Annons:
Etikettallmänt
Läst 529 ggr
[unicarl]
2016-09-22 06:57

Skriva av mig och behöver pepp!

Hej! Jag är nog bland de yngsta här men vad gör det. Hoppas jag är välkommen iallafall! Jag tänkte för första gången att jag nog gillade tjejer när jag var 9/10 år. Sedan tänkte jag inte mer på det tills i sommar då jag helt plötsligt fick en crush på en tjej i min klass. Först var jag jätteförvirrad men sedan började jag läsa på. Då kom jag överäns med mig själv om att jag nog var Bisexuell. Jag tänkte i någon vecka till innan jag bestämde mig för att komma ut till mina 3 närmaste kompisar. Jag tänkte såhär: "Jag litar på den. Skulle det bara vara någon slags "fas" (hatar egentligen ordet fas) så har de ändå rätt att veta vem jag egentligen är!" Men nu de senaste veckorna har jag låtit mig själv att inse att mitt intresse för killar är 0. Jag kan såklart vara vän med dem men det finns ingen del i mig som skulle vilja kyssa, krama (mer än en vänskapskram) eller ligga med. Tänder mig inte över huvud taget. Däremot dagdrömmer jag om tjejer osv. En fråga till er där ute som gillar samma kön, när visste ni? Jag går på en högstadie skola med ca 700 elever. Men ändå känns det som om jag är den ändå på hela skolan som gillar samma kön. En av mina närmaste kompisar sa en gång till mig: "Det är fler än du tror som gillar samma kön". Det där har fått mig att tänka. Såklart det finns andra på min skola. Alla har ju inte "kommit ut", inte jag heller för den delen. Ibland har jag sådan sjuk ångest över att jag inte kan vara "normal" eller "normen". Som när mina kompisar springer runt efter deras crush (motsatta kön) så springer jag såklart efter. Bara för att jag ska värka normal. Pga min ångest så känner jag att jag kanske borde prata med någon, typ skolkuratorn. Men jag vågar inte boka en tid gör jag vet att mina kompisar kommer att se och kanske fråga en massa grejer som jag inte är redo att svara på ännu. Även om jag inte svarar finns frågorns kvar i deras huvud. Förlåt för en lång och lite föumlig text men behöver verkligen pepp just nu! Så dela gärna med er av era erfarenheter och pepp! Tack på förhand!

Annons:
TatsuOni
2016-09-22 13:05
#1

Jag är Bisexuell och insåg det när jag var 13. Jag var 20 när jag "kom ut" för mina vänner. Min familj har jag aldrig berättat det för.

En anledning till att jag inte har "kommit ut" för "hela världen" är för att jag tycker att det är min ensak vad jag tänder på och vem jag kan älska.

Anledningen till att jag har kommit ut för mina vänner är för att kunna prata ärligt om vissa saker. (T ex att kunna säga hon/han är snygg).

Min sambo (man) var jag öppen med från början för att jag vill att han ska veta vem jag är och min sexuella läggning är ju en del utav mig.

Du är inte på något sätt konstig för att du gillar tjejer. När jag var i din ålder så var jag inte intresserad av ett förhållande. Först när jag var 20 och hade fått ordning på mitt liv var jag redo och då kom träffade jag min sambo.

Det är säkert flera på din skola som gillar samma kön, men som inte är redo att "komma ut" på flera år. Det är starkt av dig att våga! Nu behöver du bara bli säker i dig själv så att du verkligen vågar vara den du är!

Lycka till med allt! 🙂


"Nästan allt går att använda till håret"

Värd för Hår, Träning. Skönhetsrecept, Te, Vikingar, & Medeltiden.

Medarbetare på Sagan om ringen, Hälsa, Goth, Återbruk & Musik

https://tatsu.blogg.se/

Herveaux
2016-09-28 10:05
#2

Jag är också Bisexuell och det var nog när jag var 12år som jag grubblade mycket över mina känslor. Minns så väl att jag köpte VeckoRevyn som just då hade temat HBTQ. När jag läste om bisexualitet så stämde det så bra på vad jag kände.
Var så skönt att veta att jag var fullt normal och lååångt ifrån ensam om mina tankar och känslor. 🙂
Jag berättade för mina närmaste vänner när jag var 13-14 år, vissa tog det bättre än andra och tyvärr så spred vissa detta vidare så i slutet av högstadiet var jag totalt utfryst från mitt kompisgäng.

Som tur är så var detta  för ca 15år sedan. (Tant är med andra ord 29år idag.)
Det blir mer och mer öppet och accepterat att ha olika läggningar och könsidentiteter.

Jag kan garantera att det finns fler som är både homo- och bisexuella på din skola.
Men det är inte så konstigt att du inte vet vilka dom är. Dels på för att dom inte valt att berätta det och dels för att det inte går att se på en människa vilka denne blir attraherad av. 😉
Du är helt normal och strunta i vad som är "norm", det är ett gammalt, dammigt uttryck som inte är något att sträva efter.

Om du vill skrika ut din läggning från hustaken eller berätta för väldigt få är helt upp till dig, det finns inget rätt eller fel.

Känner du att du behöver få prata med kuratorn så tycker jag absolut att du ska göra det. Om dina vänner blir nyfikna och frågvisa så låt dom hållas.
Ditt mående är det viktigaste och vad du tänker och känner ska inte behöva vara en öppen bok för andra. Dina vänner får helt enkelt acceptera att du pratar om det när du känner dig redo. Eller så väljer du att inte prata om det alls, lika okej det, det är du som bestämmer.

Känn inte att du måste anstränga dig för att passa in eller vara som andra. Det finns bara en av dig. Slösa inte tid och energi på att låtsas vara någon annan! ❤️


// Harley
Sajtvärd Star Stable
Medarbetare Film, Hamster

Upp till toppen
Annons: