08. Trans

Mitt rätta jag

2015-01-26 00:34 #0 av: [VGN]

Hejsansvejsan!

Jag har precis kommit fram till att jag är en transperson. Vet inte mer exakt vad för transperson och har därför bett min psykolog hjälpa mig att få en tid till en läkare så att jag kan få en remiss för utredning.

Det känns märkligt och samtidigt väldigt skönt att jag har kommit fram till detta.  Jag har under en ganska lång tid (ca 20år) levt nästan helt som en cisperson. Jag använder en del smink och har börjat experimentera med kläder. Jag skulle också vilja ändra kroppen, rösten m.m för att det ska kännas ännu bättre.

Jag är 23år, har ingen familj och har det kämpigt med vänner. Jag känner mig ensam, som att jag seglar själv på det stormiga havet och allt detta är spännande och roligt samtidigt som det är läskigt och utmattande.

Anmäl
2015-01-26 06:35 #1 av: horribleatnames

Vet inte vad jag ska skriva, mer än att jag vet hur det känns. Skönt att komma på vem man är, men samtidigt skitläskigt. Håller tummarna att du får nån vettig att prata med under utredningen :)

Anmäl
2015-01-26 11:44 #2 av: Wony

Härligt för dig att ha kommit ett steg närmare att komma underfund med vem du är. Instämmer helt och hållet i att det är både underbart och läskigt på samma gång att inse och förstå vem man är och vad man vill. Kan ju vara ett jättestort steg.

Anmäl
2015-01-26 12:01 #3 av: [VGN]

Precis! Både läskigt och skönt som sagt. Min största rädsla just nu är att inte få en diagnos så att jag kan börja med hormonbehandling m.m. Skulle bli fett besviken...Ska vara tydlig med det att jag kommer söka igen om jag inte skulle få en diagnos.

Anmäl
2015-01-26 12:26 #4 av: Skymning

Lycka till. Det kommer förhoppningsvis att gå jättebra. :)

Anmäl
2015-01-26 13:54 #5 av: [VGN]

#4 Tack så mycket =)

Anmäl
2015-01-27 10:50 #6 av: molnflygare

Känslan är väldigt befriande! Jag vet inte om det kan lugna dig, men innan jag insåg att jag var transsexuell hade jag det enormt kämpigt med att hitta (och behålla) vänner, och all min familj och släkt bor 5 timmars tågresa bort. Men efter att jag började vara ärlig med vem jag var inför mig själv, och återfick min självrespekt, började vännerna plötsligt komma av sig själva. Jag var antagligen inte fientlig med taggarna utåt längre. Kan starkt rekommendera att gå med i HBTQ-föreningar på din ort, bästa och enklaste sättet att hitta vänner som respekterar en på Tummen upp

Anmäl
2015-01-27 12:42 #7 av: [VGN]

# 6 Åh, tack för att du skrev detta! Precis som du säger är det befriande. Jag känner mig överlag mer avslappnad, har bättre tålamod, inte lika kort stubin och känner mig ödmjukare. Jag har faktiskt redan hört av mig till en förening där de bara tillåter tjejer och transpersoner vilket känns betryggande Glad

Anmäl
2015-02-06 19:15 #8 av: [VGN]

Idag fick jag ett bra besked av min psykolog . Under våren (om ett par månader) ska jag få träffa en läkare/psykiatriker som är van att skicka remisser till könsidentitetsmottagningar, YAYSkrattarDet känns mer betryggande när jag vet att hen har för vana att göra detta och inte gör det för första gången.

Anmäl
2015-02-07 13:34 #9 av: molnflygare

Vad roligt att höra och vad skönt att din psykolog kunde hjälpa dig Skrattar Fick också hjälp att träffa en psykiatriker av min kurator, dessutom tror jag att de pratat ihop sig innan för snabbare remiss har nog aldrig skickats...

Anmäl
2015-02-07 17:17 #10 av: [VGN]

#9 Åh, vad roooligt! Grattis SkrattarHoppas du får tid snart för ditt första besök på en könsidentitetsmottagning. Hoppas att jag får träffa min psykiatriker snart och att remissen skickas snabbt! Längtarrr jue, haha Förlägen

Anmäl
2015-02-07 18:59 #11 av: molnflygare

Jag har väntat i fyra månader på remissvaret nu, det är en stort tryck just i min region och jag kanske får vänta i ytterligare två. Det är jobbigt, men fungerar - därför hoppas jag att du får träffa trevliga vänner, de behöver man när alltid går så segt att man bara vill börja stalka en läkare Skrattar

Anmäl
2015-02-08 00:17 #12 av: [VGN]

#11 Åh, vad segt...LedsenHoppas för din skull att remissvaret kommer snart! Vilken mottagning kommer du bli kallad till och finns det ingen vårdgaranti? Om jag minns rätt kommer jag få svar inom 3månader efter att remissen har skickats för det går på vårdgarantin tror jag. Vi får hålla tummarna för varandra! Ja, du har rätt i att det är viktigt med bra vänner. Jag försöker fylla min tid med meningsfulla saker att göra för annars blir en som besatt av det hela och inte kan tänka på annat....

Anmäl
2015-02-08 10:50 #13 av: molnflygare

#12 Jag kommer bli kallad till den i Lund, och det finns säkerligen en vårdgaranti men den gäller inte för utredningar (där inte behandling påbörjas samma dag, och det gör man ju tyvärr inte). Låter som att du har en bra strategi på gång dock Glad Väntan är nog den största "faran" mot att hålla sig mentalt frisk, man behöver fylla vardagen med saker som känns meningsfulla även när man själv inte känner sig så meningsfull.

Anmäl
2015-02-10 12:17 #14 av: [VGN]

Hurra, hurra, hurraSkrattarNu har jag fått en tid till en läkare/psykiatriker (om drygt en månad). Åh, jag blev så glad när jag fick brevet :')

Anmäl
2015-02-10 16:11 #15 av: Wony

Åh vad kul! Skrattar

Anmäl
2015-02-10 17:57 #16 av: [VGN]

#15 Ja ^^ Det går framåt

Anmäl
2015-02-11 13:01 #17 av: monstermash

Vad skönt att du snart ska få träffa en psykiatriker! Stort tack för att du uppdaterar oss med hur det går, hoppas vi får följa dig genom resan och ett stort lycka till! Blomma

Vill du se valpbilder så titta gärna på min instagram.

Anmäl
2015-02-11 13:11 #18 av: [VGN]

#17 Tack så mycket Kramas Jag ska uppdatera så gott jag kan och är tacksam för att du och andra visar intresse och ger mig stöd. Tusen tack SkrattarFörlägen

Anmäl
2015-02-25 11:09 #19 av: [VGN]

Nu vet min mamma att jag är trans. Väntar på svar från henne...Även om vi inte har så bra kontakt så känns det viktigt att hon vet det. Jag är inte ute efter hennes godkännande utan det kännas bara som en befrielse att inte behöva vara hemlig med det. Ni förstår säkert vad jag menar GladNästa vecka ska jag träffa en läkare och jag väntar så tålmodigt!

Anmäl
2015-02-26 22:56 #20 av: molnflygare

Vad modigt att du har kommit ut från familjen, jag hoppas så att det går bra för dig för det är inget roligt med en familj som tar de bra nyheterna som dåliga. Jag förstår precis hur du menar! Gud vad kul med läkaren, hoppas att det går bra Skrattar

Anmäl
2015-02-26 23:05 #21 av: [VGN]

#20 Vet inte om det var värst modigt av mig, haha LiparMejlade det och så har jag andra familjemedlemmar att berätta för. Och det är inte lika jobbigt att berätta för någon en inte har så bra kontakt med. Ja, jag hoppas att läkaren skickar remiss och att kallelsen kommer snabbt Glad

Anmäl
2015-03-01 14:11 #22 av: [VGN]

Fick inte ett positivt svar från min mamma och det var väntat att hon skulle reagera så...Jag ville ha svar och har fått det. Ibland kan ett svar vara bättre än inget svar oavsett utfallet.

Anmäl
2015-03-02 14:52 #23 av: molnflygare

#22 Då var det extra modigt tycker jag! Mina föräldrar blev inte heller glada, så jag kan förstå hur det känns för dig. Ta hand om dig Glad

Anmäl
2015-03-02 16:58 #24 av: Wony

#22 Både skönt och jobbigt, antar jag? Själv har jag inte riktigt vågat komma ut för min mamma, just eftersom jag befarar att reaktionen inte kommer att bli särskilt bra.

Anmäl
2015-03-02 20:40 #25 av: [VGN]

#23 Ok, det är tråkigt när reaktionerna blir negativa. Sköt om dig du med Glad

#24 Ja, helt rätt som du säger. Det är skönt att ha fått svar och jobbigt att svaret blev negativt. Nej, det skapar mer ångest om sannolikheten är stor att reaktionerna blir dåliga. Hoppas du finner modet! Kramas

Anmäl
2015-03-05 16:35 #26 av: [VGN]

Imorgon är det dags för det efterlängtade besöket hos en läkare. Hoppas att jag inte behöver komma dit mer än en gång och att hen skickar iväg remissen direkt!

Ni som gått eller går ts-utredning, hur ofta träffade/träffar ni utredningsteamet?

Anmäl
2015-03-06 14:07 #27 av: [VGN]

En liten uppdatering - nu kommer läkaren skicka en remiss till Uppsala Skrattar

Anmäl
2015-03-07 13:17 #28 av: molnflygare

#26 Jag ska faktiskt börja på måndag (!), pratade dock med en kompis som också är i samma stadium av utredningen och hon sa att hon träffade kuratorn varannan vecka... och det var det tills hon *någon gång* kommer få träffa läkare. Men sedan är ju jag i andra halvan av landet, det kanske går lite snabbare i Uppsala?

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.