Annons:
Etikettallmänt
Läst 892 ggr
flikkaan
1/13/14, 5:01 PM

Berätta eller låta det va?

Har tänkt på det ett tag men är helt säker på att jag tänder på tjejer också. Har haft ihop det med killar och gillar dom och vet att jag nog mer blir "kär" i killar, men samtidigt så tycker jag att tjejer är sjukt heta och det pirrar alltid lite extra om man kör snurra flaskan med en tjej t.ex. Vet inte om jag ska placera mig i ett fack eller så men tror jag är typ bi. 
I alla fall, jag vet inte om jag bara ska låta det vara eller faktiskt säga till folk hur jag känner, vill ju inte att mina vänner som är tjejer ska bli rädda att jag ska gå och bli kär i dom eller så.
Så sjukt mycket rykten i Uppsala, så alla kommer ju få reda på det och jag har beslutsångest… 
Vad tycker ni? ni som har berättat, hur kändes det efteråt? var det värt det? 
Jag menar jag kan ju hålla mig till killar och ha tjejdelen som en hemlighet så slipper jag problemen men vill ju ända utforska den delen av mig typ så ja. Har fastnat, hjälp!

Xoxos hamsteruppfödning  ~  http://xoxoshamstrar.weebly.com/

Annons:
Calcifer
1/13/14, 5:05 PM
#1

Jag tycker inte du behöver göra någotdera. Alltså, du behöver absolut inte låtsas att du inte gillar tjejer, men du behöver heller inte skrika det från taket, så att säga. Kör på som vanligt bara, berätta för de du litar på, men håll det lite lågt. Speciellt om du inte är säker.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

[::Vera::]
3/10/14, 11:40 PM
#2

Såg det här inlägget först nu, och kände för att skriva lite. Hoppas att det känns bättre nu, och att du har hittat ett sätt att komma loss.

Gör ingen stor grej av det inför dig själv, tror jag. Då kommer andra inte heller att se det som någon stor sak. Jag har testat båda varianterna, dvs dels att skrika ut det i tid och otid, och dels att bara säga som det är när naturligt det kommer på tal.

Bemötandet tillbaka har faktiskt aldrig varit negativt när jag har uttryckt mig som att jag själv är helt lugn med vem jag är. Det måste man ju också vara då förstås :-)

Förståelsen har blivit bättre med åren (jag började komma ut för ca 20 år sedan, och nu helt utgången), men det kommer alltid att finnas de som känner sig hotade eller rädda för det som de inte riktigt förstår. Dom kan man ju för sin egen del försöka att undvika att berätta för, om man själv känner sig lite osäker när det är nytt. Man känner ju vilka som kan ha svårt för det.

Att tjejkompisar tror att man ska bli kär i dom är ju lite knepigt att hantera. Jag har faktiskt av den anledningen, tror jag, alltid haft fler killkompisar. Det har liksom varit lättare. Å andra sidan så har killkompisar blivit kär i mig istället, och så har det blivit krångliga situationer och svårt pga det istället. Inte helt enkelt faktiskt! Man behöver vara lite mer tydlig än andra bara tror jag. Kanske inte kramas jättehårt med bästa vänner i tid och otid (oavsett kön ha ha). Kan vara lite jobbigt om man gillar det och är spontan.

Prata om det med vänner som man känner är openminded. De som inte tycker att det är ok, vill man väl ändå inte ha en nära relation med, och då betyder ju inte deras åsikt så mycket. Men jag förstår vad du menar. Rykten kan förstöra möjligheter. Go easy! …Men begränsa dig inte alltför mycket, för då kan du kan missa något helt underbart.

[::Vera::]
3/10/14, 11:51 PM
#3

Måste tillägga att JA det var värt det, men jag hade liksom inget val eftersom jag aldrig någonsin har tänt på en kille. Och att leva med förnekelse och lögner i ungefär 8år var tuffare. Höll på att bli tokig och mådde riktigt dåligt av det. Befrielse var den starkaste känslan.. …Stolthet och styrka…lycka.. mm

fortysixandtwo
3/11/14, 1:27 AM
#4

Jag tycker att du ska berätta, givetvis, ett liv och gör det bästa utav det.

Jag tror inte att det kommer att blir så "farligt" som du tror ;)

Lycka till! 😉

[Rumpstek]
3/18/14, 1:09 PM
#5

Sjukt mycket rykten i Uppsala? Jag förstår inte vad du menar?

Upp till toppen
Annons: