar, älskar någon annan än mig också!
Bara jag får ut det jag önskar och får ge det jag kan ge i min relation med den personen. :)
Dock har jag hittills bara levt i normativa relationer som en hetero, det har liksom bara blivit så för att det är lättast. Eller så här… ingen tjej som jag har varit attraherad av eller förtjust i har någonsin visat mig något intresse… och man vill ju inte bli uppfattad som någon stalker.. så utan något direkt gensvar har jag aldrig ansträngt mig mer… :(
Varför det är så att ingen kvinna visat mig intresse vet jag inte men kanske utstrålar jag för mycket hetero på något vis? Eller kan det vara så att jag är lat/varit bortskämd som inte behövt "kämpa" för att få uppmärksamhet från män? Helt ärligt tycker jag om att bli "sweeped of my feet" och faller för personer som är lite "på". Och det har ingen tjej någonsin varit mot mig, varken de jag intresserat mig för eller någon annan heller. Det kanske låter konstigt eller fånigt, men jag känner liksom sorg över att aldrig ha fått eller kanske aldrig kommer att få uppleva kärlek/förälskelse med en tjej. Det är något jag ändå längtar efter..
Nu mera har jag en manlig sambo som jag älskar men längtar ändå efter att få uppleva kärlek (alltså inte bara ha sex med) med en kvinna..
Är jag dum som längtar? Varför attraheras inte kvinnor av mig? (jo jag förstår att ni inte kan svara exakt på det eftersom ni inte känner mig.. men jag ställer frågan mer generellt)
Medarbetare på Fågelmatning, Djurparker, Vilda djur och Politik i fokus.
Det eh nice. Fast jag ville ha sex med killar när jag var mindre
#1 - Vad har det med saken att göra?🤔
TS - Har du berättat för folk att du är Bisexuell? Har du överhuvudtaget många bisexuella i ditt umgänge eller rört dig på mer gayställen?
Det går ju inte att gå omkring och vänta på att någon ska bli kär i dig, om du inte ens nämnt att du är Bisexuell. Sedan blir man inte uppvaktad på krogen av folk av samma kön oftast, det är därför det finns gaybarer och gayträffar. ;) Du får nog anstränga dig hårdare och inte sitta och vänta på det, för då kommer det nog aldrig.
#2
Tack för svar!
Givetvis vet mina vänner och bekanta om min läggning och ja, givetvis har och rör jag mig även bland gay och bi folk.
Däremot är jag inte direkt någon "gå på krogen" person då jag mest tycker det är jobbigt med trängsel och hög musik.
När jag är och umgås med vänner och bekanta känns det naturligt att vi är just vänner och kompisar… skulle kännas konstigt att plötsligt ragga på någon man aldrig intresserat sig för förut… eller någon man aldrig har fått respons ifrån förut.
Helst skulle jag vilja träffa någon mitt ute i "vanliga livet".. eftersom det ju är just där man lever… Jag flirtar heller med någon jag ser i mataffären eller råkar hamna i blickfånget på cafeet, jobbet, bussen etc än gå på stökiga ställen där "ragg" är mer "i luften" och kanske själva poängen med stället. Men på dessa ställen är det förstås svårare med folk som inte har en föraning m vem man är… men ändå.
Måste jag gå på gaybar liksom? Det är ju inte festprissar i den bemärkelsen jag är intresserad av heller… jag vill hellre ut på en skogspromenad än en kväll på krogen.
Oavsett så känner jag att det är jättesvårt att få flirtrespons eller någon sådan respons alls ens bland mina vänner och deras bekanta. Det liksom faller sig inte så naturligt, och jag vet inte varför.. kanske uppfattar de mig inte riktigt som bi ändå även om de "vet" att jag är det eftersom jag sagt det och inte gör någon hemlighet av det?
Medarbetare på Fågelmatning, Djurparker, Vilda djur och Politik i fokus.