Annons:
Etiketttrans
Läst 2432 ggr
Wony
11/13/14, 8:49 PM

Hur hanterar ni det?

En fråga/fundering till alla er som är trans på ett eller annat vis. Hur hanterar/hanterade ni känslan av att vara i fel kropp? Både sätt att förenkla vardagen, men också andra tips och tankar vore intressant att få! 

Är inne i en period då jag väldigt ofta känner mig fast i fel kropp, så då är det lite extra lätt att man råkar fastna i negativa tankar!

Annons:
Kadoor
11/13/14, 9:14 PM
#1

Nu vet jag inte om jag är just Transsexuell eller något liknande, men känner mig varken som kille eller tjej. Är väl något mitt i mellan det haha. Kan ofta känna att jag inte vill ha bröst, kvinnligt könsorgan osv. Vill bara vara… Vill slippa identifiera mig som någonting speciellt, för det spelar ju ingen roll egentligen. Det tycker inte jag i alla fall.
Har inget särskilt sätt att hantera det på, försöker att acceptera att läget är som det är och att jag i alla fall kan välja det jag klär mig i så att jag trivs lite bättre i min kropp. Saken blir ju inte lättare av kommentarer från familjen om min klädstil dock. När jag känner att jag är fast i min egen kropp(vilket händer rätt ofta nu för tiden, men känner mig inte som det ena eller andra könet direkt) brukar jag tänka att det är okej att känna som jag gör, även om jag tycker att det är svinjobbigt och bara vill hoppa ur kroppen och in i någon annans. Trösten är väl att jag klär mig i mer "killiga" eller mer neutrala kläder, som jag trivs bättre i. Och då mår jag mycket bättre även om jag inte riktigt är nöjd med själva kroppen.
Texten blev rätt rörig nu haha, hoppas du förstår hur jag menar i alla fall. ;) är rätt trött och mår väl sådär så är inte så jättepigg på att skriva men kände att jag ville förklara lite i alla fall.

- Bring Me the Horizon, Guns N Roses & AD/DC är bäst -

Wony
11/13/14, 9:31 PM
#2

#1 Jag själv är Genderfluid, så ibland identifierar jag min som tjej, ibland som kille, och ibland som både och eller inget av det. Är fysiskt tjej, men när jag identifierar mig som kille så är det tidvis otroligt jobbigt att vara fast i min kropp, för hela mitt jag liksom skriker att det är så fel. Och det kan bli ganska jobbigt!

Klär mig ganska varierat, men föredrar kort hår, så det är en sak som gör att jag känner mig mer som den jag är innerst inne.

[zendaimimon]
11/14/14, 9:00 AM
#3

Nu känner ju långt, långt ifrån alla av oss att vi är fast i fel kropp så det är lite dumt att uttrycka det så och inte poängtera att det är ens egen känsla då det ju snabbt snappas upp och hålls fram som en sanning av cis-personer (Jag menar verkligen inte att vara otrevlig, ville bara poängtera detta).

Nu är jag inte Genderfluid så jag kan nog inte ens gissa mig till hur du känner det, men har du funderat på om de är saker med din kropp du behöver korrigera? Skulle du må bättre av hormonbehandling? I sådana fall kan det vara bra att försöka göra något åt det, man mår ju ofta bättre om det händer saker.

Om du däremot inte skulle ha behov av det försök då tänka så här: Fitta är inte lika med kvinna, livmoder är inte lika med kvinna, bröst är inte lika med kvinna etc. Dina kroppsdelar gör dig inte till ett kön vad andra än säger.

Wony
11/14/14, 7:09 PM
#4

#3 Jag kanske uttryckt mig klumpigt, men jag menade att det torde vara vanligare för transpersoner av olika slag att uppleva känslan av att vara fast i fel kropp. Menade verkligen inte att alla upplever det! 

För mig handlar det inte bara om det jag har, utan väldigt mycket om det jag inte har. Visst vet jag att det inte är det fysiska som bestämmer vad man är och inte minst vem man är, men för mig så är det ändå en stor del som kan få mig att må dåligt. 

Tror inte att jag vill genomgå någon typ av behandling, känns inte helt rätt för tillfället. Kanske i framtiden, men det får tiden utvisa.

[WiresInABox]
11/14/14, 8:23 PM
#5

Jag är transkille och jag kan dela med mig av vad som hjälpt & hjälper mig! Alla kanske inte är relevanta för dig, TS, men jag tänker att det kanske kommer fler och läser i den här tråden som också vill ha tips!

- innan jag opererade bort brösten var binder ett måste. även om det inte alltid var det fysiskt bekvämaste så kände jag mig psykiskt bekväm av att vara platt

- en period hade jag även packer, en hemmagjord penisprotes (fyllde kondom med hårgelé), det kändes bra ett tag men jag tyckte det blev lite jobbigt i längden. Det finns även väldigt realistiska packers att köpa samt speciella kalsonger som håller dem på plats
Här kan man köpa både binders och packers: http://www.justinejuliette.se/collections/klader-trans-gear

- jag var även mer traditionellt maskulin utåt än vad jag egentligen var på riktigt. men det kändes liksom bra att överdriva och passa in i en maskulin roll ändå! jag fick kompensera för det jag inte hade naturligt liksom.

- detta går lite in i punkten ovan, men killfrisyr, kläder från herravdelningen, kalsonger osv

Nu har jag genomgått tillfällig hormonbehandling samt opererat bort brösten, jag passerar 100 % som kille och ingen misstänker ens att jag är trans om jag inte säger det. Så jag använder mig inte av de tipsen ovan längre/i samma utsträckning. De senaste åren har jag mer jobbat med sätt att tänka

- fitta, mens och inre reproduktionsorgan gör mig inte till mer eller mindre man och har egentligen aldrig gjort, men det är först nu när resten av kroppen väger över på man-sidan som jag börjat acceptera de få delar & funktioner av mig som fortfarande är biologiskt kvinnliga… jag hade nog inte alls kunnat ta till mig ett sådant här råd tidigare men jag skriver med det ändå!

- jag fick information om alla likheter mellan fittor och kukar, att de i princip har samma grund-uppbyggnad men olika storlekar och proportioner. Plus att jag lärde mig mer om fittan och insåg vilken fantastisk kroppsdel det är! det är skämmigt hur sent jag lärde mig om fittans anatomi, sådant borde alla lära sig tidigare.

- tänker på hur skönt det är att inte ha något som dinglar mellan benen, och att vara platt både där uppe och där nere liksom, det är enligt mig den bästa och mest praktiska kroppskonstellationen man kan ha. jag ville alltid ha en kuk förr men nu tycker jag att det verkar jättejobbigt. jag kan vara kille ändå!

- jag har utvecklat ett distanserat sätt att se på min kropp, på det sätt att jag känner inte att min kropp och själ måste vara en och samma. de är mer två skilda delar och det är helt okej, för de har ändå ett fint samspel med varandra. 

- att titta på bilder av andra transkillar nakna (i mitt fall de som hormonbehandlats och opererat överkroppen som men som fortfarande har fitta) är ett av de bästa sätten som jag upptäckte nu i år. jag antar att man inte får tipsa om porr här men jag kanske ändå får säga att tumblr is the place to be! Det gör SÅ mycket att se min egen typ av kropp framställas sexigt, det var som en helt ny värld öppnades för mig.

- göra saker där jag använder kroppen, t ex dans eller att träna, får mig att känna att jag har mer kontroll i den

- onanera! fast det tog jättemånga år innan jag blev bekväm med det, men man kan kanske se det som ett långsiktig tips. det får ta tid, det blir så värt det sen! sen om man tycker det är supergött direkt är ju inte det fel heller såklart!

Wony
11/14/14, 8:44 PM
#6

#5 Tack för ett lång och jättebra svar! Jag har en binder, fast efter att ha gått upp en massa i vikt så är den på tok för liten, och har inte kommit mig för att köpa en ny som passar. Kanske borde ta tag i det! Håller med om att det inte är så fysiskt bekvämt, men som du säger så är det nån slags skön känsla av platthet!

Har funderat på packer, fast jag har liksom inte vågat ta det steget. På något sätt känns det lite läskigt, även om det ju på något sätt kanske kan hjälpa mig, de dagar som dysforin är som värst (för i min hjärna då så SKA det sitta en penis där, det går inte att "tänka bort"). Får kika vidare på det!

Jag känner lite att jag inte vill välja att vara kvinna eller man. Jag är både och, lite nu och då och jag har tänkt att om jag genomgår könsbyte så kan det bli precis lika jobbigt, fast tvärtom - alltså de dagar jag är tjej…

Är rätt bekväm sexuellt, och är väldigt sexuell av mig,  men kanske mer under mina tjej-dagar. Så det är inte ett enormt problem, annat än att min hjärna säger åt mig att något inte stämmer då jag identifierar mig som kille och har sex… ;)

Det är så svårt att förklara en känsla, eftersom det är så individuellt, men jag brukar jämföra det med att förlora ett ben t ex. Man liksom VET att något ska vara där. Men det är inte det. Oerhört frustrerande.

Annons:
molnflygare
11/20/14, 2:43 PM
#7

Jag är transkille, precis som #5 gjorde, använder jag binder även i de situationer när det inte är helt fysiskt bekvämt samt tittar på nakna transkillar 😉 Är jag ledsen brukar jag titta på t.ex. Balian Buschbaum, och tänka att det är fullt möjligt att det faktiskt blir bättre.

Förutom det ser jag till att hitta umgängeskretsar som är queer och där man berättar om sitt pronomen. Jag är just nu engagerad i två stödföreningar på min ort, och med de personerna träffas vi både för att snacka queer-saker till att ut och festa på HBTQ-klubbar. Även om man såklart kan ut och festa på en vanlig klubb och umgås med "vanliga" personer, är det en sådan befrielse när folk slutar anta saker om en vid första anblick. Även om jag så klart stödjer att vänskapsrelationer ska vara könlösa, är det också underbart att bara för någon gång i livet "höra ihop med" killgänget i en queergrupp utan att folk hela tiden måste verbalt separera en från resten.

Upp till toppen
Annons: