07. Könskorrektion

Komma ut- tips

2013-12-15 21:15 #0 av: 62546

Hejsan, jag vill be er om lite hjälp och tips. Jag är en ung transperson som precis startat min utredning. Jag har kommit ut för min mamma, min äldre syster och närmaste vänner, eftersom att de redan förstod att något var fel och helt enkelt frågade. Så jag har tekniskt sätt inte "kommit ut" på egen hand. Och nu känner jag att jag verkligen behöver komma ut för resten av mina syskon och mina klasskamrater. Men jag vet inte hur jag ska säga det utan att göra världens största grej av det.
Jag tror inte att resten av mina syskon kommer att reagera särskilt starkt på detta, trots det känns detta overkligt svårt för mig.
Hur mina klasskamrater kommer reagera vet jag inte, de är ganska öppna men de flesta har ju trots allt aldrig stött på något liknande förut. Dessutom är jag lite rädd för att prata inför många människor, så det känns även som ett problem.

Så jag behöver tips, allt jag kan få.
Hur har ni gjort när ni har kommit ut?
Hur hade ni helst velat att någon berättade en sådan sak för er?
Vad borde jag tänka på?
Och hur mycket ska jag berätta egentligen?

Jag är tacksam för all hjälp och alla tips jag kan få!// Manuel

Anmäl
2013-12-16 00:14 #1 av: Tavern

Sitter i lite samma sitts här Oberörd Funderar på hur jag ska be mina blivande lärare att kalla mig för mitt "neutrala" namn... Blir väll troligen att bara säga det rakt upp och ner, men känns så svårt Lipar

Anmäl
2013-12-16 02:26 #2 av: 62546

#1

Ja, det är verkligen svårare än vad en kan tro... Lycka till!

Anmäl
2013-12-16 09:05 #3 av: Rodentfreak

Om man ska komma ur till almämheten i det stora hela har jag märkt att det är enklare att vara rak, man kan ju börja med att berätta till de närmaste vännerna så brukar ordet gå licksom.

Anmäl
2013-12-16 14:29 #4 av: monstermash

När jag kommit ut har jag oftast nämnt det i förbifarten. Det är förstås olika situation för situation, men tillexempel var när en tjejkompis gosade väldigt mycket med mig (låg i mitt knä, ville vara på mina bröst, tafsade i allmänhet osv...), så sa jag "Du vet om att jag är bisexuell va?"

Jag gör det inte till någon big deal, så pratar vi om förhållanden kan jag nämna "jag är bisexuell så..." och fortsätta med ämnet. Däremot känner jag inget behov av att komma ut för alla. De flesta vet, och när några vet så sprider sig ordet. När man dessutom har haft flickvänner så blir det ännu mer uppenbart. "Vad gör du?" "Tänker på min exflickvän" etc. Det första jag säger när jag lär känna någon är inte "jag är bisexuell" Blinkar

Mitt sätt fungerar ju utmärkt om man inte tycker det är svårt, jag har aldrig haft problem med att komma ut. Första gången jag kom ut någonsin var till mina tre dåvarande närmsta vänner när vi var 12, och då sa jag bara "Det är en sak jag måste berätta, jag är bisexuell." och reaktionen blev bara "Det spelar ingen roll, vi älskar dig ändå" Blomma

Vill du se valpbilder så titta gärna på min instagram.

Anmäl
2013-12-16 19:22 #5 av: 62546

#3

Jag har berättat för mina närmaste vänner, jag har även bett dem att inte föra detta vidare. Jag vill inte att detta ska kunna nå någon på ett sätt som jag inte vill att det ska berättas. Jag vill vara först med att säga det, iallafall till de människor i min närhet. :)

Anmäl
2013-12-16 19:37 #6 av: 62546

#4

En gång i tiden (några år sedan) så intalade jag mig själv att jag bara var en grabbig homosexuell tjej. Jag var 11 år då. Och då kom jag ut som gay på det sättet som du gjort. Sa det som om det vore det vanligaste i hela världen. För att inte göra en så stor grej av det. Som när någon frågade vad jag gjort under helgen så svarade jag bara enkelt att jag gått på bio med flickvännen (eller liknande).

Nu har jag dock förstått att det inte riktigt så det ligger till för mig. Att jag inte har en "avvikande" sexuell läggning, utan att detta handlar om min könsidentitet.
Och för mig känns det svårare att komma ut som kille än det var att komma ut som homosexuell. Och det känns omöjligt att bara säga det i förbifarten, utan att förvänta sig världens största reaktion och ett ex antal skockade människor.

Under den tiden som jag övertygade mig själv om att jag var en lesbisk tjej så kändes det inte heller för mig nödvändigt att alla skulle veta det. Men detta handlar om en större förändring. Och då känns det för mig mycket bättre om de som finns i min omgivning vet vem jag är. Så att jag kan bli tilltalad med rätt namn och pronomen. :)

Anmäl