Det finns skal/fodral till telefonen i Pride-flaggan om det skulle kunna vara ett alternativ. Kolla annars in Qx Shop och se om du hittar något där du gillar:)

Små regnbågsflaggor pins till ryggsäcken?

https://www.etsy.com/listing/522497321/125-lgbt-pride-pin-badge-gay-pride-pins

Bytte låsskärm till pride flagga och imorn ska jag göra ett flätat armband. Hoppas att de är de rätta färgerna för pride! Ska även kolla in på Coop Forum på mån! Såg ngn nyckelring med pride regnbåge och hjärta.

Vanliga sätt att flagga att man som tjej gillar tjejer är som du själv säger prideflaggan, i ditt fall även bi flaggan, boots i stil med doc martens, flannelskjorta knuten runt midjan, hår i icke traditionell hårfärg, annorlunda sminkning, dubbel venussymbol med mera. QX säljer som nämnt en hel del prylar: https://shop.qx.se/sv Av rena principskäl så köper jag själv inte regnbågsgrejer av företag som inte har någon koppling till HBTQ, eftersom de allt som oftast bara sätter regnbågar på sina standardprodukter och höjer priserna för att få ut några extra slantar på oss under några månader på året, för att strunta i HBTQ frågor i övrigt.

Skriver lite längre nu när jag är i alla fall lite mer vaket tillstånd…

Jag tycker du ska fundera riktigt på om du verkligen vill komma ut, och i så fall till vilka. Jag är inte många år äldre än dig och jag vet att hade jag kommit ut till mina klasskamrater på högstadiet hade jag inte gjort livet enkelt för mig. Inte för att mina klasskamrater var rena skitstövlar men för att de (och även jag) inte var mogna nog hantera fördomar så som man förhoppningsvis kan som äldre. Det hade nog mest troligt lett till saker som att jag känt mig extra obekväm i omklädningsrum för jag hade oroat mig över vad andra tyckt, jag hade inte vågat ge komplimanger av rädsla för att det skulle tolkas fel med mera. 

Man behöver inte komma ut till alla om man inte vill, och det gäller hela livet. Jag är snart 22 år och det är bara en på min arbetsplats om ca 30 pers som vet att jag är flata, och jag är ändå väldigt synligt en (är butch). Vi HBTQ personer lär oss känna igen varandra med flaggning och cishets antar oftast att man är cishet hur mycket man än flaggar om man inte säger något, vilket man som sagt inte behöver. Det är ju trots allt oftast så att man vill att andra HBTQ personer ska veta och inte cishets. 

Jag är bara uttalat ute för min närmsta familj och mina vänner, just för att de är den grupp hetero personer som annars kan bli jobbig att umgås med i längden om de inte vet, som t.ex. mina kompisar som jämnt försökte pressa mig att gilla någon kille. Det klimatet har vi inte på min arbetsplats så där spelar det ingen roll om man vet vilken läggning någon har och därför tycker jag inte det spelar någon roll att komma ut. Heterosexuella behöver ju inte göra det så varför ska jag? 

Men som sagt, jag tycker du ska ta dig en funderare på vilka som du vill komma ut för, för din egen skull. För som sagt, även om ingen menar att vara rent ut elak så är det lätt hänt att man ovetandes börjar låta fördomar influera hur man beter sig mot någon och omgivningen. 

Lycka till!

Tack!

#5 Jag förstår din poäng men jag håller inte med, att man ska leva inlåst i en lögn bara för att andra människor saknar respekt och förståelse. För det första upplever jag det som att homosexualitet är i princip helt accepterat idag, i nästan alla kretsar, särskilt bland unga. Nästan ingen av mina homosexuella vänner har upplevt något hat överhuvudtaget trots att de varit öppna med det sedan tonåren. Jag kom själv ut som Transsexuell mtf inför hela min gymnasieskola bara några veckor efter att jag börjat årskurs 1 på gymnasiet. Blev jag accepterad av alla? - Nej, verkligen inte. Hände det att människor var elaka mot mig - Absolut, det hände. Men jag kunde inte längre dölja vem jag är, och att vara inlåst i min egen kropp gjorde mer ont än att ibland bli mött av hat. Det är värre att hata sig själv än att andra gör det, i alla fall för mig. Jag vet att det här TS skriver om inte är samma sak, bisexuella är ju inte inlåsta och lever i den lögn som jag levde i, men principen är samma : stå upp för den du är och skit i vad alla andra tycker.

#7 Nej absolut är klimatet i dagens samhälle bättre än det varit, men det betyder inte att det inte finns situationer där man måste välja pest eller kolera. Jag nämner inget om hat, däremot fördomar. De kan vara mer eller mindre jobbiga att bemöta och man har dem även själv, om sig själv. Jag har sett andra trådar av TS och har utifrån dem förstått att TS haft en utsatt situation i skolan sedan innan och jag var där själv, inte mobbad men inte heller riktigt en i gänget, så jag ville mest varna henne för att komma ut för alla. Som sagt, jag ser inget behov av att flagga för någon annan än "sina egna". Jag kan inte anse att man lever inlåst i en lögn om man "bara" kommer ut för sina närmaste och sen får övriga tro vad dem vill.

Som #8 säger så har jag blivit väldigt utsatt för folk i den parallella klassen från September till Mars. Främst killarna. Sexuella trakasserier och andra trakasserier. Och detta hände bara för att en "vän" gjorde så att det kom ut att jag gillade en viss kille. Han gav sig på mig i små mängder medans två-tre andra gav sig på mig ännu mer. Mådde så dåligt för detta och fick byta klass. Visst känns det bättre och i min nya så är det en tjej som känner sig som en kille och som heter ett killnamn nu. Inte hos myndigheterna. Men samtidigt så känns det inte bättre för att det känns som om jag flydde istället när jag bytte klass. När du skrev det i #8 så tänkte jag. "Hur tusan ska jag kunna berätta att jag är bi för någon i skolan? Jag kommer att bli påhoppad i stora mängder" Visst lärare och skolpersonal skulle kanske bry sig så mycket. Jag kan bara föreställa mig att de börjar. Främst killarna eftersom det är de jag har problem med. Att de hoppar på mig och att både min Engelska lärare och föredetta SO lärare tvingas ta mig därifrån för att jag står uppriven i ilska och besvikelse. ..

#9 Jag tycker som sagt det är tufft att bara komma ut för sig själv. Gör inte mer än du känner dig trygg med, vad någon än säger. Oftast hamnar man i en bättre sits, med klass och allt, i gymnasiet. Jag håller tummarna för dig! 

När jag var 15 år hade jag inte varit stark nog för att leva som jag gör idag. Jag får konstiga blickar av många människor, särskilt äldre, när de inser att den unge mannen de nyss var så trevliga emot egentligen är en kvinna, jag har fått höra rätt sårande kommentarer från min egen familj och vet folk som undviker mig för att de inte vet hur de ska bete sig runt mig för jag är så mycket Inte Så Som Kvinnor Ska Vara. 

Men så finns det saker som värmer en ända in i själen och får en att orka. Ett barn som lyser upp när de ser mig, för jag representerar den vuxna de vill bli men aldrig får se i sina kretsar. En total främling som ger en nick, kanske ett leende, för hon känner mig, på sätt och vis. Känslan av att kunna sätta sig och prata med en annan främling och känna som om man pratar med en gammal vän, för denne förstår ens upplevelser och hur man förhåller sig till samhället utan att man behöver säga ett ord. 

Resan för att komma till det stadiet kan dock vara väldigt lång och svår. Finns det någon typ av HBTQ-förening i närheten av dig så skulle jag slå ett slag för att gå med, det är väldigt skönt att få umgås med andra som är som en själv. Har du inte det så försök hitta några kretsar på nätet, typ facebookgrupper. Det är nog mer aktivitet där än här menar jag.

Hej igen! Har hittills berättat för pappa och två vänner.

Jag känner faktiskt just nu att jag vill komma ut för alla. Även om det kan bli hårt så vill jag ta det. Men jag känner att jag är tillräckligt stark för det och som låten Pride av American Authors säger. I will never give up my pride.

Jag känner att oavsett hur påhoppad jag kan bli så är jag stark. Jag kan visa vem jag är. Har tillochmed börjat rita Pride flaggan och Bisexuella flaggan på min arm så att det syns. Bara för att liksom känna mig ännu mer bekväm.

Jag vill komma ut. Men någon som har förslag på hur jag gör det?

Kan jag göra en konspiration med mina två vänner och sprida något rykte om att jag är Bisexuell och när någon frågar så säger jag att det är sant.

Du kanske skulle kunna skaffa en tröja som det står Bisexuell på? Det borde ju vara ett tydligt budskap och kanske få någon att fråga.

#12 Hmm. Nej tack. Men tack för förslaget!

Du kan inte försöka att ta upp ämnet i grupp om vilka killar som är snygga eller liknande och nämna att du gillar ju även tjejer, när ämnet ändå är på tal?

#14 Det blir lite svårt…. alltså vi är bara fem tjejer i klassen och snackar inte med tjejerna i den parallella klassen.

#15 Okej🙂 Tänkte mest att det skulle kanske vara enklare att föra på tal om ett liknande ämne redan är uppe, men då blir det kanske inte så många sådana situationer.

Du kan ju bara säga det rätt ut också, men det kan nog vara lite svårare, med folk du inte är nära.

Lycka till i alla fall, med vilken metod du än kommer fram till!🙂

#16 Kanske ska man bara säga högt till sina vänner. "Jag funderar på hur jag ska komma ut med att jag är Bisexuell!" Kan börja med min klass.

#17 Varför inte🙂 Känns som att du vill ha det gjort nu ialla fall🙂