06. Insemination, Graviditet & Barn

Bära första barnet

2015-07-15 22:27 #0 av: BeccaTilda

Nu till denna eviga fråga: Vem ska bära första barnet? Jag och min sambo har diskuterat fram och tillbaka i nästan ett år nu vem som ska bära första barnet när det är dags för det. Det skiljer bara ett år mellan oss så någon ålder finns ju inte direkt att ta hänsyn till. Hur har ni valt? Hur har ni tänkt att göra? Hur har ni kommit fram till vem som ska bära?

Anmäl
2015-07-15 22:40 #1 av: Tjeja

Nu är ju inte jag i er situation över huvud taget. Men spontant skulle jag nog ändå tänka så här (som jag alltid tänker i de flesta sammanhang)

Vad finns det för individuella hälsoaspekter att ta hänsyn till hos oss båda?

Vad är mest praktiskt och ekonomiskt för oss i vår situation just nu?

Hur påverkar det var och en av oss (vad vinner och förlorar vi på individuellt och som par) om den ena eller den andra bär barnet?

Om någon av oss blir sjuk, hur löser vi det på bästa sätt då? har det betydelse då vem som bär barnet?

Finns det några andra alternativ? Vad skulle det vara i så fall? Skulle det finnas något att vinna på att kanske få två barn samtidigt och bära ett var? Det skulle bli lite som tvillingar men ändå inte?

Vad skulle i så fall barnen ha för glädje/nytta respektive förlora på det i så fall?

Tja.. jag hade helt enkelt vänt ut och in på alla aspekter jag kunde komma på och ställa mig alla frågor jag som går och göra listor över fördelar respektive nackdelar med ena eller andra lösningen. :)

Och rent krasst och ekonomiskt kan det ju vara så att ni befinner er på olika platser och har olika förutsättningar för att få barn just nu eller senare. Kanske föräldrapenningen blir bättre om man gör på ena eller andra sättet?

För hur lite man än vill erkänna det så är ju ekonomin ändå rätt viktig för att få livet att gå ihop. Men det måste ju förstås ändå vägas mot för och nackdelar inom alla andra viktiga aspekter också. Så som era personligheter, vem som kanske faktiskt vill bära/eller inte bära barn "först" eller "sedan" osv..

Sätt er ner och tänk igenom tillsammans alla för och nackdelar ni kan komma på med var och en av de lösningar ni kommer fram till! 

Förhoppningsvis kommer det utkristallisera sig i slutänden ett alternativ som faktiskt överväger mer än det andra.. eller så går det på ett ut.. och då kanske det får blir lotteri om inte känslorna för vem som längtar mest efter att få vara gravid ger svaret. :)

KRAM 

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-07-16 02:43 #2 av: BeccaTilda

Tack för ett riktigt bra svar! Vi jämför och diskuterar mycket här hemma! Problemet är verkligen för oss att båda vill bära första barnet, om båda nu kan det vill säga! Vi har båda argument för varför just vi ska bära barnet först, så finns inte än vad vi kommit på något som menar tydligt att en av oss är mer lämpad att bära första! Inte lätt detta alltså!!

Hoppas vi löser detta snart! :)

Anmäl
2015-07-16 11:24 #3 av: Tjeja

Ha ha... ja inte lätt! Men samtidigt ett lyxproblem lite granna! En av fördelarna med att vara två kvinnor! Skrattar Ni har lite fler valmöjligheter än vanliga hetero par!

Vore det alls något alternativ att få två barn på en gång då? Själv tänkte jag ofta under åren jag försökte bli gravid att börja med tvillingar hade varit det absolut bästa för barnen. Då tänkte jag på det med syskonkärlek och syskonsvartsjuka o s v. Barnen blir redan från början vana vid att inte vara den enda. Det har ju förstås sina nackdelar också kanske.. fast jag personligen inte kom på så många just då. ha ha.

Men ja ni får väl skriva listor med för och nackdelar för var och en av er. Kanske ni får titta mer på de konkreta sakerna först? Så som ekonomi och arbetssituation t e x.

Om ni inte vill försöka bli gravida båda två samtidigt förstås.. guuud vad avis jag blir på er när jag tänker på saken, TÄNK om vi hade kunnat vara gravida samtidigt? omg.. vad mycket glädje vi skulle haft av det att förstå varandra osv. å andra sidan.. om båda mår skit.. vem ska då ta hand om er? ha ha.. tja.. det beror väl på vad ni har för fler runt som kan stötta er i så fall ;) Å andra sidan kanske inte ladstinget går med på att försöka på båda samtidigt förstås.. det beror väl kanske på vart ni går, om privat eller landsting eller utomlands. 

Ursäkta nu spånade jag iväg lite utifrån mina egna drömmar och önskningar jag hade när jag försökte få barn. Men i alla fall ;)

Listor är ett bra tips.. så man även kan se konkret framför sig tillsammans. Det brukar bli lite tydligare då när man får en liten översikt liksom och allt inte bara bygger på känslor utan även praktiska fakta med.  Skämtar

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-08-17 17:49 #4 av: monstermash

Har ni kommit någonstans i era funderingar TS? :)

Vill du se valpbilder så titta gärna på min instagram.

Anmäl
2015-08-17 19:33 #5 av: Tjeja

Ja hur går det för er? Håller tummarna att ni kommit till ett beslut som känns bra för er båda och att era önskemål o planer går i lås! :-)

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-08-19 15:45 #6 av: BeccaTilda

Vi har inte bestämt än, men diskuterat fram och tillbaka har vi gjort.. Detta är så mycket svårare än vad jag trodde det skulle bli!
Innan vi bestämmer helt så ska vi båda göra ett var sitt fertilitetstest.

Hoppas vi kommer fram till något bra! Båda vill så gärna bära första..

Anmäl
2015-08-19 15:48 #7 av: BeccaTilda

Vi diskuterade ett tag lite tankarna om att bära samtidigt. (Har inte kollat upp möjligheterna till det men antar att de inte föredrar att man gör så.) Men tänk om båda skulle bära två barn var i magen, så att det skulle komma ut 4.. Risken/chansen finns ju för det!

Det optimala hade ju varit om min sambo bar mina ägg/biologiska barn, och jag hennes!
Tyvärr är sånt bara tillåtet om ena partnerns ägg är dåliga..

Anmäl
2015-08-19 22:21 #8 av: Tjeja

Ni kan ju inseminera ett (1) varsitt ägg också så får man se vilket eller om båda tar sig. Sannolikheten att båda skulle få enäggstvillingar är försvinnande liten.

Ja vad häftigt det vore om ni fick bära varandras! Skrattar

Är det lagen som styr att man inte får bära varandras ägg eller är det landstingets regler? (Undrar hur det är på privat klinik i så fall?)

Hur som haver, om nu båda försöker samtidigt så kan ju naturen själv få bestämma vem som får föda första barnet liksom. Dessutom vore ni dubbelgarderade, för i värsta fall kan det ju ta jättelång tid innan det blir något. Sedan kan ju allt möjligt hända på vägen fram till förlossningen, oavsett hur fertil man är.

(Jag var klassad som högfertil när jag började försöka få barn.. nu 20 år senare har jag inget barn ändå och har för min del gett upp att försöka också. Jag har varit gravid flera gånger men inte fått behålla något. Ändå har jag gått igenom all utredning och ivf försök som mitt landsting erbjuder)

Om landstinget bara erbjuder er att försöka en i taget kanske ni kan låta en köra landstinget och en privat parallellt? Jag tänker att möjligheten att ni faktiskt får något barn någorlunda snart skulle ju liksom öka med det dubbla.

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-08-20 11:18 #9 av: BeccaTilda

Tror att de vill börja med en och samma, vi också.

Det vore jättehäftigt! Hade det varit så så hade det helt plötsligt inte spelat någon till vem som började! Hade nog tillochmed hellre väntat med att bära då! :D
Tyvärr är det ju än inte lagligt med surrogatmammor i Sverige.. :(

Eftersom att det kostar en hel del vill vi börja med en och samma person och klinik för att inte röra ihop det. (Vet inte heller om man får försöka på två kliniker parallellt.)
Man gör ju försöken som par och inte ensamstående :)

Tråkigt att höra om dina graviditeter. Styrkekramar till dig

Anmäl
2015-08-20 12:36 #10 av: Tjeja

Vad är det som får dig att så mycket mer vilja bära först när du kunnat tänka dig att vänta om ni fått bära varandras ägg?
Är det någon rädsla bakom?

Detta med totalt förbud mot surrogatmödraskap är verkligen frustrerande idiotiskt! Förstår inte varför det ska vara så svårt att ha en mer öppen men reglerande lag istället. Det vore så mycket mer medmänskligt för alla parter. Som det är nu känns det lika korkat som om man skulle förbjuda barn totalt för att inget barn ska behöva lida av att möta svårigheter i livet.

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-08-20 20:11 #11 av: BeccaTilda

Rädslan för att inte ha någon slags biologisk koppling till första barnet. Rädslan för att släkt och vänner ska säga att det är min sambos barn och inte mitt..
Och någon stans där djupt inne finns nog rädslan för att inte älska ett barn som inte är biologiskt mitt. Känner mig så dum som ens tänker så..

Anmäl
2015-08-20 20:26 #12 av: Tjeja

Det med biologisk koppling till barnet och det att andra skulle säga att barnet inte är ditt. Det blir väl juridiskt ditt barn lika mycket ändå? eller? Är det inte som vid adoption att barnet blir ditt oavsett? Eller vad säger lagen nu för tiden?

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-08-21 10:28 #13 av: BeccaTilda

Sålänge man gör det här i Sverige med en okänd donator så blir nåda juridiska föräldrar direkt. Men nu menade jag ur min synvinkel.. Kan inte låta bli att tänka att "tänk om jag inte kommer se barnet jag inte ploppar ur som mitt eget".
Min sambo är så himla van vid småbarn och det ser så naturligt ut när hon trixar runt med andras spädbarn, medan jag känner mig klumpig och jag vet inte vd jag ska göra..
Jag får känslan av att hon kommer kunna ta hela grejen bättre!

Gud vad jag svamlar.. Hoppas du ens kan läsa och förstå vad jag vill få fram. Svårt via en text.

Anmäl
2015-08-21 17:18 #14 av: Tjeja

nä du svamlar inte. Tror jag förstår precis hur du tänker... och tja sen kan man ju förstås resonera utifrån hennes vana och din ovana då också..

"Å ena sidan väger det att du är ovan mot att du borde få bära först för att du ska känna dig mer hemma med barnet från början och inte bli "utanför" som man förr pratade om att pappor blev ibland. Å andra sidan väger det då för att sin sambo som är van vid barn borde bära först förstås som redan har "vanan inne" att handskas med småttingar.. "(spånar nu bara hur ni skulle kunna tänka)

Det är ju bra att ni pratar om din känsla av osäkerhet inför småbarn i förväg så din partner kan tänka på det och se till att lämna plats åt dig att bonda med ert barn lite extra när det väl kommer. (ja oavsett vem som burit det egentligen)

Ett tips för att stärka anknytningen mellan en bebis och dess förälder är kängurumetoden (har du hört talas om den?) att bära barnet mycket på magen hud mot hud. Det kan kanske låta fånigt, men det är vetenskapligt bevisat ha stark positiv effekt både på anknytning och barnets hälsa.

Sedan, samtidigt som jag förstår lite din fundering och rädsla om att inte ta till dig barnet som ditt.. så tänker jag själv samtidigt så här:

Jag älskar ju min partner... och min partners barn kan jag inte motstå att älska och ta till mig också bara därför att det kommer ifrån henne. Och då bildas banden där i alla fall så småning om, även om det skulle råka ta lite tid. För även biologiska föräldrar och barn kan ju ha anknytningsproblematik ibland. Men det finns sätt att förebygga och hjälp att ta till då. Men i de allra flesta fall löser det sig så småningom ändå även om man inte ens anstränger sig.

Barn är ju liksom biologiskt byggda och utformade för att tilltala våra hjärtan så att vi tar dem till oss även om dem inte är våra egna. :)

Så när ditt eget barn kommer, kommer du med största sannolikhet förälska dig i det barnet oavsett vem av er som föder det! Bara för att det är så naturen fungerar liksom när den få ha sin naturliga gång.. ;)

Men ja, jag förstår dina tankar och ditt/ert dilemma, det är mycket att tänka på innan och vanligt att oroa sig för alla möjliga konstiga saker på vägen.

Hoppas mitt bollande känns som någon hjälp att få dryfta lite i alla fall, även om jag givetvis inte har en aning om vilken lösning som är den bästa för just er två. 

Kram

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-08-22 13:17 #15 av: BeccaTilda

Tack villen klok människa du verkar vara!

Anmäl
2015-08-22 13:17 #16 av: BeccaTilda

Oj varför kom inte allt det jag skev med??

Anmäl
2015-08-22 20:14 #17 av: Tjeja

Ingen aning varför saker man skriver inte alls kommer med emellan varven har hänt mig med ett par gånger.

Är onekligen nyfiken på vad mer du skrev?! :-)

Vad gäller kängurumetoden finns det massor att läsa på nätet om det!

Här är en länk till WHO's riktlinjer och instruktioner för det. Dem rekommenderar det så metoden har visat sådana fantastiska vetenskapliga resultat. Det räddar livet på barn som man aldrig lyckades rädda livet på i kuvöser innan.

http://apps.who.int/iris/bitstream/10665/42587/3/9241590351_swe.pdf

Vill ni leta info på engelska heter metoden Kangaroo Care men förkortas oftast bara som KC.

I sverige är vi faktiskt bäst i världen på just detta och räddar livet på fler och tidigare födda bebisar än någon annan stans i världen. Bäst är dem i Uppsala där dem även översatt och faktiskt varit med och formgett riktlinjerna för WHO.

Sedan tänker jag.. att om min partner bär barnet istället för mig så blir ju min roll egentligen rent praktiskt inte alls annorlunda än för en biologisk pappa. Det är altså upp till oss som par att se till att även jag får bonda med bebisen tillräckligt mycket och så tidigt som möjligt för att skapa en god och stark anknytning även till mig. Får man bara tiden och närheten tillsammans  med bebisen kommer naturen hjälpa till med känslorna varesig man vill eller inte Skrattartyp.

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-08-23 14:28 #18 av: BeccaTilda

Förkortat skrev jag att jag verkligen tog till mig det du skrev, fick mig att tänka!!
Såklart det inte spelar någon roll vem som bär första egentligen, det blir ju våra barn oavsett såklart!
Och om barnet blir likt min sambo kommer jag vara överlycklig. Hon är den finaste jag någonsin träffat!

Skrev också att vi ska sätta oss ner och prata ordentligt någon dag framöver och då läsa igenom det du skrivit!
Så svårt bara att veta om vi är oansvariga som börjar försöka skaffa barn innan båda har fast jobb. Vi bor i villa och har det stadigt ekonomiskt, men är rädd att andra ska tycka det är tidigt och sådär..

Skulle vilja veta hur andra resonerar.. Hur tänker du?

Anmäl
2015-08-23 20:20 #19 av: Tjeja

Jag tänker att "den rätta tiden med de perfekta förutsättningarna" kommer aldrig, det finns alltid mer att önska.
Ni är stadiga i er relation. Har ett fast hem och kan försörja er själva utan beroende av socialbidrag etc. Ni har längtan, kärlek och en ekonomi som ni vet att ni inte kommer att svälta. Ni är även kloka och kapabla nog att skaffa vad prylar och kunskaper ni kan behöva. Det är allt ni behöver för att hantera ett barn på väg just nu. Man har inga garantier i alla fall och väntar ni för länge blir det problem om det nu skulle visa sig svårt för er att bli gravida.

M A O. Ni är vuxna, tänker sunt och vill barnets bästa möjliga! Så när ni känslomässigt är redo att börja då är ni redo att även möta och hantera bekymmer som kan uppstå på vägen! Praktiska saker och omständigheter runt omkring finns det ändå inga garantier för och kommer alltid att förändras under resans gång ändå.

Vad andra tycker: För det första har jag svårt att se vilka som skulle se er som oansvariga i er situation. Möjligen homofober i så fall! För övrigt är det bara ni och ingen annan som ska leva ert liv så vad andra tycker är irrelevant. Det är inte dem som ska försörja er i alla fall. Praktisk hjälp och stöd av familj och vänner med barnvakt emellanåt osv.. det behöver alla normala föräldrar.

Vad gäller ålder, yngre föräldrar orkar mer, förutom bristande erfarenhet är fördelarna med yngre föräldrar betydligt fler än med äldre för själva barnen.
Vad gäller "för tidigt" i en relation har det visat sig att par som varit tillsammans i mer än ett år när dem får barn håller ihop längre än föräldrar som just träffats. Men för övrigt lär man ju känna både sig själv och varandra hela livet samt att alla utvecklas hela tiden. Ska man "vänta tills man känner varandra tillräckligt" i mer än ett år lär man aldrig bli redo för barn.

Ja så tänker jag. Många andra sunda människor har kanske andra infallsvinklar och åsikter i detaljer. Men i det stora hela tror jag de flesta vettiga människor ändå tänker mer i samma banor som mig än helt tvärt om. ;-)

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-08-28 16:35 #20 av: Loris M

Har följt tråden, men inte skrivit något för det känns som att Tjeja har tagit alla kloka kommentarer i beslag. Skrattar Har egentligen inget att bidra med, utan ville bara skriva att jag är säker på att det blir jätte bra oavsett hur ni väljer och att jag håller med Tjeja i allt hon skriver. Det här är verkligen ett riktigt lyxproblem. För de flesta par har inte samma "bekymmer". 

Det du skriver om dina rädslor att inte kunna ta till dig barnet om din sambo skulle bära det.... Har du tänkt på att alla världens pappor är i precis samma situation. GladDet är någon annan som får bära barnet. Men de älskar barnet ändå, eller hur? Eller de som adopterar sina barn. Kan inte de älska sina barn lika mycket som någon som burit sitt barn? Så klart de kan.  Det är bara så att ni två är extra privilegierade och kan bära var sitt barn. 

Ang. vad andra ska tycka... de får väl tycka vad de vill. Det är ditt liv. Om det varit så att ni lever på existensminimum och att ni knappt klarar er så hade jag tyckt att det varit bättre att vänta tills ni har råd med barn. Men inte annars. Det som barnen behöver mer än prylar och mer än något annat är kärlek. Och det kostar inget. Skämtar

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2015-08-31 10:31 #21 av: BeccaTilda

Jag har tänkt och funderat och tänkt lite till, och SJÄLVKLART kommer jag älska barnet min sambo bär. Det kommer ju vara MITT barn! Och en mini version av personen jag älskar mest av alla.

Egentligen mest av allt tror jag det handlar om att få gå igenom graviditeten först..

Jag önskar vi kunde komma fram till en riktgt bra lösning bara!! Hur mycket vi än vill vara den första havande mamman så vill vi samtidigt inte missunna den andra mamman att INTE bära..

Borde man ta hjälp av en sierska eller något? Eller tänker jag knasigt då? :)

Tack för erat stöd!! Blir så varm i hjärtat

Anmäl
2015-08-31 11:35 #22 av: Tjeja

Vad skulle ni få ut av att gå till en sierska? Hur skulle ni reagera om hon säger att den eller den får barn först? Eller om hon säger att ni kommer separera i framtiden? Eller lovar att ni kommer leva tillsammans hela livet till ni blir gamla och dör?

Oavsett vad hen säger, skulle det hjälpa er på något vis? Kännas som stöd? Eller skulle det kanske bara bli rörigt med en tredje persons utsago som ska "besluta" något åt er? Och hur korrekt och sanningsenligt tror ni att sierskans utsago verkligen är i så fall? Kan ni ändra på framtiden ifall hen säger något ni är skeptiska till?

Skulle det kännas som en bekräftelse och stöd i ert beslut, go for it! Om inte skulle det nog bara skapa fler frågor för er. ;-)

Skulle sjukvården kunna hjälpa er i beslutet kanske? En fertilitetsutredning där dem fick rekommendera vem som var mest lämplig att jobba med just nu?

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-08-31 12:04 #23 av: Tjeja

Eller vänta nu... när jag läste tillbaka i dina inlägg fick jag en känsla..

Kan det vara så att du egentligen vet svaret inom dig nu? Men att du har lite svårt att bara släppa/smälta och acceptera det riktigt än? Är det så att du med tanken på sierska skulle behöva lite hjälp att få det du egentligen känner bekräftat bara? Något som liksom ger en liten slutgiltig skjuts och känsla av trygghet att det kommer bli bra och faktiskt är det bästa just så?

Har ni pratat tillsammans än om det att vara medvetna om din situation med att känna dig mer osäker med ett barn än din sambo? Att du behöver tid och stöd med ert första barn att få känna att du också kan och är lika mycket mamma som din sambo? (faktiskt viktigt oavsett vem som föder första barnet)

För övrigt tänker jag som #20 skrivit så bra, att den av er som inte bär barnet är ju i samma situation som alla pappor i att ta till sig ett barn som dem själva inte burit. 

När är det dags för er att börja med graviditets försöken? Är ni redo att börja så snart ni bestämt er nu eller är det något ni planerar inom något år eller så?

Kraam till er båda! Hjärta

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-08-31 15:40 #24 av: BeccaTilda

Detdär med sierska var nog bara en luddig tanke, tror som du skriver, att det bara skulle röra till det. Hur ska man kunna lita på en tant man inte vet något om!

Jag tror vi börjar närma oss beslutet om vem som ska börja!
Vi har bestämt att båda ska utredas och utifrån de resultaten ska vi välja vem som börjar. Tror att man då har fått en stor inblick i barn och mödraskap!
Tillexempel om man upptäcker att en av oss har svårare än den andra för att få barn, så kommer vi ju vilja börja med henne.

Våran tanke och förhoppning är ju att kunna börja försöka inom ett halvår/år men börja utredning så snart det bara går. :)

Anmäl
2015-08-31 15:42 #25 av: BeccaTilda

Kram! ❤️

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.