Annons:
Etikettoff-topic
Läst 1001 ggr
monstermash
10/9/14, 8:36 PM

Ny språklig våg: "En" istället för "man"

"Efter Hen är det ny feministisk språklig våg som sköljer in över landet. Fler människor har börjat använda "en" i stället för pronomenet "man" för att avköna språket. 

– De som använder en i stället för man gör det för att få bort det manliga språket, de vill neutralisera språket, säger språkforskaren Karin Milles till Nyheter24.

Främst unga kvinnor som använder en

Det är främst unga genusmedvetna kvinnor med högskoleutbildning som använder en i stället för man, enligt Karin Milles. Tidigare har ordet bara använts på det sättet inom vissa dialekter och bland medvetna feminister." Källa.

Har du stött på någon som säger "en" istället för "man" i språkbruket? Använder du det själv, om inte kommer du börja med det efter denna artikeln? Motivera gärna era svar!

Annons:
tlover
10/9/14, 8:46 PM
#1

(kom in via "nya inlägg på ifokus")

Att säga "en" istället för "man"  (altså "en kan ju fara och handla" ist för "man kan ju fara och handla") är ju gammal dialekt, inte riktigt härifrån men nog känner jag en och en annan som säger en ist för man.

Men det har inget med att göra det könsneutralt att göra.

l'm back

[WiresInABox]
10/9/14, 9:43 PM
#2

Jag är lite kluven… jag tycker både om att anpassa språket efter nya tider och att inte ha ett för könat språk så jag borde ju tycka det är bra, t ex pronomenet "hen" gillar jag jättemycket och det är ett ord som behövs och gör nytta och skillnad… men jag vet inte om jag tycker samma sak om att byta ut "man" mot "en". Upplevs det verkligen som så värst könat egentligen? Jag tycker det upplevs neutralt, även om jag vet att det kommer från ordet man (alltså män) från början. Hur det upplevs och vad ursprunget är är två olika saker. Alltså jag blir jämt så sur på konservativa personer som vägrar acceptera nya ord osv, men nu kanske jag låter likadan själv. Det kanske bara är alla  normer och skit som gör att just jag upplever det som neutralt.. men jag är öppen för att  min upplevelse av ordet inte är den enda sanningen.

[Yllhilda]
10/9/14, 9:59 PM
#3

Om vi ska snacka könade språk så är sverige långt ifrån det värsta. 

I latinska språk har alla ting ett kön. En blomma - un flor - vara en kille eller en penis - une bite - vara en tjej, ett hotel - el hotel - en kille och - la luna - en tjej. Och man säger att "blomman,  han är vacker", "Stadshotellet? Han finns på storgatan 2", osv osv. Då tycker jag faktiskt att svenskan med sitt neutrala "en och ett" och "den och det" ligger gode mycket i lä.

[zendaimimon]
10/9/14, 11:04 PM
#4

Att använda en istället för man är ju dock inget nytt eller är det bara jag som hört olika personer använda det och sett det skrivet i böcker genom uppväxten? Jag använder det inte själv pga av ren lathet helt enkelt, men jag anser helt klart att en är ett bättre ordval. :)

AilyAdams
10/10/14, 10:34 AM
#5

Jag säger en, men det är helt omedvetet. Min mammas mormor sa det och min mormor gör det. Tror det kan vara en dialektal grej. Minns inte var min gammelmormor var från nu dock.

 **************************
Heter det De eller Dem?

Thaeri
10/11/14, 3:43 AM
#6

Ja, jag känner folk som säger det och säger det själv, men i mitt fall är det dialektalt.

Faktum är att "en" är maskulint, den feminina motsvarigheten sen kasussystemets kollaps är "ena" eller "e". Och "man" betydde "människa" från början, inte "person av hankön".

Annons:
[Yllhilda]
10/11/14, 12:59 PM
#7

#6 Det är med andra ord att gå bakåt.

Ibland tror jag faktiskt att folk bryr sig mer om kampen än om att alla ska vara jämlika. Vissa saker - som att vilja sätta skatt på män pga deras kön - är rent ut sagt löjeväckande.

Thaeri
10/12/14, 8:54 PM
#8

#7, det hela beror på hur man ser det, i de flesta av de genuina dialekterna – och rikssvenska fram till runt förra sekelskiftet – är maskulinum och femininum grammatiska genus* och inte biologiska (kön), sen råkar de förra till största delen hänga ihop med de senare men inte rakt av. Så att använda "en" är inte sexistiskt i sig, det är mer av en grammatisk egenhet, och ingen tänker på det som uttalat manligt, lika lite som man tänker på en sten som en man – eller ena bok som en kvinna för den delen.

* Genus kommer från latin och betydde ungefär "sort", "typ", "klass", och i många språk talar man om klasser av substantiv snarare än genus, men det är samma sak som grammatiskt genus egentligen. Nutida rikssvenska har två grammatiska genus: utrum och neutrum, och ovanpå dessa två kön som nästan enbart visar sig i form av vilket pronomen man väljer. Eller kanske tre kön nu när "hen" blivit introducerat.

Om vi ska ta två exempel på när det grammatiska genuset inte hänger ihop med det biologiska kan vi ta just "man" och även "människa", det förra hade som sagt betydelsen av det senare till att börja med, men det hörde till det maskulina grammatiska genuset redan då. "Människa" å andra sidan hör till det feminina grammatiska genuset, och det syns till och med i nutida rikssvenska för det är ett av få som i den fortfarande ofta får pronomenet "hon", i alla fall när man pratar om "människan" i betydelsen "mänskligheten", som ju är något abstrakt och inte har något biologiskt genus alls men ändå får detta pronomen.

Hur som helst så fungerar ju inte nutida rikssvenska som dessa genuina dialekter längre när det kommer till genus, och "en" får ses som könsneutralt. Däremot har det fortfarande grammatiskt genus, det är utrum, som kom till genom att maskulinum och femininum smälte samman.

Upp till toppen
Annons: