Annons:
Etikettkomma-ut-historier
Läst 3166 ggr
Anonym
Anonym
2013-10-26 17:06

Ok att inte berätta?

När anser ni andra att det är ok att inte berätta om sin hbt-status för någon? Är man ens obligerad till att vara ärlig om den?

Själv vill jag gärna komma ut till min mamma och mina syskon i framtiden, men jag vet inte om jag vågar berätta för min pappa. Jag tror inte att han kommer vilja skada mig fysiskt, men med tanke på våra tidigare problem så är jag inte det minsta tveksam till att han kommer vara väldigt elak mot mig och resten av familjen om familjen ställer sig på min sida eller är neutrala.

Som ni nog förstår så vill jag inte utsätta min familj för detta, men jag vill inte heller gömma mig och låtsas vara någon jag inte är.

Hur skulle ni gjort? Har ni varit i, eller är ni i en liknande situation?

/Genderbendern

Annons:
[silkesnosen]
2013-10-26 17:14
#1

Jag tillhör inte det här forumet, men spontant förstår jag inte alls varför du skulle vara skyldig att berätta alls om du nu inte vill…

Calcifer
2013-10-26 17:14
#2

Jag tycker aldrig man ska känna att man MÅSTE berätta.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Mantissa
2013-10-26 17:41
#3

Man måste aldrig, men jag hoppas du gör det endå även om du väljer att låta just din pappa förbli ovetandes tills han växt upp

Anonym
Anonym
2013-10-26 17:44
#4

#1-2 Hade det varit någon utomstående så skulle jag hålla med er till fullo, men nu är det en i min familj som jag överväger att utesluta. Berättar jag för min mamma och mina syskon, så måste jag även be dem utesluta min pappa från denna vetskapen…

Visst, mina föräldrar är skillda och alla barnen är vuxna numera men vi är fortfarande en familj med allt som hör därtill.

/Genderbendern

Anonym
Anonym
2013-10-26 17:46
#5

#3 Tror aldrig han kommer växa upp tyvärr 😕 Redan när min äldsta bror var nyfödd så sa han till min mamma att han skulle slänga ut min bror om han visade sig vara bög. Det är mer än 25 år sedan han sa det…

/Genderbendern

TatsuOni
2013-10-26 20:37
#6

Du har absolut ingen skyldighet att berätta för någon om din läggning. Du väljer själv om och för vilka du vill berätta!

Jag är Bisexuell och har inga planer på att någonsin berätta det för min familj. Innan jag träffade min pojkvän kom jag fram till att jag berättar det om jag träffar en tjej. Nu blev det en kille och de behöver därför inget veta. Mina vänner och min pojkvän vet. Det är dem jag vill ska veta om det.

Nu vet jag inte om du är homo-,bi-,transsexuell. Är du homo eller Transsexuell, eller bi och faller för någon av samma kön, så kan det ju bli svårt i längden att hålla tyst om det… Men det är helt upp till dig hur du vill göra! Man har aldrig en skyldighet att berätta detta om man inte vill!


"Nästan allt går att använda till håret"

Värd för Hår, Träning. Skönhetsrecept, Te, Vikingar, & Medeltiden.

Medarbetare på Sagan om ringen, Hälsa, Goth, Återbruk & Musik

https://tatsu.blogg.se/

Annons:
Anonym
Anonym
2013-10-26 21:13
#7

#6 Jag är transa, och vill göra så att jag ser mer ut som en man (är född kvinna) så tillslut kommer det ju komma ut på ett sätt eller ett annat…

Jag bryr mig inte avsevärt mycket om hur min pappa kommer reagera emot mig, då jag har brutit kontakten med honom förr pga våra tidigare problem. Jag vill bara inte att min resterande familj ska behöva må dåligt av min pappas dåliga humör.

/Genderbendern

TatsuOni
2013-10-27 10:27
#8

#7 Ja då kommer det att bli svårt att inte berätta… Verkligen svår sits du har hamnat i och jag förstår verkligen hur du tänker. Har dessvärre inga bra tips att ge dig.


"Nästan allt går att använda till håret"

Värd för Hår, Träning. Skönhetsrecept, Te, Vikingar, & Medeltiden.

Medarbetare på Sagan om ringen, Hälsa, Goth, Återbruk & Musik

https://tatsu.blogg.se/

monstermash
2013-10-29 19:53
#9

Kan du inte låta honom lista ut det själv? Ja, det kanske drabbar din familj, men i längden kan inte du göra något åt det i vilket fall som helst, hur hårt det än är.

Du behöver inte komma ut för honom, om du inte vill det, eftersom du inte har kontakt med honom.

Anonym
Anonym
2013-10-30 01:40
#10

#9 Jag träffar honom ca en gång var annan till var tredje månad, för att slippa allt tjat om att jag försummar min familj… Velar mellan att låta honom lista ut det själv, eller om det är lika bra att säga det så fort som möjligt så är det klart sen.

Har fortfarande inte fått någon tid hos nya psykologen, men tänkte att så fort jag träffat denne så ska jag börja planera inför att komma ut för min mamma så kan jag prata med henne om hur vi bör göra med pappa. Då får jag veta från henne vad för typ av strid hon är berädd på att ta med min pappa. Det kan nog hjälpa mig att veta när det är dags att komma ut för honom.

/Genderbendern

Anonym
Anonym
2013-11-01 23:17
#11

Nu har jag äntligen fått en tid hos nya psykologen 😃

Ska ses den 8/11 och sen igen i slutet av månaden. Ska bli så skönt att äntligen få prata med någon irl om detta. Förhoppningsvis så kan Hen svara på mina frågor eller skicka mig vidare till någon som kan det, så att jag har möjlighet att komma vidare i min "transformering".

Tänkte därför påbörja en lista med alla tankar och idéer som snurrat så att jag har ordning och reda på allt tills det är dags!

/Genderbendern

monstermash
2013-11-01 23:30
#12

Skönt att du har fått tid tid psykologen och att det är snart! Uppdatera jättegärna om hur det går så vi får följa dig i processen :)

Anonym
Anonym
2013-11-01 23:37
#13

#12 Det ska jag definitivt göra 🙂 Är ganska avslappnande att veta att man kan komma hit och skriva av sig när det behövs.

/Genderbendern

Annons:
nlinds
2013-11-03 13:32
#14

Jag skulle väntat tills jag flyttade hem ifrån…

Jag valde att berätta för min homo-fobiska mamma innan jag hade flyttat. Blev utkastad på  gatan, min pappa fick komma och hämta mig så jag fick flytta till honom, 2,5 mil bort..

"After every storm, comes a rainbow" Regnbåge

Min blogg, titta gärna in ! http://www.nattstad.se/mikomi

Mantissa
2013-11-03 15:07
#15

#14 fruktansvärt😕

Anonym
Anonym
2013-11-03 16:18
#16

#14 Förstår hur det känns 😕 Min mamma slängde ut mig med när jag var ~15, då hon inte stod ut med min depression…

Nu är jag dock utflugen sedan ett par år tillbaka, och har ganska lite kontakt med mina föräldrar men mina syskon är väldigt tighta med dem och träffar dem flera gånger per vecka.

/Genderbendern

nlinds
2013-11-04 09:16
#17

#15 ingen fara 🙂Jag mår bättre utan henne ! utan glåpord och allt. Så det var nog ändå bäst 🙂

#16 I feel ya ! Kämpa på ! Du har många som älskar dig :)

"After every storm, comes a rainbow" Regnbåge

Min blogg, titta gärna in ! http://www.nattstad.se/mikomi

Anonym
Anonym
2013-11-08 13:56
#18

Var hos psykologen tidigare idag. Gick jättebra och Hen verkar rikigt trevlig och engagerad 🙂

Var skönt att få berätta fullt ut för någon om alla tankar och stressen och psykologen verkade tycka att det var ett intressant ämne vilket gjorde det hela mycket lättare.

Ska tillbaka om två veckor och tills dess kommer psykologen försöka söka reda på en passande, och mer specialliserad, grupp/team/nånting som jag kan gå och prata hos och få stöd av. Nästa gång ska vi även prata mer om att försöka få fram en strategi för att hantera min pappas mest troliga negativa reaktion.

/Genderbendern

Wony
2013-11-08 16:04
#19

Härligt! Jag tror att det gör gott att få prata ut om sådant här, det kan vara väldigt givande också. Har själv gått hos kurator för några år sedan, och det gjorde en enorm skillnad i mitt liv. 🙂

Jag hoppas att det kommer att gå bra för dig, även om din pappa skulle reagera negativt.

Thaeri
2013-11-09 06:05
#20

Beror på situation, men IRL i allmänhet har jag inte berättat om folk inte frågat, och inom familjen så har jag blivit mött av misstro😕

Jag är asexuell och biromantisk. Bi-delen fattar folk, men den asexuella… nej.

Annons:
älvornas dal
2015-03-10 20:29
#21

#0

Tror inte att det finns något rätt svar på din fråga. Det är upp till var och en att bestämma om man vill berätta. Själv tänker jag att heterosexuella brukar inte komma ut så varför ska vi andra göra det? 

Jag är Bisexuell och än så länge har jag kommit ut bara för mig själv. Jag har inga planer på att berätta för någon i nuläget fast jag är i ett förhållande sedan ett antal år tillbaka och vi har barn tillsammans. Jag visste inte det här när vi träffades och så som det känns nu vill jag leva mitt liv med honom. Därför ser jag ingen mening med att berätta. Hade det varit så att vi träffats nu, då hade jag berättat.

Upp till toppen
Annons: