På högstadiet hade vi ibland temaveckor/temadagar. Ett av tillfällena var sex och samlevnad och då kom det personer från bla RFSU och RFSL och pratade om säker sex och om olika sexualiteter (minns att en av dem från RFSL var en dåvarande barnprogramledare på SVT).

Sen på gymnasiet hade vi sex och samlevnad med en lärare som är homosexuell så då pratade han såklart om det (och statestik om hur många i klassen som troligen hade annan läggning än straight, vilket sen visade sig vara i underkant 😅).

Så tycker nog över lag det togs upp rätt bra, störst problem var nog mest att jag, personligen, nog inte var speciellt mottaglig för den informationen just då (speciellt inte på högstadiet).

Hos oss togs det aldrig upp. Inte i samband med sex och samlevnad och inte i andra sammanhang heller.

Jag tycker att det är något som borde inkluderas. Det behöver inte få en speciell plats, men att ta upp att det finns personer som är hbtq, vad detta betyder, och att personerna är precis som alla andra vore viktigt. Att böcker eller annat med HBTQ karaktärer (där man inte lägger någon som helst vikt på deras identitet annat än att de bara är så) bör användas, på samma vis som böcker och annat skolmatieral också borde ta upp folk med funktionsnedsättningar eller annan tro. Det är saker som man utan problem kan normalisera bara man börjar med unga barn och lär dem att det finns en stor mångfald, att detta är naturligt och något vackert.
Jag har lagt märke till hur 10-15 åringar nu använder ord som "bög" och annat för att förolämpa. Att HBTQ ses som något äckligt och fel i mycket större utsträckning bland det yngre igen.
I mina klasser fanns vissa som hade ett problem med HBTQ individer, men majoriteten var neutralt inställda. Jag upplever, i alla fall i mitt land, ett skifte i hur de yngre ser på naturlig variation.

På 80-talet var det mer enkelspårigt. Jag gick dessutom på högstadiet mitt i värsta AIDS-hysterin så det togs bara upp att man kunde vara homosexuell.
"I tonåren kan man vara lite vilsen i sina känslor", punkt.
Underförstått att om man var bög så fick man HIV och dog.
Av någon anledning pratades det inte lika mycket om homosexuella tjejer men det berodde förmodligen på AIDS-grejen. De "märktes" inte i samhället och i folks allmäna äckel och upprördhet* och därmed heller inte i vår undervisning.

Jag tror att vi hade någon från RFSU som kom och pratade men även de körde mer eller mindre på samma sak, minus att alla bögar dog av HIV och med tillägget att man kunde vara bisexuell.

*Det var verkligen upprört kring homosexuella män i slutet på 80-talet när AIDS dök upp. Det är såpass längesedan nu att många har glömt det men det var nästintill ett hat.
Vår undervisning handlade givetvis inte om "böghat" men det genomsyrade hela samhället.

#2: Citat: Det är saker som man utan problem kan normalisera bara man börjar med unga barn och lär dem att det finns en stor mångfald, att detta är naturligt och något vackert.
Klockrent!

Jag hoppas att jag inte trampar någon på tårna nu, det är naturligtvis oerhört viktigt att man får känna sig trygg i om man inte är "som alla andra", oavsett om det gäller religion, könsidentitet eller vad det nu är men också att det är naturligt att känna sig vilsen.
Det är "vingligt" att växa upp, man känner sig vilsen, prövar sig fram, funderar över sin tro, sexuella identitet, andra grundläggande "personlighetsfaktorer".
Man kan landa i att man är HBTQ och det skall vara helt ok men man kan också landa i att man är cis (uttrycker jag mig rätt nu?) och att man faktiskt bara varit tonårsvilsen.
Allt det här tycker jag är viktigt att skolan tar upp, att alla är unika, att nästan alla prövar sig fram i tonåren, en del är säkra på sin identitet och andra är vilsna länge. Att man heller inte nödvändigtvis måste stoppas in i ett fack med en etikett på.
Överlag tycker jag att skolan gör ett uruselt jobb med ungdomars självkänsla och psykiska mående. Stärk upp den biten och att ha större förståelse för att alla är unika och det kommer även HBT-delen till godo.

Och hur tusan får man bort ful-stämpeln? Jag trodde att den till stor del hade försvunnit men hade alltså fel. 🙁

#4: Precis, man kanske testar sig fram i sin identitet. Men man kanske visar sig vara hetero och cis i slutändan! Det är helt normalt. Dessutom är dessa saker flytande, det är saker som kan förändra sig över tiden. Och puberteten bidrar till att man delvis börjar ifrågasätta vem man egentligen är. Jag hade flera i min klass och på skolan som testade att vara det motsatta könet men landade i att nope, de är cis. Kanske visade de sig vara gay? Eller så råkade de vilja klä sig mer som det andra könet utan att vara det? Eller så kändes det rätt just då?
I slutändan spelar det ingen roll. Man måste få testa sig fram. Man måste få lära sig att vara unik, oavsett på vilket vis, är okej!

Det är "vingligt" att växa upp, man känner sig vilsen, prövar sig fram, funderar över sin tro, sexuella identitet, andra grundläggande "personlighetsfaktorer".

Ja, har man en "frisk" uppväxt där man får platsen att hitta sig själv så kan man faktiskt testa sig fram. Då får man redan innan man är vuxen kunskapen om hur unik man är som person och att det är okej att vara sig själv. Så att normalisera det som är en naturlig mångfald får denna process att kännas mycket tryggare för barnen.

Min lärare på strax över 60 år tog upp det när jag gick i åttan, enligt läroboken.
Det han sa var väl mer att det finns bögar, flator och bisexuella

Jag tycker att det bör tas upp mer då det är ett otroligt skällsord.
Tex skulle jag till bussen med en vän när en grupp killar ropar till oss om vi kan bli deras flickvänner. Jag svarade nej, jag gillar inte killar. Nu gillar jag alla kön men mycket lättare att bara bita av tråden.
Han svarar något i stil med "Oj, du är bög!" Och tar några snabba steg mot oss. Jag var rädd där men det gick bra.

Liknande har hänt flera gånger men inte lika hotfullt. Vissa skäms lite och går iväg, andra har jag behövt slå till med att jag är trans.
Lite underhållande men ändå skrämmande:)

Vi hade en lesbisk lärare! Skitduktig och tog sig tiden att förklara. De killar som kom med dryga kommentarer fick då svaret "Så jag är äckligför att jag gillar kvinnor? Då är ni nog med det."

Mot slutet av året så kom hon skitbra överens med alla grabbar. De hade liksom lärt sig respektera henne.

Detta var gymnasiet innan dess togs det aldrig upp tyvärr.

#6: Låter obehagligt. Och drygt att man ska behöva dela med sig av vem man är bara för att killar inte accepterar ett nej. Liksom hur svårt ska det vara? Varför ska man behöva ge dem en halv livshistoria?

#6: Oj, tänker att man kanske kan föreslå för skolledningen att ha en tema dag. Beror alltid på hur stor skolan är och hur öppen ledningen är för förslag. Dels för hbtq men även för att sätta gränser och acceptera dessa. Minns att mitt gymnasium lät oss elever skapa en hbtq träff efter att några elever föreslagit det. Så man kan delvis faktiskt påverka sin utbildning bara man vågar ta klivet och säga något.

För snälla någon, ett nej ska som alva03 sagt räcka. Och där brister vårat samhälle när det kommer till att lära ut vad ett nej innebär.

Jag har inte gått klart skolan än (8:an) men jag minns att under sexualkunskap i sena mellanstadiet tog läraren upp olika sexuella läggningar som gay, bi, pan, ace. Inte mycket. De sa egentligen att ”om man är gay gillar man samma kön, om man är bi gillar man män och kvinnor, är man pan gillar man alla kön” och så vidare. Sexualiteter som dessa är ju förstås fluida och på ett spektrum. Skolan ger ungar helt fel bild.

Jag tycker att lärarna alltid pratar om HBTQ+ som om det handlar om andra, inte som om det kan finnas personer i klassrummet som identifierar sig med ämnet i fråga. Men det är bara av min erfarenhet, vilken inte är så stor. Jag hade nog dock en väldigt bra lärare då och lärare i fråga var väldigt respektfull.

Men hur som helst har det aldrig tagits upp av lärare under min tid på högstadiet. Vilket borde vara den viktigaste tiden att ta upp ämnet. När många klurar ut sig själva och andra kan vara riktigt respektlösa och okunniga.

#10:

Jag tycker att lärarna alltid pratar om HBTQ+ som om det handlar om andra, inte som om det kan finnas personer i klassrummet som identifierar sig med ämnet i fråga

Ja, det har du nog rätt i. Ofta tas HBTQ upp som om dessa personer finns, men inte hur vanligt det är. Hur nära HBTQ personer egentligen finns.
Nästan som om man pratar om ett annat land.

Men hur som helst har det aldrig tagits upp av lärare under min tid på högstadiet. Vilket borde vara den viktigaste tiden att ta upp ämnet. När många klurar ut sig själva och andra kan vara riktigt respektlösa och okunniga.

Absolut. Senast då börjar många även testa sig fram vad gäller kärlek och relationer. Senast då borde man alltså ta upp HBTQ och hur normalt och vanligt det ändå är.

Nu var det bra länge sen jag gick i skolan, men jag vet att under tjejveckan i högstadiet (vi hade en tjejvecka då killarna i klassen var ute på prao, och sen en killvecka när vi var ute på prao, riktigt dåligt system enligt mig, för förklara mer nedan) så såg vi filmen Fucking Åmål som en del av det. Så nog togs det upp lite, men mer än så kommer jag inte ihåg så tror inte det var en stor del av undervisningen. Mer än att det existerar. Kan säga för övrigt angående vad du skrev i ditt första inlägg, Undertaker, att redan som sjuåring (för trettio år sedan alltså) använde åtminstone killar här ordet bög helt taget från sitt sammanhang. Oftast i kombinationen bögjävel, vilket var typ deras sätt att kalla någon för "dum" eller "idiot", typ. Läskigt att det fortfarande är ett ord som används av ungdomar på fel sätt.

Sen angående tjej/killvecka så stör det mig så otroligt idag. Vi tog ju såklart upp könsspecifika ämnen då, vilket absolut kan vara jobbigt om det skulle finnas någon som inte är cis i klassen, eftersom de då inte får sådär jättemycket information som gäller båda könen. Men sen också för att jag är så förbannat jävla less på att man inte lär även killar om t:ex mens osv. Någon dag, förr eller senare, kommer varenda jävla kille ha NÅGON nära i sitt liv som har mens. Kan vara allt från en flickvän, till en vän, till en kollega, till en dotter/styvdotter, osv. Men NÅGON i deras liv kommer utan tvekan att ha mens. Och det är fan pinsamt vilka jäkla korkade idéer en del män har kring ämnet. Jag hänger mycket på forumet reddit (tänk iFokus, fast REJÄLT mycket större, och med medlemmar från hela världen), och i vissa subreddits (tänk som individua ifokussajter) tas ämnet upp ibland där tjejer/kvinnor tar upp just dumma kommentarer de fått från män om det.

Allt från att de tror att man kan slå igång och stänga av mensen själv (typ med kommentarer som "can't you just turn it off while we go to the beach"), till att man får bara mens om man är oren (dvs, om man bara äter rätt kost så får man inte mens, eftersom det är kroppens sätt att göra sig av med överskott av fett eller annat slagg man får i sig om man käkar mycket godis eller nåt), till att man bara behöver 2-3 tamponger max per månad. Osv. Sen är det också så otroligt många män som tycker mens är äckligt och vidrigt och onormalt. Har man det så är man smutsig och borde typ hålla sig undan.

Något som dels kan påverka männen själva negativt, om de går omkring och mår illa varje gång någon i deras närhet har mens, eller för att de blir utskrattade av folk (oftast kvinnor) omkring dem över hur korkade de låter. Men sen påverkar det såklart också kvinnor negativt. Kul om man typ är tonårsdotter och har en ensamstående pappa som vägrar prata med en om mens, och som man inte vågar be köpa bindor åt en, och som dessutom tycker man är äcklig och onormal som går omkring och har mens eftersom man borde ju på nåt sätt bara kunna sluta ha det.

Minns en rätt känd bild som cirkulerat länge nu, där en pappa kommenterade på någons fb post om uppmuntring till att skolor borde förvara bindor/tamponger i badrummen ifall någon får mens oväntat. Han sa att det är vidrigt, eftersom gör man det så uppmuntrar man tjejer till att få mens tidigare än de borde få det. Som om anblicken av en tampong typ triggar mens…

Förlåt för lång tangent om något egentligen irrelevant, men egentligen hör det ju också in i ämnet. Att vara trans, född som kvinna, men vill leva som en man, måste ju vara förjävligt också om man fortfarande får tex mens, och har en massa män omkring sig som pratar sånt jävla skit om nåt man inte direkt kan hjälpa att man har. Samt att det inte skulle förvåna mig om man som just trans då får ännu mer skit, och blir ännu värre behandlad, för "hur kan du ens påstå att du skulle vara man när du har mens, usch" eller liknande. Man lär ju redan må dåligt och känna det extra jobbigt om man en gång i månaden blir påmind om att man har fel kropp, behövs inga fler pikar om det från andra. Är säkert jobbigt för transkvinnor också, som kanske lärt sig extremt lite om mens, sen när de ska börja leva som kvinnor så även om de inte själva får det, vill de ju säkert kunna visa stöd för sina kvinnliga vänner på bra sätt utan att låta som en idiot. Då kan det säkert också vara ännu svårare om man inte vågar leva öppet med att man är trans, och vill kunna smälta in som en av dem. Man vill ju säkert isf kunna delta i samtal om mens som får det att låta som om man har erfarenhet av det liksom, i stället för att de ska kolla på en som om man är helt dum i huvudet för att man råkar säga nåt nåt är bara nån sån där dumhet som cirkulerat i deras närhet.

Men där gör jag lite antaganden, jag är ju inte trans själv, jag vet inte om man själv tar initiativet att sätta sig och göra efterforskningar kring sådant. Det kanske man gör.

Oavsett så tycker jag att vi fan borde inför obligatorisk information om mens - och även saker såklart som killar upplever under tonåren och puberteten - så att ALLA måste lära sig det. Det är fan oacceptabelt att många har så otroligt dålig koll och förståelse för vad det andra könet går igenom och upplever.

#12: Kan inte annat än hålla med. Man lär sig helt för lite i skolan om hur olika kroppar, olika kön, etc. fungerar. Men varför? För vi stöter dagligen på personer av blandade kön.

#13: Precis så. Man behöver ju inte tvinga tonårskillar att lyssna på ett tre timmars föredrag om mens direkt, men man kan väl ge dem lite generell information åtminstone.

Gick i skolan åren 63 till 75. Våran sexualundervisning var bara manligt könsorgan, kvinnligt könsorgan och så här blir barn till. Aldrig något prat om olika läggningar. Man kunde höra ordet bög ibland och då mest som ett skällsord. Utan att tänka på det var vi några killar som tittade i porrtidningar och på porrfilm. Vi var aldrig fler än två åt gången. Vi började onanera tillsammans, fortsatte med att onanera åt varandra och sedan suga till orgasm. Ingen hade en tanke om läggning .