Detta är även jag otroligt nyfiken på, så hakar på tråden i hopp om svar från någon 🙂 Jag vill själv komma ut och leva fritt så att säga, men är lite orolig för hur jag kommer bli bemött…

/Genderbendern

Jag personligen ser inga anledningar till varför det skulle vara svårare för genderfluidad personer att komma in i arbetslivet, men är också medveten om att inte alla är lika öppensinnade som jag och att det kan förekomma diskriminering.

Men följer tråden då jag själv är nyfiken, samt vill lära mig lite nya saker.

Säg bara rakt ut att du bär vad du trivs i och tycker om. Att det är den du är och så är det med den saken. Till arbetsgivare kan du dyka upp som du vill och om du känner som så, säga att du kan tona ned det på arbetstid om det krävs, men att du är inte skamsen över att vara dig själv. Folk har svårt att förstå, kommer dom alltid ha. "Så du är dragqueen? Nähä.. trans då? Nähä.. Så du bara önskar du var kvinna? Nähä… 🤔" 

Men låt dom prata och fundera om det gör dom så glad. De som tycker om dig kommer älska att se dig självsäker, lycklig och fullutblommad. :) Folk som är lyckliga strålar det om! Folk kommer alltid ha åsikter, men folk vågar sällan uttrycka sig eller vara den dom är på insidan och det är ju deras förlust. Tona inte ned ditt liv för att dom inte vågar leva som sig själva. :)

Jag är intergender och växlar mellan att klä mig androgynt och feminint, jag påpekar att jag inte har något emot att bli kallad för kille (även om jag inte känner mig som en så känns det lika träffande som att bli kallad för tjej). Jag är helt öppen med det på min arbetsplats (tillsammans med min homosexualitet och relationsanarkism). Vad reagerar mina arbetskamrater på? Att jag är vegan.

#2 Nä precis, alla är ju inte lika öppna för nya idéer och koncept, och inte alltid med så "öppna armar" om man säger så. Därav att det skulle kunna vara ett problem, tänker jag.

#3 Frågan är om det är värt att t ex riskera att inte få ett jobb för att man är öppen med sin könsidentitet? Eller riskera konstig stämning mellan kolleger? Sedan funderar jag på det du skrev sist; "Tona inte ned ditt liv för att dom inte vågar leva som sig själva." 

Vad är det som säger att de inte vågar leva som sig själva? Bara för att någon bemöts illa för sin könsidentitet så betyder det ju inte automatiskt att den som beter sig illa inte är sig själv? Kanske rör det sig om okunskap, rädsla, osäkerhet… 

#4 Det är ju jobbigt om de reagerar på att du är vegan, men måste ju ändå vara rätt skönt med en såpass accepterande arbetsplats när det gället HBTQ-frågor i varje fall! 👍

#5 Jag har fått en del dömanden först av folk för att jag varit annorlunda och sedan har de kommit fram till mig efteråt och sagt att de önskar de var mer som mig och vågade vara mer ärlig och öppen och bekväm med vissa grejer och att jag borde vara stolt. Vad dom menar med detta mer specifikt vet jag inte men det har jag hört mer än en gång. 

Om man vill riskera ett jobb eller ej beror nog på från person till person och jobb till jobb. Om man ska vara ett ansikte utåt eller bara jobba på tex ett lager. Sedan är det väl olika vart man drar gränsen för "leva en lögn". Vissa är det att inte kunna uttrycka sig i kläder tex, andra så är det att kunna tala och föra sig som man vill, tredje kanske tycker det är okej så länge sockarna och naglarna är färgade så kan resten vara svart. 

Ja, du fattar. :) Men jag tror man är lyckligare med att vara trygg i sig själv och ärlig med den man är än att gå och trycka det inombords och låtsas som att det inte finns och "leva två liv" hemma och på jobbet.

#5 - "Sedan funderar jag på det du skrev sist; "Tona inte ned ditt liv för att dom inte vågar leva som sig själva." 

Vad är det som säger att de inte vågar leva som sig själva? Bara för att någon bemöts illa för sin könsidentitet så betyder det ju inte automatiskt att den som beter sig illa inte är sig själv? Kanske rör det sig om okunskap, rädsla, osäkerhet… "

Där sa du något viktigt. 👍

#6 Visst kan nog en del ha problem med att vara sig själva, men jag tror inte sett det är så för alla, det är nog lite väl generaliserande. Sedan så kan man väl vara trygg i sig själv utan att vara öppen med det? Jag tror att om man kommer ut för sig själv, så är mycket vunnet, för det är nog det absolut viktigaste. Sedan beror det ju såklart på vad man själv känner. Det är också därför som jag är nyfiken på olika bemötanden, och också olika sätt man uttrycker sin identitet på. För en del kanske det är vetskapen hos andra som är viktigt, för en del kanske det är kläder eller smink som är viktigt. Mitt yrke medger till exempel neutrala kläder, eller vilka man nu vill ha inom vissa säkerhetskrav, så för min del är det strikt inom de olika interaktionerna med arbetsledning och kolleger som det över huvud taget blir något "problem" och knappt ens då.