Ingen lek att självmedicinera med hormoner.

Gör det inte!

Farligt låt bli! Hitta en doktor som är beredd att hjälpa dig innan du fyller 18 istället!

Finns i uppsala om ingen annan stans!

2 - Det finns men man måste ha föräldrar med på det under 18 Mina föräldrar accepterar inte alls

Tumbs upp till dig. Kriga!!!

4 - förstår inte Riktigt, borde jag självmedicinera eller inte enligt dig?

Kriga mot dina föräldrar är nog vad Niclas87 menar…

Kriga för att få dem med på ditt tåg!

6 - Har försökt få dem acceptera mig i 4 år, pratat med dem om dem varje dag i 4 år men de accepterar det inte

Byt föräldrar!!!

Skämt å sido…

Fortsätt söka läkare om det inte finns någon där ute som kan hjälpa dig med stöd och kanske prata med dina föräldrar också åt dig!?

Dina föräldrar lär ju i grund och botten bara vilja dig ditt bästa, det som behövs är att någon (kanske lättare för en läkare eller ts-team) som får dem att förstå vad som faktiskt är bäst för dig egentligen.

Kram!

8- Umo,psykolog,kurator har pratat massa med föräldrarna Men det hjälper inte

T.S Du har allaredan fått en tråd låst med detta innehåll. Finns det någon som kan låsa denna tråd?

Om ni låser tråden kan ju inte människor hjälpa mig veta mer om saker

Asså dom får helt enkelt hjälpa dig med detta. Dom märker du må dåligt osv. Men jag känner ju inte dom och inte dag svårt att ge info.

Men kör på va du vill om du verkligen vill. Eller lägg det på is ett tag vi finns här om du vill bolla med osv vi vill hjälpa inte stjälpa. Av vilken anledning vill dom inte? Och om du verkligen vill detta innerst inne och du eh bestämd. Låt inget hindra dig. Men medicinera inte själv.. Hur får du tag irätt hormoner etc på egen hand hade du tänkt dig?

Och doserar dom rätt? Gör va du kan för att dom ska ändra sig eller åtminstone förstå. Dom är dina föräldrar dom ska stötta dig i vad du än beslutar. Eller skaffa en annan förmyndare. Om dom inte gör det. Vet ej dock hur gärna du vill genomföra detta. Så svårt att avgöra

Jag som Medarbetare kommer inte att låsa tråden så länge den håller sig på en acceptabel nivå. Vi avråder starkt all form av självmedicinering, då detta kan gå otroligt fel och vara farligt för hälsan. Hormoner är aldrig riskfritt, och alla former av hormonella preparat ska användas i samråd med läkare.

Tips kring hur TS kan gå tillväga för att få hjälp från vården, få acceptans från föräldrar osv är dock OK.

[Borttaget pga olämpligt innehåll, tipsa inte om var du får tag på självmedicineringspreperat / sajtvärd] Och det är det iprincip alla som självmedicinerar i Sverige använde Jag pratar med transsexuella om dosering, har typ information om hur mycket jag ska ta av varje preparat

Du behöver en läkare som följer upp all medicinering du tar! Oavsett hur mycket du själv har lärt dig från andra och oavsett andras erfarenheter!

Du vet inte hur just din kropp kommer att reagera på de ämnen läkemedlen innehåller. Det är helt avgörande tex vad just du har för enzymuppsättning i dina cellers ämnesomsättning! Och det är bara ett exempel. Sedan beror det även på hur känslig/okänslig din kropp är för effekterna, samt att din kropps hantering av läkemedlen kommer att förändras under loppets gång eftersom de  i sig förändrar din kropp. Samtidigt befinner du dig fysiskt under ett utvecklingsstadie där saker ständigt förändras och bara det i sig kan också vara väldigt oberäkneligt!

Även om det allt som oftast går bra för de flesta som medicinerar finns risker som bara en läkare med rätt utbildning har kunskaper om. 

Ovanpå alltihopa handlar det om injektioner, något man absolut INTE ska syssla med själv! Det är inte injektioner som bara ligger direkt innanför huden som tex insulin vid diabetes, utan de ska in i muskelvävnad! Där fins också många och stora risker att saker blir fel om man gör det själv! Allt ifrån djupa vävnadsinfektioner till att man riskerar skada nerbanor för livet med kroniska smärtor som följd mm.

Nej! Du ska ha kontakt med en läkare som följer upp förloppet och av honom ordinerad sjuksköterskekontakt som hjälper dig med administreringen av läkemedlen!

Att dina föräldrar är emot det hela har nog inte enbart med själva könsbytet i sig att göra utan jag lovar dig att det handlar om mer än så som skrämmer dem! De är vuxna och har av livserfarenhet förståelse för hur illa saker kan gå och hur mycket det kan påverka hälsan på flera plan! Både kroppsligt och psykiskt! Jag har full förståelse för deras oro. Men har du rätt hjälp och vägledning av kunnig läkare inom området är de flesta risker i alla fall under kontroll!

Så snälla, om du inte kan få med dig dina föräldrar, eller har möjlighet att byta förmyndare eller på annat sätt lyckas få läkarledd medicinering, vänta då istället tills du kan göra saken på rätt sätt!

Idag finns bra hjälp att få för att nå fantastiska resultat! Dessutom går forskningen framåt och de medicineringar och behandlingar du kommer behöva utvecklas hela tiden. Du kommer kunna få fint resultat även om du väntar två år! Dessutom är två r inte så fruktansvärt länge som det kan kännas nu, vips är du där och åren har bara försvunnit ska du se! 

En vacker dag , som plötsligt kommer kännas väldigt snart, kommer du att vara den kvinna egentligen är, även när du tittar på dig själv naken i spegeln!  

 KRAM  

Jag kan bara instämma med #15. Det är så otroligt många saker som kan gå fel, och det kan, om man har otur, sluta med förstörda inre organ. Bland annat lever och hjärta kan ta skada. Dessutom är det väldigt individuellt hur hormoner påverkar den egna kroppen. Vissa kan ha väldigt få problem, andra kan få allvarliga komplikationer, och det är jätteviktigt att en läkare som är kunnig inom området kan följa upp behandlingen regelbundet, bland annat för att kunna se tecken på komplikationer i god tid.

Bara för att andra har klarat sig bra betyder det inte att alla gör det, och väldigt många som genomgått könsbyte avråder just från att självmedicinera.

Har du någon samtalskontakt, t ex skolkurator, psykolog, någon från ungdomsmottagningen? Det kan hjälpa mycket om du har någon att bolla tankar med och få stöd från under tiden du väntar på att kunna starta utredningen. Har du någon annan nära dig som vet om hur du känner, bortsett från dina föräldrar? 

Kan du hitta stunder då du kan känna dig mer "som dig själv"? Kanske något fritidsintresse eller liknande där du känner att du får vara du, även om du har fel kropp just nu?

Hej!

Jag ser att det är redan många som har skrivit före maj. Har dock inte läst allt.  Men vad jag kommer ihåg när jag började med Östrogen 2006 så provade jag först om det fans ute i hälsokostaffärer, men tyvärr inte. Så tyvärr måste du nog vänta till du får recept på det om du inte försöker få tag i Östrogen olagligt.

Puss och kram

Asså det eh väl ändå testo hon ska ha ist. Östrogen eh kvinnliga hormoner finns delvis lite i mannen

#18 Nej, om man är mtf innebär det att man är fysisk man, men identifierar sig som kvinna. För att genomgå ett könsbyte till kvinna krävs östrogen. Testosteron är ett manligt hormon, och östrogen ett kvinnligt. Däremot har båda könen vissa mängder även av det andra hormonet, eftersom de reglerar en mängd funktioner i kroppen hos både män och kvinnor. Men män har mycket mer testosteron, och kvinnor har mycket mer östrogen.