Jag är en vanlig människa.

För mig är det inga svårigheter att stå för att jag är bisexuell. Jag skäms inte och jag är inte rädd för folks reaktioner. I och med det känner jag ett ansvar att faktiskt våga ta debatten om HBT, sprida kunskap och ta död på fördomarna. Just eftersom det finns så många som inte kan gå ut med sin läggning, som inte vågar ta platsen, och då känner jag att vi som vågar bör göra det. Någon måste föra även de tystas talan. Självklart är det varje individs individuella val, men har man möjlighet tycker jag man ska stå upp för HBTQ-personers rättigheter. Oavsett om man vill göra det genom att vara aktiv i en hbt förening, delta i pride tågen, argumentera mer eller mindre anonymt på internet etc. 

Det är därför jag som sajtvärd försöker vara öppen med vem jag är, jag skäms inte över min läggning. Om min öppenhet kan bidra det minsta till att det avdramatiseras, så har jag på sätt och vis lyckats även om kampen är långt ifrån vunnen. Jag är en vanlig människa, och jag kan förändra bara genom att våga vara öppen med min läggning. Om alla som vågade vara öppna med sin läggning tog mer plats och kämpade för hbt-rättigheter, så skulle vi tillsammans avdramatisera det. Vi skulle sprida kunskap, tillsammans. 

Hur ser ni på detta? 

Tack söta du.

Ju fler som står för det, ju fler som kämpar för allas rättigheter, desto bättre! 

Couldn't agree more! :) det behövs för de som inte kan eller orkar möta fördomarna som finns varje dag

Bra skrivet ! Jag håller fullständigt med. Jag är också väldigt öppen med min läggning, och försöker så gott jag kan ge råd och stöd till de tysta

Tillsammans skapar vi en förändring! 

Bra tråd! Jag är en av de som inte alls trivs att stå i rampljuset, debattera, prata om min homosexualitet i alla möjliga sammanhang, gå i pridetåg osv. Jag har nog inte heller tänkt att jag kan tillföra något betydande i de lite större sammanhangen kanske. Är nog lite mer åt det inkännande hållet och trivs bäst med att hålla mig i bakgrunden. Det är bara så jag är som person.

Jag är helt öppen med min läggning, och om någon undrar eller när det naturligt kommer på tal så säger jag som det är. Lite medvetet gör jag inte en stor grej av det, för när jag avdramatiserar det hela, så ser andra det på det viset med. Och för mig känns det då bra.

Jag vill tro att det kan vara bra att visa att även vi är unika med olika behov. Att vi inte är objekt , utan människor med behov, känslor, svårigheter, glädjeämnen, mångfasetterade som vem som helst. Än idag hör jag alltså...uttalanden att hen är ju homosexuell. Punkt. Det är liksom förklaringen på allt! Det gör mig så arg. Och nu är jag ju den personen som blir stum av förvåning, och som inte kommer på vad jag ska säga förrän efter en halvtimma. Och då sitter ju personen på statoil och käkar korv. Och så blir jag arg för det med.

Som många andra så har även jag haft en kämpig resa med mig själv, min familj och andra, pga min läggning. Idag när jag är cool med mig, så kan jag ibland känna att jag skulle vilja göra mer för de som tycker att det är jobbigt, inte orkar stå upp för sig själva när det behövs, kämpar för acceptans osv. Eftersom det inte är speciellt tydligt med mig, så inbillar jag mig att andra som kanske behöver stöd inte förstår att jag kan vara ett.

Har funderat på vad jag KAN göra...?

Just din frågeställning i slutet tycker jag du ska skapa en egen tråd om. Så är chansen större att du får fler svar på din fråga. Det finns massor man kan göra.

Jag gör som du. Är öppen om min läggning utan att skrika ut den. Svarar på nyfikna frågor och slår hål på fördomar