Försök inte tänka att du måste passa in på någon mall hur du "ska" känna. Det viktiga är att du känner dig bekväm med dig själv, sedan om du inte gör någon behandling alls eller går hela vägen (och allt däremellan) för att nå till den punkten spelar ingen roll. Själv har jag gått halvvägs med behandling och kände att det räckte för mig. Vissa kanske har synpunkter på det eller kanske inte tycker jag är riktig trans men jag känner mig fullbordad och lycklig och det är ju det viktigaste.  Detsamma gäller dig!

1. Jag hade rätt stora bröst innan jag opererade mig så vet inget om sport-BH:ar. Men det ska inte klämma, göra ont eller göra det svårare att andas! Men någon annan kan säkert ge ett bättre svar.

2. Finns jättemycket olika modeller, jag har mest boxerkalsonger som går ner på benen men även några helt utan "ben", y-front tror jag de kan kallas (jag har inte så stor koll). Gå in på valfri modebutik på nätet och kolla runt lite! 

3. Hår växer ut igen! Men en kort frisyr kan ju vara bra att börja med om du är osäker.

4. Namnsidor på internet, eller bara hålla ögon och öron öppna jämt… rätt namn kan kanske dyka upp i tidningen, någon bok, en tv-serie, en bekant osv. Jag tog ett namn som är typ "motsvarigheten" till mitt tjejnamn för när jag började fundera på om jag var trans i min tidiga tonår trodde jag att det var ett krav att göra så (vilket det aldrig varit, jag vet inte var jag fick det ifrån)… men jag började tycka om det namnet väldigt mycket med tiden så jag bytte till det så fort lagen/praxisen tillät! Jag valde även två förnamn till som andranamn, det ena är vad mamma sa att hon hade velat döpa mig till om jag blivit en pojke redan vid födseln (morfars far hade det namnet också) och så tog jag ett fantasy-namn från några böcker jag gillar!

Jag är också FtM, och kan säga att jag kände precis som du (TS) väldigt länge i mitt liv. Jag trodde att jag var så "fake"-trans att jag istället hittade på andra ursäkter till att det var jobbigt att leva som kvinna (har bl.a. avverkat sexualiteter som underkläder). Detta pågick tills jag träffade en kurator av helt andra anledningar, och när jag efter alla dessa år äntligen fick prata med någon annan om det som var jobbigt, så kände jag att jo, jag är missnöjd med min kropp och jag vill genomgå den långa process det innebär med en könskorrigering. Så jag skulle verkligen rekommendera dig att hitta någon att prata med om du känner dig osäker, att uttrycka det muntligt kan hjälpa till! UMO kan hjälpa dig om du är under 23, din vårdcentral annars.

1. Nej, jag skulle inte rekommendera en sport-bh i mindre storlek. Jag tror inte det är direkt farligt, men resåren under brösten samt axelbanden kommer trycka väldigt obehagligt. Använd hellre en binder som fördelar trycket jämt, eller dubbla sportbh:ar i din storlek.

2. Det närmaste jag har hittat är hipstertrosor. Bl.a. har Björn Born en hipstertrosa som går ned lite på låren, googla "björn borg hipster" och du kommer få fram bilder.

3. Personligen så använder jag kort frisyr, och det kräver i stort sett ingen skötsel. Precis som #2 rekommenderar jag att prova med en kort frisyr först och se vad du tycker. Personligen avskyr jag mitt ansikte om håret blir för kort då jag tycker jag faktiskt ser tjejigare ut (!), så beroende på vad du är ute efter för utseende kan det vara värt att tänka på innan du rakar bort allt.

4. I böcker, på internet, i namnsdagskalender… möjligheterna är oändliga 🙂 Killnamnet jag använder som mitt (har inte bytt namn juridiskt än dock) kommer från en bok som berörde mig djupt, och den dagen jag byter förnamn på riktigt kommer jag lägga till den manliga versionen av mitt nuvarande juridiska namn. För mig tog det lång tid att hitta ett namn som kändes som "jag", men på sätt och vis ska det ju få ta tid också, eventuellt ska man ju leva med det resten av livet…

Hej igen.  Jag såg att jag inte läste din fråga 2 ordentligt, jag är lite virrig idag. Men ser att du fått ett riktigt svar på det ändå! Hoppas jag var till någon hjälp på de andra frågorna osv i alla fall. Lycka till!

Tack! Ni har hjälpt mig båda två.

Jag vet många fina namn, men det känns inte som att någonting passar mig. Jag vill gärna ha ett ovanligare namn, men vill samtidigt inte att det ska uppfattas som konstigt eller FÖR annorlunda. Det skulle kanske vara bra om jag hittade någonting som liknade mitt födelsenamn, men det gör jag inte. Sen så måste namnet kunna gå ihop med mitt efternamn, vilket inte allt gör. Har letat väldigt mycket, men hittar inget. Men det är väl bara att fortsätta leta! Jag skulle vilja fråga familj och vänner vad dom tycker, men det vågar jag inte.

Om man beställer binders från t-kingdom, levereras det fram till dörren eller till ett uthämtningsställe?

#4 Tro mig, jag hade exakt samma tankar när jag skulle byta namn… Jag ville inte heta Lasse, men inte heller Valentine. Till slut hittade jag dock ett bra namn, så bara man har tålamod brukar det lösa sig 😉 Ett sätt om du vill ha dina föräldrars åsikt utan att "komma ut" är att fråga dem vad de skulle döpt dig/dina syskon till om du/de fötts som det motsatta biologiska könet, det gjorde jag (och ingen misstänkte något) 👍

En ihopvikt binder blir inte större än ett A5, och hamnar därför i brevlådan (förstås beroende på vilken typ av brevlåda du har, men generellt sätt). Det finns svenska hemsidor som säljer binders från Underworks (mycket bekväma och bra, använder en själv) - fördelen med dem är kanske att du kan höra av dig till dem och be om ett litet specialarrangemang om du inte vill ha dem i lådan? Annars är det fram med de vita lögnerna, säg att du beställt en cool T-shirt (och ha en ny T-shirt i beredskap som du kan visa för dem du delar brevlåda med) 🙂

Bra idé, det skulle jag kunna fråga dom.

Vilka svenska sidor säljer binders? Jag vet nämligen inte en endaste..

Det är svårt det här, när alla är van att man är en tjej, att man är på ett speciellt sätt, när man själv skulle vilja vara någonting helt annat. Det är svårt att bryta mönster.

Jag skulle jättegärna vilja börja använda kalsonger, men är rädd att mina föräldrar skulle ifrågasätta det. "Varför har du det?", eller att dom inte förstår att det är mina när jag tvättar dom, undrar vart dom kommer ifrån eller nått..

Jag skickar dig ett PM med en länk till en hemsida.

Jag förstår helt klart det där med att bryta mönster. Det är skitsvårt, oavsett om man kommit ut eller ej. Vare sig det handlar om att använda kalsonger till postur, uttryckssätt… ja, you name it. En sak som har hjälpt mig att bli bekvämare och hantera dessa småsaker bättre är att gå med i grupper med HBTQ-perspektiv, idag är jag med i en via universitetet och en annan via RFSL i min region. Det kanske kan vara någonting för dig? I sådana grupper får man träffa folk med samma vardagsproblem och större problem, samt att man får välja sitt eget pronomen. Ganska bra! 👍