Annons:
Etikettallmänt
Läst 1675 ggr
Anonym
Anonym
3/11/14, 10:51 PM

Hur hitta Henne?

Jag är så ledsen just nu. Jag tänker på det varje dag. Jag önskar att jag hade en tjej. Jag längtar så mycket efter att få vara i en relation med en tjej jag älskar mer än livet självt. Jag längtar så efter att få krama henne, hålla om henne och överösa henne med kärlek. Jag längtar efter att få somna och vakna upp bredvid henne. Få dela vardagen med henne. All glädje och alla svårigheter. Jag längtar efter att få älska henne, och bli älskad av henne på samma sätt. Jag längtar efter hon, med stort H.

Men jag kommer aldrig hitta henne… Jag vet inte var hon finns.

Jag har inga homosexuella i min närhet. Känner inte några homosexuella i min stad.

Jag har varit inne på flera kontaktsidor, men känner mig inte bekväm med att lägga ut mig på nätet. Och samtidigt tilltalar inte "utbudet" av de homosexuella tjejerna på sidorna mig.

Känner mig så ledsen… :(

Annons:
fortysixandtwo
3/11/14, 11:11 PM
#1

Det kommer när du minst anar det :)

[::Vera::]
3/12/14, 12:02 AM
#2

Hej. Jag kan lova att det är fler som känner som du i precis allt som du skriver. Usch, vill inte att du ska vara ledsen och tappa hoppet. Önskar att du istället kunde vända den ledsamma känslan till en mer positiv längtan efter att få ha det så.  För det är helt klart möjligt att det kan bli så!… Hur, när, vem och var kan man inte veta. Försök släpp tanken på det lite om du kan, och gör något annat som du tycker är kul, medan du samtidigt längtar efter henne som du inte vet vem det är än.

…som sagt när du minst anar det.

kram

[::Vera::]
3/12/14, 12:28 AM
#3

Och du…det finns 141 städer i Sverige, sedan har du också hela övriga världen att leta i, såklart när du kan och om du vill flytta eller resa senare. Du kanske inte vill bo kvar i din stad hela ditt liv…Vem vet? Ta det lugnt det ordnar sig, bara du fortsätter att längta och inte tappar modet alltför mycket.

Anonym
Anonym
3/14/14, 5:38 PM
#4

Tack för era fina svar. Men jag har positivt väntat och längtat i hela mitt liv. Det är på senare tid jag börjat tappa hoppet. Jag närmar mig 30 inom några år, och det börjar bli mer och mer påtagligt för mig att jag fortfarande är ensam.

Jag har haft några relationer. Alla har varit bisexuella. Och alla har krossat mig hårt när de hoppat vidare till killar.

Idag drar jag mig helt från bisexuella tjejer, trots att det är dom jag oftast dras till.. Det är ont om feminina lesbiska tjejer.

Det känns som om jag vill ge upp. Men jag borde inte ge upp. Jag har så mycket att ge. :(

[::Vera::]
3/14/14, 9:36 PM
#5

Oki … Jag vet nog ganska mycket hur du känner dig, förutom att jag inte har blivit lämnad för en man. Men jag var för 1,5 år sedan tillsammans med en tjej som t ex uttryckte att jag inte skulle kunna åstadkomma vad en man skulle kunna göra i sängen. Så lite kan jag nog relatera till hur det känns (men det är en annan historia, för jag var aldrig tillräcklig för henne i något hänseende alls).

Det som jag skriver till dig (för jag känner precis som du att jag ibland bara vill ge upp, och korka igen hålet av längtan efter en sådan… livsvän), skulle lika gärna kunna vara ord till mig själv. Jag säger allt det till mig själv just nu! … Och skräckslaget så närmar jag mig hela 40år 😉…Är halvfeminin, men absolut inte tant. Oh Nooooo! 😮

Vad jag tror är att det finns en liten fara i att vara en person som känner att man vill ge så mycket och så gärna vill att det ska kännas bra… Det kan vara så att man pga det dras till personer som gärna tar emot, men att man känner att det blir en så att säga stor ojämnvikt i givandet (menar alltså givande av trygghet, intresse av, ärlighet, öppenhet, hänsyn, vänlighet, tolerans…ja sådana saker som liksom ingår i kärlekskonceptet)… Hur har du upplevt det?

Jag vet inte faktiskt inte om det finns färre feminina lesbiska, är det verkligen så idag? Jag känner tyvärr inte längre så många som är gay, och det var många år sedan jag var ute och dansade loss på något gayställe. På QX kände jag mig inte riktigt bekväm (10 år sedan nu).

Men då är vi två med en liknande längtan som vi har haft hur länge som helst! Vi har inte hittat rätt än, blivit sårade osv…Men fan om du ger upp! (ursäkta)…Det är klart att vi inte ska ge upp! Eller hur? 🌈 kram

Anonym
Anonym
3/16/14, 12:27 AM
#6

#5 Tack för din pepp! Jag har nog hamnat I någon slags depp just nu, antingen pga detta eller pga något annat och då känns detta mer påtagligt, jag vet inte…

Jag har varit singel så länge nu. Bara lösa romanser och flirter de senaste säkert 10 åren. Senaste romansen tog slut för ett par månader sedan. Men det var intensivt, och vi har varit till och från sedan vi båda var tonåringar.

Hon är Bisexuell och världens vackraste. Och I ett väldigt trassligt förhållande med en instabil man hon inte älskar.

När han hotade henne tog jag hand om henne. När han behandlade henne illa behandlade jag henne med kärlek. När hon flydde från honom tog jag in henne med öppna armar. 

Allt hon sa till mig. Sist vi träffades. Jag öppnade för en gång skull upp och sa som det var, att mina känslor för henne var stora. Att det vi hade betydde mer för mig än vi båda hade bestämt då vi inledde det. Att när hon inte var här värkte jag av längtan, att bara tanken på henne gav mig fjärilar I hela kroppen och hon gjorde mig så jäkla lycklig. Och hon sa, hon SA, att hon kände likadant. Hon sa det. Och det fanns ingenting I det hon sa som fick mig att misstro henne. Det kändes äkta.

Ändå var det den sista gången jag träffade henne. Hon gick med orden "vi ses snart", och sen syntes vi aldrig igen. Hon dumpade mig genom att gå under jorden. Och jag saknar henne så mycket att det gör ont.

Jag vet att hon utnyttjade mig. Och jag vet att jag medvetet lät henne göra det. Jag vet att jag förtjänar bättre, ändå vet jag att skulle hon stå utanför min dörr skulle jag utan tvekan släppa in henne, och jag skulle utan tvekan låta henne utnyttja mig igen.

Jag vill inte bli utnyttjad, jag vill bli älskad. :(

Jag vet inte var jag hittar tjejer. Jag vet inte var dom finns. Dom syns inte. Jag är ute och rör mig bland folk, fester och uteliv. Men de som är gay visar inte att de är gay. Jag kan inte veta.

Annons:
fortysixandtwo
3/16/14, 5:11 PM
#7

Usch vad jobbigt det låter…:/

Är själv mitt i en separation som vi båda VET är det bästa, då vi helt enkelt inte har något gemensamt längre, samt massa andra orsaker

Är just nu på annan ort och vi har endast kontakt via sms eller telefon, jag vill detta egentligen, men det har varit vi flera år och allt blir så stor, börja nytt lite, flytta osv osv.

Får jag fråga var du bor? Du skriver att du är ute osv?

Jag vet exakt vad du menar, alla "visar" det ju liksom inte och man kan ju inte direkt gå runt och fråga alla, haha.

[vinterflinga]
3/16/14, 9:17 PM
#8

Oj vad jag känner igen mig i dig, jag är också homosexuell och 30 år…letar efter kärleken och att få ha någon att tycka om :)) tycker inte heller om att visa mig så mkt på gay-sajter på nätet och är försiktig av mig.

Jag hoppas verkligen du kommer hitta henne med stort H :)

Kram från mig :)

Entjejärjag
4/5/14, 6:45 PM
#9

Känner precis samma sak och är inte änns 18, känns hopplöst! Känner inte heller någon men jag hoppas att när jag flyttat hemifrån åtminstone träffa någon :(

Anonym
Anonym
4/11/14, 11:14 PM
#10

Jag har inte gett upp hoppet. Jag vet att jag hittar henne. Till slut. Ger man upp hoppet kan man lika gärna lägga sig ner och dö här och nu. Utan hoppet har man ju ingenting. ;)

Men… Så mycket tid flyter förbi. Det där "till slut", känns långt bort. Och jag känner mig så maktlös. Jag vet inte vad jag kan göra för att hjälpa det där "till slutet" på traven. Var finns ni tjejer? Sitta här och vänta på att "till slut" bara ska dyka ner i huvudet på mig här i tv-soffan känns rätt meningslöst. Jag måste ju möta det… Bla bla, svammel och babbel.. Inte gör total eclipse of the heart på högsta volym i öronen ensamheten mindre påtaglig direkt.. ;)

[vinterflinga]
4/12/14, 7:41 AM
#11

Anonym

Det är svårt att hitta den rätta ju, :) plötsligt händer det väl :D

Upp till toppen
Annons: