Annons:
Etiketttrans
Läst 1635 ggr
[Tiwi11]
1/22/15, 8:48 PM

FTM Frågor

1. Hur vet man att man är ftm?
Vet att jag inte vill ta hormoner.
2. Hur simmar ni som är ftm?
På sommarn och/eller i badhus.
3. Hur gör ni som inte använder en binder?
Får inte beställa på nätet.
4. Hur väljer man ett namn?
Finns så många bra.

Annons:
[WiresInABox]
1/22/15, 9:44 PM
#1

Jag svarar hur det var för mig.

1. Att jag var ftm-transsexuell var en vetskap som växte fram under lång tid. Det började med att jag kände mig fel utan att kunna sätta ord på det, sedan att puberteten kändes som min kropp utvecklades åt fel håll utan att jag inte heller då kunde sätta ord på det. Sedan började jag känna mig tilltalad att klä mig traditionellt som en kille och att ha ett killigt uttryck (även om jag inte levde ut den tanken fullt ut, det vågade jag inte). Det gick lite upp och ner, vissa perioder kändes det inte jobbigt alls och vissa jättejobbigt. Jag funderade kanske på om könsbyte kunde vara aktuellt men det fanns inte så mycket information på den tiden, den enda relationen jag hade till det var typ nån amerikansk supermodell som var mtf, det kändes ju väldigt främmande för mig. Jag kom i kontakt med trans-termer i 15-årsåldern och kände att jag äntligen hittat ord att definiera mig med men samtidigt kändes det väldigt stort, jag var väldigt tyst och osäker och jag hade ingen tilltro till mig själv att jag skulle kunna gå igenom något sådant. Så jag hoppades väl att jag hade fel. Men tillslut, när jag var runt 18, kom jag till en punkt då jag insåg att jag var tvungen att göra något åt det. Det fanns inget alternativ, även om det kändes jättestort och jättejobbigt. Jag hade aldrig tagit det beslutet om jag inte var säker på att jag var ftm.

Ang. hormoner så tycker jag det är upp till var och en hur långt man vill gå i processen. En del vill inte göra något vårdrelaterat alls och en del vill gå hela vägen med exakt alla operationer osv. Och allt däremellan. Sedan kanske många läkare inte har samma uppfattning, jag mötte själv stort ifrågasättande när jag ville sluta med hormonerna. Men man får försöka stå på sig liksom!

2. Badhus går jag inte till p g a omklädningsrummen. Ute badade jag inte på flera år men nu har jag opererat bort brösten och jag kan gå på stranden med bara badbyxor. Har även badad naken på nudiststrand någon gång, det var otroligt befriande och härligt. Det är inte att visa mig naken i sig som är jobbigt, även om jag inte opererat mig mellan benen tycker jag om min kropp nu för tiden och det är så skönt att inte ha kroppsångest längre att det känns som en skön lättnad att visa upp den! På en badstrand är det blandade kön så det är okej att vara naken då. Men omklädningsrum är så könsspecifika och det känns som en sådan begränsad miljö, det är inte alls samma sak. så det undviker jag.

3. Nu för tiden använder jag inte binder för att jag opererat mig. Men ett tag använde jag elastiska tyglindor, typ bandage, men det var väldigt bökigt så jag rekommenderar det inte. Jag har även fått tips att använda en trosgördel. Har inte testat det själv, men det ska vara boxermodell som används för att hållaa ge och bak. Antar att man klipper av "benen" och syr på typ BH-band. Jag vet inte riktigt. Typ en sådan här modell: http://www.feminint.se/shapeweargordel/trinny-susannah-magic-knickers-hipstertrosa-s-xl-beige Det går säkert att hitta i en fysisk klädbutik.

4. Jag valde mitt namn innan jag ens visste att jag var trans. Hittade på ett kill-alterego mest för skojs skull och tog en manlig motsvarighet till mitt tjejnamn, både av extrem fantasilöshet och för att jag tyckte att det var fint. Sen fastnade det namnet och började kännas som jag, så jag valde att ha det som mitt nya namn. Det kändes lite fantasilöst och det finns som du säger många fina namn så jag övervägde att börja kolla runt efter nya namn, men jag tror man känner när man hittar rätt namn och det hade jag ju redan gjort. Låt det ta tid att känna av olika namn!

molnflygare
1/25/15, 12:41 PM
#2

1. Det finns nog inget universalt sätt att veta. Jag tror det viktigaste är att man får sätta ord på sina känslor tillsammans med personer man litar på och som ovillkorligt lyssnar på en (nära vänner, en kurator, etc). Vi lär oss att beskriva många känslor under uppväxten, dock inte känslan av att vara av ett annat kön än sitt biologiska. Jag velade länge med mitt beslut (pga att det kändes jättestort och jobbigt som #1 beskriver), och pratade med en kurator i ett halvår, innan jag faktiskt förstod (eller snarare, vågade acceptera) att jag faktiskt var FtM.

2. Är till skillnad från #1 pre-op och pre-t, och jag simmar (tyvärr) sällan och när jag gör det är det utomhus. Föredrar då mina badbyxor och en sport-BH som täcker så mycket som möjligt, men jag avskyr att vara ur vattnet (om andra än mina vänner, som är medvetna om mina problem, är på badplatsen). Man måste nog hitta sina egna gränser.

3. Jag använder binder; emellanåt dock sport-BH till vardags om jag har en pösig tröja och/eller binder är obevämt. Jag har hört att dubbla sport-BHar fungerar om man inte är så stor över bröstkorgen. Jag avråder bestämt från elastiska bindor/bandage/dyl. då detta kan skada din bröstkorg om du gör fel, för att inte nämna att sportbh/binder kommer att vara mycket bekvämare. Använd alltid sportbh i din storlek.

4. Jag valde mitt namn genom att titta i namnsdagskalendern och helt enkelt ha "ögonen öppna" under en längre tid. Övervägde namn jag läste i dagstidningar, hörde på filmer, och så vidare. När jag väl hittat en lista med namn tog jag med dem till mina närmaste vänner och frågade vilka de gillade. Till min lycka gillade många av mina vänner det namnet som jag var mest förtjust i, och på den vägen är det.

horribleatnames
1/25/15, 12:57 PM
#3

1. Jag kom fram till det när jag var liten, men blev tryckt in i garderoben("du är född tjej och kommer alltid vara det"). Blev kallad transa när jag var 14 och blev intryckt i garderoben igen. Tog 10 år lite drygt innan jag tillät mej själv erkänna för mej själv att jag är ftm. 2. Inte alls. Iallafall inte i badhus. På sommaren när det är för varmt för att kunna andas så kan jag överväga ett dopp i havet/sjön. 3. Kör med dubbla sportbhar. Funkar väl så där iom att jag har stor c-kupa. 4. Vale mitt namn innan jag erkänt för mej själv att jag är ftm. Gick ganska fort och enkelt. Trivs med det :)

"Hur mycket oftare blir man inte stungen av en ros än bränd av en nässla"
Selma Lagerlöf

http://rangerkotesillustrations.tumblr.com/

crimson
1/25/15, 8:31 PM
#4

1. Jag visste sen jag var liten att något var fel, sen när jag påbörjade puberteten blev jag mer och mer obekväm med min kropp och hatade mig själv, blev mycket självskadebeteende osv. Flera år senare läste jag lite om trans, och jag bara kände att saker ramlade på plats. Det förklarade nästan allt som jag hade haft så mycket problem med tidigare. Tänk vad mycket lidande jag kunde ha sluppit ifall samhället inte vore så cis- och heteronormativt, men jag ska inte gå in på det nu. Så kom jag på att jag var FtM.

2. Nu när jag genomfört en masektomi så tänker jag bada i bara mina badbyxor. I somras hade jag på mig min binder och badbyxor, om någon frågade sa jag bara att jag var obekväm med min kropp osv. I badhus kommer jag i framtiden gå in på herrarnas och byta om, så länge man inte går runt och viftar med sina könsdelar så är det ju inte ett problem.

3. Jag köpte binder, innan det körde jag på dubbla sportbh-ar och ibland med bandage. Se till att inte använda ace-bandage då det drar ihop sig mer och mer med tiden och kan skada dina revben riktigt grovt!

4. Mitt namn blev mitt genom att jag cosplayade en karaktär ur en serie, sen började mina vänner kalla mig för det namnet, och sen så ba blev det så.

Lycka till med allt OP.

"Time flies like an arrow, and fruit flies like a banana"

Upp till toppen
Annons: