Julfirande - hur känner ni?

Snart är det jul och för en del innebär det umgänge med släkt och familj. Och att som HBTQ-person kan umgänge med släkt och familj innebär ångest och problem. 

Hur är det för er? Hur ska ni fira jul? 
Ni som firar jul med släkt/familj - hur känner ni inför det? 

Själv så är jag inte särskilt öppen för min släkt, jag träffar dem väldigt sällan. Min närmaste familj känner till att jag är polyamorös och jag antar att de förstår att jag inte är heterosexuell - men de vet inte att jag är icke-binär. 

Julen för mig kommer antagligen att innebära en period där jag blir felkönad, där folk använder fel pronomen och där släktingar ställer en massa normativa frågor om relationer. Det känns inte sådär jättepepp, samtidigt så ser jag fram emot att träffa min familj eftersom det är över ett halvår sen jag var hemma senast. Väldigt blandade känslor alltså!

Större delen av julen firar jag bara med föräldrar & syskon men vi kommer göra kortare besök hos mor/farföräldrar också (där vi även träffar kusiner och föräldrars syskon med respektive).

Julen har blivit bättre för mig på senare år. Blev alltid felkönad förr både innan och efter jag kommit ut som transkille (inte av föräldrar & syskon men av släkt utöver dem) men vid det här laget har släkten hunnit vänja sig och det är jätteskönt. Jag har ju blivit bekvämare själv också. Ett tag kände jag att jag inte ville göra det jobbigt för dem så jag var noga med att raka av mig allt skägg och försöka ge ett androgynt uttryck åt det feminina hållet för att jag inte skulle kännas för främmande för dem liksom. Men det skiter jag i nu, för det blev ju jobbigt för mig. Jag tänker inte raka av mig skägget eller göra något annat för deras skull! Jag är den jag är nu och det får de ta liksom.

Jag vet inte om de vet att jag är bög men det är jag inte så noga med att de behöver veta. Såvida det inte kommer på tal för om de ställer normativa relationsfrågor hoppas jag att jag kan svara ärligt. 

Sen tycker jag inte alltid det är så roligt att hälsa på släkten av helt andra anledningar, som att de ska sitta och skvallra om halva jäkla stan och försöka övertala en om att dricka alkohol (även om man är chaufför)! >.<

Större delen av julfirandet blir hemma med sambon, eventuellt fika med grannar, sedan firande med sambons släkt, vilket brukar vara trevligt!

Är väl mest sambon och några ur hans släkt som vet om att jag är genderfluid, men oftast känns julfirandet med dem väldigt ickebinärt på något sätt, så det är helt okej!

Min släkt bor en bit ifrån mig, så jag åker upp och hälsar på dem. Ska komma ut som transman för mina föräldrar, nu när jag äntligen kan göra det öga mot öga Annars brukar jag mest hänga med mormor på julen, hon är gammal och jag vill värna om den lilla tiden vi har kvar tillsammans.

#4 - Gick det bra att komma ut igår?

Jag kom ut för mina föräldrar. Vet inte riktigt vad jag kom ut som egentligen, men berättade att jag senaste åren typ bara dejtat de av samma kön. Men att jag inte ville riktigt definera mig, men att jag inte var straight.

Mina föräldrar är fantastiska, jag vet ju att de inte skulle bry sig om jag hade en pojk- eller flickvän egentligen, de skulle bara vara glad för min skull. Men samtidigt nervöst att bjuda in dom i något som känns privat ändå. Saker har dock lett till att jag måste vara mer öppen, rent politiskt. Så jag kom ut.

Mina föräldrars reaktion var rätt så väntad. Att det inte var oväntat, och att det inte spelade någon roll för dom. Sedan några historier om homosexuella de känner och hur trevliga dom är..
Det oväntade var väl dock när de berättade att de många gånger pratat om hur de skulle reagera om jag kom ut, att de beslutat gemensamt om hur deras svar skulle bli.
De är rätt roliga ändå.

Jag tror faktiskt de är glada att jag inte är straight. De vill alltid vara politiskt korrekta, och att kunna säga till jobbarkompisarna att ens barn är "typ gay" ökar helt klart den politiskt korrekta nivån.

Orden  "jag älskar dig precis som du är, eller snarare för att du är den du är".  värmde.

Vilket härlig reaktion! Måste ju vara skönt att veta innan att de skulle ta det bra, och att det också blev så! 

Firade julen hos mina föräldrar och juldagen var vi hos min moster som höll låda för släkten. Det fungerar riktigt bra idag. Det var mer olustigt för femton år sedan då jag drog dit min pojkvän för första gången... Idag är han en i familjen.

#7: Ja, det är skönt.

Nervöst då jag egentligen aldrig nämner något om mina relationer med mina föräldrar, trots att jag står väldigt nära dom (har inte haft något riktigt seröst på några år). Vilket gör att jag passerade en gräns i vår relation, släppte dom närmare mig. Det var det som kändes nervöst.

De nämner ofta för mig hur fel de tycker det är med diskriminering av HBT-personer, att de tycker kärlek alltid är kärlek oavsett kön, om att de sagt till arbetskompisar när de sagt negativa saker om HBT-personer, hur fel de tycker det är när föräldrar avvisar sina HBT-barn o.s.v.

De nämner det nog lite väl ofta för att det ska vara en slump. Haft en känsla ett par år att de hintat till mig om att jag borde komma ut.

Jag nämnde för dom efter jag berättat att jag under senaste året blivit kränkt pga. min sexualitet, fördömd av religösa och öppet förnedrad. Att det var därför jag valde att bli mer öppen, för att normalisera.
Mina fina föräldrar blev riktigt förbannade på folk, vilket var skönt, för jag har inte blivit det utan bara tagit emot.
Genom deras ilska tror jag att jag tagit in att det är min rättighet att bli förbannad och säga ifrån nästa gång det händer. Jag behövde nog få en bekräftelse på det.

Önskar att alla kunde få mötas av samma öppenhet och kärlek som jag gjorde när de kommer ut. Tror iofs det är därför jag numera kommer vara helt öppen, just för att normalisera och då den vägen hjälpa folk.