Annons:
Etikettdiskriminering
Läst 1723 ggr
Anonym
Anonym
2013-11-24 18:26

När vännerna är homofober

När jag avböjde en svart mans invit att följa med hem från nattklubben en gång blev jag kallad rasist.

När jag avböjer manliga intima dansförslag på krogen blir jag kallad kylig/kall/bitch.

När jag år efter år fortsätter mitt liv som singel utan en man blir jag kallad stark. Självständig.

Igår utanför en krog kom en ung och trevlig man och pratade. Vi pratade en ganska lång stund, innan hans vän kom och hämtade honom för att gå vidare. Mannen insisterade på att ge mig sitt nummer innan han gick, vilket jag skämtsamt avböjde. Han ville absolut att jag skulle ta hans nummer, och rätt som det var slank det ur mig: "Alltså tack, men jag kommer inte ringa dig, jag gillar tuttar!" Han reaktion var positiv och jättemysig, och efter att ha försökt tvinga på mig sin lesbiska kollegas telefonnummer vilket jag även där avböjde, gav han mig en jättego kram, och sen sa vi hej då och gick vidare. ;)

Det kändes så oerhört underbart att lägga fram min självklara förklaring till varför. Utan att bli kallad rasist, bitch eller bli ombedd att dra åt helvete. Det kändes så skönt att bara få säga det. Och att det blev accepterat.

Mina vänner som var med trodde, och tror fortfarande, att det var ett skämt. Att det bara var ännu ett sätt av mig att bli av med en man jag inte ville ha. De tyckte det var jätteroligt och skrattade åt det. Jag skrattade också, utanpå.

Innerst inne vill jag bara skrika. "Det är sant. Detta är jag. Jag tackar nej till manliga inviter för att jag tycker om tjejer, och jag vill att ni ska älska mig ändå!!"

Men det går inte. För mina vänner är homofober. Dom tycker det är äckligt. Onaturligt. Inte som naturen ville vi skulle leva.

Dom vet att man kan inte välja. Dom vet att jag har rätt när jag predikar om allas rättigheter till att bli behandlade lika oavsett läggning, hudfärg, religion etc. Dom vet det, men lik förbannat kan de inte acceptera det.

Min allra bästa vän lever med en Bisexuell man som tidigare levt med många män. Och hon gör det inte lätt för honom.

Om vi tar just denna närmsta vännen jag har, och varför jag är vän med någon som tycker så illa om personer med min läggning. Vi har känt varandra i många herrans år, vi är så oerhört lika i tänkande, tyckande, humor, intelligensmässigt, allt. Förutom det här.

Jag har försökt genom åren, att få henne att tänka om. Och lite har jag väl lyckats, hon erkänner att hon vet att hon har fel. Att hon vet att jag har rätt i det jag säger. Men att hon ändå inte kan förmå sig att acceptera att det finns fler rätta sätt än ett. Jag har nöjt mig med det, att diskutera och hoppas att det en dag vänder, och har tidigare inte känt behovet av att berätta för henne att jag är en av dom äckliga människorna hon inte kan acceptera.

Men när jag står där. Och svarar på en fråga med ett svar som inte stämmer, och får skit tillbaka. När jag egentligen bara vill säga "Jag är lesbisk!" med en lika självklar och självsäker röst som om jag skulle säga att jag är svensk. Då gör det ont inom mig. Då önskar jag att jag inte hade homofobiska vänner. Då önskar jag att mina vänner hade reagerat med samma positiva och härliga attityd och samma goa varma kram som den främmande unga mannen utanför krogen gav mig i natt.

Annons:
monstermash
2013-11-24 20:25
#1

Det låter väldigt jobbigt och jag blir ledsen över att du ska behöva ha det såhär. 😕

Personligen har jag inget till överst till homofober och de skulle definitivt inte få ingå i min vänskapskrets, oavsett hur lika vi är i övrigt. Jag är stolt över mig själv, och har man problem med min läggning så ska det inte gå ut över mig som person, för jag är inte min läggning.

Kanske skärper de sig om du står upp för dig själv och faktiskt kommer ut ur garderoben, kanske inte. Omöjligt att veta, tyvärr. Många är rädda för homosexuella just eftersom de aldrig känt någon, har även hört/träffat många som "har något emot homosexuella men det gör ingenting att du är det" - inte för att det är mer okej. 

Kanske är det din ena vän som påverkar de andra att tycka likadant som henne?

fridaanna87
2013-11-25 08:02
#2

Usch, vad jobbigt. Jag har själv vänner som inte förstår sig på det, som i grunden tycker det är lite äckligt och onaturligt. Men de accepterar ändå att vissa av deras vänner är lagda åt det hållet.. Förvisso gäller detta kanske 3-4 personer i en ganska stor umgängeskrets som är homo- och bisexuella, medans kanske 5-6 inte är det. Så det klart att du som ensam homosexuell med en grupp homofober kanske inte kommer att bli lika accepterad. Men kanske kommer du det. 

Som personen över mig skriver; det är omöjligt att veta tyvärr, hur de skulle reagera. Förhoppningsvis älskar de dig så mycket att det inte gör något. Förstår verkligen hur jobbigt det måste vara, men jag hoppas ändå att du får mod till att berätta för dom hur det ligger till. Det är det bästa för dig, även om det skulle vara så att du förlorar några vänner på vägen. Du är ju väldigt olycklig nu, eller hur? Att leva i en lögn, att hela tiden behöva låtsas som att du bara "inte gillar just den killen".. 

Ibland behöver vi stå på oss för det vi tror på och det vi känner, nya vänner finns alltid att hitta men vi får bara en chans att leva så som vi önskar. Stå på dig! Jag skickar alla styrkekramar jag har till dig, och hoppas att det löser sig!

Wony
2013-11-25 19:50
#3

Det är en jobbig situation. På ett sätt vill man ju att ens vänner ska acceptera en för den man är, samtidigt kan det vara svårt att vara sig själv om man vet eller tror att reaktionerna blir negativa. 

Man kan ju fundera på om en vän är en vän om denne inte accepterar ens läggning eller könsidentitet? Det är helt klart komplicerat när man börjar fundera mer på det. Tyvärr är det många som reagerar negativt, kanske för att de inte förstår, inte vill förstå, eller helt enkelt inte vet hur de ska/borde agera.

Mannen utanför krogen reagerade så som jag önskar att alla gjorde - positivt, utan att döma. Man får komma ihåg att det finns gott om toleranta människor, men det är de intoleranta som syns och tar plats och gör så att så många människor mår dåligt.

Anonym
Anonym
2013-11-26 00:42
#4

Jag är helt med er i vad ni skriver. Och hade det varit någon annan än mig själv hade jag sagt att kan du inte vara dig själv bland dina vänner - och fortfarande, eller på grund av, vara älskad och uppskattad för den du är - så är de inga vänner att ha ändå.

Jag fattar ju det. Och jag tycker detsamma. När det gäller alla andra.

Men nu gäller det mig själv, och de fåtal vänner jag har. Min bästa vän. Jag vill aldrig tvingas leva utan henne. Hon är min klippa, min syster, och jag är inte redo att släppa henne om hon skulle göra det valet. Det låter kanske inte riktigt okej, men jag är jätterädd att förlora henne.

Resten skulle jag inte ha samma svårigheter med. Skulle de inte acceptera det skulle jag bara säga hej då. Men inte hon.

Min andra rädsla, om de trots allt skulle acceptera och stanna kvar, är att allt skulle förändras. Det vi har nu. De små sakerna. Som att kramas. Ibland slänger vi iväg en puss på munnen rent vänskapligt, ibland efter krogen delar vi dubbelsäng hos någon och vi kissar tillsammans. Jag vet det låter säkert konstigt, men det är små saker jag är rädd skulle försvinna.

Inte så att jag skulle bli ledsen för att just de små sakerna försvann, det är inte viktigt för mig att kissa ihop med mina vänner etc., men försvinner dom skulle jag veta varför, och jag är rädd att någon ska börja tänka och tro att jag tycker/tänker/känner saker för dem, eller har gjort, som jag inte gör eller någonsin har gjort. Jag har aldrig någonsin tänt på mina vänner, men jag är rädd att de på grund av de trista förutfattade meningarna de har, ska tro det och aktivt putta bort mig från delar av vår gemenskap.

Jag låter säkert som någon som inte är redo… Och kanske är jag inte det. Men det kändes så himla skönt i lördags… Jag tänker på honom fortfarande. På hur underbart varm och helhjärtad hans kram var. Båda armarna, fast grepp runt hela min kropp, han gav mig en RIKTIG kram. Med hjärta. Denna främling. Han kramade mig när jag tackade nej till hans nummer.

Han skrek inte rasist, inte bitch. Han gormade inte ett äckligt F you. Han kramade mig.

Upp till toppen
Annons: