Annons:
Etiketttrans
Läst 1345 ggr
Salish
2015-06-16 19:46

är det fler transpersoner som känner såhär?

Är det fler än jag som började uppleva dysfori först efter att de insett att de var trans? Jag var rätt bekväm som tjej i 18 år tills jag insåg att jag inte var tjej, och först då blev jag dysforisk? Tvivlar liksom på mig själv hela tiden om jag verkligen är trans, för jag trots allt var någorlunda bekväm som tjej fram tills för tre år sen, så undrar om det finns fler som känner såhär.  .__.

Annons:
Hoseok
2015-06-16 19:50
#1

Finns väl statistik som visar att en alldeles för hög siffra av transpersoner är deprimerade och nere? En undersökning gjordes väl nyss där galet många transpersoner valde att de ansåg sig ha en dålig livskvalité. 

Så nej, du är inte ensam. Jag kan dock inte påstå att jag kände något speciellt just efter att jag "insåg", men sen har jag vetat större delen av mitt liv att jag inte identifierar mig med mitt biologiska kön. Men det kan bero på att jag varit deprimerad sen jag gick på mellanstadiet.

Wony
2015-06-16 19:55
#2

Jag tror att det är många transpersoner som tvivlar av och till. Jag själv gör det, bekanta jag har gör det och det är absolut inte ovanligt skulle jag säga. För mig var det som så att jag först efter att jag börjat förstå att jag var Genderfluid, kunde säga att allt det jag känt så länge var just dysfori. Alltså, jag hade det redan innan, men det var först när jag fick ord att beskriva det som jag också kunde identifiera de stunderna mera och då blev de ju också tydligare för mig.

[WiresInABox]
2015-06-16 20:41
#3

Jag började känna mig "fel" väldigt tidigt utan att riktigt kunna fånga känslan, utvecklade dysfori när jag kom i puberteten och insåg på riktigt att jag var trans när jag fick ord för det, var typ 15 då. Då var det som allt föll på plats och jag fick en förklaring till hur jag känt i några år.  Jag tvivlade också då för på den tiden (runt milleniumskiftet) sade all information jag hittade att man var tvungen att ha  varit övertygad om att man var trans sedan barnsben för att vara trans "på riktigt". Det hade jag ju inte varit så jag tänkte att det är nog bara inbillning. Men dysforin höll i sig och jag blev mer och mer övertygad i mig själv och det är ju DET som är det viktiga. Nu ser jag folk med min sorts upplevelse överallt.

Nu känner ju inte jag som du men det jag försöker förmedla med ovanstående är att din känsla och din upplevelse blir ju inte mindre sann bara för att det kanske inte finns så mycket information om det eller bara för att man inte hittar andra som delar delar samma känsla, känner du att du är trans så är du förmodligen det! Men jag hoppas såklart ändå du hittar andra som känner igen sig i vad du skriver för det är skönt att veta ändå att man inte är ensam.

Kadoor
2015-06-17 23:41
#4

Känner precis som du gör… Jag är genderfluid/ickebinär(har inte riktigt hittat det exakta ordet för att beskriva det ännu), och när jag insåg att jag är trans så började jag tvivla ännu mer på mig själv än jag gjorde redan innan. Har alltid haft det där tvivlet, alltid känt mig annorlunda osv. Men det var först när jag fick ord på det som jag började förstå mer, och då fick jag tankarna "men tänk om jag inte är trans egentligen", "tänk om det är inbillning" och liknande. Så du är inte ensam. :)

Det största problemet för mig är väl att jag är rädd för att inte hitta någon som kommer älska mig för den jag är. Är ju intresserad av tjejer, men tänker hela tiden "tänk om personen jag blir kär i inte kommer tycka om mig pga min identitet/mitt kön?" osv. Så det är kanske därifrån mina tankar och min osäkerhet kommer ifrån, men jag vet inte…

- Bring Me the Horizon, Guns N Roses & AD/DC är bäst -

Upp till toppen
Annons: