#0: Dina känslor kommer visa dig vart på spektrat över sexualitet du är någonstans. Skit i allt vad olika etiketter heter. Försök att inte överanalysera utan lev livet och se vart hjärtat leder dig helt enkelt. 😊

#1 Tack för ditt svar. Jag hör vad du säger men det är frustrerande för jag vill ju veta nu om jag kan bli kär i tjejer😂 Jag hoppas ju svaret är ja men jag går omkring orolig att svaret är nej. Dessutom får mina reflektioner mig att undra om jag ens har varit kär förut. Eftersom jag är skit rädd för att vara i ett förhållande eller öppna upp mig så har jag kanske medvetet blivit "kär" i folk på avstånd om du fattar vad jag menar

#2: Jag förstår hur du känner men det är inget du kan fundera fram svaret på. Hur frustrerande det än är att inte veta här och nu.

Min egen erfarenhet av att vara rädd för att släppa in någon på livet (tex i ett förhållande) så är det lättare att ignorera att man faktiskt är attraherad eller intresserad av någon snarare än att erkänna för sig själv att man har känslor för en person.

När är ens sexualitet bestämd? Det finns människor som levt många år tillsammans med en partner av motsatt kön och som helt plötsligt blir kära i någon av samma kön.
Jag tror att man kan ändra sig genom åren. Hormoner spelar en stor roll för vilka vi är, och könshormoner kan växla av olika anledningar.

Du har kanske aldrig varit kär, det kanske bara var det vi kallar för svärmeri, eller attraktion. Eller helt enkelt en önskan om att bli kär. Jag tror det är vanligare än man tror. Svärmerier är mer att svärma och fantisera om någon på avstånd. Du kanske inte alls är mogen att bli kär än.

Ta det med ro. Du är så ung ännu, det kommer att hända mycket med dig, dina känslor och dina hormoner under de kommande åren. Se på människor som personer istället för ett speciellt kön, när du är redo att bli kär så blir du det.

Tack alla för svar det värmer i hjärtat att ni tagit er tid för hjälpa mig. Tyvärr mår jag dåligt av att ej veta men jag får nog jobba med mitt kontrollbehov

För mig tog det många år, två förhållanden (varav det ena på över 10 år där vi även var sambos under flera år) och en hel del sex med både tjejer och killar och könsosäkra (kan man kalla det så?) innan jag till slut klura ut att jag faller inom det asexuella spektret, blir kär oavsett kön och har inga problem med fler partners (var väl 30 år eller så när jag verkligen klurade ut det men är fortfarande inte helt 100% på hur jag faktiskt skulle presentera min läggning i dagsläget).

Varför det tog så lång tid för mig (och jag till stor del känt mig så förvirrad genom åren) beror nog till viss del att jag mådde väldigt psykiskt dåligt som ung (saker som är betydligt bättre nu efter jag fick diagnoser) men även till stor del för jag försökte tvinga fram något "normalt". En period önska jag att jag var kille för då hade jag kunnat bli kär i tjejer istället (jag vet, helt knasigt tänkt och detta trots hyfsat bra sexualundervisning i skolan med representanter från hbtq personer).

Du är fortfarande väldigt ung! Låt det ta tid! Det är tillräckligt med alla hormoner som spelar spratt under tonåren som gör att man varken vet bu eller bä om saker (som jag minns det iaf). Att bli kär (eller ha sex) är inget race där snabbast vinner. Helt plötsligt är man bara där när det känns rätt och ibland märker man att saker man känner har förändrats med tiden. Det är tillåtet att känna sig förvirrad och osäker!